Rapport från baksidan

Baksidan är alltså på vår tomt, bakom huset mot skogen. Jag tänkte först skriva "rapport från tomten", men det hade ju blivit helt galet. Jag lyckades få till en kort fotostund medans det fortfarande fanns lite snö kvar, fast det smälte i ett rasande tempo den dagen och nu är det inte mycket kvar av det vita. Rådjuren kom förstås när det blev vinter och den här bocken är en av de trogna gästerna. Först kollar han om det kommer något när han puffar på fågelmataren. 

Det lilla som kom ut genom hålet i botten räcker inte. Den här killen har vissa krav och tittar uppfodrande på mej. 

" - Det brukar finnas mat här när någon är hemma i huset, nu gör det inte det? Bara ett par upptinade äppelklyftor."

Okej, han fick en liten skopa avrenspellets och då slank även äppelklyftorna ner. 

Ett trevligt återseende var koltrasten med vita fjädrar på huvudet. Han kom till oss förra vintern och fick namnet "Specks". Det är alltid kul när man kan känna igen individer. Jag såg också "vitsvansekorren" hoppa runt i träden men hann inte få med den på bild.

Specks försvarade sin plats på stubben där det låg jordnötter och frön. Resterna av den gamla stubben fungerar när det är kramsnö, för då kan jag bygga på den och skapa en lagom grop att lägga fröna i. 

Det håller bra för fåglar att sitta på men kommer det ett rådjur slickar den förstås bums i sej det som ligger där. 

Det var flera koltrastar där som konkurrerade om godsakerna.

Samtidigt som de bjöd på underhållande action. Jag fick också möjlighet att testa min julklapp för första gången (den var inte med till USA). Hittills har jag bara haft en kulled på mitt stativ och den klarar inte riktigt tyngden av min kamera med ett större objektiv, dessutom kräver den att man hela tiden håller i kameran när den inte är åtdragen. Nu har jag äntligen skaffat en gimbal, inte en Wimberley, men ett hyfsat känt märke.  

Nu riggade jag kameran på stativet i vardagsrummet och det var väldigt smidigt med det nya stativhuvudet. Jag har ju använt gimbalhuvuden flera gånger och kände till dess fördelar. Anledningen att jag inte skaffat ett tidigare är nog att jag inte använder stativet så ofta, men hemma i trädgården är det perfekt eller som här då jag sitter inne och fotar ut genom fönstret.

"-Stopp där! Jag var först!"

Kolla in fotarbetet på dessa två. Snön yrde fast den var inte var puderlätt.

Jag har flera koltrastar som har kännetecken. Hannen till vänster här är också en gammal bekant.

Han har ett vitt V-tecken på ryggen, men gick inte segrande ur denna närstrid.

Hälsningar Lena

Arla gäster i vetet

Gjorde en riktigt tidig gryningstur och ertappade dessa i veteåkern. De var fyra men en drog iväg en bit ganska omgående. De här tre tror kanske att de inte syns.

Här har de förstått att hon där i bilen tittar på dem. De råkar vara väldigt nära vägen som jag står på och de två första bilderna är tagna med 100 mm. 

Jag zoomar in dem och ser att det uppstått viss förvirring i gruppen.

En till har studsat iväg en bit men bocken verkar inte vilja flytta på sej.

Han har hittat sin favoritfrukost bland veteplantorna och tänker stanna där och äta. 

Jag körde runt i mitt närområde och såg mer än 30 rådjur samt en dovhjort (som hoppade över vägen). Dock ingenting större.

Hälsningar Lena

Snöoväder

Det kom en hel del snö under lördagen i Knivsta och landskapet utanför våra fönster förändrades. När solen gått ner och mörkret börjat sänka sej kom den här killen på besök för att se om det fanns några äpplen. 

Det är trädgårdsbelysningen som gör det möjligt att ta bilder, ISO 8000 och det blir ganska många suddisar. Färgerna blir lite konstiga så det får bli svartvitt.

Lite senare på kvällen hade det blivit mörkt och snöandet tagit fart igen. Nu kom det några nya gäster och de var rejält snöiga. 

" - Ska ni bara sitta där inne i värmen och gotta er? Jag skulle också kunna tänka mej lite popcorn..."

" - Äppelglass, du måste skämta?!" 

" - Kan vi inte få något godare, det är ju lördag och Mello...? " 

De fick en extra tilldelning av pelleterat viltfoder (+ äpplen), så vi kunde äta våra popcorn utan att ha dåligt samvete över Bambi och hans vänner som fick stå ute i snön. De har det ju egentligen ganska bra, men en sån här kväll kunde gott deras vommikrober få ett extra tillskott att jobba med så de kunde producera både värme och energi till sina värddjur.  

Hälsningar Lena

Var är brudarna?

Halv elva lördag kväll kom den här killen och spanade in i vårt vardagsrum. Det är en ljusstake för värmeljus som syns i nederkant. Han verkade leta efter något/någon...

Vi har knappt sett några rådjur de senaste veckorna för det har varit så pass varmt. Det var minusgrader i går kväll och kanske kom han för att kolla om det låg något gott äpple ute. Ibland får jag en känsla av att de tittar rakt in på oss.

Det låg lite godsaker ute, det var ju lördag och vi hade skymtat tjejerna tidigare under kvällen, så de var nog i närheten. Bilderna är tagna med 100-500 tele på 170 mm, handhållet, 1/40 s ISO 6400. Ljuset är trädgårdsbelysning.

Hälsningar Lena

Vinter som kom och gick

Det blev plötsligt vinter och sedan försvann den lika fort. Just detta väderfenomen inträffade faktiskt när jag var ledig och jag hann med både Råstasjön och en sittning hemma i cykelförrådet. Fågelrestaurangen var täckt med pudersnö (innan det började töa) och det var inte uppskattat av de små gästerna. 

De var skeptiska till att landa i snön men jordnötterna lockade och de kom ändå. Jag väntade förgäves på en hackspett som var nära flera gånger, men som fegade ur och flög iväg.

Den här talgoxen hade bestämt sej för att äta i farten..."fly through" kanske det kan heta. 

Den flög i alla fall in och plockade en jordnöt utan att landa. Snyggt gjort!

När jag var upptagen med att titta på de små kom det plötsligt ett rådjur insmygande på tomten. När jag tittade upp och rådjuret fick syn på mej var det nog bara ca fem meter mellan oss. Hon skulle nog kolla om det fanns något gott att slicka i sej i fågelrestaurangen och blev överraskad att det satt någon så pass nära. 

Det var störande att bli fotograferad så rådjuret vände och tassade iväg mot skogen. Det kom antagligen tillbaka så fort jag hade lämnat min plats och gått in. 

Jag kollade också in hur det såg ut vid stubben. Det är ju en annan bra fotoplats för småfåglar i vår trädgård. Nu var den dock upptagen av en gäst som var intresserad av småfåglar ur ett helt annat perspektiv. 

Vi har för närvarande minst 25 steglitser i trädgården och de tyckte också att snön var läskig att landa i. Men när de väl slagit sej ner och börjat äta var det samma tjafs som det brukar vara.

Snön yrde när de bråkade om platserna i restaurangen. De bokar inte bord utan kommer snarare som ett gäng "party crashers" . 

Men de bjuder samtidigt på underhållning...

...och de småpratar hela tiden. Man kan höra dem komma innan man ser dem. Charmiga småfåglar.

Hälsningar Lena