Återbesök hos hägrarna

Jag har också hunnit med ett besök vid Råstasjön. Hägrarna satt och väntade när jag kom. Det var lördag och deras fisklådor var tomma. 

De satt lite överallt. Eftersom folk nu åker skidor och promenerar på sjön sitter de fler hägrar i träden och ett stort gäng satt i de höga granarna på andra sidan vägen. Den här satt nära lådorna och ganska lågt på en gren. 

När jag kom närmare tittade den ner på mej och ögonens placering gör att de ser lite komiska ut. Det blåste dessutom vilket gav en extra knorr på frisyren, eller så hade den bara en "bad hair day". 

Det var kö till utkiksplatserna på stolparna. 

Eftersom hägrarna bara satt stilla gick jag längs gångvägen som går runt sjön. En tjej matade en av de sociala ekorrarna. 

Den ställde villigt upp på att bli fotograferad i utbyte mot jordnötter.

Vattenrallen var på plats men ville inte vara med på bild. Däremot fanns det en rödhake som poserade korta stunder. 

På väg tillbaka mot den plats där hägrarna håller till hörde jag flera av dem skräna högljutt. Jag fick syn på ett helt gäng i luften och förstod precis vad som var på gång. Fiskbilen var på väg in i parken med deras lördagsmiddag.

Då blir det full fart på alla de stora fåglarna som flockas på en ganska liten yta.

De kommer ibland inflygande i brösthöjd, vilket ger en kittlande känsla för mej, men jag kan också föreställa mej att några tycker det är obehagligt. De manövrerar dock skickligt mellan trädstammar och folk. De vill trots allt ha ett visst, om än kort, avstånd till människor. Bilden är tagen med 100 mm och beskuren enbart på höjden.

Middagen är serverad och det uppstår förstås en del kiv, men det är för rörigt för att få fina bilder. 

Det är för många fåglar på samma plats. Om man tar med sej egen fisk (och någon som kastar den), har man större chans att få rätt miljö och locka till sej lagom många. Om man bara vill se och fota hägrar är det här nog det säkraste stället i landet, så länge vintern håller i sej. 

Det stod "crispy fish" på menyn, bara att hugga för sej.

Hälsningar Lena

Kyligt i gryningen

Solen gick upp 07:10 i går morse och det var minus 14 grader. Jag stannade till vid matningen nära mitt jobb och tog denna bild precis när solens strålar börjat nå skogen, men inte riktigt själva matplatsen ännu. Klädd för att sitta på ett kontor blev besöket inte mer än 10 minuter, men det var fina minuter. 

Hälsningar Lena 

Två fåglar till

När jag var vid Hjälstaviken spanade jag efter alla möjliga småfåglar. Ing-Marie visade ju de unga pungmesarna och en blåhake, dessutom hörde jag skäggmesar i vassen men ingen av dessa små ville visa sej för mej. Något överraskande stötte jag plötsligt ihop med två fasantuppar. Jag hade inte alls siktet inställt på så stora fåglar på marken, där jag då befann mej.  

Jag var ganska nära dem men det var mörkt bland träden där de rörde sej. Här väntade jag på att en av tupparna skulle komma ut i ljuset, för att de vackra färgerna skulle gå fram bättre. 

Här korsades vår väg och tupparna försvann snart i den rikliga växtligheten.

Hemma i köket fick jag idag syn på en tufsig liten gäst i fågelbadet sent på eftermiddagen. Jag skulle börja laga middag när den plötsligt satt där, en ung rödhake. 

Jag hämtade kameran och gläntade försiktigt på altandörren. Den satt kvar och drack vatten, övervägde kanske ett bad, men det skramlade till hos grannen så den blev osäker och flög. Jag skymtade den i trädgården när jag lagade mat och den kanske badade till slut. Vi åt söndagsmiddag och i morgon väntar en ny arbetsvecka.

Hälsningar Lena

En sista rapport från stubben

Grönsiskorna ger sej inte utan fortsätter att flockas i stora mängder kring det som just nu är deras favoritställe. 

Jag håller med Ing-Marie att det är svårt att låta bli att titta på dem och ta några bilder. Några bilder blir snabbt väldigt många. Men nu är fröna nästan slut och vi kommer dessutom att åka bort. För de som sköter om vårt hus och våra plantor ingår det inte att hålla fågelrestaurangen öppen, i synnerhet inte som det nu ser ut att bli varmt och därmed betydligt lättare att hitta mat även för dessa. Men det här är förstås väldigt bekvämt, serverat och klart. Drickat finns runt knuten.

Bergfinkarna har inte gett upp heller utan kommer mellan flockarna av grönsiskor. Eftersom det här inte är en art som vi sett de senaste 15 åren är det extra kul att se dem. 

Fin uppvisning bjuder även bergfinken på ibland.

Eller så slår den sej ner i syrenhäcken vars knoppar precis har börjat svälla på ett mycket lovande sätt. Vi är antagligen borta när de slår ut och kommer hem till en grön syren.

Ringduvorna kommer också dagligen och man kan ju tycka att de borde kunna samsas på stubben, men icke. En duva i taget, om det inte kommer en skata eller en gråkråka.

Den här gästen vågade sej aldrig fram till stubben och inte till någon annan matning heller så vitt jag kunde se. Jag kunde dock inte sitta och spana särskilt länge. Den kanske försåg sej med frön när jag åkt hemifrån. Jag visar den fast den sitter i häcken, för det är nästan ett tomtkryss. Endast en gång förut har vi haft en svarthätta på besök och då var det en hona (med brun hätta). Det här är en hane.

En tidig morgon då det föll snöblandat regn såg jag denna rödhake som tillfälligt satt på en fjolårsros utanför tvättstugan. Eftersom kameran med 100-500 telet fanns i närheten fick jag en bild innan den flög. Att börja morgonen med en rödhake gör det på något sätt lättare att åka till jobbet. Men det är inte fel att ha semester heller...och det ska jag ha nu.

Hälsningar Lena

Nytt från stubben

Dessa bilder tog jag förra helgen, precis innan värmen hade kommit. Sedan kom det en "vårblogg" mellan. Rödhaken dök upp för drygt en vecka sedan men är nu en flitig gäst när det serveras frön på marknivå, som t ex på stubben.  

Hacke är en stamgäst, men är ganska blyg och kommer ogärna om jag sitter och lurpassar med kameran. Vi har minst fyra individer, dvs två par. Jag kan också höra mindre hackspett från tomten, men den har bara visat sej en gång och då hade jag förstås ingen kamera till hands. 

Nötväckorna är många, men det är sällan jag fångar en med tungan ute så den får vara med ändå.

Sedan några dagar har bofinkar börjat besöka oss. Jag hade ett par blurriga bilder från påskhelgen, på den som jag bedömde var den första. Nu är det lättare att fota dem. 

Flera individer kommer och besöker stubben, både hannar och honor. De kan tyvärr inte riktigt samsas på matplatsen, mer är korta stunder.

Helt nytt för dagen är dock denna fågel. Det är inte ett nytt tomtkryss, för vi hade dem i trädgården när vi var nyinflyttade. Det är dock mer än 15 år sedan jag hade en bergfink i matningen. Just den här bilden fick jag när solen behagade glimta fram en kort stund.

Bergfinkarna dök upp redan tidigt på förmiddagen, då det regnade och var väldigt mörkt på stubben. ISO 8000 och 1/1000 s med bländare 7,1.

De kunde inte samsas om maten med bofinkhannar, vilket kanske inte är så konstigt. 

Det här kunde möjligen fungera och det fanns frön spridda på båda ställena.

Lustigt nog kunde de här två skatorna äta tillsammans, det måste vara de allmänna vårkänslorna som gör att de inte bråkar om fröna.

Jag bara häpnade när två skator kunde sitta så länge tillsammans på vår stubbe. Herr och fru skata får man anta...

En ekorre kom och tog för sej. Vi ser dem inte så ofta längre sedan flera stora granar fällts i närheten av vår trädgård. Mer ljus på tomten men färre ekorrar.

Den skuttade snart vidare upp i ett träd, för det hände något ute på gatan som den blev störd av. Vi bor ju i ett villaområde och allsköns mänsklig aktivitet är väldigt nära "min stubbe". 

Ringduvorna har också kommit men de kom inte ner till stubben idag, i alla fall inte när jag satt och bevakade den. Jag kan dock höra dem i skogen när jag är ute och fyller på frön på stubben och våra andra matningsplatser.

Det här var faktiskt den första bilden jag tog denna dag, då jag snabbt insåg hur mörkt det var i skogen bakom vårt hus. Jag greppade kameran som låg framme och korrigerade snabbt tiden för att få en vettig exponering, det blev 1/125 s och det funkar ju inte för en pigg rödhake :-)

Hälsningar Lena