B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Nu ser man dem i par

Jag stannade till vid Fyrisån en morgon före jobbet. Solen gick upp och jag fick njuta en stund. Jag hörde en massa gäss och även tranor, men såg inte så mycket. Det passerade i alla fall ett par...

Det är ju det som händer i naturen just nu. Det bildas par. Vissa fåglar har redan en partner sedan flera år andra bildar nya par varje år under häckningen. Dessa två passar inte ihop, men jag kan tänka mej att hägrarna som häckar på Djurgården i Stockholm är i full färd med bobyggande och parning. 

De här två känner nog varandra rätt väl. Grågäss bildar livslånga par, men om en partner dör kommer den ensamma gåsen att träffa en ny partner. Dock kanske den inte hinner göra det samma år och missar på så sätt en häckning. 

Gässen bråkar ju också en del mellan paren så här års.

Här gäller det att inte komma för nära.

Korpar bildar också livslånga par men om det här är ett par medelålders korpar som dansar i luften av svallande vårkänslor, eller om det är två unga fåglar som påbörjat uppvaktning, kan man inte veta.  

Korparna häckar på samma plats år efter år och försvarar sitt boterritorium. Med DNA teknik har man dock kunnat fastställa att hannen inte drar sej för att "hoppa över skaklarna" någon gång ibland och para sej med en hona i ett annat bo när hennes make är ute och flyger. Allt för att sprida sina egna gener så vitt och brett som möjligt. 

Det här är antagligen ett par som känner varandra väl. De var i alla fall mycket älskvärda mot varandra. Knölsvanar håller också ihop år efter år men händer något med den ena parten kommer den andra att "gifta om sej". Om olyckan är framme under häckning och den ena parten dör, förlorar de dock oftast den kullen och får börja om på nytt nästa säsong. 

Jag har noterat att i alla fall en ringduva verkar ha anlänt i utkanten av vår trädgård och jag förväntade mej att få se den i restaurangen. Döm om min förvåning när det istället dök upp ett par stadsduvor, som ivrigt pickade i sej spillda frön under en automat.  Det blev ett nytt tomtkryss. Dessa två kommer flera gånger om dagen har jag nu noterat.  

Slutligen fick jag även se en tofsvipa en sen eftermiddag. Den var ensam ute på en blöt stubbåker. Förhoppningsvis har den nu fått kompisar och kanske är på väg att hitta årets kärlek som den kan dansa med i luften.

Hälsningar Lena

Publicerad 2026-03-14 14:49 | Läst 109 ggr 3 Kommentera

Tofsvipor

Trots att det inte var särskilt bra väder kände jag för att åka ut en tur sent annandag påsk, om inte annat för att få lite frisk luft. Här uppstod ett intressant möte eftersom jag ville passera på spången. Nu gick det bra och svanarna blev inte alltför störda.

En bit längre fram uppstod ett väldigt väsen bakom vasstråna när dessa två inte kunde samsas i samma pöl.

Jag kom fram till ett stort stängslat område där det numera är en kombination av våtmark och sjö, senare kommer det att beta köttdjur och bufflar här. Det fanns inte så mycket att se vid första anblicken. En kaja landade på en stolpe och jag konstaterade att "den friska luften" som jag önskat blåste isande kallt från sidan. 

En ensam tofsvipa gick omkring i lervällingen ganska nära...men jag hörde flera. Deras ljud går inte att ta miste på. 

Det var två stycken som höll på med någon slags exalterad parflygning. Fulla av vårkänslor får man anta.

De böljade fram över den molntunga himlen och gjorde häftiga dyk emellanåt. Avståndet var dock långt och det är inte så kul med en gråvit himmel i bakgrunden.

Det fanns fler tofsvipor och det är en större utmaning att fånga dem flygande mot en varierad bakgrund med terräng, buskar och träd. En utmaning även för kamerans autofokus att hänga med. Jag hade den inställd på långsam seriebildtagning (12 bilder/s), för att det inte skulle bli så sanslöst många bilder. Det visade sej vara ganska lagom för tofsvipor i flykt. Sedan var det bara att montera ihop flygserierna.

Bilden består alltså av lika många bilder som det är tofsvipor.

Ibland gick det lite långsammare längs marken.

För det mesta lyckades kamerans autofokus hålla fåglarna i någorlunda fokus genom en serie på 8-10 ibland 12 bilder. Men det fungerade inte alltid att lägga ihop dem.

En serie på 1/2 sekund. Det går undan med tofsvipor. Inställningar i övrigt var 500 mm, f/7,1, 1/2500s och ISO 4000.

I morgon är det fredag, och det ska komma snö...

Hälsningar Lena

Publicerad 2024-04-04 20:24 | Läst 2923 ggr 18 Kommentera