Rekord i restaurangen

I helgen har det varit artrekord i fågelrestaurangen. Det är frö- och nötmenyn som lockat till sej en väldig massa olika fåglar, en del som jag bara brukar se sporadiskt framför allt på våren. Det började med att jag fick syn på en rödhake på lördag morgon. Snabbt fram med kameran.

Rödhaken har sedan varit en flitig gäst båda dagarna och jag hör den drilla i skogen bakom vårt hus. 

De två tamduvorna tittade förbi och plockade i sej en portion hampfrö toppat med skalade solrosfrön. Oavsett om det är tamduvor eller skogsduvor är det nya gäster hos oss. 

Kort därefter kom ringduvorna, som nu är ett par. Vi har haft besök av ett par ringduvor på våren/försommaren i flera år och jag vill ju tro att det är samma par som kommer tillbaka. 

En riktigt trevlig gäst var stenknäcken. Den gillar jordnötter och tar för sej på den lilla rest av stubben som finns kvar.

Stenknäcken tyckte det var OK om småfåglar kom och plockade frön på stubben, men koltrasten var inte välkommen. Det var flera som försökte tränga sej på, men stenknäcken vek inte en tum.

Det var förstås ett gäng med vanliga småfåglar som t ex nötväcka, blåmes, talgoxe och entita, samt större hackspett. De har jag visat på bild så många gånger att jag nöjer mej med enbart en nötväcka denna gång.

Pilfinkar är inte på besök så ofta, men vi har haft några individer i vinter och de kom även i helgen. 

Bland vårfåglarna har bofinkarna nu definitivt anlänt, både herr och fru, dessutom flera av varje. De stod också för en hel del skönsång bland träden.  

Två bofinkhanar på stubben samtidigt fungerade inte. Den ena fick vända i luften och återkomma för en senare sittning.

Trädkryparen kom inte ända fram till restaurangen, men den sprang på trädstammen som är i bakgrunden på många av mina bilder och jag kunde förstås inte motstå att ta några bilder av den när den var så pass nära. 

En fågel som vi bara haft i trädgården några enstaka gånger är gulsparv. På lördagen kom det en och idag, söndag, var det tre. 

Grönsiskorna ökade också i antal från lördag till söndag. Ryktet hade väl spritt sej att det fanns extra mycket utspridda frön. Grönfinken var också på besök men den satt bara i automaten och den gör sej inte så bra på bild. Domherrar svepte förbi vid ett par tillfällen, men de verkade lägga mer tid för att jaga varandra än äta. En hona kom dock ner i automaten en stund. 

Steglitser har vi haft hela vintern och de var förstås här även i helgen. Passade på att ta den här bilden idag då solen tittade fram. Förutom de arter jag hittills räknat upp eller visat på bild kom även ett par skator och en ensam kråka förbi. De är inte påträngande och kraschar inte partyt, utan de verkar mer passa på när det är lugnt. Vi har ju grannar rätt nära och är de ute kommer de stora kråkfåglarna inte ner. 

Totalt har vi haft besök av 19 olika arter och då har jag inte sett svartmes, tofsmes eller nötskrika, som ju brukar komma förbi regelbundet. Tofsmesen såg jag tidigare i veckan, men den vill ju helst hänga i "talgbaren" och den ser man bäst från köket hos oss. Frö- och nötmenyn serverades denna helg bara på skogssidan. 

Hälsningar Lena  

En sista rapport från stubben

Grönsiskorna ger sej inte utan fortsätter att flockas i stora mängder kring det som just nu är deras favoritställe. 

Jag håller med Ing-Marie att det är svårt att låta bli att titta på dem och ta några bilder. Några bilder blir snabbt väldigt många. Men nu är fröna nästan slut och vi kommer dessutom att åka bort. För de som sköter om vårt hus och våra plantor ingår det inte att hålla fågelrestaurangen öppen, i synnerhet inte som det nu ser ut att bli varmt och därmed betydligt lättare att hitta mat även för dessa. Men det här är förstås väldigt bekvämt, serverat och klart. Drickat finns runt knuten.

Bergfinkarna har inte gett upp heller utan kommer mellan flockarna av grönsiskor. Eftersom det här inte är en art som vi sett de senaste 15 åren är det extra kul att se dem. 

Fin uppvisning bjuder även bergfinken på ibland.

Eller så slår den sej ner i syrenhäcken vars knoppar precis har börjat svälla på ett mycket lovande sätt. Vi är antagligen borta när de slår ut och kommer hem till en grön syren.

Ringduvorna kommer också dagligen och man kan ju tycka att de borde kunna samsas på stubben, men icke. En duva i taget, om det inte kommer en skata eller en gråkråka.

Den här gästen vågade sej aldrig fram till stubben och inte till någon annan matning heller så vitt jag kunde se. Jag kunde dock inte sitta och spana särskilt länge. Den kanske försåg sej med frön när jag åkt hemifrån. Jag visar den fast den sitter i häcken, för det är nästan ett tomtkryss. Endast en gång förut har vi haft en svarthätta på besök och då var det en hona (med brun hätta). Det här är en hane.

En tidig morgon då det föll snöblandat regn såg jag denna rödhake som tillfälligt satt på en fjolårsros utanför tvättstugan. Eftersom kameran med 100-500 telet fanns i närheten fick jag en bild innan den flög. Att börja morgonen med en rödhake gör det på något sätt lättare att åka till jobbet. Men det är inte fel att ha semester heller...och det ska jag ha nu.

Hälsningar Lena

Invasion och ett nytt tomtkryss

I helgen blev vi invaderade av grönsiskor. Från att ha haft ett trevligt gäng på ett 20-tal, tredubblades antalet under lördagen och på söndag uppskattade jag att vi hade minst 200 eller fler. Jag tog tillfälligt bort en matare och fyllde på med frön på stubben. Efter en kvart såg det ut så här.

Det blir väldigt mycket tjafs när man har siskor. Det har ni sett förut även i Ing-Maries blogg.

Det är ganska roligt tjafs och det var ju bedrövligt väder samt kallt, så att sitta i vardagsrummet och spana på stubben kändes rätt lagom.

Fönstret var dessutom nytvättat, men det blev en del regndroppar efter en stund och siskorna är de i särklass sämsta fåglarna när det gäller att flyga på rutorna. De kanske ser dåligt eller så är de bara extra nervösa av sej. 

Det blev ett par påflygningar men båda dessa individer klarade sej. Jag brukar plocka upp dessa fåglar och lägga dem högt så någon av katterna inte kommer åt dem. De brukar återhämta sej på 10 minuter och har då lättare att flyga iväg om de ligger på en hylla en bit upp.

Ibland var det verkligen kaotiskt. Det yrde frön och gulsvarta fåglar åt alla håll. Ett par bergfinkar försökte komma åt maten men gav upp. Inga andra fåglar landade på stubben eller i dess närhet. Det finns ju ett par matplatser till och ett talgblock så de behövde inte vara hungriga. 

Det var mörkt så jag testade också att leka lite med betydligt längre slutartid t ex 1/100 s. 

Eller som här 1/80 s. Det mesta gick i papperskorgen men jag har några bilder kvar att bearbeta förutom dessa. Kanske någon dyker upp här senare. Jag avslutade min fotosession och hängde upp den stora fröautomaten igen. Den var snabbt full med grönsiskor och en helt otrolig ljudmatta av högt kvittrande småfåglar mötte mej när jag gick ut i trädgården. I efterhand kan jag föreställa mej att det uppfattades som frestande för en del...

Jag jobbade hemma på måndag och då hände det som aldrig hänt förut, vi har i alla fall aldrig sett några spår. Klockan var 12:00 och jag gick till köket för att värma lunch. När jag tittade ut satt en sparvhökshanne på bästa platsen i restaurangen och han hade precis avnjutit huvudrätten, grönsiska. Han satt lugnt kvar medan jag hämtade kameran. 

Han sitter bara några meter utanför köksfönstret. Tänk om jag kommit ut i köket bara några minuter tidigare...Å andra sidan hade jag missat det helt om jag varit på jobbet, vilket jag är 9 dagar av 10 numera. Nytt tomtkryss!

Han flyger upp på taket till cykelförrådet. Jag missade flygbilderna för buren med talgblocket står precis framför där han behagade flyga.

Efter en kort stunds övervägande flyger han upp och rakt in i den extremt taggiga häcken...

...han ville ha en liten gulgrön fågel till och klippte en som satt i häcken. Den här rätten blev en "take away" för sparvhöken flög till skogs. Det kanske fanns en sparvhöksfröken i något av träden som nu skulle serveras grönsiska till lunch. 

Efter denna händelse var det helt tyst i trädgården. Sent på eftermiddagen var några grönsiskor tillbaka, men nu var det bara ett 20-tal grönsiskor och bergfinken satt på stubben. När jag tittade senast, dvs tisdag eftermiddag, var de åter ganska många, ca 100. Kort närminne kanske?

Hälsningar Lena