Kyrksjön och "favoritdoppingarna"

Gjorde en morgontur till Kyrksjön (Bromma) för att kolla läget. Det första jag såg var ett gäng brunänder som simmade runt bryggan. De verkade lite virriga men det var väl hormoner som spökade. 

Det är en art som jag inte ser så ofta men de senaste åren har de funnits här och även i år alltså. Honorna är lite mer blygsamma i färgerna än hanarna.

Det var också ovanligt många gäss på plats och de var inte överens. Den här gåsen kom flygande mot bryggan där jag stod och den måste ha gjort en felbedömning för den kom så nära att jag kände vingslagen när den passerade. Det var också ren tur att hela fågeln kom med i bildfältet.

Annars bjöd gässen mest på parvisa flygningar och en väldigt massa ljud.

Löven på träden runt sjön har börjat spricka och bakgrunden har fått en lätt grön nyans. Om en vecka kommer det att vara väldigt mycket grönare än det är på denna bild.   

Det jag egentligen var ute efter var att kolla om mina "favoritdoppingar" hade anlänt. De små svarthakedoppingarna med sina orangefärgade huvudprydnader och genomträngande röda ögon var på plats. Minst sex individer (mer troligt åtta). 

Jag såg i alla fall tre par som verkade hålla ihop. De kuttrade också på sitt vanliga charmerande sätt. Ett ljud som är lätt att känna igen. 

Det går inte att komma ner i nivå med fåglarna om man inte har kameran på en "flotte", vilket jag har sett folk ha. Bryggan är mer än en halvmeter ovanför vattenytan. Jag blir sugen att testa någon form av flytande lösning för doppingarna kommer ibland väldigt nära bryggan. 

De ser verkligen coola ut med de orangeröda tofsarna på huvudet. De dansar också men någon uppvisning bjöd de inte på denna gång.

Det fanns också minst två par skäggdoppingar på sjön och där pågick fortfarande viss uppvaktning, men den var inte så het som de par jag såg för ett par veckor sedan. Det hade också börjat blåsa och det fina morgonvädret kändes inte fullt så njutbart längre, jag åkte hem.

Hälsningar Lena

Svarthakedoppingarna är på plats

Jag vet att Peter vill fota svarthakedoppingar när han kommer till Uppsala och nu kan jag intyga att de är på plats sedan mer än en vecka tillbaka. Det här är från en pöl längs väg 269 mot Bro nära Skråmsta stuteri. Man får parkera längs landsvägen och gå in på en privat väg. 

Det här paret var upptagna med samlande, men de dansade inte. De simmade runt en del och begav sej sedan in i vassen där de antagligen hade starten på ett bo.   

Det fanns minst tre par och en eller möjligen två udda individer. Det uppstod inte några konfrontationer, men däremot var det mycket flygande kors och tvärs över pölen.

Avståndet blev ganska långt ibland...

...men plötsligt kom de flygande mot mej. Kolla in fötterna, samma design som sothönsen.

Den här gjorde en elegant landning framför fotografen.

Det är vass i kanten så kommer de för nära blir det ridå framför. Man kan inte heller ligga ner mer än på ett ställe, men då blev ljuset mycket sämre denna morgon. Det finns en liten brygga men den är privat och i nuläget dessutom för nära de som bygger på sitt bo. Även om jag sett svarthakedoppingar bygga bo väldigt nära allmänna gångvägar och bryggor skulle jag inte gå ut på den. 

Det här är helt eller delvis anlagda pölar och även om jag aldrig sett skymten av någon annan där, står man nära två stora hus. De är antagligen inte uppe så tidigt som jag brukar vara där. 

Det här såg ut att bli en elegant landning...

...men den avslutade med ett jätteplask. 

Svarthakedoppingarna hade sällskap av ett par sångsvanar, knipor, brunand, fiskmås och ringduvor. I alla fall en tidigt morgon för drygt en vecka sedan.

Hälsningar Lena

I gryningen, dvs mitt i natten så här års

Om man ska uppleva gryningsljus och soluppgång så här års måste man vara ute före fyra på morgonen. Då får man antigen stiga upp mitt i natten eller göra som Affe och strunta i att gå och lägga sej. Jag valde att stiga upp 3:30 och var ute vid min närmsta sjö i tid. Det såg lovande ut med moln och färger.

Men när solen steg blev det mer och mer blaskigt.  Det fanns förstås inte tillstymmelse till dimma. Fel väderlek för sånt och dagg kan man ju också glömma.

När jag stod på bryggan kände jag mej plötsligt iakttagen...

...bakom mej satt en sädesärla och tittade sej omkring. Den satt kvar t o m när jag la mej ner på bryggan. Det fanns knappt några myggor, men den hittade kanske andra små insekter att äta till frukost.

Jag lämnade sjön och körde vidare på småvägar där det brukar finnas vildsvin, rådjur och ibland även älg. Denna morgon fanns det inga större djur alls och jag styrde därför mot en annan sjö, eller snarare pöl. 

Det här stället upptäckte jag för ca en vecka sedan och här häckar bl a ett sångsvanspar. Det är en privat väg så man får parkera och promenera en bit. Solen hade inte kommit över trädtopparna än men det var nära. 

Man står på en väg och har en pöl på varje sida. Jag såg minst åtta par svarthakedoppingar och tänkte att de kanske skulle uppvisa lite action när det var så många fåglar på så pass liten ytan.

Men det blev bara ett utfall och de har nog klarat av det mesta av revirhävdandet. Nu simmade de mest runt i närheten av de platser de verkar ha mutat in, putsade sej och kuttrade. 

Några som däremot inte hade löst sina problem var sothönsen. Det fanns bara tre, men det verkade vara en för mycket.

De kan verkligen trycka till varandra. 

Den här verkar vara ivrigt påhejad av sin maka (om jag nu tolkar situationen rätt). 

Kampen vänder dock snabbt och nu kliver fru sothöna in och coachar sin kämpe med höga skrän.

Snart är det ombytta roller...

...och här kommer vedergällningen i form av en stor fot rakt i ansiktet.

Nu kan inte fru sothöna hålla sej, utan ger sej in i den tuffa kampen med yviga flaxanden. Vattnet skvätter åt alla håll, tills plötsligt...

" - Jag ger upp!!!"

Har ni någonsin sett en sothöna ge sej? Det gjorde inte denna heller, det var bara en fint. I nästa ögonblick var den uppe igen och kampen fortsatte. Jag hade kunnat visa 50 bilder till innan de till slut stannade upp. Matchen slutade oavgjort och efter att alla rufsat till sina fjädrar simmade paret åt ett håll och den tredje fågeln åt ett annat. Jag åkte hem och hann precis till bilbesiktningen 07:20.

Hälsningar Lena

En kylig morgontur

Jag lyckades äntligen få till en morgontur i det kyliga vårvädret och åkte till ett favoritställe så här års, Kyrksjön i Bromma. Det var nollgradigt och mycket stilla när jag kom fram. 

Sjön låg spegelblank framför mej och det var förvånansvärt lite liv, kanske lite tidigt än?....och kallt. 

En sädesärla sätter sej plötsligt på bryggans träräcke, så där nära som bara sädesärlor brukar göra. Jag tar en kopp kaffe så länge.

En stridslysten sothöna kommer simmande efter en stund, för det rör sej en vigghona rätt nära bryggan, för nära tycker sothönan. På följande tumnaglar kan ni se attacken. Viggen har hunnit dyka redan på första bilden men sothönan ger sej inte utan dyker faktiskt efter. Sothönsen är verkligen stöddiga så här års.

Sedan kommer en av anledningarna till att jag gärna åker hit på våren. Här finns alltid svarthakedoppingar. Dock kan man inte få till den extra låga vinkeln. Även om man kan ligga på bryggan så är den inte i samma nivå som vattnet. 

Den dök och bubblorna såg ut att försvinna in under bryggan. De kommer i alla fall väldigt nära om man är lite tålmodig.

När doppingen kom upp på andra sidan bryggan var de plötsligt två och de kuttrade på sitt speciella vis när de simmade längs vasskanten. De visade dock inte upp någon dans eller annat. Det fanns heller inte någon konkurrerande fågel i närheten. 

Vid Kyrksjön finns det också en fin spång genom en våtmark.  Här gillar jag att vandra sakta och spana. En och annan joggare kan dra förbi, men det är fortfarande ganska tidigt på morgonen, så det är bara enstaka.

Koltrastarna flyger kors och tvärs över spången under ljudliga yttranden. Jag spanar också efter rödvingetrast, som man brukar kunna se här. Dock inte på denna tur, ingen gröngöling heller. Jag hör en mindre hackspett trumma, men den sitter för högt upp i träden för att fånga på bild. 

Under hela promenaden på spången kan jag höra gärdsmygens fina vårsång. Det är den andra anledningen till att åka hit. Gärdsmygarna är vanliga längs spången och denna morgon behagar i alla fall en visa upp sej ordentligt. 

Det är fin här när solens ljus når ner mellan trädstammarna och befriande lite folk tidigt på morgonen. 

Här stannar jag upp och spanar igen. De borde vara här...

Jag hittar en kylslagen groda och det finns en del rom i vattnet. Det är antagligen bättre att komma på eftermiddagen om man vill se groddjuren. Det finns även vattensalamander i en pöl en bit bort, men där är det också stilla. Jag svär över kylan som lägger ett lock på alla trevliga våraktiviteter som borde pågå nu.  

Molnen hopar sej. Väderutsikterna för dagen är mulet och plus två grader. Gräsänderna sover vidare. 

Solen glimtar fram en kort stund och jag ser att svarthakedoppingarna befinner sej nästan längst bort på sjön. Jag har ätit upp min frukostmacka och druckit ur kaffet. Bara att åka hem och hålla sej inomhus.

Hälsningar Lena

Brunand

Brunand är en fågel som jag inte ser så ofta och den har minskat på senare år. I Sverige betraktas den som starkt hotad sedan 2020. I helgen stötte vi på ett gäng vid Kyrksjön i Bromma. 

Det var sex hannar och två honor. Bäddat för problem. Kanske det fanns någon hona som låg på ägg men det kunde vi inte se där vi stod.

Här en hanne som fixar till sej.

En hona som sträcker upp sej lite extra.

Svarthakedoppingen är inte det minsta intresserad, snarare störd av deras närvaro. 

Brunandshannarna hade en del kontroverser.

Mycket skvätt och stänk. Honorna var inte särskilt intresserade. 

Här har två hannar varit inne i vassen och kollat på något. Vi kunde inte se om det var en brunandshona som låg på ägg eller någon annan. 

Det fanns ju svarthakedoppingar som definitivt hade ett bo nära och de gillade inte alls att brunänderna var så aktiva. 

Så här ser en liten men väldigt bestämd svarthakedopping ut. Den här vassruggen är upptagen!

Hälsningar Lena