Hösten är här

Nu är det höst och då tar man upp potatis. Vi satte ett kilo sättpotatis, ca 10 knölar, och plockade upp ca 15 kilo. Det blir ganska många kok till två personer under hösten. Odling i liten skala ger mer avkastning än man kanske tror.

Fredrik passar på att sätta vitlök då vi gräver om i odlingslådorna.

Vi tömmer växthuset och i år är det en stor skörd av mild chili/paprika att ta hand om samt en mängd aubergine som mognat på tre plantor utanför växthuset.

De gröna paprikaliknande frukterna är poblano. De går utmärkt att äta/laga till då de är gröna och vi väljer att rosta dem sotsvarta för att användas till en poblanochilisås enligt ett recept som jag fått av min syster i Texas. Man bränner ytan på frukterna och skrapar sedan bort det brända skalet och använder därefter de strimlade frukterna i en ostsås. 

Vårt stora chiliträd "Jamaica Bell" är fullt med frukter och jag plockar en stor bunke full som grannen tacksamt tar emot. Trädet ska ansas ner till ett format som gör att det kan stå i köket. Några frukter får sitta kvar.

Vi brukar också övervintra en mild gul habanero vars frukter passar utmärkt att göra chilimarmelad på. Till vänster den frodiga plantan som ansas ner till den lite tunnare versionen till höger som får flytta in i vardagsrummet. Det här gjorde vi förra helgen och växthuset tvättades grundligt på insidan och utsidan. Det har sedan fått torka under veckan då vi jobbat.

Frukterna från den gula habaneron har mognat i köket under veckan och lördag morgon hade jag en stor skål gula chili att koka marmelad på. Jag blandar i några Jamaica Bell med kärnor och allt för att få lite sting på marmeladen.

Med morgonens marmeladkok säkrade jag också några julklappar. Den gula chilimarmeladen har en liten men trogen kundkrets. I bakgrunden en sortering av våra sista tomater  efter färg. De rödaste ska ätas först förstås. 

Under dagen inredde jag vårt växthus för den kalla årstiden, då vi försöker använda glasrummet så länge det går.  Trasmattor på golvet och gardiner dämpar ekot, hindrar småfåglarna från att flyga på glasrutorna och ger lite fin stämning med enklare belysning. 

På lördagar kör vi fortfarande "zoom" cocktail med min systerdotter + fästman i London och syster + svåger i Texas. Det blir inte alla lördagar och nu var det nog en månad sedan vi pratades vid och alla har varit ute och rest på något sätt. Vi hade så mycket att avhandla att vi fick boka ett samtal till med systern på söndag.

Vi åt lördagmiddag ute i växthuset. Med gasolvärmaren på var det riktigt mysigt.

Eftersom det var strålande väder ville jag ut i skogen och leta efter svamp. När alla pelargoner flyttat in, krukorna tvättats, blomlökar planterats och allt annat pyssel man ska göra i trädgården var klart, skyndade jag mej iväg några timmar på söndagen. Inspirerad av Stefan satte jag min vidaste vidvinkel (Tokina 10-17 mm fisheye) på kameran för att fota "close up wide angle". Närgränsen är 14 cm och jag experimenterade med trattkantareller. 

Precis när jag stoppat ner kameran och böjde mej fram för att plocka dessa fina trattkantareller dök den här maffiga spindeln upp. Fram men kameran igen. Den var förvånansvärt stor. 

Jag hade även 100 mm makro i väskan och tog några närbilder på den läckra spindeln.

Om någon hade sett mej när jag tog den här bilden hade de nog funderat. Jag ville ju inte lägga mej ner i det blöta riset men jag måste ju ner till spindelns nivå, dvs trattkantarellhöjd, för att få en närbild med alla ögonen synliga. Förvånansvärt nog satt den kvar på svampen så länge jag höll på och fotade. Den fick naturligtvis behålla sin svamp. Det fanns gott om andra trattkantareller i skogen, hösten är ju här nu. 

Hälsningar Lena

Skördesäsongen lider mot sitt slut

För drygt två veckor sedan (10/10) visade jag bilden till vänster när vi hade rivit ner tomatplantorna i växthuset och tagit in alla tomater. Skålen till vänster betraktade jag som "hopplösa fall" dvs jag förväntade mej inte att så många skulle bli röda. I helgen såg de ut som bilden till höger och nu är det bara halva skålen kvar. Det är de sista tomaterna för denna säsong.

Lördagkväll ville vi ha en dessert och jag fick för mej att jag skulle göra lakritsbrûlée. Jag har inte ens gjort vanlig brûlée men det är ju inga konstigheter direkt. Tills man kommer till sockret som ska smälta på ytan... Då ska man ha en crème brûlée brännare för karamellisering. De hade vi inte så jag tog fram braständaren, den var för klen.

Min sambo gick ut i garaget och hämtade "ogräsbrännaren". Ordentlig låga men det blev inte heller optimalt. Jag fick inte till den fina karamelliserade ytan som jag ville ha. Kanske var det för att jag hade farinsocker istället för rårörsocker...Men det smakade gott!

Eftersom det inte regnade på söndag gav vi oss ut i skogen. Det gäller att plocka medan det går och vi kom hem med den största skörden för säsongen. Det tog ca en timme att finrensa och blev två kilo svamp när vattnet kokat bort och paketen var färdiga för frysen. 

Avslutar med en kaxig nötväcka från gårdagens fågelfotografering från sovrummet. 

Nu börjar en ny vecka...

Hälsningar Lena