En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Revirstrid hos måsarna !

En lite djurberättelse från Sigtuna, men inte så gullig denna gång. Det är dock svårt att tolka vad som egentligen pågick, men utgången är i högsta grad osäker...Jag kallade först fåglarna trutar men fick sedan veta att det är fiskmåsar så jag har rättat. Tack Daniel.

På en pytteliten ö en bit från minigolfbanan i Sigtuna håller ett gäng måsar till. Det är kanske 15 fåglar av och till. Jag kan bara se en kyckling. De två vuxna fåglarna vid trädstammen ser ut att vaka lite över den lilla.

Det här ser ju dock inte så ömsint ut. I synnerhet som det är en snabb rörelse och inte ett försiktigt lyftande. Men det kanske är deras teknik för att putta in ungen längre under trädstammen...Jag dömer dem inte, jag kan för lite om dessa djurs beteenden.

 

Plötsligt dyker det upp någon slags "kajakskola", alla paddlar fram och måsarna tar till flykten. Den lilla ungen står vid vattenbrynet.

Så fort kajakerna försvunnit landar måsarna och tumultartade bråk utbryter. Kycklingen ligger till vänster om den vänstra fågeln.

Det är en tuff kamp och kycklingen ligger mitt i och trycker.

Här kan man se den lilla mitt bland fåglarna, strax bakom de värsta kombatanterna.

Här ser den vänstra fågel faktiskt ut att bevaka ungen medan de andra två slåss.

Plötsligt ger sej fågeln i underläge och de båda vuxna fåglarna flyger upp på trädstammen och skriar ihållande. Kycklingen sitter ensam nedanför. 

Sedan störtar en fågel ner och nyper till. Det här ser verkligen inte ömsint ut! Kanske vill den vuxna fågeln föra kycklingen i säkerhet, men det är i så fall mycket klumpigt gjort. Det ser snarare ut som ett anfall och ungen skriker.

En ny fågel anländer och måsen släpper ungen som pipande ger sej av ner mot vattnet.

I tumultet som uppstår ger sej ungen av ut i vattnet och börjar simma...

Den simmar allt vad den orkar rakt ut i vattnet. Jag hinner inte uppfatta om den stora fågeln som lyfter har koll på kycklingen eller bara ger sej av ändå.

Kycklingen simmar rakt mot land (mot mej) och vid det här laget kan jag inte se att någon vuxen fågel spanar på den. Men det är stora fåglar i luften.

Den lilla ungen når land och hoppar upp på en sten. Sedan kryper den in mellan ett par stenar strax nedanför cykelbanan. Jag backar undan för det är en fågel som cirklar ovanför mej ett par varv. Jag går en bra bit bort och spanar med kameran, men den tycks inte vilja undersöka kycklingens öde närmare. Jag ger mej av efter ca 10 minuter och så vitt jag kunde uppfatta satt den lilla kvar där mellan stenarna. Ett fågelöde med högst oviss utgång. 

Måsarna är inte så klumpiga föräldrar utan det här var en strid om revir som ungens föräldrar förlorade. Hoppas nu bara att ungen pep tillräckligt så att någon av dess föräldrar hittade på den. Tack till både Daniel och Stefan som hjälpte till att reda ut vad detta bråk handlade om.

Hälsningar Lena

 

 

Inlagt 2013-06-12 22:41 | Läst 4631 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Stackars liten!
Svar från Lena Holm 2013-06-13 08:07
Ja, lite beklämmande var det att stå och titta, men naturen är ju inte som i Disneyfilmer.
Hälsningar Lena
Trevlig berättelse om den lilla "ankungen" eller truten - bra bilder!
Jag vet inget om måsar/trutar annat än dom kan väsnas förskräckligt om har dom på nära håll - men att höra måsarna på avstånd då är det riktig sommar!
Ha det gott Lena! // Sören
Svar från Lena Holm 2013-06-13 08:09
Tack Sören
De för ett oherrans väsen men både trutar och måsar är spönnande att stå och titta på och det är onekilgen sommarljud. Att detta var en strid om revir borde jag kanske kunnat gissa mej till.
Hälsningar Lena
Hej Lena!

Dramatiska bilder!

Det är fiskmåsar du fotat. Grårutarna är större, grövre näbb och de gamla fåglarna har oftast en röd fläck på näbben,

Vi får väl hoppas det gick bra för ungen. Den behöver bara pipa lite när det är lungt så hör föräldrarna det.

Daniel
Svar från Lena Holm 2013-06-13 08:12
Tack Daniel,
för att du redogör för skillnaderna. Ju mer jag tittade på nätet i går kväll blev jag övertgad om att det var fiskmåsar. VI får väl också hoppas att den lilla ungen piper så den blir hittad. Naturen är ju dock lite tuffare än i Disneyfilmerna.

Med din och Stefans kommentar har jag nu korrigerat inlägget så att det blev rätt art och ger en mer rättvis bild till hur måsar beter sej.

Hälsningar Lena
Fighten mellan fiskmåsarna handlar om revirstrid. Ett par utifrån har klampat in i ett annat pars revir. Jag skulle nästan tro att "besökarna" vann striden och körde "ägarna" på flykten. Ungen tillhör definitivt "ägarna", varför denne krabat plötsligt är lämnad. Det nya paret har inga moderskänslor för andras ungar, varför dom ger sig på ungen. Det funkar tyvärr oftast så bland fåglar och även däggdjur.

Men möjligheten finns, som Daniel skrev, att om ungen piper (lockar) och föräldrarfåglarna hör det, så torde dom komma till undsättning. Men många faror lurar såsom, katt, räv, råtta, trut, mink, kråka, snok, huggorm och i vattnet gädda...........

/Oscar
Svar från Lena Holm 2013-06-13 08:19
Tack Stefan,
för att du tog dej tid att förklara vad som utspelade sej. Jag borde insett att det var en strid om revir men jag tänkte inte ens i de banorna. Att "vinnarna" inte ville ha ungen är ju fullt förståeligt och jag känner till likande beteenden hos andra djur så jag blir inte förvånad. VI får väl hoppas att den piper tillräckligt för att locka till sej sina föräldrar. Med tanke på platsen ingår nog även lösspringande hund bland farorna, förutom de du räknade upp.

Med din och Danels feedback har jag korrigerat inlägget så att det blev rätt art och så att det ger en mer rättvisande bild av vad som troligen utspelade sej.

Hälsningar Lena
Intressant och dramatisk bildserie.. Vi får hoppas att det går bra för den lilla måsen. Bra fångat. //Mats
Svar från Lena Holm 2013-06-13 08:20
Tack Mats,
en scen ur naturen som fick en vettig förklaring.
Hälsningar Lena
Märkligt är det i djurlivet där de sällan tar hand om någon annans unge. De svaga får klara sig själv bäst de kan annars får de gå under. Spännande och intressant bildserie du levererar.
Svar från Lena Holm 2013-06-13 19:01
Tack Margareta,
det gäller att först och främst föra sina egna gener vidare så, ja, de svaga får klara sej bäst de kan.
Hälsningar Lena
Härlig bildserie även om den nu kanske inte slutade så lyckligt. Men den kan ju ha gjort det också, så vi får väl hoppas på det sistnämnda :-)
ing-marie
Svar från Lena Holm 2013-06-13 19:03
Tack Ing-Marie,
ja vi får väl hoppas men, som jag svarat några andra, naturen är ju inte som i Disneys filmer.
Hälsningar Lena
Bra berättat Lena,om än justerat :-), med en tydlig fotodokumentation och en cliffhanger i slutet. En påminnelse om hur tuff djurvärlden kan vara. Mvh Mikael
Svar från Lena Holm 2013-06-14 07:57
Tack Mikael,
jag tycker att man ska vara så korrekt som möjlig när man visar djurbeteenden, i synnerhet om det gäller något som kan uppfattas som upprörande eller grymt. VI behöver nog påminnas ibland om att djur som lever i naturen inte alltid gör som på film och att naturligt beteende kan vara grymt.
Hälsningar Lena
Härlig fotoberättelse! Gillar bild 8 med den sträckta nacken på den ena fågeln och bild 9 med vingspannet! Måsar är finare än Tofsvipan alltså =)
Ha det gott! //Micke
Svar från Lena Holm 2013-06-14 07:48
TAck Mikael,
vingspannet är imponerande i bild 9 och samtidigt är den lite brutal då den tar ungen över nacken. Jag gillar att fotograferade dessa stora fåglar när de interagerar med varandra, just för att det blir mycket stora vingar och näbbar i luften. Men hittar jag en tofsvipa så blir det nog några bilder på den också.
Hälsningar Lena