En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

The Great Ocean Road och en koala med modelltankar

Vi har nu hamnat i den Australiska delstaten Victoria där den största staden är Melbourne. Vi körde från Adelaide för några dagar sedan och följde kusten. Från Allansford till Torquay kör man en vägsträcka som kallas The Great Ocean Road. Den är ca 250 km men det går sakta och man ska låta det ta tid. Här finns mycket att se och man vill stanna ofta. Margareta C har bloggat om denna rutt tidigare så några kanske känner igen sej. Här kommer några smakprov. Den första kallas London bridge.

Den mest kända platsen är nog "Twelve Apostles", men det är inte tolv längre för väder och vatten har nött bort flera av formationerna. Vi kom dit på eftermiddagen och då såg det ut så här åt ena hållet...

...och så här åt andra hållet. Antar att den stora formation vi står på (med staket) också räknas och då blir det nog åtta. Naturligtvis var det förbjudet att köra drönare.

Vi gick i alla fall ner för alla trapporna till stranden. Vattentemperaturen var ca 18 grader och med de rejäla vågorna som rullade in var det ingen som badade, men man kunde ju gå på stranden och blöta fötterna (eller få väldigt mycket sand i skorna).

Det finns många olika formationer att stanna och titta på men de allra flesta verkar bara stanna vid de tolv apostlarna. Där stannar också alla bussar och dagsturer. Vi stannade på fler platser är jag visar här och då behövde man inte trängas med andra turister. Det här stället kallades Razorback. Vi övernattade i en liten stad som hette Port Campbell och bodde på ett motell som hade adressen 12 Great Ocean Road. Vi befann oss alltså i början av vägen, trots att det verkar som att de flesta kör i andra riktningen och avslutar sin resa här.

Vi fortsatte ganska tidigt nästa morgon och kunde inte låta bli att stanna för att se hur det såg ut vid apostlarna i morgonljuset. Det var också befriande folktomt.

Det var lite dis och dimma på morgonen.

Vi körde vidare längs B100, som vägen heter på kartan (och i Google maps). På en rastplats mötte vi den här sköna kookaburran. Rastplatser är otroligt bra för att spana på fåglar och man kan ofta komma nära. Den här satt på en soptunna och gjorde sedan en störtdykning mot en familj som satt och fikade.  Den här stora kungsfiskaren har ett helt underbart läte och man vill gärna skratta med dem när man hör det.

Från att ha kört längs havet hamnade vi nu i lummiga skogar av eucalyptus. Vi har kommit in i Cape Otway National Park och vi besökte bl a en fyr som jag hoppar över i detta inlägg. Nu letade vi efter ett av Australiens mest kända pungdjur,... efter känguru..

På en gren som i princip hängde ut över vägen satt den första koalan vi såg och som brukligt för koalor sov den som allra bäst vid lunchtid. Vi hittade några individer till och de sov också. Koalor tillbringar ca 18 av dygnets 24 timmar snusande uppe i träden. Det mesta av den vakna tiden går åt till att äta eucalyptusblad, en diet med lågt näringsinnehåll så de måste stoppa i sej en hel del.

Vi körde vidare mot en pytteliten ort som heter Kennett River (ett cafe, en rastplats och några hus). Här finns det en hel del koalor men det första vi hittade var en vacker kungspapegoja. Detta är en hanne, honan flög ner och landade på mej. Jag fick tyvärr inte till någon bild på det.

Det hade blivit lite senare på eftermiddagen och vi hittade ett par koalor som hade börjat ägna sej åt mat. Den här "kramgoa" nallen är inte på något sätt släkt med björnar utan är ett pungdjur. De är dock ungefär lika graciösa som björnar (kan väga upp till 15 kg) och man kan inte låta bli att förundras över att de klarar sej uppe i träden. De är långsamma i sina rörelser och ser ut att kunna trilla ner när som helst. 

De verkar dock ha bra grepp med både händer och fötter samt rejäla klor.

Det går ganska sakta och de mumsar på i godan ro. Den här verkade komma av sej lite då den blev fotograferad. Den satt dock högt upp och bilden är tagen med 400 mm så vi störde den inte, men den tittade ner på oss en stund.

" - Turister igen,....man kanske skulle skaffa sej en manager....modellarvode....kan man få det i mumsiga daggvåta löv? Jag måste fundera lite....."

Sent på eftermiddagen kom vi till Torquay där vi hade bokat ett Bed & Breakfastställe. Nu är vi ute vid kusten igen och här kan man se lite av vägen som på vissa ställen var väldigt slingrig. Det rullade in lite vågor och sambon hade planer på att surfa nästa morgon. Torquay är känt för sin surfing och stranden Bells Beach håller varje år en stor surftävling vid påsk.

Nästa morgon åkte vi till både nybörjarstränder och värstingställen som Bells beach, men det fanns ingen "surf". Våghöjden var enligt ett anslag utanför denna butik ca 1 fot. Inga surfade, dessutom regnade det. Vi stannade till vid ett shoppingmecka för surfare (för vi kunde inte checka in i Melbourne före 14:00). Det stora märket Rip Curl hade sitt ursprung här så vi tittade in där. Lägg märke till mannen med det platta paketet, det är inte en bokhylla från IKEA.

Gatan var kantad av kända märken som säljer friluftskläder, våtdräkter och prylar med anknytning till bad och surfning. När regnet öste ner hamnade vi i Patagonias butik. I den ganska exklusiva butiken fanns en sittgrupp i brunt skinn......där det låg en hund. Jag såg den inte först, men prydligt parkerad i en fåtölj låg en brun kelpie och tittade förstrött på regnet som piskade rutorna.

Den struntade högaktningsfullt i fotografen. Undrar om den inte har en egen manager?...

Vi körde vidare till Melbourne i spöregn. Vissa delar av Australien som inte har haft regn på 2 -3 år har visst fått en rejäl blöta under den senast veckan. Man måste ju glädjas med dem :-)

Hälsningar Lena

Inlagt 2020-02-20 11:35 | Läst 3721 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Intressant reseskildring samt en fin bladning bilder från kustvyer och fågel/djur. Ser ju ut som ni kan fylla några minneskort :)
Svar från Lena Holm 2020-02-21 04:43
Tack Peter,
Det blir snabbt flera tusen bilder även om jag grovsorterar i kameran. Stora minneskort, funkar också som backup till datorn.
Hälsningar Lena
Härligt att se och många minnen ploppar upp från vår härliga resa där. London bridge såg jag men inget fotostopp pga tidsbrist, för tiden behövdes vid de andra ställena du visar. Vid Razorback och i en sluttning, där försvann mitt linsskydd, såg det men ingen var våghalsiga nog att riskera livet för den plastbiten.
Goa bilder på koalan. Men som sagt, fina bilder och fint att få se.
Varit iväg på äventyr, även jag och med knappt om tid för internet, så nu får jag läsa ikapp.
Svar från Lena Holm 2020-02-21 04:47
Tack Margareta,
Jag minns dina bilder från denna väg och att jag tänkte att där vill jag åka om vi kommer iväg till Australien. Jag har väldigt mycket som jag inte visat så det blir väl några extra inlägg när vi kommer hem.
Hälsningar Lena
Hej,

Mycket bra bilder på koalan. Sällan man ser så mycke aktion.
Ha det väl
Bob
Svar från Lena Holm 2020-02-21 04:50
Tack Bob,
Vi blev överraskade av att det var två koalor som både klättrade i träden och åt av löven trots att det inte var så sent på eftermiddagen. Men särskilt fort gick det ju inte.
Hälsningar Lena
Härliga bilder och textskildringar från er fantastiska resa. Hälsningar Mats
Svar från Lena Holm 2020-02-21 04:53
Tack Mats,
Det har varit en jättehäftig resa men nu har vi bara en dag i bilen till Sydney och sedan tre dagar i staden innan vi åker hem.
Hälsningar Lena
Tack för alla dessa vackra sevärda intressanta bilder. Australien med alla underliga djur o vacker natur måste vara en stor upplevelse för alla.
Inga krokodiler i sikte.
Här är det god natt nu och snart stiger ni upp till en ny dag.
Ha det bra på alla sätt.
kramis
Gun-Inger
Svar från Lena Holm 2020-02-21 04:41
Tack Gun-Inger,
Krokodilerna finns i norra delen av landet, där det är mer tropiskt. Vi är i södra delen nu och har valt bort Norra Territoriet för det är för varmt på sommaren. Det finns så mycket att se ändå.
Hälsningar Lena
Härliga bilder :)
Vilken fantastiska kust miljö :)
Riktigt coolt med bilder på en koala :)
Mvh
Fredrik
Svar från Lena Holm 2020-02-24 11:04
Tack Fredrik,
Det här var sista chansen för oss att hitta vilda koalor och vi hade lite tur att de också var vakna. Det är en mycket häftig vägsträcka att köra.
Hälsningar Lena
Suveränt reportage! Vilken resa ni är med om. Kookaburran är ju för kul. Hade dennes läte som mobilsignal på ett tidigare jobb. Inte så uppskattat :) Vilken upplevelse med papegojan som landade. Ojoj koalan, toppen bilder!

MvH
Johnny
Åh, vilken härlig blogg !
Många fina ställen här och vem kan låta bli att älska dom små koalorna. Vi lyckades se några i det vilda när vi var där och det var lycka.
Det har gjort ont i hjärtat när jag sett bilder på dom som blev skadade av bränderna.
Skönt att det blev rejält med regn, även om det orsakade en del översvämningar.
ing-marie