En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

En blixtvistit i Ljungdalsfjällen

Vi har varit på en tur till Härjedalen under en något förlängd helgresa. Lite kort om tid men jag kunde inte vara ledig mer än en dag. Det var ett 60-års firande i sambons familj som gjorde att vi hamnade i en värld som fortfarande är väldigt vit. Någon som har åkt här kanske känner igen sej.

Vädret var fullkomligt strålande under söndagen, som var den enda dag då vi kunde vara ute och upptäcka naturen. Solen strålade, vinden var acceptabel och det var fem grader varmt på Sveriges högst belägna väg. 

Vi är alltså på Flatruetvägen som på sin högsta punkt är ca 975 m över havet. Det är ganska platt när man klarat av stigningen i början och landskapet böljar vackert med mjuka fjälltoppar i fjärran. Vägen var bar och för det mesta torr.

Här har vi nått den högsta delen och det är helt platt. 

Det stod några bilar på parkeringen. Vi gick ut och tittade runt lite. 

Här insåg vi vårt första misstag. Vi skulle förstås ha haft skidor...Men med endast en utflyktsdag och då ingen av oss åker skidor regelbundet, hade vi det inte med i planeringen. Dock hade vi förstås kunnat hyra skidor där vi bodde, men att det skulle kännas så här inbjudande kunde vi ju inte ens föreställa oss. Jättefina spår och i stort sett folktomt. 

Vi körde vidare på vägen och det var visserligen också fint. När vi kom till Ljungdalen hade jag hittat ett litet vattenfall som jag tänkte att vi skulle gå till. Det skulle ligga 250 m från parkeringen...Här gjorde vi ett misstag till. Det var väldigt mycket mer snö i skogen än vi kunde förställa oss och den bar ungefär vart tredje steg steg, dock helt slumpmässigt. När den inte bar sjönk man ner till minst knädjup eller ännu djupare. Vi gav upp efter drygt 150 m fast vi hade både bra kängor och byxor som tålde snön. Min sambo sa att vi skulle ha haft snöskor, jag tyckte att vi skulle ha haft med oss drönaren.   

Efter den svettiga men korta promenaden i skogen körde vi vidare ner till Storsjö. Det låg fortfarande is på sjön även om det gick att skymta en och annan öppen liten pöl. Kyrkan i Storsjö stod vackert belägen på en höjd. 

Det var hög tid för lunch och vi hittade en mycket fin plats en bit utanför Storsjö. Två sångsvanar hade landat i en liten öppen pöl men de brydde sej inte nämnvärt om att vi slog oss ner vid bordet som fanns vid vattenbrynet. 

Solen värmde fint och tranorna som landat långt ute på sjön bjöd på typisk transerenad.

Ett par gjorde en flyguppvisning för oss och då kom det även med en storspov. Vi hörde även storspoven, samt en del andra fåglar. Det var också här som den första sädesärlan plötsligt landade på bryggan framför oss. Den som jag visade i förra bloggen. 

Ett annat tranpar promenerade ute på isen och vi kunde skymta en flock renar på mycket långt håll. Det skulle vi dock få betydligt mer av senare under dagen.

Vi åt vår lunchmatsäck och drack kaffe i solen, ingen brådska. Kvällens födelsedagsmiddag var flera timmar bort. Avslutar med en high key bild av de två sångsvanarna. Det var lite så det kändes att sitta där och titta ut över allt det vita, som jag ju trodde att jag lämnat bakom mej för denna säsong. Hemma blommade ju vitsipporna. 

Hälsningar Lena

Publicerad 2026-04-22 07:59 | Läst 279 ggr

"Men jisses vilka vidder...det måste vara fantastiskt att fota i de miljöerna. Väldigt snygga bilder bjuder du på och en extra stjärna i kanten får du för den sista high key bilden...uuuursnygg!! /Carina"


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Stican 2026-04-22 10:43
Hej Lena Fina bilder du bjuder på och det blev en del fågelbilder också ett vackert Svanpar i high key och många Tranor blev det också.
På Flatruetvägen har jag och Lena också åkt för 47 år sedan och då var det sommar men det var rätt kyligt kanske beroende den höga höjden
Ha det gott/Stig
sveka 2026-04-22 11:04
Det är ofta liv och kiv i dina fågelbilder, men här råder ett stort lugn. Jag tycker mycket om den sista bilden i high key med vitt i vitt och de gula näbbarnas kontrast mot de ljusblå skuggorna. Även den första svanbilden är rofull, och de båda tranorna som spatserar i takt verkar inte ha något att bekymra sig om.
Hälsningar Sven
Iwa 2026-04-22 11:25
Tranor, storspov, sädesärla: mina favoritfåglar. Stället verkar ha allt.
Carina H. Jacobsson 2026-04-22 11:58
Men jisses vilka vidder...det måste vara fantastiskt att fota i de miljöerna. Väldigt snygga bilder bjuder du på och en extra stjärna i kanten får du för den sista high key bilden...uuuursnygg!! /Carina
HelenJ 2026-04-22 12:33
Väldigt fint landskap.. men mycket snö kvar..
Kommer nog att åka uppåt i landet när det blir lite varmare.. fina foton :-)