Bläckfisk special, ett dyk i arkivet

Det regnar ute och inspirationen är inte på topp. Jag drömmer mej tillbaka till Mexico, där vi var och dök i slutet av mars. Varmt blått vatten och färggranna fiskar. Bläddrar i Lightroom... 

Tänk att en blåprickig plattfisk kan vara så kamouflerad. Den smälter in ännu bättre om man inte lyser upp den med blixt.

Jag hoppas ni ser den här ordentligt, den är nämligen giftig och inte något man ska sätta handen på av misstag.

Bläckfiskar kan vara oerhört väl kamouflerade och den här såg inte jag förrän den rörde på sej. Lägg märke till fisken till höger om bläckisen.

Bläckfisken vill ha den skrevan som fisken håller till i...

Sådär, bläckfisken är nöjd och fisken fick flytta på sej. Jag är mest förvånad att fisken stannade kvar. Betänk att de har en dykare med kamera och blixtar väldigt nära (bilden är tagen med fisheye, 17 mm) och något beskuren.

Den här vackra bläckfisken hittade jag senare på samma dyk. Den bjöd på lite orange färg när jag kröp riktigt nära med kameran.

Det här är samma bläckfisk fotograferad från andra hållet. Fredrik försöker "prata" med den genom att erbjuda sina fingrar och skrapa lite på stenen. Ibland skickar bläckfisken ut en tentakel för att undersöka och "smaka" med sina sugkoppar. Den här ville inte interagera med oss men handen ger er åtminstone en uppfattning om bläckfiskens storlek.

Den satt förnöjt kvar och lät mej komma mycket nära med kameran.

Det här är väl en mindre lyckad bild på fiskar men jag upptäckte också att det finns en simmande bläckfisk med i högra hörnet. Mexico bjöd på många bläckfiskmöten.

" - Hallå ! Men jag då? Kan inte jag få vara med på bild ??? "

Hej så länge,

Lena

Det kommer en dagens bild vad det lider....kanske flyger det in något nytt i trädgården...

Kvällsdyk i Långssjön - kollage 2

I skenet från en ficklampa möter man både fiskar och kräftor efter mörkrets inbrott. En medelstor gädda kom framsmygande i mörkret vid några tillfällen, men inte tillräckligt nära för att bli fotograferad. En lyckad kväll som avslutades vid grillplatsen där klubbens kock fixat "korvbuffé".  

Hälsningar Lena

Skönheten i ett fiskstim

Vi befann oss på ca 5 meters djup vid en av Väderöarnas små öar och låg ganska stilla i de lätta dyningarna. Jag pillade lite på min kamera och noterade att det plötsligt blev betydligt mörkare, solen gick väl i moln tänkte jag. Då ser jag hur Fredrik ivrigt gestikulerar mot ytan....det var ett fiskstim med tusentals små fiskar som skymde solen.

Jag vred kameran (lämpligen försedd med fisheyezoom) uppåt och tog några bilder rakt upp i stimmet, utan att ens titta i sökaren. Förstora gärna.

Upplevelsen var överväldigande och inte i närheten av något stim vi sett förut i nordiska vatten. Jag fotade både med blixt och utan samt rattade bländaren upp och ner beroende på fiskarnas rörelser i förhållande till solen.  

Fiskarna var för det mesta oerhört organiserade och vid detta tillfälle var det som att de delade sig i två stim som sedan möttes och simmade rakt mot ytan.

Fredrik fanns någonstans bakom stimmet och ibland kunde jag skymta honom.

Det såg ut som oändligt många fiskar men det fanns en början och ett slut på stimmet.

Svartvitt eller färg, jag väljer att blanda för ibland blir bilderna väldigt blågröna i tonen. Kommentera gärna vad ni föredrar. Här kom hela stimmet farande rakt mot mej.

De flesta av bilderna skulle nog göra sig bra i svartvitt, men jag vill också gärna visa hur färgerna kan se ut strax under ytan vid vår egen kust.  

Det här var en mycket minnesvärd upplevelse och bland det häftigaste vi fått se i nordiska vatten. Ett dyk vi kommer att minnas länge.

Hälsningar Lena

PS. Bilderna är tagna med en Canon 7D och en Tokina 10-17 mm fisheyezoom. Två Ikelite DS 125 blixtar användes på vissa bilder.

Vi kvalade till SM !

SM i undervattensfoto går av stapeln i slutet av augusti. För att få vara med skickar man in sex bilder till en första uttagstävling på försommaren. Det ska vara tre makro och tre vidvinkel och minst två i varje kategori ska vara tagen i nordiska vatten.

Tre för oss okända domare poängsätter bilderna utifrån bildinnehåll, komposition och teknisk kvalité. Vi lyckades skrapa ihop tillräckligt med poäng för att komma bland de tolv bästa och får då vara med i finalen. I år är det femte gången vi är med.

Så var det dagens bild 151 som tyvärr inte är en undervattensbild men väl går i blötans tecken.

Hälsningar Lena

DB 98 - Från det stora blå till en regnvåt altan

Båten ligger ankrad vid en mycket liten ö som heter San Benedicto och vår första dykplats ute i det stora blå havet heter El Boiler. När vi sjunker ner under ytan är vattnet spektakulärt blått och sikten fantastiskt bra.  

Vi går ner lite djupare och när jag tittar upp längs bergväggen blir jag nästan yr av fiskstimmen ovanför mej.

Stimmen fortsätter att fascinera men vi spanar hela tiden efter större djur...

Plötsligt får vi syn på några bekanta siluetter lite ovanför oss...hajar...

Ganska snart möter vi den första hajen på lite närmare håll. Det är en vitfenad revhaj, som också kan kallas vitspetsig revhaj, vitspetsig korallhaj, eller varför inte öknamnet ”havets råtta”. Det är nog den vanligaste hajarten som dykare får se och för de som tvekar inför åsynen av dessa vackra djur kan jag intyga att de inte betraktar dykare som mat.

Den vitfenade revhajen blir bara ca 170 cm lång och om den inte är dräktig, som den på bilden ovan, är den slank och väger ca 30 kg. Alltså en ganska liten haj.

Det är väl ändå ingen som kan tycka att den här blivande hajmamman ser särskilt hotfull ut? Den vitfenade revhajen föder 2-5 ungar vid varje tillfälle, som troligen inträffar vartannat år.

Den här hajarten ligger ofta stilla på dagen och vilar på klipphyllor eller i grottor. På natten jagar den och kan förekomma i stora grupper som slinker in och ut mellan koraller i jakt på lämpliga byten, därav liknelsen med råttor.

Visst ser det lite mysigt ut där de ligger tillsammans ?

Här har ett gäng små hajungar samlats i en liten grottöppning. De är ca 30-50 cm långa och bedårande.

De små babyhajarna har en muräna och en blåsfisk som "kompisar" med sej inne i grottan. Man slutar aldrig förvånas.

De vitfenade revhajarna får vi möta vi flera tillfällen under resans gång.

Eftersom dagens inlägg bara innehåller bilder från resan kommer här också en dagsaktuell bild. DB 98 - Så här såg det ut på eftermiddagen på vår nya altan....Jag kan bara konstatera att vatten kan ge många olika upplevelser...

Hälsningar Lena