Höstsemester på Tustna

Tustna är en ö i Norge och på väg dit kan man passera Dovre. I år bestämde vi oss för att stanna en natt....

....och gå en tur för att förhoppningsvis få se dessa djur....

....innan vi fortsatte till Tustna och en veckas dykning i det klara vattnet vid Norges kust.

Vi fick även en och annan fågelupplevelse...

....samt möten med både okända...

...och kända undervattensvarelser. Något fylligare rapportering utlovas under veckan och kanske kan jag t o m förklara vad det okända är för något.

Hälsningar Lena

Gäddorna lurar i sjön....

I går, söndag, utlovade SMHI sol i Rättvik så vi packade bilen med våra dykprylar och styrde kosan mot Storaxen, en underbar liten insjö ett par mil utanför staden. Där väntade gäddorna...  

Ibland är det små gäddor...

...och ibland lite större. Det är samma sorts vattenväxter på båda bilderna så ni kan jämföra. Vi möte ingen riktig storgädda men en del var rätt praktfulla.

Förutom gädda fanns det en hel del abborre men de ville inte riktigt posera så jag blev nöjd. En del näckrosor blommade fortfarande och solen strålade nästan hela tiden. Det är grunt där vi dyker och här är nog djupet ca 1,5 m.

Solen gav fina mönster på näckrosbladen men här var det så grunt att det var svårt att få till vinkeln. 

Plötsligt dök det upp en till fotograf. Min sambo har min gamla 7D och fick använda 60 mm makro idag efter som jag skulle ha vidvinkeln (dvs Tokina 10-17 mm fisheye). Jag visste att han var nära men inte så här nära. Den lilla gäddan brydde sej inte särskilt trots att vi låg på var sida.

Jag har säkert nämnt det tidigare men man använder inte teleobjektiv under vatten för man vill ha så lite vatten som möjligt mellan kameran och motivet. Är det stora motiv blir det därför en fisheye eller vanlig vidvinkel, är det små motiv väljer man makro.

Jag var alltså väldigt nära gäddan. Det går bra bara man tar det försiktigt. Tycker den att man blir för närgången flyttar den sej en bit, för att 10 minuter senare återkomma till sin favoritplats.

På den här bilden kan man kanske få en känsla för hur liten just den här gäddan var och den var inte särskilt rädd för dykare kan jag intyga.

Hälsningar Lena

Midsommar

Vi firade midsommar på västkusten och på midsommaraftonsmorgon, när vi åkte ut med dykbåten Triton till Väderöarna,  passerade vi lövade bryggor och folk som höll på att göra i ordning sina båtar, eller båthus, för dagens festligheter.

På väg ut från Hamburgsund mötte vi stora båtar, små båtar och jättesmå båtar (med små båtförare).

De här killarna fiskade vid bryggan och fick napp. Hunden tyckte det var jättespännande med makrill.

Det fanns också andra som uppmärksammade fisket...

Efter ett första dyk på Väderöarna gick vi till Storön och dukade upp lunch. Vi skippade sill och nubbe till förmån för varma lådor med thaimat, färsk frukt och vatten. Det smakade toppen efter en timme i fjorton grader.

Thailådorna kan man krydda lite extra med sötsur sås eller det heta såsen Prik Nam Pla (fisksås med chili). Kaffe och kaka avrundar lunchen. 

Vi stannade på Storön ett par timmar och de flesta låg och halvsov på klipporna. Det dök plötsligt upp en stor mysig Berner Sennen med blå ögon. Den rasen ska egentligen ha bruna ögon men just denna kull hade blå. Hur som helst en riktigt go hund.

Jag tog fram "landkameran" med 420 mm och tog en titt på fågellivet. Tärnorna var på hugget som vanligt så här års.

Tobisgrisslor flög i skytteltrafik med fisk till sina familjer.

Vi gjorde ett till dyk efter lunchpausen och här kommer några blandade exempel på vad man kan se under ytan utanför Väderöarna. En kaxig snultra som visar huggtänderna. Det vita är ett koralldjur som kallas "död mans hand".

Blågyltan är nog vår färggrannaste fisk. Det här är en hanne som kallas blåstråle. Tyvärr är bakgrunden riktigt trist.

Anemoner är tacksamma foto objekt med sina vackra tentakler och för att de sitter stilla.

En ganska stor nakensnäcka som sakta rörde sej på mörkröda tareblad.

Slutligen två sjöharar som ser ut att ha lite mysigt tillsammans.

Efter en hel dags dykning blir det en del efterarbete, även om det är midsommarafton. Alla som ska ut och dyka på midsommardagen vill ha sina flaskor fyllda. Niklas och Niklas tar hand om det. Dräkter och övrig utrustning får man skölja av och hänga ute på förtork. Innan natten hänger man sedan in dem i garaget.

Alla matlådor och muggar diskas för att nya matlådor ska bli till tidigt på midsommardagens morgon. Catarina torkar men det är Viktoria som stiger upp väldigt tidigt för att fylla lådorna påföljande dag. 

Medan vi och de andra gästerna duschar och byter om dukas borden med stora mängder havskräftor, vitlöksbröd, sallad och goda såser. Vi åt visserligen havskräftor för tre veckor sedan men de smakar lika gott ändå.

Mitt i förberedelserna tycker Anders att "personalen" ska ta en bild. Jag hjälper dem lite... 

Även om vår midsommarmat inte är så traditionell, avslutar vi med det som nog många andra också åt, jordgubbstårta. Sedan var det bara att gå ut och hänga in dräkterna i garaget och skriva i loggboken. Det blir inte så sena kvällar när man dyker....och nästa dag är en ny dykdag.   

Hälsningar Lena

Äntligen lite dykning !

Jag sorterar egentligen som bäst bilder från Svalbard, men i helgen hade vi en tur till västkusten inbokad sedan länge och vilken tur det blev. En morgon när vi gick ut från Hamburgsund mot Väderöarna såg det ut så här. Det var två dykbåtar som gick ut och vi klagade lite för att den första båten rörde upp vattenytan för oss som kom bakom...

Det var helt stilla och det gick därmed att dyka på alla dykplatser dvs det blev svårt att välja. Skarvar, ejdrar och en och annan säl förgyllde tillvaron. Men jag måste erkänna att mitt driv att fotografera fågel- och djurliv från båten var lite mättat efter vistelsen på Svalbard.  

Mellan dyken avnjöt vi som vanligt lunch med kaffe, frukt och kaka på någon fin ö vid Väderöarna. I lördags var det nästan för varmt att ligga på klipporna trots att vi var så pass långt ute på havet. Det kändes helt ofattbart och något som vi inte upplevt särskilt många gånger.

En och annan sjöfågel ville förstås vara med och smaka på lunchen. Havstrutarna är kaxiga och håller sej alltid framme när det vankas något gott.

Under dyken blev det mest makromotiv för sikten inbjöd inte till att använda vinvinkel. En liten plattfisk poserade snällt.

Sjuryggen är lite i största laget för makro men det går bra med porträtt. Den här hannen vaktade antagligen ägg för den höll sej troget vid samma plats. Jag kunde dock inte se någon äggsamling.

En liten snultra med en vit "död mans hand" i bakgrunden.

Vi hittade en hel del nakensnäckor trots att den bästa säsongen för att se dessa djur är över. Det är vackra små djur som är tacksamma att fotografera för de rör sej ganska långsamt. 

Många av dessa nakensnäckor har enbart latinska namn som jag inte bryr mej om att skriva ut här. Om någon är intresserad kan jag förstås bidra med dessa så långt det är möjligt.

Den här nakensnäckan var ovanligt stor (ca 5 cm) och fantastiskt vacker. Just denna sort har vi inte sett så ofta i våra svenska vatten.

Det här var också mycket praktfull och lyckades "larva runt" ganska mycket under fotosessionen.

Därför får ni se en till bild på denna lilla juvel.

På lördagskvällen serverades det som vanligt skaldjur till middag. Just nu är det havskräftor som gäller och det fanns mer än tillräckligt med kräftor till alla. För den som vill ha sallad till maten fanns det en skål, den gick inte åt helt heller....

Kräftorna var som alltid helt makalöst goda och serverades med hemgjord aioli eller romsås, vitlöksbröd och lite gott vitt vin för den som ville.

Avslutar med en bild på Viktoria och det senaste tillskottet till familjen (nr 4 !), som redan spanat in havskräftorna. Hon driver med sin man Anders dykföretaget DykLeif och har bl a dukat upp festmåltiden ni såg ovan, samt lagat frukost och lunch till alla gäster (ca 25) under helgen.

Hälsningar Lena

Vi lämnar hajarna och styr mot St Martin

Efter fyra dagar vid Guadalupe säger vi "hej då" till hajarna för att styra kosan mot St Martin, som ligger ganska nära det Mexianska fastlandet.  

En sista haj måste jag dock få berätta om. Vår kapten besökte "systerfartyget" Belle Amie för att diskutera något med sin chef, som är dess kapten. I ett obevakat ögonblick skar han ner deras mascot och lyckades pressa ur luften så mycket att han fick ner hajen i sin väska.

Strålande som ett barn på julafton monterade han den uppblåsbara hajen på vår kran....

....precis i tid för att alla på Belle Amie skulle kunna se den då de gav sej av mot sitt nya dykmål.  

Stort jubel naturligtvis ! Den fina hajen fick sedan hänga på vårt dykdäck under resten av vår resa.  

Vi hade gjort vårt sista dyk för dagen och då gick det bra att beställa öl till bubbelpoolen. Katie serverade gärna både öl och de obligatorisk nybakade kakorna som alltid fanns på eftermiddagen. 

När kranen skulle användas till det den var till för uppstod något slags haveri, men besättningen lyckades få ordning på den och burarna lastades ombord en efter en.

Vi lämnade Guadalupe när det började skymma, för en ca 12 timmar lång resa till St Martin. I natt skulle vi vaggas till sömns av Stilla Havets dyningar. Vis av erfarenhet placerades kameror och andra prylar på ställen där de inte kunde åka omkring eller ramla ner.

Vår kapten stod i baren denna kväll, men vi visste att det fanns två personer till ombord som regelbundet körde båten. Tim, som skulle ha natt/morgonpasset hade redan sagt godnatt och försvunnit till sin hytt för att sova några timmar. Dykare hänger inte särskilt länge i baren men en öl eller ett glas vin till maten slinker ju ner. Efter en vanlig dykdag var det sällan någon som var vaken mer än en halvtimme efter middag och vid niotiden var såväl salong som bar oftast öde.

I gryningen nådde vi St Martin och det låg en lätt dimma vid ytan, solen strålade.

Trots att det ser helt stilla ut rörde sig stora mjuka dyningar mot klipporna hela tiden. Under ytan betyder det då att man gungar fram och tillbaka och man ska akta sej för att komma för nära klippor.

Eftersom vi började komma nära det mexikanska fastlandet fick vi plötsligt åter kontakt med mobilnätet. Efter 10 dagar helt utan täckning kunde man nu prata med nära och kära igen. Beth, som till vardags är hovslagare (och extraknäckar som riddare !), förvissade sig om att allt var bra hemma på gården. 

Sista dykdagen skulle vi dyka i kelpskog. Kelp kan se olika ut men i dessa områden är det vanligt med lång lianliknande kelp full med små "flöten". Dessa "lianer" kan vara 30 m långa och bilda något som liknar en undervattensdjungel.  Mer om detta i nästa inlägg.

Hälsningar Lena