Små grodorna...men inte som ni tror

När jag fyllde år fick jag tre grodor av min sambo i födelsedagspresent. Idag var det dax att hämta hem grodorna till det gamla akvariet som nu rustats och inretts för att hysa mina små favoritdjur.

Jag har tidigare haft grodor som husdjur i 15 år bl a när jag var student, men nu är det många år sedan jag hade små gröna vänner i köket.

Det här är Bombina orientalis, eller orientaliska klockgrodor (eng. fire-bellied toad). De är lättskötta och vill ha en bostad med både land och vatten. Jag löser badfrågan genom att ha vatten på ett stort krukfat. Lätt att byta och göra rent. Den här är just på väg att testa sin nya bassäng.

Jag gör en miljö för dem med grus i botten täckt med mossa som jag hämtar i skogen, ett par pinnar och en krukväxt som tål mycket vatten. Ibland tog jag in ormbunke med mossan och skippade krukväxten, jag kommer nog att prova på lite olika varianter även denna gång.

Här sitter den grönaste av grodorna och funderar kanske på om den ska provsimma i bassängen men sin lilla mörka kompis. Det är svårt att bestämma könet på dem men förhoppningsvis kommer någon av dem att börja ge lockrop ifrån sej. Det är det bara hannen som gör... 

Lite blyg i början...måste ju utforska hela sitt nya hem.

Badet är definitivt uppskattat. Alla tre har varit i och provsimmat. De har också en sten att sitta på. Samma gamla sten som mina första grodor hade. De som jag fick av mina kurskamrater när jag fyllde 25.

Ha en härlig helg alla

Lena 

VÅRTECKEN !

Vi går väl alla och spanar efter olika vårtecken och ikväll tänkte jag dela ett av mina säkra vårtecken med Er.

När det kommer killingar i den här lilla getbesättningen gör jag alltid en tur dit och hälsar på. Killingar som bara är några dagar gamla studsar redan runt i vilda lekar.

Även vuxna getter gillar att hoppa upp på inredningen så de har fått ett gammalt bord att stå på när de så behagar. Den här killingen vill nog helst att mamma ska komma ner så den kan ta för sej i mjölkbaren.

De är ju lite extra oemotståndliga när de ler mot fotografen...

ID-nummer måste man ha om man är en svensk get och även om brickorna inte är så stora som till nötkreatur så är det väl så tunga för örat på en killing.

" - Yeah, plastbackar är hur kul som helst ! "

" - I kväll ska vi ha fredagsmys"

Ha en bra helg allihopa

Lena 

Vinter i hagen

På min väg till och från jobbet passerar jag en hage där det går fem stora ardennerhästar. Så här års är det tyvärr mörkt både när jag åker till och från jobbet. Idag när solen tittade fram tog jag en tur till hagen.

Det här är min favorit. En pampig valack som någon tålmodigt borstar manen på.

Han är också den mest nyfikna av dem och kan inte motstå att komma och kolla vad som pågår brevid staketet. Idag hade jag  mitt fasta 300 mm på kameran så det blev lite väl tajt när han kom ända fram.

Mor och son närmar sej varandra.

Ett av de andra stona vill också vara med i centrum en stund.

Det är dock dessa två, mor och son, som visar upp sej mest idag.

De putsar, gnussar och smånafsar på varandra. Helt oemotståndliga. Jag provar lite svartvitt för den vita snön med hästarnas röda toner blev lite besynnerlig.

Det är stora hästkrafter och det blir uppenbart när det finns en människa att jämföra med. Stora, snälla och alltför ovanliga på den svenska landsbygden numera.

Hälsningar Lena  

Vinter

Strax innan jag åkte till Texas var naturen täckt av ett vackert täcke med gnistrande snö.

Mycket har smält bort men vi befinner oss ändå mitt i vintern fortfarande.

I natt föll det lite nysnö och plötsligt ändras konturerna i naturen igen.

"Snö kan väl vara OK men vi behöver inte vara ute så länge" tycker min kollegas lilla hund som trivs mycket bra brevid elementet under hennes skrivbord.

De stora hästarna på Tuna gård tycks trivas ute i snön.

Det är väl OK med vinter så länge någon serverar hö på kvällskvisten.

Trevlig helg

Lena

LUCY

Varje år runt runt jul är min syster gojvakt åt en kompis och en grön goja vid namn Lucy intar köksbänken. Lucy snackar en hel del och har även andra verbala sätt att påkalla uppmärksamhet. Hon kan också nysa och låta som en kortvågsradio. Hunden i huset är vansinningt avundsjuk och kommer så fort någon pratar med fågeln.

Lucy fick förstås också vara modell i en fotosession. Jag har bara fotograferat papegojporträtt en gång förut. Eftersom jag inte ville använda blixt blev det fönsterljus, lite högre ISO och aningens kort skärpedjup. Lucy satt inte stilla på order direkt, men tycktes ändå gilla läget.

Det blev förstås en oerhörd massa bilder och Lucy verkade trivas med att stå i centrum.

Hälsningar Lena