Exmouth Navy Pier

Om dykare har en "bucket list" så är det mycket troligt att just denna plats finns med. Piren i Exmouth är känd som en av världens häftigaste dykplatser. Den är byggd av Amerikanare på 60-talet och används fortfarande för att ta emot bränsle till en jättelik ubåtskommunikationscentral. Det är alltså en del papper att fylla i, personuppgifter ska redovisas, passet ska vara med (eller australiskt körkort). Dessutom är det fotoförbud (dvs inte ens hålla i telefonen) på väg ut och hem från piren. På själva piren fick man fota men jag hade ju inte någon landkamera med mej. Bara ett dykcenter får köra turer hit och man måste följa deras regler ner till sista detalj (som att bära en snorkel på utrustningen).

När vi kommer ner är det ganska mörkt och sikten är inte den bästa. Ett stim barracudor möte oss i mörkret. Efter lite fixande med kameran simmar vi vidare in under konstruktionen.

Det finns mängder med fisk och de uppvisar finaste stimbeteende. 

Det blev mycket bilder och visar bara ett litet axplock. Vi ska strax gå ombord på en flight till Cairns. Vi lämnar Western Australia och flyger österut, till staden som är porten till Barriärrevet. 

Vi hann bara göra två dyk på denna fantastiska plats men förhoppningsvis väntar mer fina platser dit vi är på väg.

Hälsningar Lena

En dag på stranden

Ungefär 60 km öster om staden Esperance i Westerna Australia ligger nationalparken Cape Le Grand. Den mest kända stranden i området heter Lucky Bay och dit åkte vi för en dags strandupplevelse. Den vita sanden är kvarts och stranden är förvånansvärt hård. Det går utmärkt att köra på den och australiensare tar därför bilen ända ner på stranden.

Vi hade dykutrustning med oss så det passade utmärkt att kunna köra ner bilen. Nu har vi inte direkt någon terrängbil men en liten bit vågade vi köra med hyrbilen. Det fanns lite tips på skylten om "beach driving" för hela den långa stranden var inte lika lätt att köra på. Om man körde fast kostade bärgning 1000 dollar (ca 7000 kr).

Vi fick simma en bra bit innan vi kom till ett lämpligt ställe för dykning men där började vi genast leta efter flikfiskar. Australien har två arter av dessa besynnerliga fiskar och vi hittade en, den heter "weedy seadragon". Egentligen letade vi efter den större "leafy seadragon" men den här var ju också rätt cool.

Den är ca 2 dm lång och lite knepig att placera skärpan på. Bilderna är tagna med 60 mm makro. Vattentemperaturen var bara 20 grader och med en 3 mm våtdräkt blir det väldigt kallt efter en timme i vattnet.

Innan vi simmade tillbaka mot stranden hittade vi en del andra charmiga fiskar.

När vi kom iland var det nog ändå dessa som tog stora charmpriset. De var på stranden alldeles nära vår bil och jag fick väldigt snabbt av mej dykutrustningen, grävde fram bilnyckeln i sanden och fick fram en annan kamera, nu med 24-105 mm. Dessa grå känguru hör till en flock som håller till på stranden och runt campingplatsen i Lucky Bay. De är mycket vara vid folk och trots att det finns skyltar att man inte ska mata dem är det uppenbart att de fått en del smakbitar. 

Även en liten känguru kan tycka att det blir jobbigt att vara på stranden och trots att det var betydligt fler än jag som fotade dem bestämde den sej för att vila lite. Folk betedde sej bra runt djuren och hade koll på sina barn. Kanske för att en vuxen grå känguru faktiskt kan sparkas rätt bra och de ha långa klor på både fram- och bakfötterna.

När vi packat all vår sandiga och saltindränkta utrustning åkte vi tillbaka mot Esperance och vårt motell. På vägen mötte vi den här pampiga emun. Den sprang över vägen men när vi stannade blev den nyfiken och kom tillbaka, nästan ända fram till bilen.

Vi avrundade dagen med att invänta solnedgången på en annan strand, "Observatory beach", i utkanten av Esperance. Till middag blev det Aussie BBQ men det tar vi en annan gång.

Hej så länge,

Lena

Djurmöten 2019, juli till december

Här kommer fortsättningen på mina djurmöten 2019 med en bild per månad. JULI bjöd på ännu ett actionladdat möte mellan fåglar. Denna gång var det två familjer av sothöns med halvstora ungar som rök ihop i Dalkarlskärret utanför Uppsala. Stilpoäng för fotarbetet och mycket skvättande.

I AUGUSTI åkte vi norrut på semester och det blev mycket renar. Det här var nog det roligaste mötet. En finsk vägren som kom fram och ville smaka på vår lunch. Det här var helt klart hennes rastplats.

I SEPTEMBER åkte jag till Skåne en helg för evenemanget OnLocation. Det var dimma på morgonen och jag satt och tittade på sjöfåglarna som pysslade med lite av varje. Den här kom upp med sin fina frukost men tappade den nästan omgående. Tur för krabban och snopet för fågeln. 

OKTOBER var ingen höjdarmånad för spännande möten i naturen, men jag hade med kameran till jobbet en morgon och fick denna bild från balkongen på femte våningen. 

NOVEMBER bjöd på ett spektakulärt möte med små vackra bläckfiskar under ett nattdyk på badplatsen i Hamburgsund. 

DECEMBER, tja.....den månaden är ju inte slut ännu så jag tänker lämna den platsen öppen ett tag. Förhoppningsvis kommer det något exotiskt innan nyår.

Hälsningar Lena

Djurmöten 2019, januari till juni

Här kommer en serie bilder från första halvan av 2019. Jag har valt ett djurmöte per månad. Det blev lite blandat. Först ut i JANUARI är hägrarna vid Råstasjön. Dessa två individer hade ett upphetsat möte, men deras kompisar satt mest och funderade över vad de egentligen tramsade om. 

I FEBRUARI blev det ordentligt vitt och från mitt köksfönster kunde jag se frustrerade småfåglar som fick leta efter maten under snön. 

MARS månad bjöd på ett spektakulärt möte med lappuggla. 

I APRIL fick jag möta ett gäng pigga vildsvin strax norr om Uppsala. Det är vildsvin som har vant sej vid att det finns mat utanför en gård hos en person som jag lärt känna genom jobbet. Det är inte utfodring för att skjuta av dem, utan för grisarnas egen skull. Med lite tålamod kommer man väldigt nära.

MAJ. Under en tur till Råstasjön fick vi bevittna något vi aldrig sett förut. En kanadagås flög upp och högg tag i en skrattmås (som irriterat dem länge), dängde den i backen,  drog ner den till vattnet och gjorde allt den kunde för att dränka den högljudda måsen. Vilken kamp det blev! Måsen kunde stukad avvika till slut för ett par sothöns la sej i bråket och störde gåsen. Det blev förstås massor med bilder.

Under JUNI blev det förstås en del dykning och det här är faktiskt ett djur, en bägarkorall. 

Hej så länge,

Lena

Några bonusdjur från Gullmarn

Förutom bläckfiskar och tångsnärtan som jag visat i tidigare inlägg, såg vi en del annat intressant under dyken i Gullmarn förra helgen. Trots att sikten bitvis var dåligt går det bra att fotografera makro, vilket även inkluderar mindre fiskar. Bilden ovan visar en havsborstmask. Den ser kanske inte ut som en mask, men själva masken bor i röret och har en stor tentakelkrona som den fångar mat och andas med. Om den blir störd t ex av fotoblixtar, drar den in tentakelkronan i röret och då kan man lika gärna simma vidare. 

Så här ser det ut när vi är ute och dyker själva, dvs utan arrangör. Två dubbla flaskpaket var och så riggar vi allt i bilen. Då kan man även sitta där bak när man tar på sej utrustningen. Att sånt fungerar provade vi förstås när vi bytte bil. Luft fyller vi på ett lokalt dykcenter.  

Det var fortfarande lite höstfärger kvar vid Gullmarn men generellt mörkt och grått.

Det här var nog det enda vi såg av solen hela den helgen, en kort glimt på fredag eftermiddag. Vi var mest nöjda när när det inte regnade. Även om det spelar mindre roll när man dyker är det stökigt när man byter om. Fuktiga kläder under torrdräkten blir inte så mysigt i längden. 

Simkrabbor var det gott om. De kilade snabbt över botten när vi lös med våra lampor. Den här har hittat en tjej som den bevakade ordentligt. 

Krabborna gräver ner sej när det börjar bli kallt i vattnet. På 10 m djup var det fortfarande 11-12 grader varmt men på grundare vatten bara 6-8. Den här har hittat ett ställe med en slokande sjöpenna ovanför sej.

När de grävt ner sej helt och hållet kan man bara se ögonen i sanden.

Den här vackra fisken är en knot. En fisk som vi inte ser särskilt ofta och möter man en är det oftast under ett kvälls eller nattdyk, dvs i mörker. Den rör sej över botten med fenstrålarna ungefär som ben.

Den här tycks också gilla att gräva ner sej, något jag inte sett tidigare. Knoten kan också kallas knorrhane.

Den här långsmala fisken är en tångspigg. Den håller till i grunt vatten och vi hittade denna i ålgräset på ca 5 meters djup. Tångspiggen är monogam och honan dör efter att hon lagt äggen. Hannen vaktar dem i fyra till fem veckor och ser till att de får friskt vatten och skydd, sedan dör även han och de små ynglen får klara sej själva.

En annan överraskning för oss var denna mulle. Det ser vi inte heller särskilt ofta. Karaktäristiskt är långa skäggtömmar som ger fisken både känsel och smak när den letar efter mat på botten. De vackra röda färgfälten framträden mer på natten. 

Avslutar med en skäggsimpa. Dessa fiskar har jag visat förut och de är inte alls särskilt ovanliga men jag tycker de ser så originella ut. De rör sej sakta över botten och simmar inte särskilt långt. Mycket tacksam för fotografen kan jag intyga. Nu dröjer det ett tag till nästa dyk.

Hälsningar Lena