En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Stora Barriärrevet

Ingen långresa till Australien är komplett utan ett besök på Stora Barriärrevet, åtminstone inte om man har ett dykcertifikat. Jag tog mitt första cert 1995 på Barriärrevet, men det är stort och nu ville vi komma så långt ut som möjligt. Korallblekning och döda rev har vi också hört om så vi visste inte vad vi skulle få se. Som ni kan se på första bilden ovan såg det inte så tokigt ut på denna plats.

Det bästa sättet att se så mycket som möjligt och komma ut på de yttre delarna av revet (som tar ca 24 timmar) är att boka en sk "liveaboard". Det är en båt med helpension där man enbart dyker, äter gott och sover. Vi kollade vad som fanns redan långt innan vi lämnade Sverige och det var egentligen bara två alternativ att välja bland, dvs endast två olika båtar som levde upp till det vi ville ha och låg ute en hel vecka. 

Det blev sålunda en vecka på Mike Ball's Spoilsport med så mycket dykning som man bara orkar. Januari är egentligen lågsäsong (cyklonsäsong) och vår båt var inte fullbokad, vi kunde därför uppgradera vår hytt väldigt förmånligt. Men egentligen behöver man inte fönster i hytten om man bara ska sova i den....golvyta så båda kan gå in samtidigt är dock inte helt fel. Dykbåtar är inte som att åka lyxkryssare och dykare är rätt tåliga (bara dykningen är bra). 

Så här kan det se ut från ovan om det är grunt. Stora barriärrevet är en den största struktur som byggts av levande organismer och kan ses från rymden (enligt Wikipedia) . Stora barriärrevet blev ett världsarv 1981 och utvalt till Queenslands delstatsikon. När man står i båtens akter och ser detta vill man bara hoppa i vattnet. Innan man hoppar i måste man dock ta del av dykgenomgången. 

Så här kan det se ut inför en dykgenomgång på Spoilsport. På tavlan finns en beskrivning av dykplatsen och vilken svårighetsgrad som råder. I det här fallet är det grön flagga vilket betyder ett "lätt" dyk, åtminstone när vi går i...Förhållandena kan dock ändras när man är i vattnet, speciellt när gäller det ström och för denna tid på året även vind och våghöjd på ytan. 

Dykgenomgången är obligatorisk om du ska dyka och alla bockas av på en lista. Den aktuella platsen presenteras och man förväntas genomföra dyket på egen hand utan guide, precis som vi vill ha det. Om du vill ha guide finns det oftast en eller två dykinstruktörer i personalen som agerar som guider men vi avstår från det. Skålen med apelsinklyftor är främst tänkt som ett sätt att ta bort smaken av saltvatten efter dyket.   

Innan man får hoppa i vattnet måste man få OK från någon i personalen på båten. I det här fallet blir Fredrik godkänd av vår Master Reef Guide och kan ge sej iväg. Samma rutin råder när man kommer tillbaka. Man måste ange dyktid och djup samt signera uppgifterna. Risken att någon skulle bli lämnad kvar eller "bortglömd" på ett rev är obefintlig. Säkerheten är på topp på denna båt och även om det känns lite omständigt ibland så vet vi ju att detta är viktig. 

Vi kommer äntligen i vattnet och "Two towers" håller verkligen måttet som en spektakulär dykplats. Det här revet utplånades helt för tre-fyra år sedan av korallblekning och en cyklon som slog sönder allt i dess väg. Men revet har återhämtat sej på en dramatiskt sätt. Båtens fotograf och undervattensfilmare Jules har beskrivit det kvällen innan och vi möts vi av denna underbara miljö på morgonens första dyk. 

Vissa koraller växer oerhört långsamt men andra sorter växer snabbt och kan skapa ett korallandskap på bara några år. 

Det här är en "staghorn coral", en snabbväxande korallart som många små fiskar gillar att gömma sej i. Jag har dock inte en aning om vad det är för fisk. Det finns helt enkelt för många olika arter för att jag ska kunna hålla koll på dem

Det finns mängder med fisk bland de små korallerna. De randiga fiskarna är kasmirasnapper (blue stripe snapper), som man kan stöta på i stim med tusentals fiskar. 

Vi hittar även en stor yta med anemoner och där håller förstås också några anemonfiskar till. De kan också kallas clownfiskar. Just det här ser inte exakt ut som Nemo men det finns 26 olika arter.

Det här är en annan sorts anemonfisk (pink anemone fish)

Anemonfiskaran lever i symbios med anemonen och försvarar sin anemon från predatorer. Fiskarna har ett skyddande lager av slem som gör att de kan leva bland tentaklerna som annars skulle vara dödliga för dem. De lägger också sina ägg i anemonen. Fiskarna äter "smulor" som blir över från anemonens byten och håller den ren från parasiter. De små anemonfiskarna är kaxiga och drar sej inte för att "hugga" en dykare om man kommer för nära deras anemon. 

Ni undrar kanske hur "gamla" koraller kan se ut och här kommer ett exempel från en annan dykplats dessutom mycket djupare. Jag ska visa mer av denna färgprakt i ett annat inlägg. 

På väg tillbaka till båten. Om det av någon anledning inte gick att simma tillbaka t ex att det var för strömt, fanns det också två gummibåtar som de kunde hämta oss med. Ibland kunde inte vår båt ankra på bästa stället och då användes de små båtarna som körde dykare till och från revet. 

Mer fisk och färg kommer inom kort.

Hälsningar Lena

Inlagt 2020-03-08 12:12 | Läst 1287 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Härligt, denna har jag väntat på. Intressant och med fina bilder. Var det två platser de åkte till per dag? Just här verkade det inte vara så djupt så man kunde kanske ta två dykt på samma ställe också?
Svar från Lena Holm 2020-03-11 18:48
Tack Peter,
ofta var vi på tre olika platser per dag och gjorde fem dyk om dagen, fyra + ett mörkerdyk före middagen. Mitt på dagen var det ofta två dyk på samma plats vilket passade utmärkt här för det var så otroligt fint. Du har rätt i att det också var grunt så man kunde göra 70 minuter utan vidare.
Hälsningar Lena
Grymma bilder och en fantastisk undervattensvärld..Det är bara att hoppas på att det får finnas kvar och får växa på sig .Imponerande logistik för att ligga ute så pass lång tid.
Mvh/Gunte..
Svar från Lena Holm 2020-03-11 18:51
Tack Gunte,
det är en fantastisk värld men vi vet att det är skadat på andra ställen, men dit åker man inte med en dykbåt som denna (de vill ju att vi ska komma tillbaka). De yttre reven är också i bättre skick är de platser där massan av turister samlas, blekning eller ej. Mycke besökare skadar också reven. Besättningen var mycket proffsig på denna båt och allt flöt på väldigt bra.
Hälsningar Lena
Ser härligt ut! Påminner mycket om Röda havet där jag var för c:a 15 år sen..
Hälsn!
Svar från Lena Holm 2020-03-11 18:52
Tack Jan,
ja det kan jag förstås för det är många fiskar och koraller som liknar eller är precis samma arter som finns i Röda havet.
Hälsningar Lena
Helt fascinerande, otroligt vackert och superfina bilder! Bara att njuta. Och du blandar det vackra med info både om upplägget och dykbåten men också om revet och dess invånare. Bättre kan liksom inte en blogg vara, hälsningar/ Björn
Svar från Lena Holm 2020-03-11 18:52
Tack Björn,
för det fina orden.
Hälsningar Lena
Hej Lena.
Fantastisk och imponerande blogginlägg. Både texten och bilderna håller mycket hög klass - det kan inte göras mycket bättre. Jag är frestad att säga National Geographic.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Svar från Lena Holm 2020-03-11 18:53
Tack Erik,
för din fina kommentar. Jag blir smickrad när du skriver så.
Hälsningar Lena
Hej,
Såg ni någon del av det skadade Revet?
Det är ett under av vackert liv i denna del du visar i fina bilder. Man måste nog dyka ned, för vi såg inte mycket av det vackra livet med ytlig snorkling.
Ha det väl
Bob
Svar från Lena Holm 2020-03-11 18:59
Tack Bob,
ja vi såg en del skadade platser men en sån här dykbåt åker förstås inte till ställen där det ser riktigt illa ut. De vill ju att vi ska ta fina bilder att visa andra dykare och helst komma tillbaka. De yttre reven är också i bättre skick än de där massturismen finns t ex vid Green Island. Det är stor skillnad vad man upplever när man dyker ner. Jag tycker ffa att man hittar fler fina detaljer och små djur.
Hälsningar Lena
Jättefina bilder och intressanta för oss andra som håller huvudet över vattnet. För Dig som van dykare var det säkert en upplevelse att komma just till den platsen!
Hälsningar
Wolfgang
Svar från Lena Holm 2020-03-11 18:56
Tack Wolfgang,
ja dessa rev har stått på önskelistan ett tag och det var spännande att få dyka där igen. Vi fick uppleva några helt unika platser men också se rev som inte alls var så imponerande, men vi har kanske sett lite för mycket. Man blir lätt lite kräsen.
Hälsningar Lena
Underbart, ser fram emot mer. 😁
Svar från Lena Holm 2020-03-11 18:54
Tack Bengt,
det kommer ett inlägg till med lite blandat. Jag måste ju också ha några bilder kvar som jag inte visat :-)
Hälsningar Lena
Fantastiska bilder från ett klassiskt och världsberömt ställe. Kul att se friska härliga bilder på korallen.
Får sådana trevliga flashbacks när jag ser liveaboard. Livet är underbart på en sådan.
Det här ser jag gärna mer av. Snyggt!

MvH
Johnny
Svar från Lena Holm 2020-03-11 19:01
Tack Johnny,
de ville nog helst bara visa sådant som var friskt och vackert. Vissa rev var också helt otroliga. Det kommer några till bilder från ställen där det fanns stora gamla koraller och dessutom var betydligt djupare.
Hälsningar Lena
Vilken resa och att spendera en vecka till sjöss med dykning, ser ju bara ut genom bilderna här att vara en fantastisk upplevelse :) Mycket fina bilder från havets värld och intressant läsning också för den delen :)
Svar från Lena Holm 2020-03-11 21:48
Tack Joakim,
det här är det mest optimala sättet att få så mycket dykning som möjligt. Vissa dagar hann vi med fem dyk varav det första var före frukost och det sista ett mörkerdyk. Hur häftigt som helst.
Hälsningar Lena
Fantastiska bilder från din dykresa :)
Vilka härliga miljöer och fina fiskar det finns där, clownfisken (clownfiskarna) är ju mycket fin :)
Mvh
Fredrik
Svar från Lena Holm 2020-03-11 21:49
Tack Fredrik,
clownfiskarna är oemotståndliga och även anemonerna de lever i kan vara väldigt läckra att fota. Jag brukar bli kvar en lång stund om jag hittar clownfiskar.
Hälsningar Lena