Spindeln som åker med mej till jobbet varje dag

Jag fortsätter på spindeltemat, men det är inga spindelbilder i detta inlägg så du som inte gillar själva spindlarna kan lugnt titta vidare. Någon gång i juli upptäckte jag att en spindel satte upp nät i den ena backspegeln på min bil. Hmm...bilen kördes ju inte så ofta så det kanske funkade för spindeln. Jag har sedan dess sett nätet vid upprepade tillfällen, men inte tänkt på det förrän en morgon nu i veckan då det var dagg. Jag skulle åka till jobbet och hade det finaste hjulnätet på min bil!

Jag tog snabbt några bilder med 100-400 för det var vad som satt på kameran och jag hade bråttom. Jag har 23 km till jobbet och får bitvis köra 80 km/h (+ lite till kanske...). Jag sneglade på nätet som skakade i vinden och det torkade ganska snabbt. När jag kom till jobbet fanns det fortfarande kvar. Lite skadat men antagligen fullt fungerande. Det var fortfarande ett hjulnät. När jag körde hem på eftermiddagen blev det ytterligare skadat men i morse hade spindeln gjort ett nytt. Fram och tillbaka till jobbet igen. Man kan ju inte bli annat än fascinerad!

Hälsningar Lena

Kan spindlar vara söta?

Med sina stora blanka ögon och huvudet lite på sne kan väl en hoppspindel ändå kvalificera sej som söt. Inspirerad av Jennas makrobilder började jag med blommor och droppar men det blev inget att spara. Sedan hittade jag en hoppspindel och med "makroverktygen" framme riggade jag lite grönt på ett bord och bjöd in spindeln på en visit bland bladen.

Den spanar på omvärlden med sina åtta blanka ögon. Hoppspindlar har bäst syn av alla spindelarter och använder den när den jagar. De hoppar på sina byten istället för att spinna nät. De är dagaktiva, solälskande spindlar och lätta att hitta i en villaträdgård mitt i sommaren. Vi har dem även inomhus har jag märkt...

Den undrar väl var den hamnat. En hög med gröna blad på ett bord och med en ficklampa ständigt riktad mot sej. Oftast hoppar de bara iväg och så tappar man bort dem. De är ju pyttesmå. Men den här ställde upp på några bilder först, innan den plötsligt bara var borta. 

Det finns 50 arter av hoppspindlar i Sverige och mer än 5000 i världen. Jag har inte en aning om vad detta är för art, garanterat en vanlig skulle jag tro. Jag hittade också en ännu mindre som var randig på bakkroppen, men den försvann mellan springorna på bordet innan jag fått en enda skarp bild. 

Det här är spindlar som man kan få känslan av att de tittar rakt på en, genom objektiv och kamera får man liksom ögonkontakt. Man kan också se speglingar i deras ögon och om jag förstorar denna bild kan ja se vårt växthus speglas i spindelns ögon. Bilderna är tagna med ett 100 mm makro och en Raynox DCR 250 på Canon 5D mk IV, samt med en liten ficklampa som extraljus (bilderna är beskurna). 

Hälsningar Lena

Gryningsbilder "revisited"

Tittade igenom mina bilder från Knuthöjdsmosse igen och konstaterade att det fanns ju några gryningsbilder som kändes värda att visa, även om vi inte hade dimma. Vi var på mossen väldigt tidigt. 

Smålom hittade vi direkt.

Men de höll sej borta från det gula ljuset, där jag helst ville ha dem. Det här paret tog det väldigt lugnt på morgonen.

Solen började så småningom tränga fram mellan träden...

...och vi fick en kort stund i det guldgula landskapet.

Det var trots allt en fin morgon och för min systerdotter som aldrig varit där förut var det förstås en upplevelse. 

Plötsligt var det tre smålommar i just denna pöl och de här verkade mer upphetsade. Jag förstod att någon snart skulle ge sej iväg eller så skulle något annat hända.

Den första lättar och och jag hoppas förstås att den ska komma in i solljuset, men det var mest skvättande som fick lite extra ljus.

Det är fortfarande rätt mörkt över vattnet och ISO satt till 2000 för att få någorlunda korta slutartider.

Till slut kom en lom farande precis där jag ville ha den jag fick med lite av det fina morgonljuset. 

Avslutar med ett par kanadagäss som letade efter små godsaker i kanten.

Solen har gått upp men det var fortfarande tidigt på morgonen.

Hälsningar Lena

Vad ska man göra med alla tomaterna?

Många hobbyodlare med ett litet växthus på tomten är nog, eller börjar närma sej, tiden på året då grönsakerna mognar i större mängd än man förmår äta. Fram till förra veckan, då vi dessutom hade en gäst, kunde vi äta upp alla tomater som blev röda innan de blev övermogna. 

Nu är vi två igen och tomaterna mognar i rekordfart. Idag plockade jag nästan 1,5 kilo och även om de är hur goda som helst och det serveras tomatsallad till allt, måste man ju hitta på något mer.

Man kan ju laga goda rätter med tomater t ex denna Ratatouille som man gör på grillen, i en grillkorg. Det blev strålande och eftersom vi har ungefär samma överflöd av squash och aubergine passade det perfekt just nu. 

Hos hobbyodlare är det troligt att det också finns mängder med fina bladkryddor så här års. Här är det basilika som får växa i tomatkrukorna. Vitlöken är dessutom nyskördad. Under ett par år har jag därför experimenterat med att göra egen tomatsås som ett sätt att bevara mina solmogna tomater och använda dem under vintern.  

Idag blev det därför ett tomatsåskok. Här har jag skurit upp olika tomatsorter innan jag lägger dem i grytan. Jag hade också två bifftomater, men jag har kommit fram till att det spelar ingen roll vilka tomater man har. Allt blir gott. Drygt ett kilo tomater åkte i en kastrull där jag hade en stor finhackad gul lök som fått mjukna i en halv deciliter olivolja + 6 hackade vitlöksklyftor och en ganska het röd chili.  

Sedan är det dax att tillsätta bladkryddor i massor. Jag använder timjan, rosmarin, basilika och salvia, samt 2 matskedar torkad oregano för jag råkar vara utan den kryddan i trädgården just nu. Jag smakar av med socker (ca 1 msk), rödvinsvinäger (ca 1 msk), två grönsaksbuljongtärningar, tre msk tomatpure, salt och chiliflakes till önskad styrka. Eftersom jag vet att jag kommer att använda tomatsåsen på olika sätt gör jag den inte så het, man kan alltid krydda på mer när man ska använda den. 

Allt ska puttra under lock ca 40 minuter och då får man en sås som ser ut så här. Eftersom jag hade så många små tomater blir det mycket skal. Jag orkar ju inte skålla dem innan och dra av skalet. 

Det är lättare att ta en stavmixer och vips så får man en mycket slätare sås. Lök och bladkryddor behöver inte heller vara så fint hackade. Det här är en väldigt användbar bas till olika rätter, såväl kött som fisk och kyckling, eller så äter man den bara med pasta och parmesanost. Lite pyssel nu men väldigt snabbt och enkelt att "ta fram" och tina sommartomaterna mitt i vintern. 

Hej så länge,

Lena

Ett sällskap med får

Förnöjsamt idisslande...

...lockiga vackra pälsar...

En liten tupplur mot mamma. 

Så här såg idyllen ut. Inga stängsel på Bullerö och fåren trivs bra bland gästerna. Vi var där för den årliga familjehelgen i Stockholms skärgård. Vi bodde i de röda små husen man ser i bakgrunden. Fåren brydde sej inte ett dugg om fotograferna...

...men det verkade ändå som att de skulle börja röra på sej efter en siesta vid grillen. Den här tittade på mej med viss skepsis när den passerade precis framför mitt 24-105 objektiv. 

Fåren vaknade som på en given signal och det blev bums kö till toaletten...

När de lagt sina små högar runt mulltoan vandrade de ner på den gröna ängen för att äta lunch, eller det kanske bara var mellis.

Vi vandrade också ut på ön längs en snitslad rutt som berättade om hur Bruno Liljefors, som i början på 1900-talet ägde hela ön, har festat med sina celebra gäster, njutit av utsikten och fått inspiration. Zorn var en trogen gäst. 

De märkta promenadrutterna bjöd på en del utmanande nivåskillnader mellan "prickarna".

Det här var just ett sånt ställe där man inte riktigt förstod hur man skulle ta sej fram annat än att hasa på rumpan.

Klippor och sten. Jag tänkte på Bjarne, hur skulle han ha gjort med dessa motiv? 

Jag improviserade mest och hade inte ens ett stativ med mej.

Solen strålade och det var första året som vi hade riktigt fint väder under vårt besök på denna ö. Här är det den yngsta generationen (av fyra) som har fått på sej tuffa solglasögon. 

Det gick också bra att bada, fast det var en aning kallt. Dock betydligt mer än de 14 grader vi hade förra året.

Det tog lite tid att doppa sej.

Det finns en stor fin grillplats där man lätt kan grilla till 10 personer. Här är det Fredriks syster med familj som grillar kvällens laddning med grönsaker.

Min systerdotter Anna, tillfälligt på besök från London, är med för första gången på Bullerö.

Här är det inte fråga om fotografering utan samvaro via Facetime med den äldsta generationen som efter viss tvekan valde att avstå denna helg. Även om vi var ensamma om stugorna fanns det bara två toaletter som alla fick använda och det var ju en del båtfolk, några som tältade, samt en Vaxholmsbåt som kom på besök. Vi kände till detta från tidigare år och i år var det faktiskt mer båtar än någon gång tidigare.    

Avslutningsvis fick min systerdotter uppleva något helt nytt som varken finns i Texas eller London. Vedeldad bastu med bad i den svenska sommarnatten.

Det var allt från denna års helg på Bullerö. Nu har Anna åkt hem och vår semester lider mot sitt slut.

Hälsningar Lena