Skåne - samlade glimtar

Jag steg upp tidigt och så här vackert var det när morgonen grydde utanför vandrarhemmet i Blentarp där jag valt att bo.

Jag körde mot Äspet vid Åhus men det blev ett och annat stopp längs vägen. Enkelt när man kan bestämma själv, det var dessutom väldigt lite trafik vid sextiden på söndagsmorgonen.

Här blev det tvärnit på en landsväg. Det var magiskt och går inte riktigt fram på bild tyvärr.

När jag såg den här storken fick jag vända och köra tillbaka. En stork i morgonljuset kunde jag bara inte passera och det fanns en p-fick att stanna på.

Upptäckte dessa när jag släppte storken med blicken. Det var oerhört mycket som blommade i Skåne och jag hann inte med allt, men dessa backsippor kunde jag inte motstå.

De som varit till Äspet känner kanske igen den här kurvan. Det var oerhört vackert med solen som strilade ner mellan träden och jag stannade helt kort på vägen.

Havet låg nästan blankt och solen hade gått upp vilket gjorde det helt omöjligt att fotografera åt det hållet.

Jag gick över gräsbevuxna sanddyner till fågeltornet och spanade ut över våtmarken. Brushanarna var minsann på gång.

Två gravänder som inte riktigt kunde hålla sams i samma pöl.

Det här är jag ganska säker på att det är bergänder, för honorna låg en bit ifrån. Till höger skymtar också en skärfläcka, en av de fåglar som jag gärna ville se. Dock var avståndet väl långt här. Speglingen på vattnet är från något slags torn i bakgrunden.

Man kunde höra de bisarra lätena från denna tärna ute på vattnet med det gick inte att fota åt det hållet pga solen. Plötsligt kom en tärna farande förbi tornet och jag lyckades få fyra skarpa bilder. En Kentsk tärna, mitt första möte i Sverige.

Större och mindre strandpipare, hussvala, gluttsnäppa och en del annat fanns också på plats. Till Stefan kan jag meddela att jag fick se rödspov vid Håslövs ängar, men det blev inga bilder som duger att visa.

En glimt från Åhus på väg därifrån.

Det blev mycket småvägar och jag vet inte riktigt var jag varit. Här var det raden med träd som fick mej att stanna.

Den här fantastiska allén känner kanske några av er igen. Jag har nog inte åkt genom en så lång allé någonsin. Hit skulle jag gärna åka vid olika årstider om det låg lite närmare.

En av otaliga vackra gamla byggnader som kändes typiska för Skåne. På många ställen var det helt enkelt för smalt för att stanna men här fanns det en liten vändplan och jag tvärnitade. Kajan hade koll...

Jag avslutade vid Vombs ängar denna dag men det har visats mängder med bilder därifrån så jag nöjer mej med de fina spovarna som gick utanför bilfönstret. Här fanns det mängder med vadare, gravänder, tofsvipor och ljuvliga gulärlor, bara för att nämna några. Skåne visade sig från sin bästa sida och jag kommer definitivt att åka tillbaka. Där finns mycket vackert att se.

Hälsningar Lena

Glada!

Glada stod förstås högt på min lista under resan till Skåne. Oftast såg man dem så här dvs högt upp, flygande över landskapet, ofta dessutom från bilen.

Min räddning blev en lantbrukare som kom körande med traktor och harv på ett fält där jag råkade stå på andra sidan ett litet vattendrag (vid Vomb). Fem glador cirklade efter harven.

Wow, nu gällde det bara att hänga med och invänta att någon skulle komma lite närmare och lägre.

Solen strålade och gav en del hårda skuggor, men i vissa lägen blev också fåglarna bra belysta och jag behövde inte oroa med för höga ISO eller för långa slutartider.

Till slut kom en praktfull glada rakt över huvudet på mej och jag fick en serie bilder på den vackra rovfågeln.

En bra avrundning på den dagen.

Hälsningar Lena

Flyinge Kungsgård och storkar

Vid tvåtiden på eftermiddagen kom jag fram till Flyinge Kungsgård. Solen strålade och det var sommarvarmt. Jag mötte direkt en ryttare och häst, inte så konstigt då Flyinge är en av våra tre Riksanläggningar för hästsport.

Jag hann inte gå in här för det fanns så mycket att titta på....

Jag är ju lite svag för hästar också och det fans gott om dem. Om någon tror att de försökt tvätta bort färgen på rumpan på den ena så är det inte fallet. En del hästar ser ut så här.

Jag blev dock snabbt distraherad från hästarna när jag vände mej mot de stora byggnaderna. Dessutom kom det något stort flygande....som inte var en häger....

Det kom en stork och jag hittade snabbt storkbon på toppen av det stora valvet. En del bon var gigantiska och tycktes vara byggda direkt på taket. I detta fall delvis över ett takfönster.

Här har man uppmuntrat storkarna genom att anlägga en platform. Storkarna försvann helt från Sverige på 1950-talet men de har återvänt till Skåne genom inplantering och troligen även inflyttade fåglar från Europa. Det finns fortfarande uppfödning på ett par platser men jag skippade storkhägnen för det fanns tillräckligt med fåglar att se ändå.

Jag gick genom valvet och kom ut vid en krattad ridbana. Hästar ska skötas och motioneras även om det är helg.

Nu upptäckte jag att det satt storkar på varenda hustak.

Här är det tre bon och fåglar i alla tre. Ljuset var inte det bästa för fotografering men det kändes mysigt att vara ute i solen. Gräsmattor och häckar var gröna, träden blommade. 

Antagligen en sorts magnolia.

Jag gick runt mellan byggnaderna och njöt. Hussvalorna hade också bon längs hustaken och flög ivrigt runt i den fina trädgårdsmiljön. Det här är ett gammalt vattentorn.

Plötsligt landade en stork på taket och jag återgick till att spana på de stora fåglarna.

Stork inför landning....Vingspannet kan bli så stort som dryga två meter. Det är en rejält stor fågel.

Storkar lever i par och återkommer ofta till samma bo år efter år. De turas om att ruva äggen (ofta 4st) och även att ta hand om ungarna när de kläckts. Om det är makan eller maken som kikar upp ur boet kan jag inte avgöra.

Det utspelas en hälsningsseremoni när den återvändande fågeln landat. De klapprar bl a med näbbarna, vilket även får andra storkar i närliggande bon att klappra lite.

Förutom ljuden böjer de också huvudet bakåt i denna pose.

Här kommer en till stork in för att landa. Den här kom nästan ovanför mitt huvudet.

Här börjar hälsningen med ett hjärligt klapprande...

....näbbarna möts, de klapprar och den återvändande fågel håller ut vingarna.

De ser ju rätt kärleksfulla ut där uppe i boet.

Sedan är det dags för böjda-huvud-posen....

...och en stund till med vingarna en bit från kroppen. Om fåglar kramades ser detta helt klart ut som en invit, eller?

Efter en sista titt upp mot storkbona går jag tillbaka samma väg som jag kom och passerar då under detta torn genom valvet.

Det är stall på var sida och jag sneglar in genom de öppna dörrarna. I de första stallet är det tomt, hästarna är antagligen ute i hagarna. I den andra längan hittar jag en tjej som pysslar med en häst och det får bli min sista bild från Flyinge Kungsgård.

Hälsningar Lena

Fortfarande på väg

Jag hade ställt klockan på ringning 04:45 och tittade yrvaket upp när den väckte mej. Wow, dimma! Jag måste ut. Jag knölade på mej lite kläder inne i bilen och kröp ut genom ena sidodörren. Lite bökigt är det ju att sova i bagageutrymmet.....Det var ingen dimma, bara imma på insidan av bilrutorna....

Nåja, väl ute var det bara att ta fram kameran. Det såg ut att bli en vacker gryningsmorgon....

...och plötsligt vaknade en flock kajor. Vilken morgonsång!

Jag gick ner på den breda fina spången vid Naturum och konstaterade snabbt att knölsvanarna tog sovmorgon.

En flock skrattmåsar flög i cirklar runt svanparet och utstötte sitt vanliga skränande, men svanarna lät sej icke störas av några morgonpigga "chokladdoppingar" 

" - God morgon kära Du."

Jag valde Doppinggömslet denna morgon och där simmade både skäggdoppingar och ett par gråhakedoppingar. Solen kom dock aldrig fram ordentligt och ljuset var ganska dåligt.  

Det roligaste fåglarna att titta på utanför gömslet visade sig vara skrattmåsarna. De höll på med heminredning, eller i bästa fall någon sorts rede.  

Blandade byggmaterial fraktades i skytteltrafik till den lilla ön där de hade slagit sej ner.

Ibland uppstod meningsskiljaktigheter över någon särskilt lämplig pinne.

Byggandet var långt ifrån den avancerade och välplanerade pungmesen som jag såg innan jag åkte från Uppsala. Här verkade det ibland som att de inte riktigt visste vad de skulle göra med materialet när de väl kom fram med det....

Ni ser ju själva hur den där pinnen placerades. Eller så ligger den bara där tills en hona tar hand om den och stoppar den där den hör hemma. Hur gåsen står ut att bo mitt i en skrattmåskoloni kan man ju bara undra över. 

Jag gick mot bilen för att äta frukost och fortsätta min resa. En sävsparvshanne satt på ett plank och sjöng för full hals. Jag såg inte till några honor.

Efter två kokta ägg på knäckebröd med kaviar drog jag söderut, mot Flyinge och storkarna.

Hej så länge, Lena

Skåneresan - vägen ner

Jag har haft en fantastisk långhelg i Skåne med bara foto, natur och fåglar. I fredags tog jag semester på eftermiddagen och påbörjade resan. Jag tog ett stopp på vägen vid Hornborgasjön.

Det första jag fick syn på var en gråhakedopping, precis utanför centret i den första "pölen". Ljuset var inte det bästa och vinkeln snett ovanifrån, men den var förvånansvärt nära.

Jag insåg snart att det här var den ena fågeln i ett par.

Strax utanför "Måsgömslet" hade de sitt bo. En hel del strån och växtlighet skyddade dem från direkt insyn i den blivande barnkammaren.

Här var det i alla fall dags för vaktombyte på redet.

Man kan t o m skymta äggen mellan vasstråna, i synnerhet om man förstorar.

Rödbenor var de enda vadare som jag kunde hitta samt två strandskator som dök upp nästa morgon. Jag kan inte se skillnad på könen men gissar att den som ivrigt viftar med vingarna är en hanne som försöker imponera på en hona.

Det gick inte så bra. Hon var inte det minsta imponerad utan drog vidare i blötmarken.

Här gör han ett nytt försök....man kan ju riktigt se hur han signalerar "titta på mej, titta på mej!!!"

Vädret var växlande och det var ganska kallt.

Jag tog en sväng till "Trandansen" och hittade några tranor.

Solen kom fram och jag fick se de kvarvarande tranorna, tillsammans med gäss och några sångsvanar, i det sista varma solljuset

De dansade inte men tjafsade i alla fall lite grann. Bilderna är tagna från bilen för det var både det varmaste alternativet samt det som minst skrämde fåglarna.

Solen gick sakta ner och det anlände några gäss till gänget som gick och betade. Det började bli dags att dra sej tillbaka....

För min del blev det parkeringen vid Hornborgasjöns naturum. Det stod redan tre husbilar där. Jag har ingen husbil men bagageutrymmet är stort på bilen och där bäddade jag med madrass, dunsovsäck och en rejäl dunkudde. Det var tre grader när jag låste in mej i bilen och somnade nästan direkt.

Fortsättning följer....

Hälsningar Lena