Specks

Det här är Specks, en koltrast som börjat nyttja restaurangen hos oss. Det blev lite fel när han fick sina fjädrar färgade. Vi har flera koltrastar som har små vita inslag i fjäderdräkten, men ingen annan som är lik denna, därför får han heta Specks.   

Vi kommer ju garanterat känna igen honom när han är på besök.

Hälsningar Lena

En gråmulen helg är till ända

Två gråmulna. men lediga, dagar med trist fotoljus och ett antal "måste" sysslor hemma som gör det svårt att åka någonstans. Men jag var inte ens inspirerad att åka ut pga ISO 5000 tillståndet som rådde. I brist på ljus och med en längtan till vår och sommar försökte vi alla fall pigga upp oss lite med valet av lördagmiddag. Eftersom det inte regnade föll valet på grillning. Vi "fuskar" ju också lite genom att använda gas, så det är egentligen rätt enkelt. 

Jag valde att marinera kycklinglårfiléer i citron och rosmarin, en sommarsmak för oss, fast nu kom rosmarin från en burk och inte från kryddlandet.   

Till det åt vi en otroligt god blandning av gula ärtor och matvete som smaksatts med citron och bladgrönt (persilja, gräslök och dill från frysta förråd) och rostade solroskärnor. På toppen ligger det sista av sambons "mikrogrönt", som ju är mest lila för det är rädisgroddar. Dessa groddar smakar faktiskt försommar, då man kan plocka de första rädisorna :-) Jag hade också fixat en stor form med ugnsbakade grönsaker. På sommaren brukar vi göra dessa i en korg på grillen. Nu var det enklast att stoppa formen i ugnen. Jag hade också en kall sås på gräddfil med torkad ramslök, som ju är en försommardelikatess.

En bukett röda tulpaner på matsalsbordet som en sista touch. Det är ju inte sommarblommor direkt men de ger ju i alla fall lite vårkänsla. 

Hälsningar Lena

PS. Maten var betydligt mer än till två personer, men det betyder bara att det finns goda rester att äta en kväll i veckan. 

En tur i dimman

En morgon med dimma och rimfrost. Jag tog en tur på lokala småvägar som jag kunde avsluta med att uträtta ett par ärenden. 

Man har ju sina favoritplatser hemmavid bl a den är lilla ån. Den ligger nära torpet där jag bodde innan vi köpte huset i Knivsta.

En annan slingrig väg nära samhället.

Här går det inte att parkera, så denna bild är tagen genom en öppen sidoruta. Det går bra om man samtidigt kan ha lite koll både framåt och i backspegeln. 

En sista ruta fångad på samma sätt som ovan, fast här stod jag på snedden i en trevägskorsning. Två snabba bilder genom sidofönstret, den här blev bäst. 

Hälsningar Lena

Restaurangen i ny vinkel

Det är mörkt i vår trädgård när solen är så pass låg som den är nu och det är mest skugga. För en tid sedan upptäckte jag dock att om jag flyttar "pop-up restaurangen" och ställer den i en ny vinkel, kan jag få lite motljus när solen är på väg ner. Det blir en glipa mellan grannens hus och vårt växthus där ljuset kan sippra in under ca 30 minuter. Sen få man nöja sej med de gäster som råkar komma på besök just då. Kolla in klorna på nötväckan. 

Det här är ju vår vanligaste gäst, tillsammans med blåmesen. Tofsmesen visade sej bara på morgonen.

Till slut når solstrålarna fram till poolen, som förstås var bottenfrusen. Jag hade under dagen fyllt på med varmvatten, så det fanns att dricka, men nu var det i princip fruset igen. 

Svartmesen är en ganska vanlig gäst. Här är den lite frustrerad över att poolen för tillfället är en skridskobana.

Lika bra att kolla in vad som bjuds i restaurangen istället. 

En av de roliga gästerna som kom under den ljuskritiska halvtimmen var hacke. Vi har minst två par. De älskar jordnötter och bordsmargarin, vilket den stora grenen är laddad med på baksidan

Nu fick inte hacke äta ifred särskilt länge förrän en koltrast kom och trängde sej i restaurangen. Vi har inte haft den mängd koltrastar i år som det har varit tidigare säsonger. Nu har de dock ökat i antal något och blir det mer vinterväder tror jag att de kommer att besöka oss i större antal. 

Koltrastarna är kaxiga och tar för sej. Hacke gillar inte sällskapet.

Hacke drar och den flög förstås bort från mej, så det gav inte någon fin flygbild. 

Jag får nöja mej med en koltrast under resten av det korta "ljusfönster" som jag har möjlighet att få just nu. Sparvhöken gjorde också en snabb rekognoseringstur framför köksfönstret. Trots att den gjorde en sväng och vände mot skogen hade jag dock inte en chans att få den på bild.  

Dessa bilder tog jag förra helgen, nu hoppas jag på nya lediga dagar med sol och gärna lite snö. Det är i alla fall minusgrader ikväll torsdag.  

Hälsningar Lena

Highgate cemetery i svartvitt

Jag hade plockat fram ett antal andra bilder för att göra ett inlägg, men kom av mej lite av dagens händelser. Det jag hade tänkt skriva om kändes inte passande. Jag tog istället fram de svartvita bilderna som jag valde ut från bergravningsplatsen Highgate Cemetery, som vi besökte i början av januari. 

Det var några bilder som jag tyckte redan när jag stod på platsen att de skulle passa i svartvitt. 

Bilderna är ganska mörka, men träden, de vildvuxna buskarna och mängder med slingrande murgröna gjorde begravningsplatsen mörk, men det var också fridfullt och det kändes passande bland de gamla gravarna.

Många vilar här och även om begravningsplatsen är gammal förekommer det fortfarande begravningar här, som besökare uppmanas att respektera. 

Dessa mausoleum hör till Circle of Lebanon, som jag även har visat i färg i ett tidigare inlägg.

Naturligtvis finns det historier om spöken på ett sånt här ställe. Den här bilden är tagen på östra sidan av begravningsplatsen, där Karl Marx ligger tillsammans med sin fru, dvs den ursprungliga graven. Han är inte begravd där monumentet står, det som restes långt efter hans död. 

Kanske finns han där ibland... 

Hälsningar Lena