Det blev ingen dimma...

Jag har nu tillbringat en kväll, natt och morgon vid Knuthöjdsmosse, men det blev kanske inte riktigt som jag tänkt. Kvällen var fin men jag hade inte sagt nej till några moln och en något lägre temperatur.

Jag sov några timmar i bilen och var uppe före solen. Jag konstaterade snabbt att dimma kunde jag glömma. Det var för varmt...men det var ju vindstilla och dessutom nästan inte en enda mygga. Det var ju bara att gilla läget och njuta...

Det ljusnade något och jag började se fåglar i mörkret (inte bara höra dem). Vad gjorde smålommarna...jo, de tog sovmorgon. Den här bilden var rätt brusig så jag drog lite i spakarna, ...om ni tycker det ser konstigt ut är den alltså manipulerad.

En familj med viggar hade "flaxa med vingarna övning". Här handlade det inte om det flaxande som man kan se efter putsning eller bad utan hela gänget flaxade intensivt under minst en halv minut. Sedan klev de ut i vattnet och simmade stillsamt bort.

Familjen kanadagås har lyckats bra i år. Sex telningar verkar de ha klarat så här långt.

Smålommarna vaknade till slut. Jag hade två par att spana på. Jag passade också på att äta frukost. Det finns sämre ställen att äta äggmacka på... 

Smålommarna putsade sig och gjorde morgongymnastik. Det blev en del sprättande med benen.

En kul pose med vingarna som inte alls behövde leda till något flaxande. Ibland gjorde de bara denna rörelse och återgick sedan till stillsamt simmande.

Efter putsning fick man dock oftast ett fin uppvisning.

Sedan lättade de och flög....naturligtvis flög de åt fel håll. Men sådana bilder har jag ju redan tagit, så det här får väl anses som "nytänkande" eller....:-). Jag fick i alla fall en stillsam vacker morgon vid mossen, körde direkt hem och var på jobbet efter lunch.

Hälsningar Lena

En fotografisk resa till Säterdalen

Resegeneralen Peter Engman ger instruktioner till oss utställare som ska spika upp alster på planket. Gästutställare på scenen detta år var bl a Elisabeth Landberger, Malin Jochumsen och Christer Sjöberg, som också är med på denna bild. Bredvid Christer skymtar John Arthur Ekebert som gästföreläste om hemlöshet.  

Alla alster är uppspikade och resan kan ta sin början.

Jag fick planketplats 10 bredvid FS profilen Ing-Marie Sjödin som visade bilder ur sagans värld.

Björn var med i år och här dokumenterar han Torbjörns färggranna bilder som verkligen stack ut i sina guldramar.

Jag kan bara hålla med Peter om att Rättviksglassen är otroligt god, men han har missat den bästa smaken, saltlakrits.

Samtal mellan fotografer.

Jag passade på att få en fotosession med den vackra och charmiga hunden Smilla som alltid brukar följa sin husse och matte på resan till Säterdalen.

" - Får jag verkligen gå ut i vattnet ??? Jaha, du vill att jag ska gå ut...OK."

" - SMILE ! "

" - Men jag kan posera allvarligt också. Blir det bra så här? "

Bilder, samtal, och glass varvades med föreläsare med blandade inriktningar. Här gästföreläsare Felix Heintzenberg som pratade och visade bilder om Nordiska Ugglor.

Fikapaus.

Regn blandades med strålande sol och här passar det bra med en stunds stickning innan resans avslutande föreläsningarna med Brutus Östling.

Tack för ett toppenfint arrangemang !

Hälsningar Lena

Sista dagarna i Finland

Det är tidig gryning och jag har precis vaknat till efter ett par timmars sömn. Dimma dansar över den mörka tjärnen och det är helt stilla...tills något litet kommer tassande...en räv.

Räven hinner bara slinka iväg innan en stor mörk björn kommer lufsande. Det är fortfarande ganska skumt men solen har börjat gå upp bakom träden. Vi sitter stilla och ser björnen hitta de tomma godisgömmorna som vittjades sent i går kväll.  

När solen gått upp och klockan är precis sju är det dags att lämna gömslet. Så här vackert var det.

Vi har en natt kvar och vi har valt ett skogsgömsle. Ljuset var svårt och när solen gått ner blev det betydligt mörkare än ute på myren. Här fick vi besök av en björn på kvällen och senare också en järv.

Järven visade sig vara enögd men det märktes inte på dess framfart. Det här var ett av de få ögonblick som den stod stilla.

Den här bilden skulle egentligen helst ha varit film för järven springer på ett mycket speciellt och lite slängigt sätt. Det djur jag kommer och tänka på som också rör sej så är konstigt nog en fågel, nämligen gam.

Tre minuter efter järven kom vår sista björn för denna resa. Betydligt ljusare än flera av de andra björnar vi sett.

Det var inte mycket ljus i skogen efter elva på kvällen och denna bild är tagen med ISO 3200.

Efter frukost och två timmars sömn körde vi direkt till Nådendal där jag hade bokat ett rum för natten. Det regnade när vi kom fram vilket var synd för det fina trähuset stod på en gata kantad av liknande gamla hus i olika färger.

Efter tre nätter i gömsle var det gudomligt skönt att sova en hel natt i en riktig säng. Passande för orten var det bäddat med muminlakan. Min sambo tyckte jag skulle fråga om det fanns något "mumintrollgömsle".... 

Nästa morgon körde vi på färjan till Kapellskär och fick en stillsam överfart med strålande sol. Vi har fått uppleva mycket under vår vecka i Finland. Dit kan det vara värt att åka tillbaka.

Hälsningar Lena

Tillbaka i björnriket

Jag besökte Wild Brown Bear i östra Finland första gången på en tjejresa i maj 2015. Stället var sej likt men nu var det betydligt varmare och mygg var våra ständiga följeslagare.

Det finns förstås en bastu vid sjön och det här är utsikten från badbryggan. Lite lätt regn men det spelade mindre roll.

Det hade slutat regna när vi kom ut till gömslena. Det här är fyra nya gömslen och vi skulle tillbringa natten i nr 17, som är längst till höger i bild.

Det var varmt men myggen gjorde att man klädde sej med huva och drog igen alla blixtlås. Väl inne i gömslet var det dock inte ett problem.

Vi installerades oss i nr 17 och började spana. En skrattmås har precis inspekterat en "godisgömma". Om inte ett större djur öppnar träluckan kommer den inte åt godsakerna. Bara att ge upp så länge.

En korp passerar, också på jakt efter något gott kan man anta...

Det kommer två björnar men de är mycket försiktiga och går inte längre fram än gömsle 20. Då är fotovinkeln från 17 riktigt dålig. Vi får hålla till godo med skrattmåsar som formationsflyger.  

Solen går ner bakom träden och det börjar komma lite dimma på tjärnen...

...då kommer björnen. Klockan är strax före elva på kvällen och en stor hanne sträcker upp sej.

Aha, Brutus. Det kanske brukar finnas något gott där på stammen, nu ser han mest besviken ut.

" - Här poserar man i helfigur och så finns det inget gott ! "

Den stora björnen kommer lufsande mellan gömslet och tjärnen, avståndet är inte särskilt stort.

Nu hade jag behövt ha kameran i stående format, men det är ett par handgrepp när den sitter på ett stativhuvud. Min sambo har ärtpåsar och då går det fortare.

Det brukar nog finnas något gott här uppe...

Sedan vänder sej Brutus rakt mot vårt gömsle och jag inser att 300 mm snart kommer att vara på tok för mycket.

Här får björnen utdelning när han hittar en godisgömma som vi inte såg att den låg där. Kolla in tassen med de stora klorna...

" - Tur för er att det låg lite godis där..." ser han nästan ut att tänka. Men så är förstås inte fallet. Han vet dock precis var vi sitter och tittar rakt på gömslet innan han lufsar vidare tillbaka mot skogen.

Förstora för bästa känsla!

Hälsningar Lena

SM i voltige

I går söndag var jag och tittade på en ridsport som jag aldrig sett förut. Då gick nämligen SM i voltige av stapeln i Uppsala. Man kan tävla i lag eller individuellt. Jag har en gammal studiekompis vars döttrar tävlar i Laholms Voltige och det här är deras sexmannalag i svår klass.

Voltige är en ridsport där voltigörer gör gymnastiska övningar till musik på en häst som galopperar på en volt. En linskötare ser till att hästen galopperar i jämn takt och är förstås en mycket viktig del av laget. Här har laget hälsat på domarna och programmet kan börja.

Här kan man se ett av domarborden. Det sitter domare i varje hörn. Hästen Quincy galopperar taktfast. Han har varit med förr.

Ni som läser detta och har suttit på en fullstor häst i galopp kanske kan föreställa er något om hur detta måste kännas.... Ett par personer har fallit eller halkat av i tidigare lag men det går bra för Laholm.

Här drar man upp sin minsta lagmedlem. Man förstår ju varför de är lite olika stora tjejer i laget. Under hela tävlingen skymtar jag dock bara en kille.

Den minsta tjejen far upp i luften.

Stor koncentration.

Den här typen av program är fritt komponerat och kallas kür. Laget visar sin kür två gånger. Dessutom ingår en serie obligatoriska moment som alla deltagare ska genomföra under en minut vardera.  Alla delar får poäng och även hästen om jag förstått rätt. Det här är sista framträdandet laget gör innan totalsammanräkningen.

Säkra händer fångar lagmedlemmen och man kan även se hur den sittande lagkamraten håller den som står.

Quincy galopperar på....

.....och efter några minuter som var minst sagt svettiga även på läktaren är programmet klart. I mina ögon såg det helt felfritt ut.

Dräkterna hos de olika laget varierade minsann och nästa team in på banan såg ut så här.

Jag minns tyvärr inte vad detta lag hette men här kan man i alla fall se hur de håller i varandra.

Glöden hos dessa voltigörer kan man inte ta miste på och deras sista framträdande räcker till ett brons i SM.

Sista laget Team Svea gör sig redo. Mycket jobb bakom dessa håruppsättningar.

Trots att jag inte sett denna sport tidigare inser jag ganska snart att det här är ett mycket duktigt lag.

Det finns säkerhet och balans i alla deras rörelser...

...jag får också veta av min kompis att det här är guldmedaljörerna. Inga lag kan hota dem efter denna och deras tidigare två uppvisningar.  

Hästen klappas om efter ett perfekt program. Lägg märke till att den också har en fin fläta på den stora tävlingsdagen.

Det är dags för prisutdelning och Laholms Voltige tar silver i SM svår klass.

Även hästarna belönas.

Man kan ju snegla lite upp mot guldpallen....nästa år kanske...

Sedan är det förstås dags för en groupie. Även här kan man se håruppsättningar som krävt en hel del pyssel för att hålla ihop under en hel tävlingsdag.

Gruppfoto med häst och linskötare.

" - Vilken uppståndelse ! Ge mej en godis nu och sen packar vi ihop och åker hem. "

Hälsningar Lena