Möten i vassen

Steg upp väldigt tidigt en morgon och åkte till Hjälsta för att gå en tur längs spången som är helt omgiven av vass. Första delen var mest grönt och glittrande av dagg.

Innan jag kommit till den egentliga vassen poserade en ladusvala väldigt snyggt, så den får vara med.

Ute på spången blev det först en sävsångare med näbben full av mat.

Den flög upp och satte sej i ett vasstrå och spanade.

En fågel som jag specifikt letade efter var trastsångare. 

Den sjöng och flög mellan olika delar av vassbältet, sjön igen, flög en bit, sjöng osv. 

Vassångaren kunde höras hela tiden nästan oberoende av var jag befann mej i vassen. Det var flera stycken och de satt oftast högst upp på ett strå och sjöng oavbrutet en ganska monoton sång.

En skäggmesunge dök plötsligt upp framför mej. Annars var de mest som poppande och pingade bollar i vasshavet.

Mötte även den här skäggmeshannen men då rörde sej vassen alldeles för mycket.

Avslutar med rörsångaren som poserade väldigt fint en stund.

Den sjöng också av hjärtans lust. Tur att de här sångarna ger ljud ifrån sej så man kan få någon ledtråd vad det är. Vid sjutiden på morgonen drog jag vidare till jobbet efter en stor dos fågelsång och strålande morgonsol.

Hälsningar Lena

Bäver

Under en tidig gryningstur till Hjälstaviken fick jag syn på något stort som kom simmande mot mej. En bäver. Jag stod stilla och följde den med kameran. 

Jag stod vid en liten bro och bävern simmade förbi mej väldigt nära. Så nära har jag aldrig sett en bäver förut. Kolla in de långa hårstråna vid ögonen. Det är ju inte helt ovanligt att man stöter på det "plockepinn" som bävrarna åstadkommer, eller "plockestock" kanske är mer passande, men själva bävern visar sej sällan. 

Den passerade under bron och simmade sedan bort i den lilla ån. En bra morgon.

Hälsningar Lena

Hjälstavikens ensammaste smådopping

Jag åkte till Hjälstaviken vid femtiden lördagsmorgon och kom fram precis innan solen skulle gå upp. Tranorna var redan uppe. 

Jag hade stämt träff med Ing-Marie sjödin, som ni gamla bloggaren känner väl, och vi sågs först vid parkeringen där man kan gå ut till fågeltornet. 

Vi gick inte ut till tornet utan stannade istället till på vägen och såg tranorna komma flygande när solen kom upp över horisonten. 

Det blåste och var för varmt för att någon vacker dimma skulle kunna bildas. Vi åkte vidare till spången där man ibland man stöta på skäggmesar. 

Solen hade nu gått upp och vi smög längs spången och spanade efter skäggmesar. Blåhake har dessutom siktats här nyligen så vi var extra förväntansfulla. 

Men nej, skäggmesarna höll sej undan och blåhaken såg åtminstone jag inte en skymt av. Inte en som hade något blått i alla fall, men Jan spekulerar i om inte den lilla på spången ovan är just en blåhake. Ing-Marie stannade längre så hon kanske hade bättre tur. Det får vi nog veta i så fall. 

Framme vid gömslet var det fortfarande delvis skugga och alldeles utanför simmade den här lilla ensamma ungfågeln. Det var två herrar i gömslet som undrade vad det var och jag gissade skäggdoppingunge, fast den var väldigt liten...

" - Hallå! Ni där i gömslet! Har ni sett min mamma eller pappa?" Jag är ensam här bland alla långhalsade jättefåglar."

" - Den är väldigt ensam den där lilla doppingen..."

Tre fullvuxna skäggdoppingar passerade utan att ta minsta notis om den lilla.

" - Jag kommer aldrig att kunna flyga som de där gänget gör. De hör definitivt ihop."

" - Långhalsarna verkar också ha en fin gemenskap. Fast de bråkar ibland, men alla får visst ändå vara med. "

" - Jag undrar vart alla tog vägen?..."

" - Jag har letat överallt. Verkligen ÖVERALLT! "

" - Det finns ju en del andra förstås,...men de ser inte ut som mej..."

" - Långhalsar, kväkänderna, de jättestora som snackar så mycket, de som dyker som mej men som inte vill bli kompis och en del andra som mest sveper förbi. Jag har också sett en jättestor fågel men den såg inte mej, tack och lov."

" - Det är bara vi här som är smådoppingar. "

Hälsningar Lena

PS. Det var en representant från Artdatabanken, som jag träffat flera gånger på campus, som intygade att det var en smådopping. Fast den hade ovanligt mycket ränder på huvudet vilket kan förvirra. 

Hägerunderhållning

Vad är nu det här för slags fågel? 

Två hägrar som inte är helt överens om fiskeplatserna. Eller en ungfågel som kom för nära...Jag såg dem inte förrän de började veva med vingarna.

Jag gillar miljön bakgrunden ger och har därför beskurit bilderna lite olika. Avståndet var för långt för att göra närbilder av kampen.

Jag hittade hägrarna vid Hjälstaviken en vindstilla morgon då jag hann klämma in en utflykt dit före jobbet. 

Två hägrar i konfrontation kan bli väldigt yvigt.

Här är sista stöten nära...

...och det är förstås ungfågeln som ligger underst.

Här får den ge sej och söka upp en annan fiskeplats.

Den kom rakt fram mot mej och såg inte ens tilltufsad ut. Det var inte någon allvarlig kamp den förlorat men antagligen en bra fiskeplats...

...för här var det ju för djupt. Den lättade och drog.

Hälsningar Lena

Tranor på väg...

Trots mycket hotfulla moln på himlen kunde jag inte motstå en tur till Hjälstaviken i går kväll. Enligt SMHI skulle solen titta fram och att se tranorna komma in för landning i solnedgången är en speciell känsla.

Inledningsvis fanns det förstås mängder med gäss....

Till slut hörde jag de omisskänliga ljuden och långt bort kunde man se långa band med fåglar.

Vid det här laget hade vinden mojnat och det var riktigt njutbart att stå i tornet. 

Tranorna passerade över mitt huvud som siluetter mot den dramatiska himlen.

Helt OK tisdagkväll.

Hälsningar Lena