Den småfläckiga rödhajens barnkammare....

...eller "bakom kulisserna på Havets Hus", skulle man också kunna kalla detta inlägg. Jag har aldrig haft förmånen att se en småfläckig rödhaj under ett dyk, men Havets Hus insatser gör att chanserna ökar.  

Redan utanför akvariet i Lysekil ser man spår av deras engagemang för denna art. Det pågår två bevarandeprojekt av hotade arter på akvariet, småfläckig rödhaj och knaggrocka. Här har man dekorerat mingolfbanan med en modell av denna haj.

Vi har under en tid haft gäster från British Columbia och när vi kom till Havets Hus med Andy, som är marinbiolog, blev vi kvar en lång stund på minigolfbanan och de modeller av havsdjur som fanns där.

Vi vandrade länge bland de fina akvarierna som Andy var mycket imponerad av. Han har jobbat en stor del av sitt liv på Vancouver Aquarium och har sålunda en del att jämföra med. Framför allt tyckte han att fiskar och andra djur såg mycket fina och välmående ut och det är ju ett gott betyg.

Den småfläckiga rödhajen finns i flera akvarier och sedan 2002 har Havets Hus tillsammans med Havsfiskelaboratoriet (SLU) planterat ut 60 akvarieuppfödda hajar. Den här hajen är fotograferad i "ungdomsakvariet".

Den här vuxna hajen simmar i den stora tanken vid samlingslokalen tillsammans med andra hajar, torskar och en del andra fiskar. Till höger kan man se några ägg som de fäst vid en lina.

Hajarna har inre befruktning, sedan fäster honan äggkapslarna på ett lämpligt underlag med de sinnrika trådarna som finns på kapslarna. Det tar 8-9 månader innan de kläcks.

Hajarna parar sej året om och de verkar trivas på Havets Hus för det blir en hel del befruktade ägg. Betydligt fler än de vi såg i akvarierna skulle det visa sig.

 I presentbutiken började Andy prata med personalen och plötsligt hade han lyckats "bjuda in" oss till småhajarnas barnkammare, eller "bakom kulisserna" där de små hajarna kläcks.

Här sitter äggkapslarna på rad i ett akvarium. Det kalla havsvattnet som pumpas in ger kondens på glaset och en del blänk i bilden.

Den här lilla parveln hade kläckts dagarna innan. En färdig liten haj med fläckar och allt. Hon höll den bara ovanför vattnet i några sekunder, men precis så länge att jag hann få en bild.

Den här hajen var ca 6 månader gammal. De växer långsamt och tillbringar flera år på akvariet innan de kan släppas ut.

Om ni passerar Lysekil kan jag varmt rekommendera Havets Hus, för både unga och gamla. Där kan man se alla de fina djur som vi för möta när vi dyker längst Sveriges och Norges kust och naturligtvis även en del arter som vi inte fått se, som t ex den småfläckiga rödhajen.

Hälsningar Lena

Funderar du på att grilla en hamburgare?

Tänk om och testa något nytt istället för att klappa ut köttfärsen till platta rundlar.

Du behöver drygt 200 g köttfärs eller blandfärs per konstruktion. Jag använde älgfärs och tillsatte därför lite olivolja samt salt och peppar. Forma färsen som en skål runt en colaburk (eller liknande). Börja med botten och bygg sedan sidorna runt. Linda två skivor tunn bacon runt varje konstruktion och ta bort burken. Fyll hålet med stekta grönsaker t ex paprika och lök, eller kanske lite svamp, skivad vitlök och mild chili efter smak, toppa med riven lagrad ost. Enligt receptet som vi läste skulle man ösa i BBQ sås före osten men vi tycker den smaken blir alltför kraftig och skippade det. Placera på grillen, indirekt värme ca en timme.

Resultatet blir ett saftigt smakrikt paket som vi serverade med små tomater, vitkålssallad efter eget recept och lite extra krydda i form av inlagda Jalapeños. Gröna blad passar också bra men de hade inte kommit på tallriken ännu.

Packad med goda grönsaker och definitivt annorlunda. Bröd är helt överflödigt.

Hälsningar Lena

Skogsgömslet

Ett pass valde jag att sitta i ett gömsle som stod i skog istället för ute på myren. Det var inte lika mycket aktivitet i skogen men oerhört fridfullt och stilla. I skogen var det dessutom mörkare men det ljus som fanns i den blöta skogen gav en alldeles speciell stämning. Förstora bilderna så går det fram bättre. Här är det Blondie som kom smygande på kvällen och kikade fram mellan några grenar.

Hon avvaktade och tycktes fundera en stund.....

....innan hon tassade fram till en matplats och lyfte på "locket".

Ingen hade varit där före henne och hon kunde förnöjt smaska i sej godbitarna.

" - Ooops, det knakar i skogen ! Bäst att dra vidare."

" - Mmmm, det luktar gott här....var det inte den där mysiga blondinen som försvann mot myren?..."

" - Men! Var är mitt kvälls-snack? Skulle hon göra så mot mej...."

" - Hm, tur att jag vet var det finns mer..."

" - Hon var väl hungrig förstås....jösses så gott hon har börjat lukta på sistone...jag blir nästan lite yr..."

" - Mat var det....åt det här hållet någonstans...tappade fokus där en stund...."

" - Nu ska vi se, här luktar det godis..."

" Yes, man har väl koll på ransonerna....men jag undrar var den där blondinen tog vägen..."

" ....måste gå och kolla lite...."

Vi såg sedan den store Brutus följa Blondie från andra gömslen vid flera tillfällen. Där var det definitivt något på gång....

Hälsningar Lena

I de lurvigas barnkammare

Nej, inte björnungar, men det finns andra lurviga djur....kor till exempel.

Passerade dessa när jag åkte hem från jobbet en dag. Det blåste rätt bra vilket man kan se på de långhåriga djuren.

Inte renrasiga Highland Cattle, för här tror jag att det varit en Angus med på ett hörn så det blev en svart ko.

Likafullt ser det charmiga ut. Man kan ju fundera över hur mycket de ser egentligen...

Det är lite teddybjörn över kalvarna. Den till höger är nog inte många dagar gammal.

Hälsningar Lena

Att sitta i gömsle - mental rensning och vila för själen

Ni som läste mitt förra inlägg från Kumho kanske fick intrycket av att det var jättemycket björn och att man är fullt upptagen hela tiden, fyller minneskort efter minneskort etc. Just den kvällen hade vi mer björnkontakt än någon annan, men den sammanlagda tiden med björnaktiviteter var nog ändå inte mer än ungefär en 1-1.5 timme, av de 14 timmar vi satt i gömslet (från 17:00 till 07:00).

Trots att det ligger mat utspritt på strategiska platser är det inte en djurpark. Vi såg också hur lätt björnarna blev skrämda av konstiga ljud. Av någon anledning hördes svaga (för oss i alla fall) motorljud en kväll. Brutus tvärvände och lämnade maten han varit på väg till. Man sitter sålunda helt tyst och stilla...

Vad gör man då ?.....timme ut och timme in....

Man tittar på naturen....små skiftningar i ljuset.....

....blir det inte lite ljusare nu ?......kolla kameran.... 

Under våra dagar kunde vi se hur isen på sjön smälte,... timme för timme.....hur ofta gör man det ?....

Det landade en och annan fågel. Småspov var en ny för mej.

Gluttsnäppan på isen som var på väg att smälta bort...

Efter ett par dagar/nätter i gömslena inträder ett behagligt lugn, åtminstone för mej. Man sitter och tittar ...tankarna skingras på ett befriande sätt...det är enormt fridfullt. Man är helt tyst, och under långa stunder finns det heller inget behov att prata.

Morgonen jag satt i skogsgömslet skymtade vi solen en kort stund strax innan fyra på morgonen....jag tittade på träd....knappt några fåglar i skogen och helt stilla....

Det regnade lätt och en blöt kråka stegade runt och letade efter kvarlämnade godbitar....den hittade inte så mycket....

I mitt meditativa tillstånd fattar jag först inte vad det är som kommer farande. Klockan är 04:19 och ett lurvigt djur som är för litet för att vara en björn kommer farande mellan träden. Järv, väser jag till Inga som precis vaknat.

Järven flänger runt som en hysterisk ekorre och kollar av matställena (som länsats ljudlöst då vi sov). Den stannar till för att uträtta ett trängande behov (eller bara markera) och jag hoppas att i alla fall den bilder ska bli skarp.

I det dåliga ljuset sitter jag med enbart 70-200, ISO 3200 och tiden inställd för björn. Den här flänger runt i ett rasande tempo. Jag vill inte missa den samtidigt inser jag att inställningarna inte är optimala.

Då stannar den till och tittar rakt mot gömslet. Jag får fokuspunkten mellan ögonen på den och tre bilder, varav en är godtagbart skarp. Bilden är visserligen beskuren (från liggande format) men det är mitt första möte med järv. Den här individen fortsätter sedan ner till de andra gömslena och gör bl a en oanständig uppvisning mot ett träd.

Klockan är 04:21. Jag häller upp en kopp kaffe ur termosen  och återgår till att titta på träden...Jag har ju drygt två och en halv timme kvar att njuta i gömslet.

Hälsningar Lena