B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Mörkret har lagt sej...

...och ytan ligger spegelblank på den lilla skogssjön. Termometern visar på noll och några stjärnor lyser på den mörka himlen som snart kommer att vara nattsvart. Vi kränger på oss full dykmundering för vinterbruk, tänder lamporna och smyger ner i den klara vattnet.

Det första vi stöter på är en stor kräfta. Den är blåaktig i färgen och har röda markeringar på klorna, antagligen en signalkräfta.  Vattnet är fullt av små räkor som svärmar i ljuset av våra lampor. Räkor i en insjö? Inser att jag måste kontakta en god vän som är marinbiologi och förhoppningsvis kan klargöra detta för mej.

En hel del fiskar ser ut att "sova" och denna lilla abborre vilade nog riktigt gott tills den fick ett par stora blixtar i ansiktet. Den låter mej hållas ett tag men drar sej sedan tillbaka. Jag låter den vara och simmar vidare.

En liten gädda lurar i växtligheten och jag testar porträtt med samma korta skärpedjup som på abborren (f/4).

 

 Hittar sedan den här lilla babygäddan som är knappt en decimeter. Den är mycket försiktig av sej och sjunker snart ner i den gröna växtligheten så den knappt synns. 

Vi simmar vidare och kylan börjar tränga sej på. Det är åtta grader i vattnet och efter en timme känns det i fingrarna. Natten i en insjö tillhör helt klart den hungriga gäddan och vi simmar på flera exemplar i olika storlekar.

Mot slutet av dyket försöker jag fånga en räka på bild, men de är omöjliga att fokusera på. Dock hittar jag detta lilla djur, också något helt okänt för oss. En liten insjö kan bjuda på fler överraskningar än man tror, bara man tar sej tid att titta ordentligt. 

 

Hälsningar

Lena

 

 

 

Postat 2012-10-13 17:46 | Läst 12595 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Fredagsmys under vatten

I morgon kväll drar vi till den lilla sjön Storaxen, mitt i djupa skogen, för att göra ett nattdyk med förhoppningsvis jagande gäddor och sovande abborrar. Med lite tur kanske vi också får se små babygäddor som ligger och lurar i den gröna växtligheten som finns på botten. Så här såg det ut förra året.

 

En abborre som vilar på botten.

En gädda som lurar i det svarta vattnet.

En liten babygädda som gömmer sej i växtligheten och lurpassar på små byten. Den här är ungfär 10 centimeter men en fullfjädrad jägare.

 

Ha en bra fredag

Lena

Postat 2012-10-11 20:46 | Läst 10681 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Den röda draken

Längs Nordamerikas västkust finns en stor spektakulär nakensnäcka som heter Giant Dendronotid. Den kan bli ca 20 centimeter lång och är helt täckt av spretiga flikar. Färgerna varierar från vit och gråaktig till orange och röd. Man hittar dem på sand- och lerbotten t ex fann vi flera stycken under en pir där det bara var ca 3 m djupt. De verkade trivas i leran bland allsköns bråte och skräp som hamnat under piren.
Det här stora exemplaret, som dessutom lägger ägg, är fotograferad under just den piren på Quadra Island i British Columbia.
 
 
Man kan också stöta på dem simmande i öppet vatten, som den här orangefärgade individen. Det ser ut som en besynnerlig dans då de vickar på hela kroppen för att förflytta sej i vattnet. På så sätt kan de simma kortare sträckor för att undkomma predatorer. De har också ett kemiskt skydd på sina tentakler som kan skada djur som försöker sej på att smaka på den.
 
Det som nog är mest besynnerligt med dessa nakensnäckor är deras sätt att fånga byten. De äter i princip bara en sorts anemon, som heter ”Tube dwelling anemone”. När en nakensnäcka lokaliserat en smaskig anemon reser den sej upp och kastar sej sedan med huvudet före mot anemonen.
Den ser ut som en stegrande drake. Hela processen går i ultrarapid och anemonen hinner förstås dra ihop sej och försvinna ner i sin fot.
 
Nakensnäckan kör då ner hela huvudet i foten för att komma åt anemonens tentakler. Det är tydligt att den misslyckas ganska ofta och får leta reda på en ny anemon.
 
Den här stora vita nakensnäckan vände på huvudet och jag upplevde att den faktiskt tittade på mej. I nästa sekund...
 
...drog anemonen ihop sej och snäckan blev snuvad på sin måltid.
 
 
Det var allt för denna gång
 
Lena
 
Postat 2012-10-09 20:11 | Läst 6096 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Nordamerikanska nakensnäckor...

...är naturligtvis större än några andra nakensnäckor.

Det här är en Sea lemon fotograferad i Barkley Sound utanför Vancouver Island. De blir ca 25 cm långa och går alltså utmärkt att fotografera med vidvinkel och en modell i bakgrunden.

Det här är en orange-peel nudibranch som också är en jätte och kan bli upp till 50 cm lång. Den finns från Alaska till Californien och ska enligt litteraturen vara ätlig, men vi blev inte särskilt frestade.

 Det finns förstås små vackra nakensnäckor längs Kanadas kust som t ex denna Opalescent nudibranch.

 

 Här är det två stycken som ser ut att ha fattat tycke för varandra. Så såg det ut i alla fall, de var definitivt undersökande och "ömsinta".

 Det här är en rikitgt liten art och helt ny för oss på vår senaste resa. En Cockerell´s nudibranch på ca en centimeter.

 Clown nudibranch är större och här kan man även se en bonusnakensnäcka, en opalescent till vänster. Tyvärr också en bit tare som stör den stora snäckan.

Den här intressanta snäckan heter White-and-orange-tipped nudibranch. Inte så stor, ungefär ett par centimeter.

En fotofavorit är denna frosted nudibranch som också kan heta white-lined dirona. De förekommer dessutom i orange och rosa varianter och lyser som juveler mot mörka tareblad.

Det här var bara ett axplock av nakensnäckor från Nordamerikas västkust. Det finns mängder med arter i olika storlekar och det är inte alltid så lätt att avgöra vilken art man lyckats fotografera. Jag har lämnat en stor art som dessutom simmar i öppet vatten och anfaller anemoner, den tar jag fram en annan kväll.

Hälsningar Lena

 

Postat 2012-10-08 19:36 | Läst 8025 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Puget Sound King Crab

I gårdagens inlägg hade jag en bild på en stor "bucklig" krabba med grälla färger i orange och rött. Puget Sound King Crab finns längs kusten utanför British Columbia och ner till Californien. Den blir ca 30 cm över skalet och påminner om ett pansarfordon på larvfötter, men med en helt annan färgställning.

 

Det här är en vuxen krabba i närbild. Ögonen är alltid svåra att se och denna tror jag dessutom är enögd, för att göra det extra svårt.

Som små babykrabbor är de däremot helt bedårande. Den här lilla krabban är bara ett par centimeter stor och ser ut som en liten orangeröd juvel som knallar runt på botten.

 

 Det här är en annan liten baby. Lägg märke till att det sitter ett litet bonusdjur på den gula bägarkorallen. En ännu mindre krabba i lite taskig fokus.

 Den här krabban har blivit ca en decimeter stor och är lite modigare än de riktigt små på bilderna ovan. Det finns ingenting som ser ut som en Puget sound king crab någon annan stans i världen och de liknar definitivt inte de krabbor som går under namnet King Crab. De ska dock vara minst lika goda på tallriken, men vi har inte provsmakat dessa granna krabbor utan nöjt oss med att ta bilder av dem.

Det här är ett annat exemplar på ca en decimeter som avviker lite i färg från den ovan. Spektakulära är de i vilket fall och roliga som motiv för undervattensfotografen då de rör sej i ett makligt tempo.

Ha en fin söndag

Lena

 

 

 

 

 

Postat 2012-10-07 20:38 | Läst 5164 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
Föregående 1 ... 439 440 441 ... 454 Nästa