Kantareller, eller...

Lördag och strålande väder. Vi åkte till ett "nytt" kantarellställe som vi kollat in ett par gånger på sensommaren. Ett par goda vänner följde med och vi fick en mysig dag i skogen. Vinden höll myggen i schack och det var lagom varmt. 

Det är viktigt att ha med sej ordentligt med matsäck och fika om man ska vara ute en hel dag. Dessutom hade vi med oss ett släp för vid tidigare besök hade det sett väldigt lovande ut på svampfronten. Nu hade det gått två veckor sedan vårt senaste besök och det hade regnat mer här än hemma (där det är snustorrt i skogen och kantarellerna inte orkar upp).  Vi hade stora förväntningar.

Första vändan i skogen gav en hyfsad utdelning. Efter äggmackor, kaffe och smaskig kaka gav vi oss ut igen. Här skulle plockas kantareller!

Vilken tur att vi hade släpet med oss :-) Den här bilden ska ni nog helst inte förstora...

Hälsningar Lena 

PS. Det var förstås en helt annan anledning till att vi drog en släpvagn med oss ut på skogsvägarna, men den kom ju till användning...

En stor och läskig, eller?

Varje dag spinner hon ett nytt nät i vårt cykelförråd. Hon är inte ensam utan det finns flera individer som varje dag har ett nytt nät på samma ställe som dagen innan (men på betryggande avstånd från denna stora hona). Så här års finns det gott om dem i våra trädgårdar och på husfasader, vanliga korsspindlar (Araneus diadematus). Storleken på vissa individer gör dem lite läskiga, men ju mer jag lär mej om dessa djur desto mer fascinerad blir jag. Tyvärr fäster flera av dem sina nät i våra sopsorteringskärl, vilket gör det svårare att slänga sopor. Eller är det bara jag....?

Ha en fin helg allihopa,

Hälsningar Lena  

Svensk mat, hur mycket producerar vi själva?

Förra vecka hade Bob en blogg som berörde behovet av en fungerande jordbruk för att klara livsmedelsproduktionen. Han skrev bl a "Kan det vara så illa att vi inte är självförsörjande??" Om man jobbar på Sveriges enda lantbruksuniversitet och deltar i utbildning av agronomer, veterinärer, husdjursvetare m fl, är det här något som diskuteras ganska ofta. Framför allt när det gäller produktion av kött, mjölk, ägg och andra animalier, samt det foder som dessa djur ska äta. Vi befinner oss också mitt i skördesäsongen av allt från spannmål till egna tomater. Sammantaget ledde det till att jag kollade upp lite siffror om hur det förhåller sej. 

Först svarade jag Bob att enligt LRF är vår självförsörjningsgrad ca 50% på mat (2022). Den har minskat från ca 75% 1988. Som jämförelse är den ca 80% i Finland. Om man går till Jordbruksverkets hemsida hittar man mer detaljerade uppgifter. Där kallar man det svensk marknadsandel och inte självförsörjningsgrad. Det handlar om hur stor del av den totala förbrukningen som produceras i Sverige. Beträffande fläsk är den 83%, men det är bara ca 2% av antalet grisar i Sverige som har det som grisarna på bilden. 

Svensk marknadsandel på mjölk är 100% och smör 57% (Jordbruksverket). Det kommer från ca 300 000 mjölkkor i landet, varav 2 promille är av den gamla lantrasen fjällko, som kalven på bilden. Enligt branschorganisationen Svensk Mjölk är Sveriges självförsörjningsgrad på mjölkprodukter 70%. Det är för att självförsörjningsgrad snarare beskriver hur importberoende ett land är. Om importberoende ska mätas är det inte enbart importen av livsmedel som ska beaktas, utan även den inhemska produktionens beroende av import av insatsvaror.  För att producera mat idag importerar vi energi, foder, bränsle, gödselmedel, växtskyddsmedel, utsäde och reservdelar. 

Svensk marknadsandel på ägg är 89% och fågelkött 76%. Andelen ekologiska ägg minskar och var 2023 14%. Andelen ekologisk slaktkyckling är bara blygsamma 0,6%. 

Ekologiska värphöns ska ha möjlighet att till utevistelse när vädret tillåter, men någon tupp "i huset" behövs inte. Det behövs inga spermier för att lägga ägg om man inte vill kläcka dem.

Beträffande frukt och grönt finns det siffror på äpplen, gurka och tomater där svensk marknadsandel är 28, 49 respektive 17%. Vi är betydligt bättre på potatis (92%) och lök (80%). Enligt LRF är det frukt och bär som importeras mest av alla livsmedel, följt av fisk och köksväxter (grönsaker får man anta). 

Vitkål fanns inte med i statistiken men det borde vi också vara rätt bra på, jag tror aldrig att jag sett vitkål märkt med något annat än att den är svensk (men jag kan ha fel). 

Det finns många aspekter att ta hänsyn till om man ska reflektera över Bobs fråga, men det är helt klart att vi inte är självförsörjande på mat. Sedan är det en fråga om vilken nivå en eventuell kris måste nå för att vi ska svälta (en fråga Bob också ställde i sin blogg). Det finns ju mjölk, spannmål, potatis och morötter, vilket man absolut kan leva på, bara man kan distribuera maten i landet (och skörda den, mala, förpacka...). 

Kolonilotter, hemmaodlingar och ställen som Ultuna permakultur skulle bli guldgruvor (och antagligen behöva militärt skydd). Vid en riktigt allvarlig kris torde dock behovet av rent vatten bli ett ännu större problem. 

Hälsningar Lena

Varför nöja sej med bara Planket...

Jag tog tåget till Stockholm för att besöka Planketutställningen. Jag kom fram redan klockan 11 och bestämde mej för att promenera till en butik som jag gillar att besöka på Kungsholmsgatan. Visserligen åt helt fel håll men jag hade gott om tid. När jag sedan gick vidare fick jag tipset att ta Pipersgatan till Hantverkargatan. Passerade plötsligt ett hus som jag bara måste fotografera.

Sedan kom jag till nästa kvarter på Pipersgatan, med putsade hus i varma färger.

Kunde inte motstå huset med klängväxterna över hela fasaden. Allt detta gröna kommer från tre stammar vid skyltarna bakom den mörka bilen. De måste ju ha rötter under hela gatan.

Jag tog vänster på Hantverkargatan och kom så småningom till stadshuset. Det var väldigt länge sedan jag var där, så jag tog en närmare titt.

Här pågick bröllopsfotografering. Bruden såg mej. Notera att mannen har glömt slipsen hemma...

Det här är nog nästan ett "sönderfotograferat" motiv i Stockholm, men jag har aldrig tagit en bild här så därför får ni se dessa pelare och bågar (igen). Det var ett par busslaster med turister på plats, men inte alltför trångt.

Vad som överraskade mej var antalet brudpar. Det måste ske en vigsel i kvarten. Förstora och notera vad de har på fötterna. Pimpade Converse (kopior?) och sneakers med vita skosnören (till kostym!!!), slips? Neeeej, inte här heller.

Nästa brudpar, bara minuterna efter. Ingen slips här heller men mannens sneakers har i alla fall svart snören. Bruden och den lilla brudnäbben har klätt sej för ett bröllop, inklusive skorna. Guldfärgade ballerinaskor passar perfekt till en liten brudnäbb.

Jag lämnade brudparen (fast det var kul) och fortsatte min promenad. Passerade under Centralbron och då måste jag ta fram kameran igen. Ni förstår säkert varför.

Jag knatade på över Vasabron, genom Gamla stan och över Slussbron, eller guldbron. Då började jag möta personer med nummerlappar. Stockholm fotomaraton hade nog startat vid 12 någonstans i närheten. En till stor fotohändelse i Stockholm denna helg. När jag gått över bron fortsatte jag längs Katarinavägen osv tills jag nådde Sofia kyrka. Jag trodde att jag hittade till "Planket" men hamnade vid Vitabergsparkens hundrastgård... 

Till slut kom jag i alla fall rätt och när jag tittade på bilder längs planket upptäckte jag plötsligt några rutor från Kuba som kändes bekanta. Det var förstås "Bengts Bilder" och mannen själv var på plats. Jag stötte också ihop med Göran (som visar Bengts bilder i sin blogg) och Annika Jernström. Jag hälsade på Per Erik Åström, som jag kände igen på den välansade mustaschen, och skymtade Bengt Björkbom i minglet.

Jag hittade också Björn Björnsson coronaselfie...

...samt fotografen i egen hög person. Nu betydligt mer välansad (men han kan ju alltid utbyta barberartips med Per Erik). Jag lämnade planket och gick nästan raka vägen till centralstationen...

Men inte riktigt rakt för jag följde strömmen och hamnade på Nytorget, eller i alla fall på vägen förbi själva torget. Där pågick någon slags matfestival med mängder av "food trucks" och det doftade himmelsk gott. Här är det någon som har lyckats komma på ett sätt att servera den perfekta kombinationen av stärkelse, fett och salt som är i det närmaste beroendeframkallande. Genom att göra en vacker spiral av en potatis, koka den i olja och salta/krydda den kan man ta rejält betalt. Jag hoppas bara att de använde svensk potatis.

Jag vilade fötterna på tåget från Stockholm till Knivsta och promenerade sedan den sista biten hem. Det blev 21 ooo steg och jag njöt av en god middag denna kväll, precis som Bengt gjorde efter motsvarande promenad. 

Hälsningar Lena

Spindeltrådens gåta

En korsspindel i sitt nät, fotat före frukost i morse. Den hade valt att spinna ett nät mot ett av våra sopkärl och jag såg den då jag skulle slänga en pappersförpackning. Snabbt ut med kameran för att fånga några bildserier innan jag åkte till jobbet. 

Idag var det en speciell dag på temat spindeltråd, för en doktorand som jag har varit med och handlett skulle "spika sin avhandling". Det är en procedur då den tryckta avhandlingen bokstavligen spikas upp på en vägg och formellt blir tillgänglig för allmänheten. Detta skall ske senast tre veckor före disputationen då avhandlingen ska försvaras offentligt.

Fredag eftermiddag och alla är samlade för spikningen. En hålslagen avhandling finns förberedd plus hammare och spik.

Sumalata strålade inför detta ögonblick och det har hon verkligen förtjänat.

Det finns en speciell vägg specifikt för att spika avhandlingar i vår byggnad på campus. 

Eftersom det är Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap spikas avhandlingarna med en hästskosöm, även om den råkar handla om spindeltråd.

Efter spikningen äter man spikningstårta och här fick även fotografen vara med på ett hörn.

Hela institutionen är förstås inbjuden att delta i denna händelse och tårta på fredag eftermiddag är ju inte helt fel. 

Här är bilden som Sumalata valde att ha på sin avhandling. Det är en svensk brospindel på ett ganska stort nystan av konstgjord spindeltråd spunnen i labbet. I blogginlägget nedan kan ni se hur det går till när de spinner tråd. 

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/index.htm?date=2022-11-01&skip=10 

Bilden är stackad av 19 bilder, fotograferad med ljus från en skrivbordslampa på svart sammet. Jag passade på att experimentera då det fanns en död spindel. Det här hade inte gått att göra med en levande, annat än möjligen i kylrummet. Jag gillar principiellt inte att fota döda insekter eller spindlar, det förtar tjusningen med att fånga ett intressant eller vackert makromotiv. Men ibland fyller det sin funktion. Jag har sett till att Sumalata har gott om bilder på levande brospindlar som hon kan använda när hon presenterar och försvarar sin doktorsavhandling den 6 september.  

Hälsningar Lena