Backsippor

Nini la upp softa, fina bilder på backsippor men här kommer de i en helt annan tappning. Jag har inte stackat bilder sedan en makrokurs för väldigt länge sedan, då jag hade Zerene stacker som "provapå" version under en tid. Då var det handhållet med manuell "förflyttning" för att ta bilderna (om man inte hade en släde). Nu har nyare kameror en funktion som kallas fokusgaffling. Jag har inte testat det förut men tänkte att backsippor kunde vara ett lämpligt motiv för jag vet aldrig riktigt var jag ska lägga skärpan i dessa djupa blommor. Här kommer alltså tre motiv med backsippor stackade av 12-14 bilder.

Jag hade ställt in kameran på att ta 22 bilder, vilket den gör väldigt snabbt. Jag har handhållit och legat på marken. När jag tittade på bildserierna insåg jag att 22 bilder var för många, men man bestämmer ju själv hur många man vill ha med i "stacken". Det kanske finns kameror som också gör det sista handgreppet, men inte min. Jag får ladda upp bilderna i LR, markera vilka som ska vara med och exportera dem som lager till PS. Därefter staplar jag bilderna i PS, vilket krävde en kort Youtubefilm för att lista ut hur man gjorde. 

Jag vet att det är flera här som visar stackade makrobilder med jämna mellanrum och jag kommer att testa detta igen, nu när jag listat ut hur man gör. Jag har redan vissa tankar om när det kan vara intressant att få mer skärpedjup. Men ibland kanske det är finare med kort skärpedjup och "mjuka" bilder. Vad tycker ni? För den som är intresserad är objektivet Canon 100 mm makro, bländaren 5, tid 1/1250 s och ISO 500.

Hälsningar Lena

Årets första plus ett par bonus

Joakims fiskgjusar har ni ju redan sett bilder på men det här är den första jag sett i år. Den seglade snyggt över Hjälstaviken i går kväll. Det var minst två som var aktiva och fiskade när solen började gå ner. 

Den spanade och ryttlade på bästa gjusemaner, men när den dök hade den tyvärr förflyttat sej för långt från mej. 

Den hade också fått en tjatig följeslagare efter sej.

Det här dyket fullföljdes aldrig, men till slut lyckades den.

Den fick tag i en imponerande fisk men avståndet är väldigt långt och bilden är mycket kraftigt beskuren. 

Så fort den fått lite höjd fick den sällskap och det såg ut som att den försökte få gjusen att släppa fisken. Det fungerade inte och jag såg gjusen försvinna bort med sin middag.

Precis när gjusen försvunnit kom havsörnen flygande över taket på gömslet. Om jag hade vänt mej om bara ett ögonblick tidigare hade jag sett den komma mot gömslet, nu hann jag precis få en bild då den passerade och försvann åt samma håll som gjusen. Den här kom både lågt och nära, men jag hade blicken riktad ut genom en annan glugg.

Kärrhökarna var också väldigt aktiva och flera flög över vassen. Just den här kom tillräckligt nära och vände upp mot ljuset på några bildrutor. Jag åkte ut för att försöka få syn på fiskgjuse och fick två rovfåglar till som bonus.

Hälsningar Lena

Invasion och ett nytt tomtkryss

I helgen blev vi invaderade av grönsiskor. Från att ha haft ett trevligt gäng på ett 20-tal, tredubblades antalet under lördagen och på söndag uppskattade jag att vi hade minst 200 eller fler. Jag tog tillfälligt bort en matare och fyllde på med frön på stubben. Efter en kvart såg det ut så här.

Det blir väldigt mycket tjafs när man har siskor. Det har ni sett förut även i Ing-Maries blogg.

Det är ganska roligt tjafs och det var ju bedrövligt väder samt kallt, så att sitta i vardagsrummet och spana på stubben kändes rätt lagom.

Fönstret var dessutom nytvättat, men det blev en del regndroppar efter en stund och siskorna är de i särklass sämsta fåglarna när det gäller att flyga på rutorna. De kanske ser dåligt eller så är de bara extra nervösa av sej. 

Det blev ett par påflygningar men båda dessa individer klarade sej. Jag brukar plocka upp dessa fåglar och lägga dem högt så någon av katterna inte kommer åt dem. De brukar återhämta sej på 10 minuter och har då lättare att flyga iväg om de ligger på en hylla en bit upp.

Ibland var det verkligen kaotiskt. Det yrde frön och gulsvarta fåglar åt alla håll. Ett par bergfinkar försökte komma åt maten men gav upp. Inga andra fåglar landade på stubben eller i dess närhet. Det finns ju ett par matplatser till och ett talgblock så de behövde inte vara hungriga. 

Det var mörkt så jag testade också att leka lite med betydligt längre slutartid t ex 1/100 s. 

Eller som här 1/80 s. Det mesta gick i papperskorgen men jag har några bilder kvar att bearbeta förutom dessa. Kanske någon dyker upp här senare. Jag avslutade min fotosession och hängde upp den stora fröautomaten igen. Den var snabbt full med grönsiskor och en helt otrolig ljudmatta av högt kvittrande småfåglar mötte mej när jag gick ut i trädgården. I efterhand kan jag föreställa mej att det uppfattades som frestande för en del...

Jag jobbade hemma på måndag och då hände det som aldrig hänt förut, vi har i alla fall aldrig sett några spår. Klockan var 12:00 och jag gick till köket för att värma lunch. När jag tittade ut satt en sparvhökshanne på bästa platsen i restaurangen och han hade precis avnjutit huvudrätten, grönsiska. Han satt lugnt kvar medan jag hämtade kameran. 

Han sitter bara några meter utanför köksfönstret. Tänk om jag kommit ut i köket bara några minuter tidigare...Å andra sidan hade jag missat det helt om jag varit på jobbet, vilket jag är 9 dagar av 10 numera. Nytt tomtkryss!

Han flyger upp på taket till cykelförrådet. Jag missade flygbilderna för buren med talgblocket står precis framför där han behagade flyga.

Efter en kort stunds övervägande flyger han upp och rakt in i den extremt taggiga häcken...

...han ville ha en liten gulgrön fågel till och klippte en som satt i häcken. Den här rätten blev en "take away" för sparvhöken flög till skogs. Det kanske fanns en sparvhöksfröken i något av träden som nu skulle serveras grönsiska till lunch. 

Efter denna händelse var det helt tyst i trädgården. Sent på eftermiddagen var några grönsiskor tillbaka, men nu var det bara ett 20-tal grönsiskor och bergfinken satt på stubben. När jag tittade senast, dvs tisdag eftermiddag, var de åter ganska många, ca 100. Kort närminne kanske?

Hälsningar Lena

Tanto, fotoutställning och ett intressant möte

Så här års, och i samband med fotoklubben Avtryckets utställning, brukar jag gå en sväng i Tantolunden. Det finns ett stort område med kolonistugor och odlingarna börjar nu ta fart så smått.

Det verkar vara ett favorittillhåll för gråsparvar, en fågel som jag inte ser så ofta numera. 

Här var det väldigt gott om dem. 

Tyvärr började det regna men jag gick ändå upp på toppen av berget. Där var det ett gäng unga tjejer och killar som målade på asfalten.

Här hade två av dem fått syn på att jag hade en kamera.

Jag hittade inte så mycket mellan de små husen men gick förstås förbi ett ställe som har blivit en favorit, för de har mängder med julrosor som blommar vackert just nu.

Jag undrar om rådjur gillar dessa? Annars måste jag nog skaffa några till trädgården för de är bedårande vackra.

En ekorre får också vara med. Jag såg ganska många med de hann alltid undan innan jag fått dem på kornet.

Från Tanto gick jag mot Timmermansgården där utställningen är. Passerade de här fina skåpet vid Monopolet. 

Stor variation på byggstilarna här.

Här var det öppet hus och bara att gå in. Mötte först Peter, som brukar vara med på fotofikat i Uppsala. När vi sågs senast tipsade jag om utställningen och han gjorde en tur till Stockholm.

Det som hänger först när man stiger in i utställningslokalen är årets klubbmästares bilder. Jag vet inte hur klubbmästaren utses, men det är väl något sorts internt förfarande. Årets mästare var i alla fall Frantisek Simak, en fotograf som nog ganska många här på FS känner igen och tvåfaldig vinnare av Fotocupen. 

Jag hade inte koll på att han var medlem i Avtrycket. Jag kom inte heller ihåg att vi träffats för ett par år sedan då jag höll ett föredrag för klubbmedlemmarna, men det gjorde Frantisek. Hur som helst så var det intressant att möta honom igen och prata en stund. Personen bakom några otroligt bra bilder som han visat i bl a cupen fick ett ansikte. 

Jag träffade förstås också Bengt och Kurre. Conny Wallgren visade fantastiska kontsfoton av gammal ensilageplast! De hänger till vänster här, men jag borde förstås ha tagit en vettigare bild. Det var mer välbesökt än det ser ut på denna bild och en fin blandning av foton som ställdes ut. Det är öppet även idag och väl värt ett besök. 

Jag fick tyvärr lite bråttom på slutet och hastade iväg till pendeltåget. Det är bekvämt att kunna åka direkt till Knivsta utan att byta, men det tar en evig tid. Innan tåget kom hann jag med en bild. 

Hälsningar Lena

Nytt från stubben

Dessa bilder tog jag förra helgen, precis innan värmen hade kommit. Sedan kom det en "vårblogg" mellan. Rödhaken dök upp för drygt en vecka sedan men är nu en flitig gäst när det serveras frön på marknivå, som t ex på stubben.  

Hacke är en stamgäst, men är ganska blyg och kommer ogärna om jag sitter och lurpassar med kameran. Vi har minst fyra individer, dvs två par. Jag kan också höra mindre hackspett från tomten, men den har bara visat sej en gång och då hade jag förstås ingen kamera till hands. 

Nötväckorna är många, men det är sällan jag fångar en med tungan ute så den får vara med ändå.

Sedan några dagar har bofinkar börjat besöka oss. Jag hade ett par blurriga bilder från påskhelgen, på den som jag bedömde var den första. Nu är det lättare att fota dem. 

Flera individer kommer och besöker stubben, både hannar och honor. De kan tyvärr inte riktigt samsas på matplatsen, mer är korta stunder.

Helt nytt för dagen är dock denna fågel. Det är inte ett nytt tomtkryss, för vi hade dem i trädgården när vi var nyinflyttade. Det är dock mer än 15 år sedan jag hade en bergfink i matningen. Just den här bilden fick jag när solen behagade glimta fram en kort stund.

Bergfinkarna dök upp redan tidigt på förmiddagen, då det regnade och var väldigt mörkt på stubben. ISO 8000 och 1/1000 s med bländare 7,1.

De kunde inte samsas om maten med bofinkhannar, vilket kanske inte är så konstigt. 

Det här kunde möjligen fungera och det fanns frön spridda på båda ställena.

Lustigt nog kunde de här två skatorna äta tillsammans, det måste vara de allmänna vårkänslorna som gör att de inte bråkar om fröna.

Jag bara häpnade när två skator kunde sitta så länge tillsammans på vår stubbe. Herr och fru skata får man anta...

En ekorre kom och tog för sej. Vi ser dem inte så ofta längre sedan flera stora granar fällts i närheten av vår trädgård. Mer ljus på tomten men färre ekorrar.

Den skuttade snart vidare upp i ett träd, för det hände något ute på gatan som den blev störd av. Vi bor ju i ett villaområde och allsköns mänsklig aktivitet är väldigt nära "min stubbe". 

Ringduvorna har också kommit men de kom inte ner till stubben idag, i alla fall inte när jag satt och bevakade den. Jag kan dock höra dem i skogen när jag är ute och fyller på frön på stubben och våra andra matningsplatser.

Det här var faktiskt den första bilden jag tog denna dag, då jag snabbt insåg hur mörkt det var i skogen bakom vårt hus. Jag greppade kameran som låg framme och korrigerade snabbt tiden för att få en vettig exponering, det blev 1/125 s och det funkar ju inte för en pigg rödhake :-)

Hälsningar Lena