Våra rådjur

Våra trogna rådjur som gästat oss hela vintern kommer nu mera sporadiskt, vilket är precis som det ska vara. Vi har fortfarande äpplen från den jätteskörd som vi fick förra året och de kommer ibland för en fruktstund. De bryr sej inte det minsta om att äpplena varit frysta och upptinade flera gånger, då vi förvarar dem i garaget. 

Den här bocken hör till en av stammisarna och han kommer oftast i sällskap med en tjej. 

Ikväll kom han när solen precis försvann bakom skogen och det började skymma, alltså strax efter fem. Han står precis utanför vårt vardagsrumsfönster. Vi har stora fönster mot skogen och vardagsrummet är nedsänkt en halv meter i marken, jag hamnar därför precis i ögonhöjd med rådjuret då jag sitter i en av våra favoritfåtöljer. Vi har också en enkel form av trädgårdbelysning som faktiskt bidrar till ljuset i dessa bilder.   

Han har en get med sej men hon är lite misstänksam ikväll och tar det lugnt i bakgrunden. 

Hon kommer fram och äter av äpplena men är vaksam just ikväll. Vi har setts många gånger förut men hon känner kanske att jag sitter med kameran precis bakom fönstret.

Bocken bryr sej inte det minsta och gör lite pälsvård efter avslutad måltid. Det här har vi sett flera gånger nu när snön har smält bort och de nog mest kommer till oss för lite godsaker. Vinterpälsen kliar kanske...

Jag satt och väntade på dem ikväll för jag vet att de numera kommer allt mer sällan. Helt i sin ordning. Deras mat har tinat fram och snart kommer det att spira gröna grässtrån i överflöd. Tulpaner nej...jag har inte tulpaner i mina rabatter. Men det mesta efter tulpansäsongen får vara ifred och vi trivs bra med våra rådjur.

Hälsningar Lena

Fredag

Fredag och ett par dagars ledighet att se fram emot. Vi brukar äta fisk eller skaldjur på fredagar. Det ska vara lätt och snabbt efter jobbet. Ikväll blev det fiskburgare på torsk, kryddade med gräslök och en romsås med mycket dill. Stripsen är inte något hemmagjort utan kommer från frysdisken på Coop. Det är ju fredag och då finns det gränser för vad köket orkar fixa fram. 

Hälsningar Lena

Några dimmiga rutor på väg hem

Jag hade kameran med mej till jobbet och numera är det ju fortfarande nästan ljust när jag åker hem, så jag tog några rutor på impuls. Det här är en av få platser där jag kan stanna tillfälligt. Ni har sett det förut.

En vy längs vägen. Bilderna är konverterade till svartvitt men jag behöll lite kyla i "färgerna". Det är så jag upplevde det.

En favoritplats med grinden mot hagen (tyvärr också en busshållplats så det gäller att snabba sej).

Jag stannade på ett ställe längs vägen innan jag åkte hem så när jag kom in i Knivsta var det betydligt mörkare. Jag borde nog testa detta oftare...Det är en speciell stämning i mörker med lite dimma.

Hälsningar Lena

Herre på täppan

Det fina vädret som vi haft under helgen gjorde ju att jag ville fota lite hemma i trädgården. Jag riggade fågelmat på en av mina favoritplatser och blev sedan helt upptagen av en fasan som klev in på en helt annan plats. Stubben är annars koltrastarnas arena och de bjöd på uppvisning även om jag missade det mesta som de visade under lördagen. Här är i alla fall en gammal bekant med några vita fjädrar på ryggen.

På söndagen satt jag ute igen och nu hade jag full koll på stubben. Ljuset på denna plats är lite nyckfullt och det är snarare skogen i bakgrunden som är belyst när det är sol så här års. Om ett par veckor får jag mer ljus direkt på stubben. Här poserar i alla fall stundens herre på täppan. 

Ingen tvekan om vem som har koll på maten och som ska äta...men det svänger snabbt och bilderna som följer är tagna under en sekund av denna koltrasts liv.

Den blir utmanad på täppan...

...och försvarar sej...

...med näbbar och klor...

...blixtsnabbt...

...är utmaningen över...

...och det är en ny "herre" som ta över...

... som regerande på täppan.

Här kan ni se hur det ser ut runtomkring denna fotoplats, inte särskilt stort eller märkvärdigt. Bara en stubbe mot skogen.

Ny "herre" på täppan, en kort stund i alla fall.

Det gäller att glupa i sej frön när tillfälle ges. När man minst anar det kan en utmanare anfalla från ovan.

Hälsningar Lena

Nytt tomtkryss

Lördag och strålande väder. Jag riggade småfågelmatningen med godsaker och satte mej ute på det avstånd som brukar fungera. Jag hade väl suttit en timme och spanat på de ganska glest förekommande småttingarna när jag såg ett huvud dyka upp i utkanten av trädgården. Det är en sluttning bakom rhododendronbuskar och när jag snabbt justerade tiden, för det var mörkt bakom buskarna, insåg jag att det var en fasantupp. Jag satt helt stilla och väntade men tuppen vågade inte komma närmare. Det fanns heller inga frön här som lockade den. Efter ett par minuter gick den ner för sluttningen och försvann. 

Jag hämtade en sekatör och rensade bort en del spretiga grenar samt strödde ut skalade solrosfrön bakom buskarna. Här skulle det i alla fall finnas lite godsaker om den kom tillbaka. Sedan satte jag mej på längre avstånd och väntade....

Den kom inte tillbaka när jag satt ute. Eftersom jag inte bara kunde ägna lördagen åt att sitta på altanen och titta på fåglar gick jag in och tömde tvättmaskinen, stoppade in en ny laddning mm. Tittade ut som hastigast genom vardagsrumsfönstret och då stod den där. Nu blev det bråttom för kameran satt kvar på stativet ute och dit skulle jag inte kunna gå utan att skrämma den. Jag fick tag i min gamla kamera (5DmkIV) och ett fast 300 mm objektiv, vilket var det enda som låg framme. När jag kom tillbaka till vardagsrummet stod fasanen fortfarande kvar och åt frön.  

Det blev några bilder genom "treglasfiltret" för när solen skiner och man fotar på snedden genom fönstren blir det reflektioner hur man än gör. Jag insåg också att det fortfarande var en hel del spretiga pinnar och annat kvar. Den tjocka grenen kunde jag inte ta bort för den hör till rhododendron. På den här platsen är det bara en liten glugg ner mot skogen. Jag hade dessutom hela fönstret fullt med pelargoner som nu börjat få en del stora gröna skott.   

Men det här är den första fasanen som vågar sej in i vår trädgård och nu har jag lagt ut mer mat bland buskarna så den förstår att den är välkommen. 

Hälsningar Lena