Fotofika med gäster från Gävle

Lördag förmiddag, strax efter klockan 10 vid Svandammen i Uppsala. Kajan är mitt uppe i sitt lördagsbad när jag kommer till platsen.

Nu får den bråttom att avsluta badandet och signalerar även till sin kompis som sitter på skylten.

Här sitter polarn och väntar på information om dagens fotofika. När kommer de egentligen?

Här sitter kajans alla kusiner, sysslingar, pysslingar och bara väntar.

" - MEN! Du måste ta bort plasten fattar du väl! Hur kan du vända ryggen till utan att först ta bort plasten! "

Det är ovanligt många kajor på plats vid Fågelsången och här är det en man som vet hur man ska vara beväpnad för att få fika utan alltför närgångna fjäderfän. Det roliga var att det här är också en gymnasiekompis till Torbjörn, som kommit från Gävle för att fika. Vi hade precis hittat ett bord när de två började prata med varandra. 

Torbjörn hade också med sej trevlig sällskap men tyvärr dök inga andra fikasugna fotografer upp. Kanske var det de stora arrangemangen i Stockholm som bidrog eller så är ni andra fortfarande på semesterresa. Vi hade i alla fall en mycket trevlig pratstund då Torbjörn har bott i Knivsta, där jag bor nu och sedan några år tillbaka flyttat till Gävle, där jag växte upp. Han jobbade dessutom på samma arbetsplats som jag gör nu. Vi hade alltså en hel del att stämma av :-)

Kajorna fanns överallt och här försöker en liten tjej schasa bort några som hon tycket kom lite för nära. 

Det fanns också gråsparvar och eftersom Bob nyligen funderade över var de tagit vägen kan jag visa att det finns i alla fall ett gäng utanför konditori Fågelsången i Uppsala. Men det är nästan bara den sortens platser som man ser dem på numera. Pilfinkar verkar det dock finnas betydligt fler av och de ser jag dagligen hemma.

Hälsningar Lena

Årets första!

Den senaste tidens regnande har äntligen lett till lite utdelning i skogen. Idag plockade jag säsongens första gula kantareller. En större skörd än jag vågat hoppas på.

Det blev en hel stekpanna full och när vattnet kokat bort fick vi drygt 600 g svamp. Det blev två paket i frysen...

...och en förrätt. De första kantarellerna måste man ju provsmaka och då blev det en gratinerad kantarellmacka. 

Min sambo högg in på sin macka med stor förtjusning när regnet smattrande mot taket på växthuset. 

Hälsningar Lena

Fotofika Uppsala 5 augusti?

Är det lönt att bada och göra sej fin till lördag? Kommer ni och fikar på Fågelsången då, runt 10:30 tror jag det brukar starta? Jag väntar på er på uteserveringen.

Hälsningar Lena

Grense Jakobselv

Om man är i Kirkenes och har tillgång till en bil bör man åka till Grense Jakobselv (ca 60 km). Det är inte en särskilt stor plats men naturen längs vägen är mycket vacker och vi hade tur med vädret ännu en dag. 

När man närmar sej den Norsk-Ryska gränsen finns det en del skyltar om vad man får och inte får göra. Det här är en av dem. Gränsen går i älven och det var så lite vatten att man lätt kunnat vada över med gummistövlar, vilket man alltså inte får. 

Gula och svarta stolpar på norska sidan och rödgröna på ryska sidan. Vi har varit här en gång förut och jag har stått på den här platsen och fotat nästan exakt samma motiv.

Det blommade vackert i Nordnorge under den vecka vi var där. Linnea till vänster och vad jag tror är praktnejlika till höger. Den finns främst i Skåne och södra Halland men konstigt nog även vid nordänden av Bottniska viken. I Norge finns den enbart vid de stora fjordarna i östra Finnmarken dvs där vi befinner oss just då. 

Sista biten ut till havet är det grusväg, men den är välhållen. Här kan man skymta kapellet till vänster. 

Kung Oscar den II kapell står på en klippavsats och det är en kort med brant promenad upp till porten. Förra gången vi var här var det inte öppet men nu håller man öppet vissa dagar med personal mellan 11-16. Kapellet byggdes som gränsmarkering mot Ryssland, efter att ryska fiskare dåligt respekterade gränsen som fastställts i 1826 års norsk-ryska gränsavtal. Det invigdes 1869 men fick inte sitt namn förrän 4 juli 1873, vid kung Oscar den II:s besök, då han önskade att kapellet skulle namnges efter honom.  

Kapellet är ljust och vackert inrett med ganska enkel utsmyckning. 

En intressant detalj som jag inte kunde låta bli att fota var elementen som numera fanns under varje bänk. Jag kan föreställa mej hur kallt och blåsigt det kan vara här under en ganska stor del av året. Vissa mindre hus och byggnader har stålvajrar i hörnen för att inte "blåsa bort".

Utsikten från kapellet är mycket fin. Här kan man se hur lite vatten det är i älven och de mjuka bergen i bakgrunden är Ryssland.

Där vägen tar slut sitter ett par norska militärer. Det minns jag inte från vårt förra besök (2009), men stämningen är ju minst sagt annorlunda nu. De verkar dock inte ha så mycket för sej mer än att de skickade upp en drönare vid ett tillfälle. 

Man kan stå med sin husbil här om man vill och här är det några som har en väldigt rejäl sådan. Om jag minns rätt var den från Belgien (och den var till salu). 

Här kan man blicka ut över Barents hav som är förvånansvärt stilla denna dag. 

Det finns en jättefin sandstrand och det är en familj som valt att vara på stranden plus ett par som bara promenerade där. Det är minsann strandväder med minst 25 grader i luften och sol, men badtemperaturen är max 10 grader. Det såg dock ut som att de hade doppat sej när vi mötte dem på parkeringsplatsen.

Vi plockade fram vår krabbsallad och gjorde lunchmackor sittande på stenpiren vid vattnet. Enligt väderprognoserna var det här antagligen sista dagen med sommarväder som vi skulle få uppleva på vår resa.  

Hälsningar Lena

Kirkenes snöhotell och puckellaxarna i Skoltenforsen

Kirkenes har ett Snöhotell som är öppet året runt och de anser att de var först i världen med att ha en åretruntanläggning när de öppnade denna 2019. Vi har varit på Ishotellet 365 i Jukkasjärvi och enligt deras egen hemsida öppnade de sitt "sommarhotell" 2016. Kanske handlar det om att Kirkenes har ett snöhotell, för det är mycket mer snöskulpturer där, jämfört med Ishotellet i Jukkasjärvi. Vi gick i alla fall in och tittade.  

Vi möts av imponerande snöskulpturer och fantastiskt rimfrost när vi kommer in i baren på Kirkenes snöhotell. Baren är dock tom och bara ett fåtal gäster rör sej i hotellet.

Rummen är fint dekorerade men det är inte konstnärliga originalarbeten som på Ishotellet. I flera av rummen är det bilder från filmen Frost som pryder sänggavlar och väggar. Passande i miljön men inte på samma nivå som i Jukkasjärvi. 

Här ett fyrbäddsrum och man kan förstå att vissa motiv var riktade till barnfamiljer. 

De hade jobbat en hel del med ljuseffekter och en eldstad i snö var ju rätt läckert. I övrigt blev det lite för mycket färger tyckte vi. Detta snöhotell kommer inte i närheten ishotellet i Jukkasjärvi, men det kostade bara hälften så mycket att gå in och titta. Vad en övernattning kostade kollade jag aldrig för det var inte intressant för oss.  

Jag visar inte någon bild från utsidan för den såg ut ungefär som denna dvs en stor hög täckt med vit isolerande duk, inte särskilt estetiskt. Det här är ett snöförråd som de lagt upp och några renar har hittat ett svalkande ställe att vila på i kanten av denna snödepå. Det var över 25 grader varmt och strålande sol även denna dag.

Förutom snöhotellet besökte vi också Skoltenforsen som ligger ca 30 minuter med bil längs E6 utanför Kirkenes. Vi passerade denna plats när vi kom men stannade inte då det var sent och vi ville komma fram till vår bostad. Om man går upp på bron kan man blicka ut över det forsande vattnet.

Om man tittar rakt ner i vattnet ser man detta, dvs mängder med lax. Så mycket lax har vi inte sett annat än under våra resor i Alaska och British Columbia. 

Man kan klättra ner och komma väldigt nära vattnet och det kunde vi förstås inte motstå. Jag har inget stativ med mej så det blir inga bilder med lång slutartid på det strömmande vattnet, men det är ändå inte min grej. Jag gillar att se vattnet skvätta och här finns det ju även fisk som skvätter. 

Min sambo fotar laxar med sin telefon. Alla små trekanter ni ser i vattnet är laxfenor.

Det finns otroliga mängder med fisk och alla är på väg uppströms.

Jag trodde förstås att det skulle vara lätt att fota den här typen av bilder, på hoppande laxar, men det var inte alls lätt och jag fick vänta bra länge för att ens få denna bild. 

Tyvärr är en stor andel av laxarna vi ser sk puckellax, en invasiv art som invaderat nordnorska vattendrag (från Ryssland) och konkurrerar ut den inhemska laxen. Jag är ganska säker på att laxen på den vänstra bilden är en puckellax, den högra är jag osäker på. Förutom att den tränger ut vildlaxarna från deras fortplantningsområden är ett bekymmer att puckellaxen dör i tusental efter att de lekt – sedan ruttnar de och förpestar miljön. Dessa laxar har även rapporterats i Sverige. 

Den här laxen har inte lekt ännu utan bara hoppat fel. Den kämpade och försökte ta sej ut i vattnet men skulle dö om den inte fick hjälp, alltså fick den det. Den hade inte puckel så vitt vi kunde se. Vi kände inte heller till problemet med puckellaxen just då utan fick veta mer om det senare under resan. 

Jag tror att den här mannen verkligen önskade att han haft en håv i detta ögonblick (fast det var förstås fiskeförbud i forsen). 

Hej så länge, 

Lena