Bockaskedeåsen-Toran

Första dagen var mitt mål Hornborgasjön, helst innan solen gick ner. Jag körde E20 söderut och strax innan Skara ansåg Google att jag skulle svänga av. Då hamnade jag på små vägar som ledde genom ett kuperat område och det var otroligt vackert. Mjuka kullar, stenmurar, blommande träd och alla toner av grönt.

Det gick djur längs vägen och jag lyckades hålla mej från att stanna tills jag såg dessa får. De hade blandade färger men alla hade horn och kanske är det gutefår i dessa. 

Någon slags lantras är det och jag tror att gutefår har ringar runt ögonen. Horn va det i alla fall på dem, både tackor och baggar.

Jag fortsatte längs vägen och nu gick det inte särskilt fort.

Här gick det gotländska får, men det var de blommande träden som fick mej att stanna. 

Helt magiskt och jag hade inte en aning om vad det kunde vara för träd. Det såg ut som fruktträd men de fanns överallt.

Jag hittade en liten parkering och en skylt som förkunnade att det var ett naturreservat. I första stycket stod följande. "Det här är inte platsen för falsk blygsamhet. Vi måste säga som sant är. Bockaskedeåsen-Toran är ett makalöst vackert naturreservat." Jag tittade också närmare på träden, det såg ut som körsbär. En snabb koll på nätet och jag fick det bekräftat, det finns massor med körsbärsträd i området. 

Gullvivor och violer blommade på marken. Det hade regnat på förmiddagen och här blev jag förstås blöt för att få till denna vinkel. Här hade jag kunnat stanna flera timmar, men det ingick inte i planen.

Jag drog vidare på småvägarna, mot Varnhem. Där fanns det svarthakedoppingar i dammen vid kyrkan förra året och de skulle jag kolla av innan jag kunde fortsätta till Hornborgasjön. 

Hej så länge,

Lena

Ny favorit och en resa söderut

Jag har varit på resa söderut och fått en ny favorit (ovan), jämte skärfläckorna. Det kan hända att den uppehåller sej nära Stefans fotomarker, vilket jag inte tänkte på förrän jag var på väg hem. Långhelgen har varit späckad med naturupplevelser som började med Hornborgasjön samt ett besök "bakom kulisserna" hos Öhrnen, vidare till Vomb och Flyinge med dimma, fåglar och hästar, äkta bokskog, skärfläckor utanför Åhus och slutligen svarttärnorna, som jag aldrig haft möjlighet att fotografera så nära förut. Mer kommer inom kort.

Hälsningar Lena    

Händelser vid stubben

Det börjar tidigt, innan solen nått stubben kommer ekorren och kollar efter godsaker. Så här tidigt på morgonen finns det inte så mycket kvar. De är blyga i år, kanske för att vi har kapat syrenhäcken som var deras säkraste väg in till fågelmatningen. 

Så fort jag fyllt på med nötter på stubben är en skata på plats och hetsäter. Inga andra fåglar kan plocka med sej så många jordnötter i näbben som en skata.

Steglitserna är förstås på plats. De flesta i automaten men en och annan landar på stubben.

Steglitsen får sällskap av en humla.

Det är också OK med en bofinkhona på samma matställe.

Bambi smyger i skogen nedanför stubben och jag noterar att hon mumsar i sej sånt som de ska äta så här års dvs inte penséer eller tulpaner.

Regerande härskare på stubben just nu är svart och grå. När en kråka landar får den i allmänhet äta ostört.

Men,...det finns sex katter i grannhusen och här är det Bosse som intagit stubben. Jag ertappade honom med att slicka i sej solrosfrön, tyvärr fick jag inte det på bild. Bosse är kanske inte en av de mest fågelintresserade katterna.

Han tycker att stubben är en fin plats att sitta och spana från. Att det dessutom finns goda frön som man kan snaska gör den inte sämre. Som en skål jordnötter vid TVn.

Jag bevittnade även hur två kråkor jagade en av grannkatterna under högljudda kraxande. En kråka dök och strök över katten så nära att den nästan vispade i pälsen med fötterna. Kanske är det kråkan som är kung på stubben? 

Hälsningar Lena

Lövsprickning i den nordligaste bokskogen

Ganska oplanerat blev det en morgontur till Sveriges nordligaste bokskog vid Fånöö utanför Enköping. När jag kom dit mötte jag en tjej som promenerade med en häst.

Jag blev snabbt helt trollbunden av träden och grönskan som hade börjat spira.

Men plötsligt är det någon som puffar på mitt ben. En liten terrier, antagligen en strävhårig jack russel, försöker fånga min uppmärksamhet. Den har släppt en pinne vid mina fötter och tycker att jag ska ta upp den och göra något med den. Helst nu på en gång!

Det är tjejen med hästen som vänt och passerar igen. Hunden är förstås hennes men den tycker att det är roligare med en främmande person som står i diket och fotograferar träd. Jag hade 16-35 på kameran och väldigt liten bländare, så jag höll kameran nära marken och tog några bilder på den pigga hunden. För mej blev det här en bild med hög "må bra faktor" och helt oväntat då jag aldrig mött någon när jag fotat här förut. 

Jag experimenterade inne bland träden och det blev en hel del stående format.

Det var mysigt och jag njöt av att vara där trots att jag visste att bilen var felparkerad (men inte i vägen för den som måste passera, ens med en jättetraktor). 

Några bilder med stor bländare är ju nästan obligatoriskt. Jag har ännu inte hittat formen för hur man visar en bokskog på bästa sätt så jag testar mej fram.

Passade på att ta en bild på gården Fånöö, ett fint ställe onekligen och ett rätt bra läge.

Vitsipporna blommade fortfarande och löven hade precis börjat spricka ut i den nordligaste bokskogen. 

Hälsningar Lena

Kungsfiskarna i Fyrisån

Peter visade bilder på kungsfiskare från min "hemmaplan" dvs Årike Fyris i Uppsala. Trots att det är nära mitt jobb har jag ännu inte haft tid att spana på dem. Onsdag efter jobbet lyckades jag få till en stund. Först en bild från båthamnen där man kan sitta på en fin bänk med tillhörande bord och spana. Ibland sätter sej kungsfiskaren på en av pollarna.

Boet har den en bit därifrån och det är minst lika risig miljö som det par som Peter visade. Här sitter den nedanför boet.

Det här är samma par som Peter visade och för er som vill se miljön runt fåglarna ser det ut så här. Man står på motsatta sidan av ån och det är minst 30 meter till fåglarna dvs 500 mm brännvidd är egentligen för kort. Men med 45 mp kan man ju beskära en hel del. 

Här flyger honan in i boet med hannen som hejar på utanför.

Honan flög ut ibland och gjorde en kort sväng över vattnet. Det var inte helt lätt att hänga med men kamerans autofokus gjorde det, ibland i alla fall.

Här har honan varit ute en sväng och är på väg tillbaka.

Eftersom de blir smutsiga inne i boet badas det en hel del. 

Den här badade flera gånger bakom den tjocka pinnen den nu sitter på. Det blev inga bilder värda att visa som ni kanske förstår.

Om man hasar ner för slänten och sitter vid kanten av ån kan man få den här vinkeln. Men det är fler pinnar och annat som kan komma i vägen om man väljer denna plats. Det kommer nog att bli fler turer hit för att se hur de går för dem. Det finns också en trogen skara entusiaster här som bevakar vad som händer, så man kan alltid få en uppdatering om hur det står till med kungsfiskarna när man kommer dit (och en hel del annat om fågellivet i detta område).

Hälsningar Lena