Naturens överdåd och en egenproducerad middag

Jag plockade säsongens första gula kantareller den 4 augusti och var glad för den förhållandevis stora skörd jag fick med mej hem, ca 600 g svamp när vattnet kokat bort vilket blev två goda smörgåsar och två 200 grams paket i frysen.  Föga anade jag vad den kommande månaden skulle bjuda på.

En vecka senare var jag ute igen och plockade mer kantareller, en del karljohansvampar och några väldigt stolta fjällskivlingar (dock inte den på bilden). 

Jag hittade då en rekordstor kantarell som vägde 156 g och hade en diameter på ca 15 cm. Min fällkniv, som jag använder som svampkniv, är 8 cm lång. Både denna bild och den ovan är tagna med mobilen, för det var vad jag hade med mej då. 

Den 15 augusti fyller jag en korg igen, nu med blandade svampar. Jag hade också en extra papperskasse med små fina karljohansvampar. Det fanns plötsligt hur många som helst på mina svampställen. 

Det blev många påsar i frysen, för det är så jag helst vill ha svampen. Men eftersom många förordar torkning av just karljohansvamp provade jag också att göra det. Tre plåtar med skivad sopp fick stå och torka i köket.  

Den 20:e augusti bär jag hem en hel korg till med gula kantareller. Jag rensar i skogen för att det ska vara så lite jobb som möjligt att göra när man kommer in och ska ta hand om svampen. 

Fyra dagar senare gör jag en kort tur (45 minuter) med enbart en 3-liters plastpåse. Syftet var att bara kolla av ett ställe i  en hage där jag inte plockat svamp på många år. Jag fick gå tillbaka till bilen två gånger för att tömma påsen och måste lämna kantareller för solen hade gått ner och det började mörkna. Svamparna är rekordstora och totalvikten över 3 kg. 

Lördag för en vecka sedan tog jag med en kamera till skogen, med Tokina 10-17 mm fisheye. Först en inventering i hagen där det tack och lov ännu inte går några köttdjur. De brukar inte vara störande men de trampar sönder svampen. 

Jag behöver inte gå långt för att hitta den ena samlingen efter den andra. Det är riktigt stora kantareller.

Den bleka tidiga sorten som är extra kraftiga finns fortfarande. Det är ju bara i början på säsongen :-) Mina svampställen ligger i skogen runt det torp där jag bodde i drygt 10 år innan vi köpte huset i Knivsta. Jag passade på att hälsa på hos en gammal kompis och hon följde med ut och plockade svamp. De äger ju delar av skogen jag går i, så då får man dela med sej av sina kantarellställen. 

Tillsammans uppskattar jag att vi hade mer än 6 kg gula kantareller med oss hem och det här blev min skörd. Nu har det regnat och gått ytterligare en vecka.

Nu var det bara en av mina absoluta favoritsorter som jag ännu inte plockat. Svart trumpetsvamp. 

Vi har ett ställe där de brukar komma upp, men oftast senare på säsongen. Nu fanns det gott om dem.

Det var min sambo som hittade detta svampställe för många år sedan då han stannade för att knyta ett skosnöre (och vänta på mej). Man ser inte de svarta svamparna förrän man böjer sej fram och tittar ordentligt. Eftersom det är hans svampställe får han också vara med och plocka. Något som inte varit ett problem tidigare har nu blivit en plåga, MYGG! Det är heltäckande skyddskläder som gäller.

När vi plockat en hel korg svart trumpetsvamp och lämnat av dessa i bilen, kollade vi några av mina ordinarie svampställen. Det hade förstås kommit upp nya svampar där jag plockade förra helgen. Ingen annan verkar ha varit här och stört återväxten. 

Två timmar senare åkte vi hem och helgens totala skörd såg då ut så här (jag var ute en kort sväng under lördagen också). Grannarna som sköter om vårt hus när vi är bortresta fick en korg med kantareller. Närmsta familjen kommer förstås också att få ta del av det vi plockat.   

Förutom en tur till skogen på lördagen styckade och paketerade vi ett vildsvin som sambon sköt förra fredagen. Till middag blev det sedan helstekt benfri vildsvinskotlett (av vissa kallat ytterfilé) med örtkryddor och vitlök. Jag stekte också några skivor squash som tillbehör.

När hela middagen stod på bordet insåg vi att en så här komplett egenproducerad måltid har vi nog aldrig ätit. Tomatsoppan som kokas i tid och otid just nu är visserligen egenproducerad, men här var det ju lite mer ingredienser. Förutom köttet som sambon kommit hem med är det förstås egen squash. Den rostade potatisen togs upp strax innan den hamnade i ugnen. Den stora skivade tomaten, lite gurka och sallad är från egen odling, likaså de olika örterna och vitlöken på köttet. Smör, salt, peppar och en skivad schalottenlök är det enda som jag har behövt tillföra. Lustigt nog hade vi inte svamp till denna rätt . Men vi tog igen det med en kantarellpizza på söndagen.

Hälsningar Lena

Årets tornfalkslåda vid Årike Fyris

Den 7 juli var jag förbi och kollade tornfalkslådan som sitter på ladan vid Kungsängen i Uppsala. Platsen är bara ett stenkast från mitt jobb så det är lätt att svänga förbi och kolla. Det var minst tre ungar i lådan. Tyvärr började det regna precis när jag kom dit och det var tunga droppar så jag fick söka skydd inne i ladan som lådan sitter på. 

Jag upptäckte då att det finns en utställning om Årike Fyris och Linné i ladan, så jag behövde inte ha tråkigt när jag väntade ut regnskuren. Jag hörde också att det kom en matleverans till de små i lådan. 

Här kan man läsa om hur Årike Fyris är ett samarbete mellan SLU och Uppsala kommun. Det är numera också ett naturreservat. 

Här kan man t ex se mängder med blommande kungsängsliljor i början eller mitten av maj, precis runt där den här ladan står. Det finns också mängder med fåglar och tornfalkslådan på ladan har för det mesta häckande fåglar under sommarhalvåret. 

Fyra dagar senare åkte jag tillbaka och då hade ungarna vuxit på sej bra och började se ut som tornfalkar. Vad jag kunde se var det fyra ungar i lådan (men de som "hade koll" påstod att det var fem). Tornfalken var en av de arter som Linné ursprungligen beskrev i sin Systema Naturae från 1700-talet, passande att de bor på just den här ladan.

Här serverar mamma vårtbitare till sina små. Lite ynkligt för fyra (eller fem) hungriga ungar att dela på.

En är helt klart jättehungrig.

Det blev nog inte så mycket delande utan de andra fick vackert vänta på nästa leverans. 

Det gick fort. Här kommer nästa matportion, också vårtbitare. Det hade varit trevligt att få se dessa ge sej ut på sin första flygtur, vilket inte skulle dröja så många dagar. Men dagen efter detta besök åkte vi till Nordnorge och var borta 11 dagar. 

Fru tornfalk ger sej ut på jakt efter nya vårtbitare. 

När vi kom tillbaka från semestern hade alla ungarna lämnat lådan, men jag åkte förbi i alla fall för de brukar hålla till i närheten den första tiden. Den 29 juli fick jag se denna tornfalk lämna taknocken och flyga ut över vallen vid ladan. 

Juveniler liknar honan men det finns några små detaljer man kan titta på. Jag kan ändå inte reda ut om detta är en av ungarna eller den vuxna honan. Flygsättet såg lite vingligt ut, men det kanske var vinden. Kanske någon här kan reda ut vilken fågel det är? Håkan har mycket erfarenhet av dessa om jag minns rätt. Fjäderdräkten ser i alla fall väldigt ny och fräsch ut. 

Den passerade över mitt huvud och spanade på mej. Enligt de som ofta är där och spanar hade alla fem ungar lyckosamt lämnat lådan.  

Hälsningar Lena

Far och son

När jag åker till och från jobbet kan jag välja en mindre väg och då passerar jag dessa två. Det kan mycket väl vara far och son. Vägen är dock smal och krokig, det är svårt att stanna där djuren råkar vara när man passerar. Den här bilden fick jag en sen eftermiddag då de egentligen stod alldeles för nära staketet.

Jag har sedan passerat flera gånger med kameran utan att få till något. Här är i alla fall den store med sin lille kompis. De är för det mesta nära varandra och ibland ser man dem slickas eller bara stå och gosa (eller vad de nu gör). 

Till slut fick jag några närbilder på den store, mitt i kvällsmaten. 

Här verkar det som att han noterar att jag tar bilder, eller i alla fall tittar på honom. Han är ganska van vid detta för det är rätt ofta bilar stannar här, fast det egentligen inte alls är lämpligt, bara för att ta en bild eller spana på dessa två. 

Han strosade lugnt vidare i det gröna överflöd av mat som för närvarande finns i den stora hagen. 

I morgon är det fredag.

Hälsningar Lena

Kongsfjord med omnejd

I Kongsfjord fick vi bo i det högra huset, i en fullt utrustad lägenhet för fyra personer där det t o m fanns tvättmaskin och torktumlare. Det var inte vad vi bokat (eller behövde) men när vi slutligen kommit överens om ett pris för två nätter, som var betydligt lägre än att bo där en natt till ordinarie pris, och det enda andra alternativet var ett pyttelitet rum med "hostel" standard, så blev det detta. 

Vi hade en lanthandel med café ett par hundra meter från huset. Pyntat för turister var väl ganska uppenbart, men de hade ägg och det behövde vi. Vädret var extremt växlande och här var himlen plötsligt blå. 

Vi bestämde oss för att göra ett dyk från denna strand. Norrmannen i receptionen sa att det var OK att dyka där. Han sa dock inget om hur långgrunt det var. 

Vi hoppades på möjligheten att hitta en kungskrabba eller två, för en sista festlig måltid innan vi åkte hem. Det blev inga krabbor men när vi simmade runt på sandbotten fanns det mycket gott om "haneskjell". Det är en musselsort som bara finns norr om Lofoten och i vattnen runt Jan Mayen, Bjørnøya och Svalbard. De är mindre än pilgrimsmusslor (kamskjell på norska) men smakar lika gott. Man får bara plocka fler.  

Det fanns också en hel del eremitkräftor, men de fick vara ifred när vi plockade på oss en halv kasse med haneskjell. 

Sambon rensade med van hand de mindre musslorna på bryggan bakom vårt boende. Nu trodde vi att vi skulle få sällskap av de tretåiga måsarna som också bodde här...

...och hade sin utkiksplats på bryggans räcken. Men de här måsarna äter inte "rens" och inte en enda visade sej när vi bjöd på musselgälar och annat gott. Vi har vid andra tillfällen blivit bestulna på rensade musslor av fiskmås och gråtrut, men här var det inga problem. Det par som rensade några fiskar vid bryggan fick också vara ifred.

De kunde dock föra väsen på bästa måsmaner. Tyvärr såg vi också spår av fågelinfluensa här och i veckan läste jag att just tretåig mås har drabbats hårt i Nordnorge, medan det främst är skrattmåsar som drabbats i Sverige.  

Vi hade också silvertärnor i närheten som vi kunde spana på om vi gick ut på bryggan bredvid vår. De var riktigt duktiga på att precisionsskita om man kom för nära. 

Silvertärnor har kortare ben än fisktärnor och helröd näbb. Silvertärnan är det djur som är känt för att det flyttar den längsta sträckan mellan häckningsplats och övervintringsplats, vissa populationer flyger årligen ca 90 000 km! Inte illa för en fågel som väger drygt 100 g.

Här visar den upp sej fint med middagsmat i näbben.

Vi gjorde också en tur till Berlevåg, där tar vägen slut. Vilket man kan se på kartan som jag visade i förra inlägget. Längs vägen var det liknande bergsformationer som ut till Hamningberg, men inte alls lika mycket. Blåklockorna blommade i det karga landskapet.

Berg i platta skivor på högkant. Det ser verkligen annorlunda ut. 

Vädret i Berlevåg var ostadig och regnet hotade. Vågorna är ofta hårda utanför Berlevåg och före 1975 fick hurtigrutbåtarna ankra upp på öppet hav och gods och passagerare lastas över i en mindre båt för att ta sig in till land. År 1975 blev nya vågbrytare färdigställda och därefter lägger fartygen till vid kaj. Bygget av vågbrytaren tog 70 år. 

Vi tankade vid macken i Berlevåg, gjorde ett snabbt besök i mataffären och hos glaskonstnären Daniela Salathés. Det blev dock inte fler bilder än de jag visar här.  

Vi åkte tillbaka till Kongsfjord och gick ut för att titta lite mer på fågellivet vid bryggorna där vi bodde. Solen tittade fram men oväder hotade igen.

Regnet var nära. 

En annan fågel som också höll till här är tobisgrissla. Här kommer en inflygande med mat till familjen.

De bodde i lådor under en av de stora bryggorna. Tobisgrisslan tillhör också familjen alkor, som lunnefåglar och sillgrisslor.

Från en annan brygga kom jag lite närmare inflygningen till en bolåda.

Det började bli sent och dags för middag. Med musslorna som vi plockat tidigare under dagen blev det en pastarätt med lite bacon, hackad vitlök och en skvätt vitt vin. Musslorna är så små att de behöver inte mer än 30-40 sekunder i stekpannan. Det här är en klassiskt rätt när vi är i Norge och dyker, fast oftast med stora pilgrimsmusslor. Tomaterna är från egen odling. De har varit med oss på resan i 10 dagar och är fortfarande mycket fina. 

Vi avslutade som kvällen innan med att sitta och titta ut på fåglarna och landskapet. Dagen efter påbörjade vi hemresan på drygt 1700 km. Den första etappen gick till Korpikylä, ca 740 km

Hälsningar Lena

Från Kiberg till Kongsfjord

Efter turen till Hornøya lämnade vi det mysiga huset i Kiberg och körde mot Kongsfjord. Vi stannade till vid Ekkerøy som hastigast. Vädret var inte det bästa, men här kan man i alla fall se att från vissa hus har man vy över sandstrand från två håll. Här finns också ett fågelberg, men efter en heldag på Hornøya och hotellet för tretåiga måsar i Kiberg hoppade vi över det (vi har också varit där förut). 

I Vadsø stannade vi för att köpa ett nytt torkarblad. Vi insåg att vi skulle få en del regn under våra sista dagar på semestern och torkarbladet på förarsidan gjorde inte jobbet tillräckligt bra. Från macken skymtade vi en stor mast som visade sej vara en luftskeppsmast. Masten byggdes för Roald Amundsens färd över Nordpolen med luftskeppet Norge 1926. Två år senare användes den av italienaren Umberto Nobile med luftskeppet Italia. Amundsens expedition var lyckad, men Nobiles expedition gick inte lika bra. Tyvärr omkom Amundsen när han deltog i räddningsaktionen efter Nobiles haveri. 

Vi lämnar Vadsø och fortsätter vår resa mot Tana bru. Vid en rastplats hittar vi skylten som anvisar "vägen mot ishavet". En karta visar vår rutt på denna resa väldigt bra. Vi har varit i Kirkenes och Grense Jakobselv. Sedan har vi kört längs Varangerfjorden hela vägen ut till Hamningberg. Nu är vi på väg mot både Båtsfjord och Berlevåg, som avslutning på vår resa. Vi har bokat boende i Kongsfjord, som ligger på vägen mot Berlevåg (men inte finns utmärkt på denna karta).   

Båtsfjord blev ett kort besök och lunch. Det var 7 grader och småregn, men vi var hungriga. Grillen är lätt att rigga och korvarna smakade himmelskt. Vi skulle ändå inte få checka in i Kongsfjord förrän klockan 15, så vi passade på att se oss omkring.  

Småbåtshamnen i Båtsfjord. 

Vägen till och från Båtsfjord är mycket öppen och oskyddad. Man kan förstå att det inte är ovanligt att denna väg är avstängd under vintern.

Här tar vi av mot Berlevåg, men vi kom inte så lågt...

Precis efter att vi svängt av ligger några små pölar på vänster sida av vägen. Det simmar något i en av dem och jag måste kolla närmare, alltså blir det tvärstopp. Det är familjen smålom som simmar där. Fåglar som jag hittills bara sett vid Knuthöjdsmosse. 

De här paret har två ungar som verkar vänta på mat från förälder nummer två. 

Jag upptäcker också att det är en liten fågel med överdimensionerade ben som springer runt på vägbanan. Jösses, det passerar faktiskt en hel del bilar (och lastbilar) här. 

Det är en strandpiparunge och när vi lämnar den är den vid sidan av vägkanten, tack och lov.

Förutom smålommen hittade jag den här familjen i en av pölarna. Kom fram till att det måste vara bergand.

Det lustiga var att de verkade ha en stor unge med sej, förutom de små dunbollarna. Hur jag än kollar i fågelguiden kan jag inte hitta någon annan förklaring till fågeln i täten mer än en ungfågel av bergand. 

Vi fortsatte mot Kongsfjord men landskapet gjorde att vi stannade igen och skickade upp drönaren.

Först fick emellertid renarna passera och traska iväg en bit.  

Här inträffar återigen mötet med en fjällabb och de gillar inte drönare. Det blir en kort tur och ett par bilder från hur det ser ut längs vägen.

Utsikten är fantastiskt.

Vi kommer fram till Kongsfjord Arctic Lodge där jag bokat ett rum med kök och eget badrum. För oss är köket med kylskåpet och möjligheten att laga mat viktiga. Nu har det dock uppstått ett fel och den unga killen i receptionen (som är italienare med begränsade kunskaper i engelska) blir nervös när jag står på mej och hävdar att vi ska ha det vi bokat och betalat för. Felet ligger med största sannolikhet hos den bokningssajt som jag använt och som jag anlitat för hundratals bokningar genom åren, som fungerat prickfritt. Det blev en del diskussioner men jag stod på mej och hade en utskrift med exakt vad jag bokat (det kom en norrman som kunde läsa min svenska utskrift :-). 

Det slutade med att när vi slog oss ner för att äta middag satt vi här och kunde knappast klaga på vare sej utsikt eller komfort (förrän vi gick och la oss och insåg att någon bäddat med ett enkelsängstäcke i ett påslakan avsett för en dubbelsäng).  

Hälsningar Lena