Svarttärnorna vid Stefans hemmavatten

När jag promenerade ut till Herculesdammarna (i närheten av Kristianstad) insåg jag inte att jag var i Stefans hemmatrakter. Det kom jag på efteråt när jag mindes att han visat bilder på flygande svarttärnor. Det här är antagligen en vy som han är välbekant med.  

Ute vid dammarna häckar minst sex par svarttärnor och man står på en landremsa med denna våtmark åt ena hållet, där häckar tärnorna, och en damm på andra sidan där de flyger ut och jagar. En obeskuren bild kan se ut så här.  

Tärnorna flög fram och tillbaka med ungefär 10 minuters intervall. Ibland kom de väldigt nära och då var det svårt att hänga med i svängarna.

Det här är dock den typen av fotografering som den nya kamerans autofokus är helt fantastiskt bra på. Fåglar som flyger mot en ren bakgrund. Hinner man bara följa med när fågeln flyger förbi blir det väldigt ofta skarpa bilder, oavsett var i bildfältet fågeln är. 

OJ, hoppsan! Det var en rödbena. Det händer ju att det är en annan typ av fågel som kommer flygande men man är så taggad att man försöker fånga allt som kommer mot en. Man vet ju inte riktigt hur nära de tänker komma heller och ibland ändrar de riktning snabbt.

Beroende på hur jag vände mej var ljuset lite olika men det var rejält ljust och jag kunde ha korta slutartider.

Framifrån är svårare, även med den här kameran.

Jag kan också konstatera att det var lättare att få bilder på fåglarna då de flög ut för att proviantera, än när de var på väg tillbaka. På tillbakavägen gick det fortare och det var svårare att fånga dem i sökaren på håll. Det här är dock ett montage av två bilder, det syns på mitten.

Jag fick i alla fall se mej mätt på dessa eleganta fåglar. Hädanefter kommer Herculesdammarna vara ett av de ställen jag lägger in på min besöksrutt när jag är i Skåne och tittar på fåglar. Det fanns även en del annat här men det får komma någon annan gång. 

När jag skulle åka vidare från Herculesdammarna mot Äspet blev det stopp i den här korsningen. Det kom en väldigt lång karavan motorcyklar och sist körde tre polisbilar, det var bara att vänta. Jag körde ner sidorutan och tog ett par bilder när jag ändå stod där. Sånt som man får uppleva under en road-trip i Skåne.

Hälsningar Lena

Den skånska bokskogen och exotiska fåglar

Under min resa i Skåne passerade jag genom bokskog vid några tillfällen och vid ett ställe tvärnitade jag och stannade på en liten parkeringplats.  Jag bara måste ut och njuta av den speciella grönskan som man bara kan få i en bokskog. 

En grön matta växte under träden och den var översållad med stjärnblommor.

Det kan vara buskstjärnblomma men jag är inte säker.

Det fanns också gott om blommande ramslök.

Jag var nere på marken och letade fotovinklar och det doftade starkt av ramslöken. 

Om man istället blickar uppåt, mot det gröna bladverket, kan det se ut så här.

Här kan man förlora sej helt i det gröna.

Jag fick också möjligheten att möta några verkligen exotiska fåglar när jag hälsade på hos en veterinär som jag jobbat med i ett projekt under våren, men inte träffat IRL förrän nu. Hon har under många år fött upp amazonpapegojor.

Här är vi inne hos ett par av hennes fåglar. De har en stor "inomhusbur" i en ladugård och kan passera ut genom den rundade öppningen till en utomhusvoljär med grova grenar och gröna växter etc.   

Inledningsvis var hannen lite blyg när det stod en vilt främmande människa inne i voljären men några nötter senare tyckte han att det var helt OK att jag var där med min kamera.

Hennes fåglar lever i par och har haft egna ungar. De har utrymmen som är tillräckligt stora för att kunna flyga i och klättra, samt att de kan välja när de vill vara ute eller inne. De har förstås också en korrekt meny anpassad för amazoner.    

Man kan ändå fundera över hur dessa högintelligenta fåglar upplever sin tillvaro i vår fångenskap och om vi verkligen ska hålla dessa djur som sällskapsdjur. 

Hälsningar Lena

Storkar, hästar och ...

Man kan visserligen stöta på storkar lite här och där i Skåne, men om man vill vara säker på att få se dem på bona kan man åka till "hästmetropolen" Flyinge Kungsgård, en av våra tre riksanläggningar för hästsport. Ridaktiviteterna var i full gång då jag kom fram.

På den stora ridbanan mellan de anrika husen pågick dressyrträning.

Jag kunde inte motstå att ta några bilder på ryttarna och vad jag antar är en instruktör som sitter till vänster. Det fanns även en instruktör på banan så det kan också vara någon som bedömer ekipagen som sitter på pallen.

Den här tjejen var så välklädd i sina vita ridbyxor att det kändes mer som någon form av uppvisning än bara träning. Men hon red inte ett specifikt program. Samtidigt som jag tittade på ryttarna hade jag koll på flera storkar som stod i sina bon. 

Ungarna hade uppenbarligen kläckt för man kunde se hur de ibland pysslade med något nere i bobalen. Dock var de för små för att synas. Det fanns många storkbon på hustaken och man ser att vissa är byggda på plattformar som är placerade där för just det ändamålet.   

Storkarna flög också ut på provianteringsrundor. 

Det är stora fåglar när de passerar över huvudet och inte särskilt svåra att fånga på bild ens i flykten.

Här är det nog frågan om ett "äkta" storkbo från grunden. De här fåglarna hade byggt på skorstenen på den glass- och ridsportbutik som finns på området. En fågel som jag alltid har på önskelistan när jag åker till Skåne är gladan. Här vid Flyingen brukar det alltid flyga en hel del glador och jag spanande konstant efter dem. Plötsligt lättar en rovfågel från ett vassbestånd rakt framför mej. 

Den är mörk i det kraftiga solljuset och jag tar en serie med bilder. Men....det är inte en glada, utan en kärrhökshona. 

Sedan kom hannen. Den är ju också fin och bjöd dessutom på en låg överflygning.

Gladorna fick vänta till ett senare tillfälle och det blev brun kärrhök istället.

Hej så länge,

Lena

Man blir så glad över de första

Den första dunbollarna på hemmaplan, eller i alla fall vid Råstasjön. Jag blir så glad av att se de första kullarna för säsongen så det får bli en paus i Skåneresan.

Här är den vakande andmamman som hade nio stycken att hålla redan på. 

Jag stod på en liten bro och kunde inte komma ner på ändernas nivå hur jag än gjorde. Det fick bli den vinkel som fungerade i det sena kvällsljuset. 

Här har hon alla nio bredvid sej, redo att ge gå upp på gångvägen och sedan vidare ut i den stora pölen. Det var inte vara jag som fotograferade :-)

" - När jag blir stor ska jag bli en skrattmås! Visst syns det redan ? "
Avslutar med de två enda måsungarna jag såg. En hel del skrattmåsar ligger på ägg men det är också färre än vanligt. Fågelinfluensa härjar på holmen där de häckar och man har plockat upp hundratals döda fåglar. Dessutom en död räv som SVA bedömde hade dött av att äta sjuka fåglar. Jag var där och kollade efter hybriden och om hon fått några ungar i år. Det fanns bara enstaka grågås ungar ännu, men jag såg fåglar som låg på ägg så jag hoppas att hon ligger och ruvar någonstans.

Hälsningar Lena  

Gryningstur i Skåne

Min första morgon i Skåne och jag var förstås ute när solen gick upp. Här stannade jag som hastigast vid Revingehed och fångade en bild på solen i dimman. 

Det var rejält med dimma, för mycket faktiskt. Hade inte Google maps sagt att jag skulle svänga här för att komma till Vombs ängar, hade jag sett den här vägen (trots att jag varit här flera gånger förut). 

Vombs ängar var vitt och en ensam sädesärla på tråden var det enda jag kunde se. I dimman tyckte jag att det tassade en räv, men det visade sej vara en storspov...inte så bra fotoljus alltså.

Jag tittade på himlen strax ovanför horisonten och solen hade gått upp. 

Den här haren satt precis vid vägkanten och lät sej fotograferas genom den öppna sidorutan. Det var på tok för mycket dimma för att köra längs vägen vid Vombs ängar, så vad skulle jag göra nu.

Jag passerade sakta genom hästgården som ligger i anslutning till ängarna. Fölet hade inte vaknat ännu, stoet njöt av att äta frukost i lugn och ro. 

Den här parveln är lite äldre och vaknade när jag öppnade bildörren. 

Jag dröjde mej kvar en stund vid hästhagarna och det var lite mysigt att stå där och titta på dem. Hästarna verkade också förvånade över min närvaro så tidigt på morgonen och flera kom fram till stängslet för att kolla in besökaren. 

Jag övervägde några olika alternativ var jag skulle åka och bestämde mej för att köra mot Vombs fure. Jag hade passerat den skylten förut och det är i skogen, där borde det inte vara så dimmigt.

Jag kom till en parkeringsplats i skogen och promenerade längs en stig i samma riktning som en dam med kamera och kikare gått precis när jag kom.

Efter några hundra meter kom jag fram till Gröne damm och där var det förstås dimma, men nu var det hanterbart och makalöst vackert. 

Några gräsänder kom inflygande och i den här miljön spelar det inte så stor roll vad det är som landar.

Det är vackert vilket som. 

Sothönsen bjöd förstås på uppvisning. 

Hela tiden kunde man också höra det här paret kuttra. Det är smådoppingar och när de inte dök pratade de hela tiden med varandra. En annan melodisk sång som också hördes runt dammen var sommargyllingen. Minst två individer satt någonstans i träden vid vattnet och sjön av hjärtans lust. Vi var fyra stycken som spanade efter fåglarna men ingen lyckades få syn på någon av dem. Hannen är knallgul med svara vingar, det borde inte vara så svårt.

När klockan passerat sju och dimman började lätta på vattnet lämnade jag Gröne damm för ett leta efter storkar. Jag hade förstås en plan var jag skulle hitta dem.

Hej så länge,

Lena