Strandhäng med ungnöt

En dag körde vi upp till Ölands norra udde och besökte bl a fyren långe Erik. Innan vi kom ut på ön där fyren står stötte vi på ett gäng nötkreatur. Det hade varit enkelt att skriva kossor, men med min bakgrund kan jag inte förmå mej att göra det då det är unga kastrerade hannar.  

De gick lite överallt på parkeringen och den här tyckte att de tunga fikamöblerna var utmärkt att klia halsen mot.

Det är en färist vid bron så ut på ön för att turista runt fyren kommer de inte. 

Men man kan ju stå och titta på de som ska gå över bron. Här kommer en sliten löpare som sprungit hela vägen från långe Jan, som tog oss två timmar att köra med bil. Det är en sträcka på 16 mil. Vi förstod att de flesta löparna hade gått i mål under gårdagen och vi undrade lite var den här killen varit hela natten.

Han var inte rädd för djuren och hälsade på dem när han kommit över färisten. Det gjorde nog inte så stor skillnad för han sluttid.

Vi åt lunch vid stranden och fick vifta bort den här killen som kom väl nära bordet. 

Det verkade som att de mest ville ligga och mysa i sanden, idissla frukosten.

Eller bara stå och titta på den fina utsikten och låta den lätta vinden blåsa bort flugorna. 

Hälsningar Lena

Svalor

En svala gör ingen sommar, men här är det två och de jobbar på sin bostad så att de snart kan fylla på svalpopulationen ytterligare. 

Hussvalan bygger bo med lera och saliv samt en del växtdelar ser det ut som här. De bor gärna nära människor och de här paret bygger på bokhandelns gavel vid Ottenby naturum. Den kanske känner sej trygg mellan husen och med alla skådare som promenerar förbi. 

De flög fram och tillbaka med bomaterial hela tiden. 

Här samlar de sitt material och då förstår man varför det ser ut som en del växtmaterial i leran.

Det är en frenetiskt aktivitet i vattenbrynet.

Även ladusvalorna jobbar med bobygge och hämtar samma typ av material. 

Ladusvalan är Sveriges vanligaste svala och den häckar ända upp till Torne lappmark.

Ladusvalan är en kul utmaning att fånga flygande, eller som här när den kommer in för landning. 

Kolla in insekten som den har framför sej.

Det här är bilden efter men jag vet tyvärr inte var insekten tog vägen. 

De är fantastiskt vackra när de visar upp sej med alla stjärtpennorna utspända.

Avslutar med fyra rutor på doldisarna som åtminstone inte jag ser så ofta, backsvalor. De har minskat avsevärt i Sverige och är nu med på rödlistan som "sårbar". Avståndet var mycket långt när de här flög förbi och jag visste inte vad jag fotat förrän jag förstorade bilderna och gjorde en koll i fågelguiden.  Vi hade varit på ett annat ställe och letat efter backsvalor men inte lyckats se några, så det här blev en bonus den dagen. 

Hälsningar Lena

Småfåglar i lunden och havsörnen som överraskade

I samband med 6 juni ledigheten passade vi på att göra en tur till Öland och Ottenby. Efter gryningsturer ute vid fyren promenerade vi flera gånger i lunden. Det är grönskade lövskog men många gamla ekar. Ibland möter man nötkreatur och det kommer i ett annat inlägg.

I lunden är det betydligt mindre vind och ibland helt stilla. Man kan vandra längs vägarna eller gå in på någon av de markerade stigarna. Det är lummigt grönt och oerhört vackert. Småfåglarna sjunger och man blir ibland bara stående för att lyssna. Genom en ljudmatta av unga starar ljuder olika små sångfåglar, men sommargyllingen sjunger bara några enstaka strofer vid ett tillfälle. I slutet av denna väg kommer man till ett fågeltorn, som man kanske kan ana på bilden. Dit kommer vi på slutet av detta inlägg.

Ljuset är en utmaning när solen skiner och det kan vara väldigt stora kontraster. Men det gör det lite extra kul att fotografera inne bland träden. Gillar att man ser att det är eklöv i bakgrunden på denna bild och den grå flugsnapparen poserade fint en kort stund. 

Det finns många gamla ekar här och enligt informationstavlan finns det några som är över 400 år.

På vägen satt det plötsligt en taltrast med näbben full av "fågelgodis".

Det blommade en typ av buske mellan träden men jag har inte koll på vad det är. 

En av mina favoritblommor, humleblomster, skymtade in en solstrimma.

Det här är en flugsnappare och den ser närmast ut som en svartvit sådan, den har inte något "halsband". Men den sjöng klockrent som en halsbandsflugsnappare (vi var flera som både hörde och såg den). Det diskuterades om att det kanske var en hybrid, mer vet vi inte. 

I den här fina miljön platsar även en vanlig björktrast tycker jag.

Rödstjärt är inte så vanlig för mej så den får också vara med. Hannen sjöng och viftade med stjärten utanför en holk till synes outtröttlig. En hona höll till i området och jag hoppas verkligen att han fick napp efter allt arbete. 

Till slut hittade jag en mindre flugsnappare. Han sjöng av hjärtans lust och poserade hur villigt som helst, i skuggan. 

Jag väntade och följde fågeln som flyttade mellan några olika grenar. Hela tiden sjöng den. Jag tror att det var vinden som gjorde att solen precis nådde ner till den under en kort stund och jag fick några rutor. Vi gick sedan hela vägen ut till tornet och där är det inte så mycket för fotografen pga av stora avstånd, men det kan finnas en hel del att se genom en tubkikare. 

Min sambo spanade i tubkikaren och jag stod mest och slötittade ut mot en horisont med mycket värmedaller. Nötkreatur betade långt borta men det kom också något stort flygande mot mej. Jag sa till min sambo att titta upp för här kommer något besynnerligt. En havsörn som bär på två långa saker....

Jag tog en serie med bilder och örnen hade två långsmala fiskar i sina klor. Efter en del diskussion med några som kunde mer om fiskar i Östersjön än vi, kom vi gemensamt fram till att det måste vara näbbgäddor som örnen lyckats fånga. Hur den lyckats ta två stycken kan man bara spekulera om men häftigt att få se.

Hej så länge,

Lena

Ölands södra udde

I samband med ledigheten 6 juni tog vi ledigt ett par extra dagar och gjorde en minisemester på Öland. Det här är också lite av en återkommande försommartradition. Det blev några riktigt tidiga mornar för min del. Solen gick upp strax efter fyra på Öland. Här vid fyren långe Jan på södra udden.  

I vattenbrynet rör sej några kustsnäppor i det varma gryningsljuset

Efter en kort stund ansluter några småsnäppor. Strandpiparen i förgrunden ger en viss uppfattning om hur små dessa fåglar är. 

Solen har nu gått upp helt och ger lite värme. Det ser vackert ut men det blåste isande vindar som ökade till 19 m/s på eftermiddagen. Då är det t o m svårt att hålla i en kamera och man törst inte släppa tubkikaren som står på stativ. 

Men i den tidiga gryningstimmen var det fortfarande rätt stilla och man kunde höra sälarn småprata med varandra där de låg ute på stenarna. Banansälar brukar vi kalla dem. Några småskrakar flög förbi och långt ute över havet passerade en flock prutgäss. Väl synliga i en tubkikare men inte i kameran, trots 500 mm brännvidd.

Det fanns mängder med sälar utanför södra udden och deras mysiga läten hördes hela tiden i bakgrunden. 

När jag tittade ut över våtmarken ute vid fyren gick där en ensam svan. Insåg när jag tog bilden att jag måste titta i Fågelguiden. Det var en mindre sångsvan och så här snyggt poserande har jag aldrig haft en sådan. De få gånger jag sett mindre sångsvan har det varit på långt håll tillsammans med vanliga sångsvanar, där man kan ana sej till att de är något mindre och har kortare halsar. Det gula fältet på näbben är också mindre på dessa och det var den detaljen jag måste kolla i Fågelguiden (när det inte fanns några sångsvanar att jämföra med).

När jag spanade på svanen såg jag hur det rörde sej bakom den, "Ottenbyharen". Man ser ofta en hare mellan husen tidigt på morgonen. Nu var den tydligen ute vid stranden och åt frukost.

Men det var inte bara en hare...den hade flera kompisar med sej (eller kanske familjen). Hur som helst verkar den vara lite morgontrött och vilar ögonen en stund mellan tuggorna.

Jag njöt av att stå där och titta på hararna. De andra fågelskådarna på plats fattade nog inte ens vad jag tittade på så länge. Det var dock väldigt kallt på udden och jag behövde promenera och värma upp mej (fast jag hade vinterjacka och långkalsonger). 

Jag tog bilen och körde långsamt längs vägen mot "Lunden". Här är det fågelskyddat och tofsviporna häckar vid vägkanten. 

Den lilla tofsvipeungen har lite konstiga proportioner med väldigt stora fötter och kraftiga ben.

Silvertärnorna ligger också på ägg nära vägen och här har det precis varit vaktombyte. 

Det betar djur på dessa marker och här blir en tacka attackerad av två silvertärnor som tyckte att hon var på tok för nära deras bo. De var mycket nära huvudet på henne, men jag hann inte få upp kameran i tid. 

Innan jag når parkeringen vid norra Lunden passerar jag även några dovhjortar som ligger och idisslar sin frukost i morgonsolen. Nu skulle jag ut och leta efter sommargyllingar och mindre flugsnappare.

Hej så länge,

Lena

Sista rutorna från Skåne och glador förstås

Under de tre dagar jag åkte runt i den Skånska naturen blev det långa promenader, många olika fåglar och flera andra fina upplevelser. Här kommer ett sista axplock från min resa. Ståtliga storspovar vid Vombs ängar en morgon då det inte var dimma.  

De små flugorna surrade runt fågeln som precis avslutat sin morgonputsning.

En gulärla som sjunger för full hals. 

På väg mot Everöd där jag skulle sova sista natten passerade jag dessa hjortar som passade på att provsmaka sej fram i ett rapsfält.

Gravänder fanns det som vanligt gott om och jag bjuder på en bild, mest för att de ju är ganska exotiska för mej . Den här bilden är tagen vid Äspet, Åhus och där fann jag också skärfläckor, men de ska få ett eget inlägg tillsammans med nytagna bilder från Öland, som vi besökt över helgen.

Glador står alltid högt upp på önskelistan när jag åker till Skåne och visst finns det glador, man ser dem ofta. Tyvärr lyckades jag inte få till några bra bilder på glador i miljö och det blev mest flygande fåglar mot en blå eller ljus himmel. Vilket blir lite trist. 

Men de är ju tjusiga i färgsättningen.

Här en glada som har problem med en särskilt efterhängsen kaja. 

Den här stod jag och tittade på en lång stund om den inte skulle hitta en byte att dyka på. Det gjorde den, men den landade bakom några hästar i en hage och kom sedan uppflygande med vad som såg ut som ett snöre. En kopparödla kanske eller en liten orm.

Den verkade ha vissa problem att hålla kvar sitt byte och tittade ofta på det. Den flög också rakt mot solen och ljuset blev bara värre ju närmare mej den kom.

Den lyckades hålla kvar maten så länge jag kunde se den och innan den försvann bakom några stora lövträd där den nog hade ett bo.

Det var årets skånska glador. Vi såg även några på Öland men på samma sätt, flygande mot en enfärgad himmel. 

I Everöd sov jag på ett Bed & Breakfast som var mycket välordnat och praktiskt. Frukost stod i kylskåpet och man valde att äta den när man ville, vilket passade utmärkt för mej som ville ut en sväng riktigt tidigt och sedan komma tillbaka och äta innan jag skulle påbörja hemresan. 

Tvärs över vägen gick de här lurviga djuren och jag kunde inte motstå att ta några bilder på kalven. Här var det ordentligt stängslat med eltråd.

Tidigt på morgonen när jag kom ut låg den här och idisslade i de första solstrålarna. Den får avsluta kavalkaden från min Skåneresa som också gick via Joakim och Maja vid Läckö slott.

Hälsningar Lena