Lövsprickning i den nordligaste bokskogen

Ganska oplanerat blev det en morgontur till Sveriges nordligaste bokskog vid Fånöö utanför Enköping. När jag kom dit mötte jag en tjej som promenerade med en häst.

Jag blev snabbt helt trollbunden av träden och grönskan som hade börjat spira.

Men plötsligt är det någon som puffar på mitt ben. En liten terrier, antagligen en strävhårig jack russel, försöker fånga min uppmärksamhet. Den har släppt en pinne vid mina fötter och tycker att jag ska ta upp den och göra något med den. Helst nu på en gång!

Det är tjejen med hästen som vänt och passerar igen. Hunden är förstås hennes men den tycker att det är roligare med en främmande person som står i diket och fotograferar träd. Jag hade 16-35 på kameran och väldigt liten bländare, så jag höll kameran nära marken och tog några bilder på den pigga hunden. För mej blev det här en bild med hög "må bra faktor" och helt oväntat då jag aldrig mött någon när jag fotat här förut. 

Jag experimenterade inne bland träden och det blev en hel del stående format.

Det var mysigt och jag njöt av att vara där trots att jag visste att bilen var felparkerad (men inte i vägen för den som måste passera, ens med en jättetraktor). 

Några bilder med stor bländare är ju nästan obligatoriskt. Jag har ännu inte hittat formen för hur man visar en bokskog på bästa sätt så jag testar mej fram.

Passade på att ta en bild på gården Fånöö, ett fint ställe onekligen och ett rätt bra läge.

Vitsipporna blommade fortfarande och löven hade precis börjat spricka ut i den nordligaste bokskogen. 

Hälsningar Lena

Kungsfiskarna i Fyrisån

Peter visade bilder på kungsfiskare från min "hemmaplan" dvs Årike Fyris i Uppsala. Trots att det är nära mitt jobb har jag ännu inte haft tid att spana på dem. Onsdag efter jobbet lyckades jag få till en stund. Först en bild från båthamnen där man kan sitta på en fin bänk med tillhörande bord och spana. Ibland sätter sej kungsfiskaren på en av pollarna.

Boet har den en bit därifrån och det är minst lika risig miljö som det par som Peter visade. Här sitter den nedanför boet.

Det här är samma par som Peter visade och för er som vill se miljön runt fåglarna ser det ut så här. Man står på motsatta sidan av ån och det är minst 30 meter till fåglarna dvs 500 mm brännvidd är egentligen för kort. Men med 45 mp kan man ju beskära en hel del. 

Här flyger honan in i boet med hannen som hejar på utanför.

Honan flög ut ibland och gjorde en kort sväng över vattnet. Det var inte helt lätt att hänga med men kamerans autofokus gjorde det, ibland i alla fall.

Här har honan varit ute en sväng och är på väg tillbaka.

Eftersom de blir smutsiga inne i boet badas det en hel del. 

Den här badade flera gånger bakom den tjocka pinnen den nu sitter på. Det blev inga bilder värda att visa som ni kanske förstår.

Om man hasar ner för slänten och sitter vid kanten av ån kan man få den här vinkeln. Men det är fler pinnar och annat som kan komma i vägen om man väljer denna plats. Det kommer nog att bli fler turer hit för att se hur de går för dem. Det finns också en trogen skara entusiaster här som bevakar vad som händer, så man kan alltid få en uppdatering om hur det står till med kungsfiskarna när man kommer dit (och en hel del annat om fågellivet i detta område).

Hälsningar Lena

Doppingdans

Det var skäggdoppingar på Kyrksjön den här fina morgonen och skäggdoppingar så här års brukar kunna bjuda på charmerande underhållning. Jag spanade och väntade...

De höll till ganska långt ut på sjön och det hände inte så mycket. Jag tog fram min frukostmacka.

Plötsligt var de två doppingar rätt nära bryggan och jag fick bråttom att hitta någonstans att lägga mackan samt komma i en bättre position på den frostiga bryggan. Jag hann ner på knä...

Då dök de...attans! Men ibland händer det grejer så här års och jag hade kvar fokus en kort stund till.

Då skvätte det till och de kom uppfarande tillsammans med en massa växtmaterial i näbbarna. Full fart med simfötterna. 

Det riktigt intensiva skvättandet pågick inte många sekunder och det är nog jobbigt att hålla den positionen. 

Den fina dansen mattas av men de behåller positionen och växterna ytterligare en liten stund.

De svänger sina huvuden och skvätter lite, och jag hoppas att det är skarpa bilder jag har lyckats få för det gick fort. 

Så släpper de grönsakerna och avrundar mer värdigt dansen. Precis då sipprar en liten solglimt ner på fåglarna.  

De avrundar ganska snabbt och nickar ett par gånger mot solen. 

Sedan simmade de ut på sjön där det fortfarande var lite dimma kvar i den skuggiga delen. Jag tog upp min halvätna macka och smygtittade på bilderna. Det började bli dax att åka hem och sedan till jobbet. Innan jag kom till bilen hann jag dock med att möta en sädesärla på en väldigt fin plats, bilder som några av er nog har sett.

Hälsningar Lena

Tidigt en morgon i maj

Så här års får man stiga upp väldigt tidigt för att vara på plats när solen går upp. Jag hade klockan ställd på 03:45 en morgon för att hinna till Kyrksjön i Bromma precis i rättan tid för att njuta av det finaste morgonljuset. En liten svarthakedopping var på plats vid bryggan när jag kom fram.

Jag spanade ut mot den mörka delen av sjön och lyckades precis fånga en vit skepnad som jagade över vattnet, en fisktärna. 

Tre gräsandshannar hade stämt träff i arla morgonstund och de inledde gryningsmötet med en uppdatering om den senaste kvällens uppvaktningar av särskilt vackra honor. 

En svarthakedopping kuttrade ensam vid bryggan. Jag kunde inte låta bli att reflektera över att det kan vara så tyst i en morgon i en Stockholmsförort, som dessutom har en flygplats. Men vid femtiden har kanske inte så många har vaknat ännu... 

Solen smyger upp bakom trädtopparna.

Svarthakedoppingen har hittat sin älskade partner och de simmar tillsammans i det gyllene ljuset.

Gräsandshannarna har klarat av sina historier om nattens erövringar och intagit snoozläge i gryningen.

Sothönan har precis börjat sin dag med att plocka upp diverse olika växter från sjöns botten. En del ratas en del blir frukost.

Jag hörde svarthakedoppingarna i vassen. De var väldigt gulliga mot varandra och det verkar lovande för det fortsatta beståndet av svarthakedoppingar i denna sjö. Här är det i alla fall en partner som har förstått allvaret och insett att det är hög tid att inreda en bostad för den framtida familjen.

Tufft jobb att bygga bo.

Jag hade också fått span på ett annat par i sjön, eller snarare flera. Det fanns minst tre par skäggdoppingar och de verkade alla mycket aktiva. Jag lämnade bryggan med svarthakedoppingar och gick runt halva sjön för att se vad som hände på andra sidan. Det kommer i nästa blogg.

Hej så länge,

Lena

Kosläpp!

Idag var det kosläpp på mitt jobb. Eller mer korrekt var det kosläpp på Lövsta lantbruksforskning som hör till SLU, dvs Sveriges Lantbruksuniversitet, där jag jobbar. 

Det här är "vip-läktaren" med plats för dekaner, SVT journalisten, Mats som är chef på Lövsta och skulle säga några ord innan kossorna kom ut m fl. Jag valde att stå på marken vid sidan av flaket för att få en bättre vinkel. Mats hade inget emot det, om korna kom väldigt nära kunde jag väl krypa under stängslet...eller säga "schas".  

De första korna kommer ut i solen och spritter iväg. 

De blir antagligen förvånade över både publiken och det strålande solskenet. Dessa kor går ju lösa även inne i ladugården och är vana att röra sej fritt. Dock inte på så stora ytor att de kan spralla runt hur som helst. 

Ett och annat krumsprång bjuder de på och de blir nästan lite "vilda västern känsla" när de kommer springande mot mej. Jag fotar det mesta med 100-500 mm, så de är inte så nära och dessutom fullt upptagna med att skutta runt.

Inte riktigt rodeostandard på det skuttet men det är ju trots allt en högproducerande mjölkko.

Korna galopperar förbi mej och vidare ut på det gröna betet som avgränsats just för detta evenemang. Det är massor med folk på plats och man har arrangerat med parkering och stråk för hur folk ska gå på ett mycket bra sätt. Man släpper bara ca 50 kor vid detta tillfälle, för att det inte ska bli för trångt och stökigt. Resten får komma ut efterhand. 

När den värsta ruschen är över inser några kor att de kanske är törstiga.

En del har också förstått att det finns andra fördelar av att vara ute än att springa runt i solen. Det växter en massa grönt och gott på marken.

Andra måste  göra upp med någon särskilt besvärlig kopartner...

Nu ska man etablera rangordning för utomhusvistelse, eller bara göra upp med någon som man inte haft möjlighet att gruffa med inomhus. 

Det sker en del kraftmätning, pannben mot pannben, men det är kortvariga möten och det ser inte särskilt allvarligt ut.

Andra nöjer sej med att vänskapligt buffa lite på en kompis och sedan provsmaka på gräset. Korna verkar överlag väldigt nöjda.

SVT var där och kollade av vad den yngre publiken tyckte.

Arla bjöd på mjölk och stora kanelbullar.

Vädret var strålande och många passade på att njuta i solskenet. Hade man inte med sej eget fika passade ju bullar och mjölk alldeles utmärkt. 

Flera av mina kollegor passade på att berätta om pågående forskningsprojekt med anknytning till korna och vid den här stationen visade veterinärer hur man kan hjälpa till att dra ut en kalv. De i gröna västar är vår dekan och en professor i reproduktion. Det var betydligt fler än de två barnen som stod närmast som följde denna demonstration. 

Det hela slutade lyckligt och kalven överlevde den jobbiga förlossningen. Modellen är rätt verklighetstrogen och den väger 35 kg, veterinären som förlöste den blev rejält svettig i solen. 

Hälsningar Lena