Mer action i nya fågelrestaurangen

Jag ville ha mer actionbilder på min nyriggade matplats och testade att sätta kameran på stativ, fokusera manuellt på en punkt ungefär mitt på "brädan" i djupled och dessutom använda fjärrutlösare (från Björn Björnssons samling av kameraprylar, tack den fungerar utmärkt!). 

Så länge fåglarna satte sej inom bildfältet och där jag ställt skärpan fungerade det alldeles över förväntan. Jag kunde dessutom sitta ännu bekvämare än jag gjort tidigare och fick dessutom bättre överblick när jag skulle trycka av. Helst ska man ju ta bilden precis innan fågeln har landat. Det blev förstås en hel del skräpbilder, men det är ju bara att slänga i den digitala världen.

Jag har mest koltrasthannar på besök men den här honan visste vad hon ville ha.

Hon försvarade sin matplats på ett imponerande sätt och båda fåglarna lyckades dessutom hålla sej inom det ganska begränsade skärpedjupet, vilket förvånade mej ännu mer.

Kolla vilken stridspose!

Snöflingorna (som jag pudrat med) yrde när hon gick till attack. Den här hannen var inte bjuden till samma bord, det stod helt klart. 

Han drevs effektivt på flykten. 

Honan landar med snön skvättande runt sej, puh nu skulle den väl få äta ifred.

När man sitter med tummen på avtryckaren och tar sju bilder per sekund händer det att det blir några "bonusbilder", för man har inte lyft tummen.

Så blev följande tre bilder till. Koltrasten har hunnit ta ett frö (det är två sekunder efter bilden ovanför) när talgoxen dyker upp.

Den ser ut att artigt be om lov att få ta ett frö...koltrasthonan ser ut som att hon inte kan tro sina öron (eller vad tycker ni?)

Talgoxen får veta hut på bästa koltrastmaner. Just då släppte jag tummen från fjärrutlösaren. Talgoxen drog i alla fall och kom tillbaka en stund senare.

Har jag då fått några nya besökare? Jo, detta fina domherrepar dök upp, men de ville inte sitta där jag dukat åt dem utan satte sej i mataren. Det fick gå den här gången.

Den här lilla titan dök också upp och den har redan börjar öva på vårsångerna. Jag har också sett en stenknäck i skogen samt en nötskrika som helt kort landade i trädgården, men inte där jag kunde få en bild just då. 

Hälsningar Lena

Vad får man om man riggar med korv?

I helgen lyckades jag också få några timmar bakom vardagsrumsfönstret. Jag var spänd på vad min nya matning kunde ge. En dag provade jag att bjuda på korv (förutom frön) och även ett par klickar bordsmargarin. Inte helt oväntat var en skata snabbt på plats.

Den var nog på väg till korven men fick syn på en klick fett som förstås stelnat i kylan. Det gjorde att den fick med sej hela klicken. Den skulle ju småfåglarna få gotta sej med.

Det dröjde inte länge förrän det kom en ny skata och högg en korvbit. Det är ju inte så dekorativt med korvbitar på pinnarna, men jag misstänkte att de skulle försvinna ganska fort. 

Fin frukost för en hungrig skata. 

Koltrastarna provade också korven. Här är det en gammal bekant med vita fjädrar på huvudet.  Inte så gott som daggmask men helt OK verkade den signalera.

Nötväckan var mer skeptisk och provade bara en tugga. 

Den föredrar frön men mellanlandar ibland på pinnarna innan den sätter sej i automaten.

Det var lite solglimtar i skogen bakom mataren och ljusare än vid min första sittning. Vi har flera större hackspettar som poserar villigt. När jag var ute och riggade korvarna hörde jag även en mindre hackspett trumma i skogen. Jag har sett den en gång när den nog mest av en slump satte sej i rhododendronbuskarna närmast skogen. Vilket drömbesök att få en sådan inom fotoavstånd, men de kanske inte är intresserade av en matning.

Jag var ju spänd på om det skulle dyka upp några "nya" arter som vi inte ser vid våra automater utanför köket. Den här trädkryparen kom inte fram till maten, men klättrade längs stammen på det närmsta större trädet utanför vår trädgård. I samma träd landade också en nötskrika, men den hann jag inte ens få på bild. Det var annars en fågel jag tänkte kunde vara intresserad av korven.

Koltrastarna var ju där som vanligt och när korven var borta åt de gärna av fröna. Hittills har jag fotat mest med kameran handhållen och autofokus. Fåglarna sätter sej på olika ställen och jag måste vara rörligt för att fånga de som sätter sej på inflygningspinnarna. 

Nu testade jag även att sätta kameran på stativ, fokusera manuellt på en pinne ungefär mitt på brädan och sedan invänta den action som koltrastarna eventuellt skulle bjuda på. Det blev en bild värd att spara, men det kommer fler dagar och ljusare tider. Nu är det snart helg igen.

Hälsningar Lena

Sidensvansar i badet

När jag klev av pendeltåget på Knivsta station efter besöket i Tanto, hörde jag dem på håll. Vid cykelparkeringen finns en dunge med buskar och några gamla äppelträd. Där satt det minst 150 sidensvansar. Solen hade precis försvunnit bakom servicehuset och det var sent på dagen för foto, men något skulle det väl kunna bli. 

Äpplena låg på marken och var precis i det tillståndet som Jan beskrivit som sidesvansarnas favoritföda. Det luktade jästa äpplen och fåglarna hade kalas. Det är dock inte så lätt att fota dem när de flockas på marken inne i ett buskage. 

Det här är nog den bästa bilden från buskaget, för de bruna kladdiga äpplena är inte den mest lämpliga bakgrunden för dessa fåglar.

Den finns ett litet vattendrag som rinner längs med järnvägen i Knivsta. Jag såg att en del fåglar dök ner där och gick för att spana ner för de ganska branta sidorna. Sidensvansarna behövde visst bada efter middagen bland de kladdiga äpplena och de hade lika svårt att samsas om badplatserna som de brukar ha om mat. 

Det fanns ingen möjlighet att komma ner på samma nivå som fåglarna och det var dessutom en hel del gammal vass och torkat gräs längs kanterna. Men det blev några bilder med "gräsfilter".

Den här visade upp sej fint och satt dessutom på min sida av vattnet.

Samma frenetiska badglädje som man ser hos andra fåglar.

Nybadad och fin inför lördagskvällen. 

Jag tog en tur tillbaka till denna plats på söndagen men då var det bara ett litet gäng fåglar och det passerade hela tiden folk som kom eller gick till tågen som störde dem. Det här var nog årets möte med sidensvansar för mej.

Hälsningar Lena

En tur i Tanto och fotoutställning

I lördags tog jag pendeltåget till Stockholms södra, promenerade till Tantolunden och gick runt bland kolonistugorna. Allt var igenbommat, stängt och nedvissnat. Vinter i odlingslådor och rabatter, men utan snö. Det här fågelbordet är i behov av lite upprustning, eller totalrenovering kanske är mer rätt. 

Vintergrön och mönsterklippt. Det här var nog den tjusigaste trädgården jag såg. Trädgårdsodlingar ska vara vissna nu och löven bruna, men här fanns en avdelning som var imponerande i både färg och form. Just när jag tagit den här bilden hörde jag ett högt skränigt läte...

Nästan rakt ovanför satt en nötskrika i ett träd.

Det kändes som att vi fick ögonkontakt helt kort. Antagligen var det ljuden från kameran som den tyckte lät intressant.

Sedan återgick den till att leta efter något ätbart på trädgrenarna. Det var ju hög tid för lunch.

Jag gick upp till toppen av Tanto och tittade ut över Stockholm. En äldre man med en glad liten pudel informerade mej om att det här är Stockholms finaste park. Hunden la en tennisboll mellan mina fötter och satte en tass mot mitt ben när jag inte reagerade tillräckligt snabbt.  

Hunden sprang efter bollen och skatan flög bort över Stockholm. Ett kort och trevligt möte med en man och hans hund. En stockholmare som hade tid att prata en stund. 

Jag promenerade ner mellan kolonistugorna och mot Timmermansgården.

Där var det vernissage för en fotoutställning där bl a Bengt var en av utställarna. 

Bengt var förstås på plats och inbegripen i en diskussion när jag kom. 

De som ställde ut hade gått en kurs tillsammans på Fotografiska + någon extra person som hade blivit tillfrågad. Det var ganska olika bilder som visades.

Det här blev min favorit på utställningen. Rosten såg så äkta ut att jag hade inte blivit förvånad om den färgat av sej på mina fingrar om jag rört vid bilden.

Björn B kom också förbi och till höger hänger Bengts bilder tagna på Fårö i november. Gotland kan bjuda på fina motiv även under den mörka och blöta årstiden.

Hälsningar Lena

Riggat ny matning

I helgen har vi ställt iordning en ny matning genom att flytta en frömatare närmare tomtens kant och mot skogen. Förut har vi haft en flera meter hög häck av syrener där och även om småfåglarna tyckte om att ha dessa buskar som inflygning blev det dålig bakgrund om jag fotade dem. Det mesta av syrenerna är nu kapade i knähöjd. Jag hoppas locka fram en del arter som jag sett i skogen bakom vårt hus och som inte, eller väldigt sällan, kommer till mataren i trädgården. En blåmes var först på "fotoplatsen".

Talgoxen kom snart efter. De två vanligaste arterna vi har och som ständigt äter vid de andra två matställena. Jag fotar från vardagsrummet så det är bekvämt. Tyvärr väldigt mörkt vid detta första test. ISO 5000 på de flesta bilderna. 

Nötväckan gillar att komma och hämta frön. Tyvärr förstörde jag all frost på mossan och pinnarna när jag arrangerade detta. Jag skulle gärna se lite snö på denna plats och helst även en gnutta sol i skogen bakom. Det tar tyvärr minst en månad eller mer innan solljuset når hit, inte idealiskt men det är vad jag har tillgång till, om jag inte bygger en skogsmatning med "utesittning". 

Jag har också riggat en del inflygningspinnar. 

Vi har flera hackspettar som kommer in i trädgården och de var även snabbt framme vid denna matning. De häckar nära vårt hus och vi brukar även se deras ungar under sommaren.

Det tog bara en timme så kom den första efterlängtade gästen. Tofsmesarna kom förut till talgblocket utanför köksfönstret, men de senaste åren har vi bara sett dem enstaka gånger. Vi har dock hört dem i skogen så de finns fortfarande i närheten. Den satte sej först i resterna av syrenerna och då blir avståndet lite för långt, dvs bilden är kraftigt beskuren.

Den landade ofta direkt i mataren men det blir ju inte så snyggt. Men efter ett tag hittade den också en av inflygningspinnarna. Nu har jag trimmat bort den utstickande pinnen till vänster. När småfåglar satte sej på den blev det mer pinne än fågel. 

Vi har förstås också ett helt gäng koltrastar. Den här är extra kul för de vita fjädrarna gör att man kan känna igen den som individ.

Det är en kaxig kille som ofta tog fotoplatsen i besittning och glufsade i sej frön som ligger bakom pinnen den sitter på.

Den här dök upp sent på eftermiddagen, när ljuset började avta. Den har en vit stjärtpenna och en del vita små fjädrar på huvudet. Jag trodde först att det var snö, men det är bara prickarna på näbben som är det. Den vänstra pinnen ska riggas på ett annat sätt. Det är detaljer som man inte ser förrän man börjar fota och inser hur fåglarna landar.

Avslutar med en koltrast som jag gillar trots att den är mörk. Du vill jag ha helg igen så jag kan spana genom fönstret och se om någon mer av skogsfåglarna vågar sej fram. Vi upptäckte på söndag kväll att rådjuren också hittat fotoplatsen och slickade tacksamt i sej de frön som låg kvar. Bara de inte river mina arrangemang kan jag nog leva med det.

Hälsningar Lena