Sädesärlan

Väldigt tidigt i morse mötte jag min första sädesärla för säsongen som seriöst ställde upp på att bli fotograferad. Den trippade runt på gamla trädstammar som låg i det grunda vattnet vid Kyrksjön i Bromma.  

Den stannade med jämna mellanrum för att plocka någon liten godsak från vattenytan. 

Ett litet frukostsnack för en ärla. Klockan vara bara sex, det var två minusgrader men helt vindstilla inne bland träden. 

Ooops, den lutade sej lite för långt ut. Men en fågel fixar ju det.

Jag kom hem vid sjutiden och kände mej mycket nöjd. Det fanns fler fåglar vid Kyrksjön men de bilderna har jag inte ens hunnit titta på än.

Nu är det fredag!

Hälsningar Lena

Ringduva vs skata

Vi har ringduvor nu som intagit de bästa matplatserna på marknivå och bevakar dem noga. Här dyker det upp en hungrig skata som försöker tränga sej på. Kolla in blicken från duvan.

Det regnar och är ganska mörkt, samt att jag fotar från vardagsrummet dvs bakom treglasfönster. Här har jag använt brusredusering i LR på alla bilder. Det tar tid men ni kan ju själva se resultatet.

Duvan tar kommandot och tycker inte ens att skatan förtjänar att få vara med på bild.

Spänt läge, kan dessa två äta från samma matplats?

Skatan är snabb och testar att ta för sej av godsakerna. Det fungerade mindre bra...

Den blir bortkörd med buller och bång, eller i alla fall våta fjädrar.

Den kaxiga ringduvan som erövrat matplatsen får dock inte sitta där och njuta mer än ett ögonblick. Plötsligt landar en till ringduva!

Oops, bara att dra vidare. Man kan ju komma tillbaka lite senare...Här finns det i alla fall lite godsaker fortfarande.

Hälsningar Lena

En helg med trädgårdspyssel och första skörden

Denne helg blev det en del gjort som behöver göras så här års. Mycket i trädgården och idag då de småregnade blev tomaterna planterade på sina slutliga platser i växthuset. De har stått i det lilla plasttältet (bakom Fredrik) i en månad och nu fick de inte plats på höjden längre. Alltså omplantering och så hoppas vi att det inte bli alltför många minusgrader. Här är det en del pyssel att få igång bevattningen. 

Här växer gurkan fint i vardagsrumsfönstret. När pelargonerna flyttade ut blev det helt tomt, så då satte vi dit en Picolino minislanggurka. Det är två ganska stora gurkor vid krukans kant och idag skördade vi den första. En del tycker kanske att gurka inte smakar så mycket, men den här smakade väldigt mycket gurka och var krunchigt krispig att bita i. Här blir det förhoppningsvis många fina gurkor innan vi kan börja skörda i växthuset. Fröpåsen har redan betalat sej :-)

Vi har ringduvor som kommer och letar frön under automaten. Jag lägger ut lite extra på stubben och då får de också ställa upp på bild ibland. Fina blågrå nyanser i fjäderdräkten om man tar sej tid att titta på dem.

Trevliga gäster som inte gör så mycket väsen av sej. Sitter och kuttrar på en gren ibland.

Jag var och tittade till lammen och de har växt en del samt smutsat ner sej. Inga vita "lambilamm" här inte, men de såg ut att ha det mycket bra.

Vi hoppade över majbrasan och allt annat ståhej som sker inne i Uppsala denna helg. Detta kollage får sammanfatta vår långhelg istället. Förutom gurkan skördade vi en hink jordärtsskockor och satte potatis i det landet. Kul med de första grönsakerna man kan ta in och äta. Ärtskotten nere till höger växer i en låda på köksbordet. Gräslök till en örtsås kunde vi också skörda. Tomaterna blommar för fullt och en hel del annat också. Penséerna kan jag inte motstå för de fina färgerna. 

Nu börjar en ny vecka, men den är en dag kortare :-)

Hälsningar Lena

Bokskogen och vitsipporna

Jag var nyfiken på hur den lilla bokskogen utanför Enköping såg ut nu, dvs tidig vår. Efter jobbet på fredag drog jag dit en stund innan middagen. Löven hade inte börjat spricka ännu men det var fint ändå. Jag hade dock inte väntat mej att de orangea "snöpinnarna" skulle stå kvar. 

Här kan se se hur det såg ut vid sensommar och höst i Sveriges nordligaste (planterade) bokskog. 

Lite här och där växte vitsippor. Inte de stora frodiga blomstermattor man ser ibland, men gröna öar med blommor bland de brunröda fjolårsbladen

En del av skogen är inhägnad och används som betesmark. Där var det väldigt rent mellan de stora träden.

Solen stod fortfarande lite för högt på himlen, klockan var bara halv sex, men jag kunde inte stanna så länge och det tar en timme att köra hem. Jag ville gärna ströva in bland träden men det är parkeringsförbud längs hela vägen och dessutom vårbruk. En traktor med dubbelmontage skulle inte ta sej förbi min bil.   

Trots att det bara är några hundra meter grusväg genom "skogen" är det en mycket vacker plats och väl värt ett besök. Jag kommer att åka tillbaka när bladen börjar spricka ut och det blir så där vackert ljusgrönt.  

Det fanns ju också vitsippor och jag hade min gamla 7D mk II med mej för att fota just vitsippor. Varför den kameran när jag nu har en ny kanske ni undrar? 

Jag ville testa att fota sipporna med min Tokina 10-17 mm fisheyezoom, ett favoritobjektiv under ytan som jag sällan använder på land. Det passar inte på fullformat, därav fick den gamla 7D följa med. Bilen, jag hade inte tänkt att den skulle vara med, men med 10 mm får man med mycket.  

Det roliga med denna extrema vidvinkel är att "närgränsen" är 14 cm. Jag körde ner kameran bland blommorna och testade med såväl motljus som medljus. Jag låg inte på marken (det var blött) utan tog bilder lite slumpmässigt där jag tyckte det såg lovande ut. Som man kan göra när man fotar digitalt. 

Jag tycker det är svårt att få fram den stora mängden av vitsippor som man ser ibland. Bilderna blir lätt platta och trista. Här var det en liten hög som gjorde att sipporna nedanför högen framträder. 

Många föredrar de trolska bilderna på enstaka sippor med extremt kort skärpedjup, gräsfilter och motljus. Jag har förstås testat det många gånger.

Det här får man väl se som raka motsatsen och det kan väl också fungera? Just vitsippor växer ju ofta tätt tillsammans och bildar praktfulla blomstermattor i skogen.

Med 14 cm närgräns kan man sätta kameran mitt framför en blomma. Här hade det nog blivit ett hel del "bling" om jag haft en stor bländare, men det spar jag till en annan fototur. 

Solen strålade när jag lämnade Fånöö bokskog för denna gång.

Hälsningar Lena

Gryningstur

Det fina vädret lockade mej att göra en gryningstur och då får man stiga upp rätt tidigt så här års. Vid halv fem åkte jag hemifrån till Hjälstaviken.  Solen var precis på väg att gå upp när jag kom ut på spången, där det fortfarande är rätt mycket vatten kvar. Dimma hade jag tänkt mej, lite vagt i alla fall, men det fanns inte tillstymmelse till något sådant. OK,  jag var ute efter andra motiv. 

Jag hade faktiskt en plan för min morgontur och den var inte beroende av dimma. Jag ville fota sothöns som bråkade med lång slutartid, i guldgult motljus. Veckans fotocup har inspirerat mej och även om bilden inte skulle vara med i cupen, ville jag jobba mer med den tekniken. Sothönsen var på plats.

De var där men de ville inte alls bråka på rätt plats dvs där det gyllene ljuset var.  

Jag fick ett par rusningar men det jag helst ville ha pågick på långt avstånd i helt fel väderstreck i förhållande till ljuset. 

Solen gick upp och skrattmåsarna putsade sej i gryningsljuset. 

Jag tittade ut över vattnet som inom några veckor kommer att torka upp och bli betesmark till köttdjur. Det var trots allt en ganska fin morgon. Jag plockade fram min frukostmacka med stekt ägg och skinka. Helt OK att sitta här och äta en stund. En rördrom passade på att basunera ut sitt vårbudskap som en låg vibrerande ton.

Jag njöt av stunden och ett par korpar passerade.

En skäggdopping blev extra fin i det låga solljuset.

Jag vandrade längs spången genom vassen och kom till gömslet. Det hände inte så mycket där men gässen försökte i alla fall säga att den här flotten var upptagen.

En sävsparv landade så nära gömslet att jag knappt hann få en bild innan den drog vidare.

Jag satt en stund i gömslet och spanade ut över vattnet. Fiskgjuse och kärrhök är vanliga gäster här, men avståndet blir ofta långt. En kärrhökshona bjöd på den finaste uppvisningen. En äldre havsörn passerade också men på långt håll. 

En ensam skäggdopping lockade efter en partner. Kanske fanns det någon där i vassen som jag inte fick se.

På väg frän gömslet fick i alla fall gässen visa upp sej i motljus.

Lite action blev det.

Jag vandrar tillbaka på spången, mot bilen. Efter en andra frukost hemma kunde dagen börja som vanligt.

Hälsningar Lena