Gryningsbilder "revisited"

Tittade igenom mina bilder från Knuthöjdsmosse igen och konstaterade att det fanns ju några gryningsbilder som kändes värda att visa, även om vi inte hade dimma. Vi var på mossen väldigt tidigt. 

Smålom hittade vi direkt.

Men de höll sej borta från det gula ljuset, där jag helst ville ha dem. Det här paret tog det väldigt lugnt på morgonen.

Solen började så småningom tränga fram mellan träden...

...och vi fick en kort stund i det guldgula landskapet.

Det var trots allt en fin morgon och för min systerdotter som aldrig varit där förut var det förstås en upplevelse. 

Plötsligt var det tre smålommar i just denna pöl och de här verkade mer upphetsade. Jag förstod att någon snart skulle ge sej iväg eller så skulle något annat hända.

Den första lättar och och jag hoppas förstås att den ska komma in i solljuset, men det var mest skvättande som fick lite extra ljus.

Det är fortfarande rätt mörkt över vattnet och ISO satt till 2000 för att få någorlunda korta slutartider.

Till slut kom en lom farande precis där jag ville ha den jag fick med lite av det fina morgonljuset. 

Avslutar med ett par kanadagäss som letade efter små godsaker i kanten.

Solen har gått upp men det var fortfarande tidigt på morgonen.

Hälsningar Lena

Knuthöjdsmossens barnkammare

Vi gjorde ett besök vid Knuthöjdsmosse med min systerdotter i år och försökte tajma väder och vind etc, men det blev ingen magisk dimma denna morgon. Däremot fanns det ju ungar på två ställen som Ing-Marie redan berättat om. På första stället vi stannade var det dock bara en unge så något hade hänt med nummer två sedan hennes besök. 

Ungar kräver mat och vi insåg snart att det var utfodringstillfällena man skulle inrikta sej på. Föräldrar med mat landar helt tyst och obemärkt, men ungarna har stenkoll på när det är en leverans på ingång. Här en pöl men två ungar och båda slog på turbomotorn när en vuxen fågel kom in för landning. 

Matdags,... och inte helt lätt att få på bild....

Den enda fisken har överlämnats och en unge i bakgrunden blir förstås utan...

....kolla in blicken på den som inte fick något...medan syskonet knappt kan svälja sin måltid...

Svalget är mycket töjbart hos fåglar...men lite jobbigt kan det nog bli.

Efter avslutat måltid drar den lilla ungen iväg på något slags ärevarv, full fart i vattnet.

Gissa om det är någon som är besviken...

Vi stannade till solen gått ner men det hände inte så mycket mer. Efter pizza i Hällefors somnade vi gott på vandrarhemmet. 

Vi kom ut på mossen innan solens uppgång (ca 03:30) och även om det var speciellt för någon som aldrig upplevt det blev det inte så mycket bilder. Dimman var väldigt tunn och fåglarna visade inte upp sej som vi sett från Ing-Maries besök. Vi koncentrerade oss därför på ungarna igen och där det fanns två låg de förstås och väntade när solens första strålar började värma. De ville ha frukost...

...och helt tyst anländer första frukostfisken som från ingenstans. Trots att man bara står där och spanar är det svårt att vara med i rätt ögonblick.

Ungarna har förstås turbofart mot maten....

...en hinner fram först och får ta del av fångsten. 

Den här blev utan. Tuff morgon..klockan är bara strax efter fem...en andra leverans borde ju vara på ingång...

Här kommer den!!! 

Det borde ju inte vara så svårt att få själva matningen på bild kan man tycka...men det blir ofta väldigt mycket skvätt och plask. 

" - Mums, tack mamma..."

Återigen en besviken unge som blev utan. Den till vänster i detta fall. 

Föräldrarna tog bara en kort paus med lite putsning innan de simmade till pölens bortre ändå och drog iväg igen. Ingen rast ingen vila när två små smålommar som vill ha mat.

Vi kollade även av pölen där det bara fanns en unge och kom precis i tid för en matleverans. Den vuxna fågeln kom bakifrån och jag hann inte fatta vad som hände förrän ungen satte fart. 

Maten har landat!

Ingen konkurrens här... men lite synd är det ju att det var två ungar här för bara ett par veckor sedan.

Väldigt snabbt är det dax för en ny runda till "mataffären" där "fiskdisken" förhoppningsvis kan leverera de finaste små barnportionerna.

Det var allt från mossen denna gång. 

Hälsningar Lena

Sommarens tur till mossen

Efter fyra timmar på en madrass i bilens bagageutrymme gav jag mej ut på mossen strax efter tre på morgonen. Ni som hängt här ett tag vet vilken mosse det är frågan om...

...Knuthöjdsmosse förstås, strax utanför Hällefors. 

Var är dimman? Näe, så mycket av den högt önskade dimman var det inte. Himlen började färgas rosa inför den stundande soluppgången, men det återstod minst 45 minuter (om det nu inte var för mycket moln).

Jag hittade lite dimma....här och där...men det var tyst på mossen. Jag varken hörde eller såg några fåglar. Det var ganska stämningsfullt ändå...och jag var helt ensam. 

Jag hittade en smålom i halvmörkret. Den låg stilla och spanade. Om den ligger på ägg känns det lite sent men den fortsatte att ligga där resten av morgonen. Någonstans långt borta hörde jag det karaktäristiska ljudet från en annan smålom.... 

Det kunde gärna få komma en sådan. Eller vilken fågel som helst som behagade simma på den blanka ytan faktiskt. Jag fick nöja mej med månen och smålommens rop som nu återkom allt oftare.

Jag vandrar vidare mellan pölarna och njuter av stillheten.

Det börjar ljusna och jag inser att det antagligen är för mycket moln för att solen ska kunna tränga igenom när den går upp. Klockan är strax efter fyra på morgonen.

Jag hittar en annan smålom. Den gör inte så mycket....ropar till sina kompisar ibland....skakar sina fötter...lägger en och annan fjäder tillrätta.

Det börjar ljusna och den sträcker på sej...

...flaxar några gånger med vingarna och simmar sedan målmedvetet till pölens högra ände där den tillfälligt försvinner bakom gräset. Den som har varit och tittat på smålom vet precis vad som kommer härnäst...den har vänt upp på startbanan...

...och kommer sedan sättande i full fart. Jag lyckas sätta fokuspunkten på den när den kommer fram bakom grästuvorna, precis innan den lättar och försvinner bort. 

När jag kommer ut på spången har solen faktiskt börjat tränga igenom molnen och jag får en kort stund med lite guldglans i resterna av den tunna dimman. 

Klockan har hunnit bli fem och jag tar fram "första frukost", ett par kokta ägg på knäckebröd...

Vem behöver en flott frukost när man har denna utsikt.

Eftersom jag sitter ner flyttar jag runt objektiven på de två kamerahus jag hade med mej. Med 16-35 mm på min 5D mkIII ser det ut så här. Hade jag bara haft något att luta mej mot hade jag nog suttit kvar här en lång stund, men en sittdyna på en träspång tappar tjusningen efter ett tag. 

Jag träffade ett äldre par samt två andra manliga fotografer under vandringarna runt mossen. De två tipsade mej om att de sett smålom med ungar i en pöl som jag inte hade varit vid ännu. De hade kommit simmande helt nära med bägge föräldrar där de satt och spanade (man kan bara sitta på ett ställe). För att intyga att det finns ungar så är de två mörka kluttarna på denna bild smålomsungar. Om jag inte fått veta att de skulle vara där hade jag nog inte sett dem där längst bort i pölen.  

Solen strålade då jag åt min andra frukost vid halv åtta sittande vid en annan pöl. Här var det fart på lommarna men solen sken obarmhärtigt och från "fel håll". 

Man vill ju gärna fånga lommarna när de startar men här är det en som kommer in och landar. Snacka om buklandning. Initialt verkade den bromsa med fötterna nere i vattnet, men här har den dragit upp fötterna och glider fram över vattenytan. 

Kanske den anpassade landningssträckan för att komma precis framför dessa två som redan låg i pölen. Det uppstod lite jagande hit och dit men vinden hade börjat krusa ytan så det blev mest vitt blänk på bilderna. Det var dax att packa ihop och påbörja hemresan, efter en stor och efterlängtad kopp kaffe på macken. 

Det var allt för denna gång.

Hälsningar Lena

Med gäster på mossen

I helgen hade vi ordnat med utflykt för svärföräldrarna. Det var en 80-års present till okänd destination. Vi började på ett ställe som jag älskar, Knuthöjdsmosse

Vädret var perfekt på lördagen och vi inledde med picknicklunch, sedan promenerade vi ut på mossen. Det var förstås inte den bästa tiden på dagen men det är fint där ändå.  

Så här sent på sommaren är det inte så mycket fåglar men vi hörde smålommarnas läten över mossen, så någonstans fanns det några.

En familjegrupp med kanadagäss kan också vara stämningshöjande.

Vi fortsatte promenaden längs de smala spängerna... 

...och hittade till slut en smålom.

Den simmade runt ensam men vi kunde höra andra någonstans i fjärran.

Efter mossen lämnade vi av svärföräldrarna på Grythyttans Gästgivaregård. Där väntade god mat och ett besök i vinkällaren.

Grythyttan är charmigt runt den gamla gästgivargården och vi promenerade runt en stund.

Vi stannade inte kvar så länge utan åkte tillbaka till Hällefors. Jag hade tänkt att vi skulle vara på mossen i soluppgången och får en sån där magisk morgon, men enligt SMHI kunde jag glömma det.

Vi var där ett par timmar på kvällen. Det var stilla och vackert även om det inte blev någon direkt solnedgång.

Vi mötte fler smålommar under vår andra promenad...

...och de visade även upp sej från sin bästa sida.

Under natten kom regnet och vi fick sovmorgon. Så blir det ibland.

Hälsningar Lena

Gryning på mossen

Jag har sovit i bilen och är ute tidigt på mossen, klockan visar 03:38. Det är inte alls så mycket dimma som jag hoppats men det är helt vindstilla och njuter av stillheten.

Några tunna dimslöjor här och där kan man se när solen sakta börjar stiga vid horisonten.

Jag är helt ensam på mossen men stillheten bryts med jämna mellanrum av smålommens karaktäristiska ljud någonstans ganska långt bort från där jag står.

När solen tränger upp bakom skogen börjar marken glöda...

...och på några minuter förvandlas mossen till något som nästan ser ut som ett eldhav.

Solen går upp och de glödande varma färgerna mattas av.

En stund senare har det ljusnat och nu ser mossen nästan frostig ut istället.

Där jag står simmar två lommar ganska lojt i vattnet...

...de kör lite morgongympa...

...svarar andra lommar...men ligger kvar och ser inte ut att vara på väg någonstans i brådrasket.

Jag går bort till barnkammarpölen. Där lyser solen rakt på och båda fåglarna är vakna.

Den ensamma föräldern ropar och jag hoppas att det ska komma en fågel till...

Den lilla gapar också men så mycket ljud blir det inte.

Jag äter frukost och spanar på den lilla familjen. Allt lugnt. Kanske Ing-Marie får se en matning. Jag vet nu att de kom hit en dag efter mej.

Jag går tillbaka till bilen men kan inte motstå att lägga mej ner på den breda spången och spana ut i den lilla världen på mossen.

Hälsningar Lena