Snön föll även hos oss

Jag försökte klara av helgens alla sysslor (+ byta däck) under lördagen för det skulle ju komma snö på söndag och då ville jag gärna åka ut en sväng. När söndagmiddagens älgkött låg i slökokaren och en rad trädgårdssysslor var avklarade drog jag iväg till Råstasjön. Det snöade väldigt mycket mer i Solna jämfört med Knivsta.

En ensam gråhäger stod i vattenbrynet men drog när jag kom. 

Snön vräkte ner och några tyckte att det var absolut toppen. Snöänglar var ett tag sedan jag gjorde. 

Den här tjejen har precis gjort en snögubbe och den ska förstås förevigas. 

Som vanligt fanns det en hel del fåglar runt sjön och denna rörhöna tittar sej omkring på det vita. Om det är en årsunge har den ju inte sett snö förut...

Skatan spanar upp mot himlen och undrar kanske hur länge det här ska hålla på.

" - Hela eftermiddan" intygar en skatkompis från marken.

Den kaxiga lilla rödhaken poserade fint i blötsnön. Vid det här laget var jag helt täckt med blötsnö och det var svårt för kameran att fokusera där det både var mörkt och snöade. Det blev i alla fall en bild på rödhaken.

Efter en dryg timmes promenad vid Råstasjön var jag nöjd, blöt och gick till bilen för att åka hem.

Vid den ena parkeringen var det lika fullt som när jag kom. En tät samling med bilar som såg ut som en kö till en färja. En kille med varselväst och mobiltelefon verkade dirigera kön så jag frågade honom vad som var på gång. Kö till däckbyte svarade han. Var själva bytet ägde rum kunde jag inte se bara att tre bilar i stöten fick åka ut och svänga höger mot Mall of Scandinavia. Det behövs ju bara ett fälgkors och en domkraft, men eftersom nya bilar inte ens har ett reservdäck har man väl varken eller numera.

Hälsningar Lena

Gryning i november

Fyrisån fredag morgon. Soluppgång strax före åtta men det är skog i den riktningen så det kommer att ta lite längre tid. Jag tar en bild mot Uppsala och konstaterar att fågellivet längs Fyris är rätt tunt denna morgon.

En sothöna simmar i de mörkare delarna, det är kallt om fötterna och jag borde åka till jobbet. Det är bara några minuter bort men jag dröjer mej kvar ett ögonblick och drar några djupa andetag.

Det känns fint. Dax att åka och förbereda en föreläsning.

Hälsningar Lena

Eskilstuna i dimma och föredrag hos fotoklubben

Söndag morgon bjöd på strålande sol i Knivsta med omnejd men när vi kom till Eskilstuna vid tvåtiden var det tjock dimma. Jag skulle hålla föredrag om undervattensfoto på ett arrangemang av Eskilstuna fotoklubb. 

Eftersom vi var lite tidiga gick vi längs ån. Det var folktomt och dimman gjorde luften så fuktig att det nästan kändes som fint regn.

Det var också helt vindstilla och det blev rätt fina speglingar i vattnet.

Vi gick till torget och där stod en stor blank droppe som jag inte kunde motstå. De två tjejerna tyckte också att det var kul att ta bilder här. 

Sedan gick vi till ABFs lokal där vi skulle vara. Fotoklubben hade en mindre utställning samt gott fika innan jag överöste dem med bilder och berättade om de utmaningar man har när man tar med sej kameran under vatten.  Sambon var med och vi passade även på att träffa hans föräldrar som bor en kort promenad från torget. 

Det var ett mycket trevligt arrangemang och jag hade gärna stannat längre och småpratat, men vi hade ju en bit att åka. När vi kom ut var det redan mörkt och fortfarande dimma. Jag testade att ta några bilder handhållet med högt ISO. Jag blir förvånad att det fungerar med så lite ljus.

En sista bild på kommunhuset som under ett kort ögonblick får mej att minnas filmen "Tillbaka till framtiden". Kanske någon mer här förstår varför.

Hälsningar Lena

Motljus vid matningen

Mellan besöken av nötkråka tittade jag mej omkring runt matningen. Det är en mycket fin skogsmiljö och när solen gick upp började alla vattendroppar i naturen gnistra. Småfåglarna flög runt mej hela tiden, mest nötväckor och talgoxar, men även en hackspett och en svartmes.  

Det var blött i skogen och när jag vände mej mot ljuset såg jag alla spindeltrådar och vattendroppar. Då kom jag och tänka på Jans inlägg där han påtalade att nu är det rätt årstid för att ta motljusbilder. Eftersom jag var ensam på matningen gick jag och ställde mej bakom den finaste platsen, vänd mot det tilltagande ljuset.

Där jag står nu hade jag varit i vägen för andra fotografer som ville ta bilder med kort slutartid i medljus när solen äntligen nådde matningen. Men jag var ensam och kände direkt att det här måste utnyttjas.

Miljön var fantastisk och det var full fart där jag lagt ut nötter. Här spelade det ingen roll att det var några av våra vanligaste småfåglar som huserade.

Ljuset blev snabbt varmare.

Kort därefter färgades bakgrunden i guldglans av solen och jag bara njöt. 

Talgoxarna var som vanligt inte helt överens, men nu gick det att ha korta slutartider och dra nytta av deras kivande. 

Men de var ju fina även när de bara satt stilla.

Det blev många oskarpa bilder och tyvärr några då de inte är helt kvar i bildfältet. Jag insåg att jag måste zooma ut för att lyckas med den här typen av bilder och sedan beskära i efterhand. 

När jag stod där och fotade småfåglar landade plötsligt en nötkråka och jag tog en serie bilder på den i motljus. De små fåglarna gör sej minst lika bra eller bättre i den här typen av ljus men nötkråkan får ändå avsluta inlägget. 

Det var ju för nötkråkan som jag hamnade vid denna matning. Kort efter denna bild försvann solen bakom en molnbank och magin var borta. Jag gick för att göra en notering i boken som finns på plats samt skicka ett bidrag till Daniel Green som sköter matningen. Då kom nötkråkan tillbaka och landade bara ett par meter från mej. Jag stod stilla med anteckningsboken i handen och lät den äta ifred. Det var en ynnest att få stå så nära och bara titta på den.

Hälsningar Lena

Revansch hos nötkråkan

När jag fick möjlighet att åka ut en morgon då vädret såg någorlunda hoppfullt ut drog jag tillbaka till nötkråkornas tillhåll. Jag kom dit innan solen gått upp och det var mörkt inne bland träden och blött, men miljön är fantastiskt fin.

Det var en del moln men solen var på väg upp över träden och småfåglarna flög i skytteltrafik till mataren med frön. De svischade bakom min rygg och prasslade lätt i buskarna. För övrigt var det vindstilla och helt tyst.  

OJ, jag var inte ens riktigt med när den första nötkråkan landade och jag stod inte på den plats jag först hade planerat att fota från. Jag insåg också att småfåglarna antagligen hade plockat åt sej det mesta av den första omgången hasselnötter som jag placerat ut. 

Mycket riktigt. Här får jag en uppfodrande blick från kråkan som med bestämdhet anser att det ska ligga godsaker här. 

Den flög upp och satte sej på en gren med bra överblick över matställena och jag kunde fylla på med nötter på några fina platser. Johnny hade ju varnat och sagt att de var glupska och jag kunde ju inte mata slut på min nötpåse innan solen gått upp. Bättre än ISO 5000 ville jag ju ha. 

Nötkråkan var snabbt nere igen och jag tog några bilder från den mörka vinkeln bakom ett stort träd. Fågelns vita mönster i fjäderdräkten blir trots allt rätt fint i lite halvdåligt ljus tycker jag.

Jag placerade ut hasselnötter på några olika ställen och det var hårt konkurrens om godsakerna. Eftersom jag bjuder på skalade nötter kan också småfåglarna njuta av dem. 

Solen gick upp och en del strålar började bryta igenom molnen. Det är ju en väldigt stilig fågel, eller hur?

Jag stannade hos nötkråkorna cirka en och en halv timme och de kom på täta besök till matningen. Ofta flög de in och satte sej på en gren i närheten, innan de flög ner och tog för sej av nötterna. Jag vet inte om det var samma fågel som kom tillbaka eller om det finns flera individer. Med tanke på hur mycket nötter det gick åt borde det vara mer än en.

De var väldigt glupska och "skottade in" så mycket de bara kunde få plats med + en i näbben innan de drog iväg för att smälta maten. Eller den kanske lägger upp ett förråd någonstans? Jag har faktiskt inte en aning om nötkråkornas beteende. Jag har sett andra kråkfåglar gömma mat t ex stoppar skatorna undan godsaker under takpannorna på grannens tak (när vi har lagt ut något gott och de inte kan äta upp det på en gång). 

Den är väl kanske inte som snyggast med mat i näbben men jag gillar den här bilden ändå.

Det finaste solljuset var över när jag lämnade nötkråkorna och alla småfåglar för att hinna med en del andra saker den dagen. 

Hälsningar Lena