Motljus vid matningen

Mellan besöken av nötkråka tittade jag mej omkring runt matningen. Det är en mycket fin skogsmiljö och när solen gick upp började alla vattendroppar i naturen gnistra. Småfåglarna flög runt mej hela tiden, mest nötväckor och talgoxar, men även en hackspett och en svartmes.  

Det var blött i skogen och när jag vände mej mot ljuset såg jag alla spindeltrådar och vattendroppar. Då kom jag och tänka på Jans inlägg där han påtalade att nu är det rätt årstid för att ta motljusbilder. Eftersom jag var ensam på matningen gick jag och ställde mej bakom den finaste platsen, vänd mot det tilltagande ljuset.

Där jag står nu hade jag varit i vägen för andra fotografer som ville ta bilder med kort slutartid i medljus när solen äntligen nådde matningen. Men jag var ensam och kände direkt att det här måste utnyttjas.

Miljön var fantastisk och det var full fart där jag lagt ut nötter. Här spelade det ingen roll att det var några av våra vanligaste småfåglar som huserade.

Ljuset blev snabbt varmare.

Kort därefter färgades bakgrunden i guldglans av solen och jag bara njöt. 

Talgoxarna var som vanligt inte helt överens, men nu gick det att ha korta slutartider och dra nytta av deras kivande. 

Men de var ju fina även när de bara satt stilla.

Det blev många oskarpa bilder och tyvärr några då de inte är helt kvar i bildfältet. Jag insåg att jag måste zooma ut för att lyckas med den här typen av bilder och sedan beskära i efterhand. 

När jag stod där och fotade småfåglar landade plötsligt en nötkråka och jag tog en serie bilder på den i motljus. De små fåglarna gör sej minst lika bra eller bättre i den här typen av ljus men nötkråkan får ändå avsluta inlägget. 

Det var ju för nötkråkan som jag hamnade vid denna matning. Kort efter denna bild försvann solen bakom en molnbank och magin var borta. Jag gick för att göra en notering i boken som finns på plats samt skicka ett bidrag till Daniel Green som sköter matningen. Då kom nötkråkan tillbaka och landade bara ett par meter från mej. Jag stod stilla med anteckningsboken i handen och lät den äta ifred. Det var en ynnest att få stå så nära och bara titta på den.

Hälsningar Lena

Revansch hos nötkråkan

När jag fick möjlighet att åka ut en morgon då vädret såg någorlunda hoppfullt ut drog jag tillbaka till nötkråkornas tillhåll. Jag kom dit innan solen gått upp och det var mörkt inne bland träden och blött, men miljön är fantastiskt fin.

Det var en del moln men solen var på väg upp över träden och småfåglarna flög i skytteltrafik till mataren med frön. De svischade bakom min rygg och prasslade lätt i buskarna. För övrigt var det vindstilla och helt tyst.  

OJ, jag var inte ens riktigt med när den första nötkråkan landade och jag stod inte på den plats jag först hade planerat att fota från. Jag insåg också att småfåglarna antagligen hade plockat åt sej det mesta av den första omgången hasselnötter som jag placerat ut. 

Mycket riktigt. Här får jag en uppfodrande blick från kråkan som med bestämdhet anser att det ska ligga godsaker här. 

Den flög upp och satte sej på en gren med bra överblick över matställena och jag kunde fylla på med nötter på några fina platser. Johnny hade ju varnat och sagt att de var glupska och jag kunde ju inte mata slut på min nötpåse innan solen gått upp. Bättre än ISO 5000 ville jag ju ha. 

Nötkråkan var snabbt nere igen och jag tog några bilder från den mörka vinkeln bakom ett stort träd. Fågelns vita mönster i fjäderdräkten blir trots allt rätt fint i lite halvdåligt ljus tycker jag.

Jag placerade ut hasselnötter på några olika ställen och det var hårt konkurrens om godsakerna. Eftersom jag bjuder på skalade nötter kan också småfåglarna njuta av dem. 

Solen gick upp och en del strålar började bryta igenom molnen. Det är ju en väldigt stilig fågel, eller hur?

Jag stannade hos nötkråkorna cirka en och en halv timme och de kom på täta besök till matningen. Ofta flög de in och satte sej på en gren i närheten, innan de flög ner och tog för sej av nötterna. Jag vet inte om det var samma fågel som kom tillbaka eller om det finns flera individer. Med tanke på hur mycket nötter det gick åt borde det vara mer än en.

De var väldigt glupska och "skottade in" så mycket de bara kunde få plats med + en i näbben innan de drog iväg för att smälta maten. Eller den kanske lägger upp ett förråd någonstans? Jag har faktiskt inte en aning om nötkråkornas beteende. Jag har sett andra kråkfåglar gömma mat t ex stoppar skatorna undan godsaker under takpannorna på grannens tak (när vi har lagt ut något gott och de inte kan äta upp det på en gång). 

Den är väl kanske inte som snyggast med mat i näbben men jag gillar den här bilden ändå.

Det finaste solljuset var över när jag lämnade nötkråkorna och alla småfåglar för att hinna med en del andra saker den dagen. 

Hälsningar Lena

Konstklubben köpte mina hägrar

Ultuna konstklubb tillsammans med SLU biblioteket anordnar varje år en konstutställning där anställda och studenter får visa ett eller två verk. Jag brukar alltid visa något och detta år valde jag den här bilden som jag hade en canvasutskrift av. Jag valde att kalla den "Hägerbaletten". När utställningen var över ombads alla att komma och hämta sina verk och då satt det en lapp på min tavla med en förfrågan från Ultuna konstklubb om det kunde få köpa mitt alster. Det fick de förstås och nu ingår mina hägrar i den årliga utlottningen av konst. Lite kul var det ju och jag hoppas att min tavla inte blir kvar till sist när de som vunnit får göra sina val...

Hälsningar Lena

Konsten att spinna spindeltråd

När temat i höstcupen var "vardag" tog jag några bilder på mina kollegor när de spinner konstgjord spindeltråd i labbet. De ville också gärna ha bilder att använda vid presentationer och liknande, så det passade dem utmärkt att jag dokumenterade. Här är det Benjamin som fått tag på den konstgjorde spindeltråden ur badet med buffert och upp på trissan som snurrar.  

Här fångar han upp tråden. Råvaran till tråden har tillverkats av bakterier och finns i en spruta i änden av detta bad. Innehållet pressas försiktigt ut genom ett mycket tunnt rör, för att härma hur tråden passerar genom en tunn utförsgång på spindelns bakkropp. 

Thomas för tråden vidare från en trissa, genom ett bad till, över flera spolar och slutligen till den sista trissan. Om någon tycker det ser ut som diabildsramar på den kantiga trissan så har ni rätt. 

Den bearbetning som tråden får då den sträcks och passerar genom baden gör den starkare och mer lik riktig spindeltråd.  

Slutligen lindas tråden upp på den sista trissan. Jag har fotat med både 24-105 mm och 100 mm makro. Det var en utmaning att få tråden skarp då jag bara såg den i vissa vinklar och belysning.

Här fungerar hela modellen perfekt och den tunna tråden lindas upp varv efter varv.

Så här ser  hela den konstgjorda "spindeln" ut och sprutan med trådmaterialet ska ligga nere till vänster på den lilla lådan. Bilder på "maskineriet" hade de redan så jag tog inte bilder under spinnprocessen från det här hållet. Tråden hade dessutom varit mycket svår att se. 

Spindeln har hittat en mer kompakt lösning för att spinna sina trådar och den kan också addera små klistriga droppar längs tråden när den matas ut genom bakkroppens tunna mynningar. Den här spindeln har dessutom sju olika sorters körtlar för att spinna trådar som används för olika ändamål. Så här långt har inte mina kollegor riktigt nått ännu, men det är ändå oerhört fascinerade att se "deras" tråd spinnas och lindas upp. 

Hälsningar Lena

Mossen i ännu blötare väder

Efter att ha sovit gott på vårt rum åt vi en fantastiskt frukost på Grythyttans gästgiveri. Allt gott man kan tänka sej att äta till frukost + lite till och vi stod oss faktiskt fram till middagen denna dag. Efter frukost checkade vi ut och trots att det regnade ville jag åka förbi mossen "lite snabbt" och kolla hur det såg ut.

Det finns många intressanta träd och det här är en favorit som jag passerat väldigt många gånger. Ett stillsamt regn föll men det var aningen ljusare jämfört med gårdagen.

Jag ville gå en kort sväng och vi hade ju hyfsade kläder för att vara ute i blötan. Molnen låg lågt över de omgivande kullarna.

En flock med blöta gråsiskor satt i en låg tall och försökte fixa till fjäderdräkten.

Jag började notera mer detaljer som dropparna i träden och de olika röda nyanserna i mossan. 

Det var ju fint och häpnadsväckande mycket färg.

Det fanns också en del roliga former, som även Jörgen Holst visat nyligen. 

Jag såg motiv på nya ställen och det här blev en av favoriterna. Mossan är och växtligheten på marken är otroligt vacker.

Men det regnade och det började bli dax att åka hemåt. Det tar ju tre timmar och vi skulle fixa några ärenden i Uppsala innan affärerna stängde. 

Mossen har en hel del att bjuda på även i regnväder men nu blir det inte mer därifrån detta år. Men jag skulle vilja se detta ställe med lite snö och rimfrost... 

Hälsningar Lena