Inför sommaren

Så här vill jag att det ska se ut när man kommer hem till oss på sommaren. Blandade krukor, på olika nivåer med mycket blommor. Jag vill ha en prunkande blandning som håller hela sommaren och helst en bra bit in på hösten. 

Det som har visat sej fungera år efter år är pelargoner och lobelior. Pelargoner har inte bara olika färger på blommorna utan även olika gröna nyanser på bladen. Lobelior är nästan bara blommor och de finns i underbara blå toner samt vita och lila, helt perfekt att blanda med pelargonernas vita, rosa och röda nyanser. 

Här står blommorna på en liten mjölkpall som jag ritade och min sambo byggde under första pandemisommaren. Jag går förstås inte ut och köper alla dessa blommor i början på sommaren och slänger dem på hösten. Nej, pelargonerna övervintrar, även en och annan lobelia blir kvar, och nu är det dax att börja pyssla med dem för att få blommor i början på sommaren.

Jag har inte den vinterförvaring som rekommenderas dvs mörkt och kallt men frostfritt. Mina övervintrar i rumstemperatur och det går för det mesta bra. De växer och får långa rangliga skott, tappar blad och ser allmänt taskiga ut. I helgen har jag klippt ner dem helt och plockat bort alla vissnade blad. Nu är det tänkt att de ska ha en nystart. 

De är väl inte de vackraste krukväxter just nu men de får ändå stå i de bästa fönstren för att få så mycket ljus som möjligt. Om två veckor ska de enligt alla skötselråd planteras om. 

Att plantera om krukväxter inomhus är stökigt och jag skippar helst det momentet. Plantorna behöver näring för att växa till sej och sätta knoppar och det ger jag dem i vattnet istället. När de till slut flyttar ut blir de omplanterade i stora urnor och det arbetet gör jag utomhus. Jag har för närvarande 16 pelargoner och några sticklingar som jag tog reda på när jag klippte ner dessa. Dessutom växer det lobelia i ett par av krukorna, men det får jag komplettera med några nya. 

Det finns hopp inför sommaren.

Hälsningar Lena

Ljuset är på väg

Nu är det inte kolsvart när jag åker till jobbet längre. Tvärtom kan man ana att solen är på väg upp (om det inte är helmulet).

Ca 10 minuter senare kommer jag fram till v255 vid Alsike kyrka och tar av åt höger. Ljuset har nått lite högre.

Busshållplatsen vid Fredrikslund, ett snabbstopp för jag vet att bussen är på väg.   

Ultunaallén, nu är det nära. 

Jag vände mej om och såg på de nybyggda husen på andra sidan Dag Hammarskölds väg. Det såg ut som eld utan rök i fönstren på dessa hus som jag ännu inte vant mej vid att de står där. Här har det alltid varit åker eller vall så länge jag kan minnas. 

Utanför jobbet och nu har solen precis gått upp, 07:35. Det finns hopp. Det var i tisdags, sedan dess har jag inte sett skymten av någon sol. Men i morgon går den upp 07:21.

Hälsningar Lena

Lite hjärta tycker jag vi ska ha idag

Hälsningar Lena

❤️

En liten brun boll i trädtopparna

Söndag och hyfsat fint väder med ett par minusgrader. Vi åkte till Djurgår´n och tog en promenad. Jag valde kängor med dubb och det var jag glad för. Gångvägarna var täckta med frusen blötsnö och väldigt hala på sina ställen.

Jag mötte en mycket stöddig gråkråka och fick faktiskt zooma ut för att få med hela fågeln på bild. Den hade antagligen ätit ur min hand om jag hade haft något riktigt gott att bjuda på. 

Ett sångsvanspar tog ton i en vårduett. Eller, inte vet jag... men det lät rätt trevligt och de sjön flera strofer. Ett knölsvanspar tittade på och hannen var inte imponerad, men han nöjde sej med att simma förbi i en stöddig pose.

Här är orsaken till att vi körde från Knivsta till Stockholm för en söndagspromenad. Den satt som en brun liten boll högt upp i en al och det var helt omöjligt att få en bild utan störande grenar. Men vi har aldrig sett en sparvuggla förut så det blev ändå en lyckad tur. Det finns många fantastiska bilder på denna fågel här på FS om ni vill se hur den ser ut i mer detalj. Johnny var också där har jag förstått och han kanske hade mer tur. Han har i alla fall större brännvidd. 

Nu stundar en ny arbetsvecka.

Hälsningar Lena

Hej Gunnar, här är den!

Jag hade en 100-400 mm zoom med mej och hittade pilgrimsfalken på det mindre (östra) tornet. Antar att det var där du såg den. Kanske 800 mm hade kunnat ge en någorlunda bild men...det kanske räcker att få se den sitta där.  

Vid Upplandsmuseet fick jag syn på den här och även om det inte blir så stämningsfulla bilder är det ju lite kul att en strömstare fiskar i Fyrisån, mitt i centrala Uppsala.

Hälsningar Lena