OK att det inte alltid blir som man tänkt sej.

Tack Johnny för den perfekta beskrivningen till nötkråkorna. Vi hittade stället och hade med oss det finaste lockbetet, hasselnötter. Men nötkråkorna hade andra planer och trots att de kollade in oss ville de inte vara med och posera framför kameran denna gång. 

Nötveckorna var däremot inte så kinkiga och de passade på att frossa i goda hasselnötter som vi lagt ut lite här och där. Miljön vid denna matning är mycket fin och jag kommer att åka tillbaka. 

Hacke kom också förbi och kollade lite...men inga nötkråkor. Vi fick dra vidare mot nästa plats på agendan denna dag.

Jag har alltid önskat att få besöka Knuthöjdsmosse under sen höst eller vintersäsong. Nu var det dax och vi anlände till mossen ca 30 minuter före solnedgången. Men det var helt igenmulet och inte alls som jag hade tänkt. 

Men det var ju rätt fint ändå. 

En mulen dag i början av november ser det ut så här vid favoritmossen.

En del av mossan på marken är mörkröd men jag lyckades inte riktigt få fram det på bilderna. Nåja, vi skulle ju övernatta i närheten så det kanske skulle kunna bli bättre ljus nästa morgon.

De små pölarna är mjukt inramade av tallar och tuvor. Dessutom var det väldigt blött och de smala spängerna var såphala.

Från mossen körde vi till Grythyttan och gästgivaregården där vi bokat middag och övernattning. Nu såg det ut precis som vi förväntat oss. 

Vi checkade in och fick vårt rum. Middagen var bokat till 18:30 men vi gick över till salongen vid 18-tiden. Jag tog denna bild och kan inte annat än häpna över resultatet då bilden är tagen handhållet på 1/10 s med bländare 3,5. 

Vi klev in i de andrika gamla byggnaderna som fungerat som gästgiveri sedan 1640. Jag tog en bild på det dukade bordet där vi skulle avnjuta vår middag och stoppade sedan undan kameran för att bara njuta.

Vi lämnade bordet vid halv tio och var mycket nöjda. Den här delen av kvällen blev i alla fall precis som vi hade planerat. Naturen är lite mer nyckfull men vi hade ju en ny morgon att se fram emot.

Hälsningar Lena

En sån där morgon

När vi ställde om klockan går ju plötsligt solen upp en timme tidigare och jag hinner med den på väg till jobbet. Jag såg förutsättningarna när jag klev utanför ytterdörren en dag i veckan, vände och tog med kameran. Körde "omvägen" denna morgon, dvs en mindre väg som tar lite längre tid, i synnerhet om man stannar med jämna mellanrum. 

Man kan ana solen bakom dimman och molnen. De som passerar mej och blir fotograferade kanske undrar vad jag gör, eller så tittar de i backspegeln och förstår.

Solen har gått upp här men den orkar inte riktigt tränga igenom molnen. 

Jag lämnar bilen, dåligt parkerad på den smala vägen, för att slinka ut på fältet och ta några bilder. Inser att jag egentligen har lite för kort om tid just nu men det är så fint och jag ska bara...

Jag kör fram till den större vägen där jag ska ta höger och wow, snabbt ner med rutan så jag kan ta några bilder. Det kommer ju bilar från båda håll  så jag kan ändå inte köra ut.

Jag rullar fram en aning och får med hela solen. En bil närmar sej bakifrån men jag är nöjd, blinkar och svänger höger efter dessa två. Jag har ett ställe kvar där det brukar vara fint och jag kan stanna. 

Busshållplatsen vid Fredrikslunds gård. Jag vet att bussen kan komma när som helst men jag hinner ta några bilder. Visst hade det varit fint att kunna stanna här en stund, men jag kände mej ändå nöjd när jag körde vidare den sista biten till jobbet. 

Nu är det helg och vi har bokat ett mysigt ställe för en god middag och en övernattning.

Hälsningar Lena

Styckad, mald och paketerad

De senaste tre dagarna har jag ägnat flera timmar varje kväll åt att ta reda på en halv älg som vi fick köpa av en kompis som jagar. Det är visserligen bara en fjolårskalv så den var inte så stor, men det tar ändå en massa tid att stycka den, trimma bitar/stekar till lagom storlek, grytbitar eller köttfärsbitar, väga och paketera samt efterföljande rengöring av köket. 

Sambon gör köttfärs och eftersom vi bara har en vanlig hushållsassistent tar det också sin tid och seniga bitar måste skäras sönder till ganska små bitar. Jag styckar på köksbänken och den är egentligen lite för kort, men köksbordet är för lågt. Nu är i alla fall det sista köttfärspaketet undanstoppat och vi kommer inte att behöva köpa kött på väldigt länge. Det här är något som vi brukar göra ungefär vart tredje år och det magra älgköttet håller sej mycket bra i frysen.     

Det här är vad som blev kvar och det skulle förstås kunna bli helt fantastiskt buljong men jag har inte plats för vare sej ben eller buljong i frysen just nu. Jag har dessutom bara en handsåg (för mat) och orkade inte brottas mer med dessa ben. En kollega med jakthundar har frågat om hon kan få benen och då kommer de ju i alla fall till någon nytta. 

Hälsningar Lena

Tillbaka till Fånöö och höstfärger

Cirka tre veckor efter första besöket i vår nordligaste bokskog Fånöö åkte jag tillbaka för att se om färgerna ändrats. Dessutom skulle jag ha en bild till FS cupen på temat "höstfärger". Jag hade ju en del i arkivet men kände för att satsa på en nytagen bild och skogen bjöd nu på helt andra nyanser.

Jag valde sen eftermiddag för jag ville ha det ljuset och nu skiftade hela skogen i gula, gulgröna och den där rostbruna tonen som boklöven får när de ramlat av. 

Marken var täckt av de rostbruna löven även om det fortfarande var en hel del löv kvar på träden. 

Det var återigen magiskt vackert.

Jag provade också att gå in en bit bland träd och buskar för att testa andra vinklar och komma "närmare" löven.

Den här bilden blev mitt bidrag i cupen fast det är ett stående format. Den försvann i mängden bland alla vackra höstbilder som skickades in i denna omgång.

Fånöö visade sej igen från sin bästa sida. Jag kanske måste dit för att kolla hur det ser ut på vintern...

Hälsningar Lena

Underliga former i havet

Bjuder på några makrobilder från höstens resa till Norge. Man stöter på en del underliga former under ytan och det är inte självklart om det är en djur eller en växt. Oftast är det djur har jag lärt mej. Men det finns en otrolig mängd arter som jag inte har en aning om vad det är, trots att jag dykt i Skandinaviska vatten i över 20 år. De vackra spetsrosetterna ovan kan vara mossdjur, men jag är inte säker. 

De är två till tre centimeter i diameter och kan finnas i stor mängd, gula eller vita i färgen.  Mossdjur består av små individer som bildar en koloni och det finns en massa arter inom denna grupp.

Det här är i alla fall en kuddsjöstjärna omgiven av vita anemoner (som det också finns många arter av). Just den här sjöstjärnan är rödlistad i svenska vatten men vanlig i Norge, åtminstone i vattnet runt Tustna.

Polyperna från en "död mans hand". De här ser man överallt, både i Norge och på svenska västkusten. Men det är kanske inte så många som tittar så här nära på den. 

Det här är troligen bandsalp. Det är ett kolonibildande djur som bildar långa strängar av individer. De är mer eller mindre genomskinliga och svåra att sätta fokus på. Strängarna rör sej "svävande" i öppet vatten och när man fotar dessa är det väldigt lätt att tappa orienteringen när man sedan ska fortsätta simma. 

Det här var något nytt som vi aldrig sett tidigare. De två marinbiologer som var med föreslog någon typ av salp (som det finns 45 olika arter av). När jag har letat i litteratur och på nätet hittade jag också bilder på kolonibildande rörmaneter som liknade denna. Den ändrar form när den rör sej i vattnet. Här är den sammandragen och ca 20 cm lång. Vi såg den också utsträckt och då var den ca en meter och helt hopplös att försöka få på bild. 

Den här liknar väldigt mycket den rörmanet som hittades i Gullmarsfjorden i december 2016. Rörmaneter består av en koloni som bildas längs en stam bestående av den primära individen, från vilka alla de övriga knoppas av. Alla individer i kolonin har egna uppgifter, några samlar exempelvis in mat till alla andra medan andra ansvarar för exempelvis simning eller fortplantning. 

Rörmaneter är nässeldjur och kan brännas ordentligt. Jag kan inte låta blir att undra om den lilla svara pricken på varje "utskott" är ett öga (maneter har ögon även om det inte alltid är uppenbart). 

Okänd liten fisk men den har en skäggtöm så det är nog en slags torskfisk. Jag gillar denna för den har som en stjärnhimmel i bakgrunden.

En väldigt liten och för mej okänd typ av nakensnäcka. 

Avslutar men en kul fisk som jag vet vad det är, en tångsnärta. Det är väldigt sällan man ser dessa ute på en botten som på denna bild. De gömmer sej i skrevor mellan stenar och man hittar dem bara om man vet var man ska leta och dessutom letar noga. Oftast drar de sej längre in och gömmer sej om man lyser med en lampa eller slår blixt på dem. 

Det här var en liten individ och den satt "i uppförsbacke" på ett trist underlag, men jag fick ett hyfsat porträtt som får avsluta denna serie.

Hälsningar Lena