De satt ju hemma i trädgården

Söndag eftermiddag och jag tog en promenad med kameran för att se om det fanns några fina fåglar att fota. Jag spanade vid olika trädgårdsmatningar och på ställen där det brukar vara sidensvansar, men inget roligare än enstaka blåmesar och talgoxar samt någon koltrast. När jag kom hem satt de finaste fåglarna i vår trädgård. De satt i häcken och ville till talgblocket men jag stod ju i vägen. Jösses de satt ju bara någon meter från mej. Första bilden blev extremt underexponerad för jag hade ju varit ute i solsken och sedan inte gjort något med kameran när jag klev in på tomten. Jag har korrigerat väldigt mycket i LR om ni tycker den ser konstig ut. 

Jag justerade snabbt inställningarna och flyttade mej så att de skulle kunna flyga in i buren med talgblocket. Minst fyra stjärtmesar flög fram och tillbaka mellan talg och den skyddande taggiga häcken. 

Små oemotståndliga bollar med lång stjärt och kvittrande hela tiden.

De försvann bakom huset. Då gick jag in och upp för trappen till sovrummet. Sista bilden är tagen genom balkongdörrens fönster. Ingen satte sej i de sista solstrålarna som fanns kvar, men man kan ju inte få allt. 

Hälsningar Lena

Året 2021, del 2

I JULI kom min systerdotter Anna på besök från London. Hon tog dykcertifikat på västkusten och fick följa med oss ut på ett par dyk på Väderöarna. Så här glad var hon, fast hon bara hade våtdräkt. 

Efter vaccination började vi umgås en del och gjorde den årliga resan till Bullerö med sambons familj. Anna var med och hennes engelske pojkvän som fick uppleva svensk skärgård för första gången.

Det ingick också vedeldad bastu och bad i den svenska sommarnatten. 

AUGUSTI. En fantastisk morgon vid Knuthöjdsmosse. 

Vi hade skördat grönsaker i växthuset sedan midsommar men i augusti blev det väldigt mycket av allt. Jag la in ättiksgurka, saltgurka, kokade tomatsås, tomatsoppa, torkade tomater i olja och la in chili. Vi äter fortfarande av dessa godsaker och åtminstone gurkan kommer att räcka till nästa skörd.

SEPTEMBER och den årliga resan till Tustna i Norge blev av efter ett par års uppehåll. Längs vägen hittade vi dessa underbara linderödssvin som bökade runt av hjärtans lust.

Under ett dyk på Tustna fick vi vara med om årets häftigaste möte med ett vilt djur. En åttaarmad bläckfisk som nyfiket hälsade på min sambo och sedan stannade med oss tills vår dyktid tog slut och vi måste gå upp. Det är inte så att de möter dykare särskilt ofta på denna plats utan det är andra faktorer som gör att de ibland väljer att interagera med dykare. Vi har mött nyfikna bläckfiskar i Kanada, men inte någon som var så här social.

I slutet av OKTOBER åkte jag tillbaka till Kalvträsk och fick uppleva det mäktigaste norrskenet jag sett på mycket länge. Hela himlen lystes upp till slut. Bilden är tagen med kameran vänd rakt upp. 

Jag fick också möta kungsörnen på riktigt nära håll under en sittning i Conny Lundströms fina gömsle.

NOVEMBER kom och en tunn is la sej på Valloxen i Knivsta.

Jag åkte till Jädraås för att titta på lavskrikor och bland de första bilderna jag tog fick jag detta årsX.

DECEMBER bjöd på minusgrader och snö. Då blev det en tur till Ulva Kvarn och denna kavalkad slutar nästan som den började.

Vi lyckades också ta oss till Texas för att fira jul och nyår med min familj. Ett väldigt bra slut på 2021. 

Hälsningar Lena

Klart att det måste bli en genomgång av 2021, del 1

JANUARI: Det kom snö till slut även denna vinter...

...och hägrarna dansade vid Råstasjön.

Det blev ordentlig vinter i FEBRUARI och vi stödmatade hybriden när det var möjligt. 

Vi jobbade hemma och hann med några bilder när stjärtmesarna kom på besök i matningen.

I MARS träffade jag ett gäng mysiga tamråttor som gärna ville vara med på bild.

I Connys gömsle i Kalvträsk tog jag en av årets bästa fågelbilder, en spillkråka. Någon kungsörn blev det dock inte på denna resa.

En krispig morgon i APRIL fick jag se en hares morgonbestyr vid Vombs ängar i Skåne. Jag träffade också Peter för en dags fågelspaning. Det var väldigt kallt och våren kändes långt borta.

En praktejder dök upp i Norrtälje och det måste ju förevigas.

I MAJ gjorde vi våra första dyk för året på Persgrunden. Vi hade försökt komma med på en tur dit i flera år och äntligen blev det av. Bilden ovan skickade jag in till Dykleifs "väggbildstävling" och vann en dykhelg samt att bilden pryder en vägg på dykcentret i ett år.

Vi gjorde också en resa till Öland i MAJ och konstaterade att våren och flyttfåglarna var sena även där. 

JUNI. Det var frodigt och grönt när jag mötte far och son i en hage vid Hjälstaviken.

Jag fick också mitt livs upplevelse med kungsfiskarna i Fyrisån som parade sej av hjärtans lust under några dagar i juni. 

Det var första halvan av 2021.

Hälsningar Lena

Vit gräsand eller korsning med tamanka? Hybriden hälsar också.

Stötte på denna i helgen. Den simmade med en flock gräsänder i Lötsjön och stack förstås ut rejält. Vi såg den på långt håll. Frågan är nu om det är en vit gräsand eller ett resultat av en korsning med tamanka? Jag har inte en aning om man kan se detta och vad man i så fall ska titta på.

Det är i alla fall inte en albino utan möjligen en gräsand med leucism, vilket tydligen förekommer. 

Den var snabbt framme då vi bjöd på lite goda frön, faktiskt först uppe ur vattnet.

Den ser lite grövre ut än gräsanden då man ser dem så nära varandra och det kanske talar mer för att det är en korsning eller kanske bara en förymd anka...

Den verkar i alla fall klara sej bra bland sina andkompisar och den håller sin vita fjäderdräkt i perfekt trim.

Jag har ju varit till Råstasjön ett par gånger efter vi kom från Texas och de som läser min blogg vet att jag brukar spana efter en hybridgås när jag är där. Den har varit på plats och här är ett porträtt när det fortfarande var snö (nu är det antagligen vitt igen inser jag).

Det här är från i söndags då den hade ätit lunch ut min hand och sedan gick för att ta ett bad. 

Just nu verkar den hänga ihop med några kanadagäss och en flock gräsänder. Eller så nyttjar de bara samma öppna vattenhål, det som finns för tillfället och där det rör sej mycket folk (och finns mat). Hen (eller hon) verkar må bra i alla fall.

Hälsningar Lena

En match i hundparken

" - Ska vi leka?" En ung och glad golden retrieverhanne möter en något reserverad dam i hundparken och testar några lekinviter. 

Efter flera övertalningar får han en rejäl kyss på höger kind...

...en smack till på vänster sida...

...och så är leken i full gång. Tiken är välmusklad och får snabbt ett övertag. 

" - Puh, vilken tjej..." verkar han tänka. Tiken är av kamsporttyp, kanske en amstaff (american staffordshire terrier) eller en amstaffkorsning. Jag har inte haft något med dem att göra och kan inte bedöma om den har rätt proportioner. 

Efter några ögonblicks vila är de igång igen. Leken är helt tyst och det förekommer inga varggrin eller uppvisade huggtänder. 

De är jämnstora men den gula retrievern har inte en chans mot tikens brottningsteknik.

Han hamnar underst igen och visar tänderna som för att signalera att det kanske räcker så här. 

Han får i alla fall komma upp och får sej en till duvning. 

Sedan blir det lite dansuppvisning.

De väger nog ungefär lika mycket så dansandet fortsätter en stund, men det är fortfarande en tyst lek med förvånansvärt lite tänder. Hundar som leker kan ibland se ut som att de vill dräpa varandra och dessutom låta en hel del. 

Här börjar de dock gruffa mer ljudligt mot varandra...

De svänger snabbt runt några gånger. Nu är det hårdare tag som gäller...

...och här har hon fått nog!  

Ljudet ur hennes strupe är något helt annat än vi hört tidigare.

Husse verkar också tycka att nu är det bäst att avbryta. 

Det behöver inte betyda att detta skulle ha lett till någon skada eller att det egentligen var så allvarligt. Det var trots allt en tik och en hanne och då är den tjejen som bestämmer. De hade båda fått tumla runt ett tag och mäta sina krafter. Nu var det dax att avblåsa matchen och promenera vidare. 

Hälsningar Lena