Bibimbap

Jag köpte en bok om fermentering till min sambo i julklapp. När vi kom hem från Texas satta han igång direkt och lagom till söndagsmiddagen kunde vi smaka vår första kimchi, koreansk fermenterad salladskål. Det passade också väldigt bra att göra den koreanska rätten bibimbap till middag. Kimchi tar två veckor och det är vad som står i glasburken ovan. Den röda asken innehåller en kryddstark chilipasta som heter Go-chu-jang, som man kan hotta upp sin bibimbap med.

På en hög med kokt ris placerar man lättstekt spenat, sesammarinerade böngroddar, sojastekt ostronskivling, kimchi och (bakom ägget) chilipicklad gurka. Grönsakerna kan varieras och vissa recept innehåller en liten portion strimlat kött (biff eller entrecote). Kimchi ingår dock alltid och det stekta ägget som placeras på toppen. På den här tallriken samsas sött, syrligt, salt och umami på ett spännande sätt och vi kommer definitiv att göra detta fler gånger. Om man inte vill vänta i två veckor på att kimchin ska bli klar jag man köpa den färdig i affären (men den är inte lika god :-).

Hälsningar Lena

En liten solstråle

Hälsningar Lena

Gråhäger i snö

För att få ordning på jetlag och en uppfriskande promenad åkte jag till Råstasjön i söndags. Då låg snön fortfarande kvar. Johnny var där dagen innan och visade fina bilder på gråhägrarna, så jag sparade mina en vecka för att det inte skulle bli så tjatigt. De eleganta fåglarna var på plats, ca 30 stycken. 

Några satt i träden och när de tittar ner på en förstår man att ögonens placering gör att de kan flyga med näbben horisontellt och ändå se bra nedåt.

Vuxna hägrar är pampiga och jag tycker de påminner om välklädda äldre herrar i grå överrock med svarta detaljer och svartvit prickig kravatt. Hägrarna får nu fisk i utställda lådor och de verkade nöjda. Då återstår bara vila och att sköta om fjäderdräkten....

...samt möjligen posera för någon av alla dessa fotografer som kommer förbi och tar bilder. Många stannar och tar några bilder med mobilen men det kommer också ständigt folk med mer avancerad fotoutrustning. Det finns hägrar för alla och man kan bara stå där och titta på dem. Jag gillar att fota dem på snö och är mycket nöjd att jag åkte dit förra helgen för nu är all snö borta.

Jag såg en häger som liksom smög i snön med väldigt långsamma steg. Ungefär som när de långsamt stegar runt i grunt vatten och spanar efter något.

Ibland körde den ner näbben i snön som att det letade efter något och ibland gjorde den små skutt. Det gick två till fåglar i närheten som betedde sej ungefär likadant. Jag avvaktade för att se vad som skulle hända.

Plötsligt skuttar den iväg över en gångstig och ser ut att förbereda ett anfall på en av sina kompisar.

Den fintar och vänder upp bakom den andra fågeln som faktiskt ser förvånad ut.

Attacken kommer sedan bakifrån, men det är oklart vad som avses...eller blev det bara för "trångt" helt plötsligt?

Plötsligt flaxar det till av stora vingar och jag inser att jag är alldeles på tok för nära med 400mm. Det blir bilder med suddiga vingar innan jag hinner zooma ut.

Plötsligt är det tre hägrar och en har hittat en frusen fisk som låg gömd i snön. Det blir en del action och ganska rörigt men den här bilden duger i alla fall för att illustrera situationen. Det var nog den fisken de stegade runt och letade efter. Jag vet dock att det finns fisk i lådorna så de behöver inte bråka om tappad mat, men det kanske ger lite krydda åt dagsrutinerna. 

Det lugnar ner sej och jag får en galant lågflygning. Det är lätt att fota när det är mulet och en så ren bakgrund som snön ger. Man kan hitta en bra plats där det inte passerar så mycket folk och bara koncentrera sej på fåglarna.

Det kommer en till fågel bakifrån precis när jag tänkte promenera vidare...

...och jag konstaterar igen att de är väldigt stora när de sträcker ut vingarna i dess fulla bredd (155-175 cm).

Jag lämnar gråhägrarna och konstaterar att det är en som fortfarande tjatar om bordsservering, precis som när Johnny var där.

Hälsningar Lena

Grand design i Knivsta

Om den är så "grand" vet jag inte men det är i alla fall bättre än när den bara stod där, full med grafitti och omgiven av skräp. Det gäller vattentornet i Knivsta, som nu har omvandlats till privatbostad. 

Processen att förvandla den 24 m höga betongklossen till ett beboeligt hem kunde man se i programmet Grand design den 5 januari i år. När vi kom hem från Texas och kämpade mot jetlag hittade vi programmet på TV4 play. Man inser snabbt att det är ett enormt byggprojekt och något helt annat än att bygga eller bygga om ett hus på marknivå.

Kajorna sitter och vilar på samma nivå som makarna Henry och Parvi har sitt vardagsrum. De har samma utsikt, i 360 grader. 

Det var mer intressant än jag trodde och kul att se hur den driftiga och uppfinningsrika Henry löste de problem de ställdes inför t ex när de lyfte upp glaspartierna som vägde nästa ett ton 24 m upp i luften (utan att ha tillgång till en stor kran som man ser på alla större byggarbetsplatser idag). Högst upp ligger sovrummet, med terasser åt två håll.

Enligt programmet fick man en känsla av att det var i stort sett färdigt invändigt men det är uppenbart att man fortfarande pysslar inne i de tre våningar som man planerat att bo i som pensionärer. Inte för att jag tror att dessa två personer kommer att sluta jobba eller driva projekt, men de är i pensionsåldern. 

Det finns en inglasad hiss men de måste förstås ha en nödutgång och det är spiraltrappan. Jag fotade aldrig basen av tornet men där finns inte så mycket att se mer än en mindre gruslagd plan. Inte så mycket trädgård än så länge men man pratade i programmet om att ha växter som slingrar sej upp längs betongen.

Hälsningar Lena

Eagle Lake, en småstad i sydöstra Texas

Eagle Lake är en småstad i sydöstra Texas med en population på ca 3700 (2019) invånare. Sjön som gett staden dess namn är en naturlig sjö (vilket är mycket ovanligt i Texas), den är också privat. Sjön och omgivande risfält gör att stora mängder fåglar samlas här och det attraherar förstås en del fågelskådare men Eagle Lake anses också vara  "The Goose-hunting Capital of the World". 

Eagle Lake är mycket öde när vi passerar genom den enda korsningen med trafikljus. Vi ser bara en person men så fort vi har parkerat vid den lokala parken, som har en promenadväg till sjön, kommer en polisbil glidande sakta mot oss. Polisen hälsar på oss och önskar oss en trevlig fortsättning på dagen. Det är varken skådar- eller jaktsäsong så jag antar att de vill ha koll på vem som stannar....

Butikerna är öde fast det är vardag och mitt på dagen. Husfasaderna är slitna. Enligt statistik från 2010 levde då nästan 20% av befolkningen under fattiggränsen. Även om det är 12 år sedan får man en känsla av att det inte har ändrats så mycket. 

Vi promenerar runt en fyrkant i centrum och även om det passerar enstaka bilar är det ödsligt. Det finns dock en del juldekorationer. 

Eagle Lake har i alla fall en barberare, det är stängt för dagen. Det finns också en lokal flygplats för mindre flygplan och naturreservatet med prärien som jag bloggat om nyligen. Om man söker efter boende på någon bokningssajt finns det dock bara ett. Det är ett trestjärnig motell där man får ett dubbelrum för 600 kronor, det var OK. Man får vad man betalar för.

Brandposterna är prydligt målade och i bakgrunden kan man se ett lågt hus som inrymde bl a postkontor och någon typ av lokal administration.

Enligt folkräkningen bodde 407 personer här 1880 och som mest var man 3921 personer 1980. Det är lantbruksbygd med huvudinkomsterna från ris, bomull, spannmål och nötboskap samt sand och grus från närliggande grustag. Närmsta större stad är Houston, ca 10 mil bort. De få mindre "gårds" oljepumpar vi såg stod stilla men det fanns en hel del spår av att man istället sysslade med "fracking" på gårdarna (en annan teknik att utvinna fossila bränslen).

Den mest välhållna och kanske en av de nyaste byggnaderna var polisstationen. Trots den ringa folkmängden finns en sheriff och minst en "deputy" som vi träffade. Brandstationen låg bredvid och var också i gott skick. 

Den senast nymålade byggnaden var nog den här macken/verkstaden. Texas kallas också för "The Lone Star State" och det kan man se ganska ofta.

Vi passerade en mataffär på väg ut ur staden och jag var övertygad om att den slagit igen, att döma av fasaden, men den var faktiskt öppen. När man kör på landsbygden i Texas får man en känsla av att det finns många liknande små ställen. Genom åren har vi besökt några och om det inte finns någon industri ser det ofta ut så här. 

Hälsningar Lena