Kungsörnen som kom till slut

Jag har varit ute och åkt en del på sistone och däremellan jobbat för mycket för att hinna med att plocka fram och bearbeta bilder. Förra helgen var jag i Kalvträsk hos Conny Lundström och fick se ett praktfullt norrsken. Det var en bonus. Jag var egentligen där för att sitta i ett av hans fina gömslen och spana efter kungsörn, ett återbesök eftersom jag inte fick se någon örn då jag var där i slutet av februari. Det hade kommit snö i Kalvträsk och även om det töade såg det ut så här genom "framgluggen" i gömslet. Nötskrikorna bjöd på non-stop show och det blev många bilder. När man sitter där och väntar är i stort sett allt som rör sej intressant, åtminstone de första sex timmarna...

Jag hade också en kamera i en glugg till höger. Här är avståndet längre och Conny hade lagt ut en ren som korparna gillade. Han trodde att örnen möjligen skulle landa här...Jag är ju inte så förtjust i att ha hela kadaver på bild, men om det kom en kungsörn "so what" , man kan ju alltid redigera lite...

Vi väntade och spanade ömsom framåt, på nötskrikorna....och ömsom till höger på korparna.... Plötsligt så flög alla korpar.

Rakt framför gömslet landade en praktfull kungsörn, en hona som är regerande härskare i sitt revir. I det här läget sitter man blick stilla, kameran ska vara stilla i gluggen och inställd på tyst läge, en bild i taget. 

Mitt 100-400 mm tele, som sitter på en Canon 5DmkIV, var inställt på 248 mm och bilden är obeskuren. Då förstår ni kanske hur nära fågeln sitter. Det är viktigt att man är försiktig och låter örnen börja äta utan att störa. När hon väl kommit igång med maten kan man fota hur mycket man vill och även ta smattriga bildserier.

Det går ju utmärkt att beskära bilder tagna med 248 mm på en "fullformatskamera"...

...eller så kan man nyttja hela objektivets brännvidd dvs 400 mm. Då fyller en kungsörn ut hela bildfältet då den sitter på det ställe som Conny kallar "närbilden".

Det var bara att njuta av den vackra fågeln. Åteln, griskött med fett, är snyggt dold bakom tuvan hon sitter på. Precis så som jag helst vill ha det dvs utan kadaver och benrester.

Det här är ju egentligen en "misslyckad" bild, men jag gillar blicken hon ger skatan som råkar svepa förbi lite för nära. Kungsörnar vill inte dela med sej och äter själva. Conny meddelade att det satt en annan örn i närheten som avvaktade tillsvidare.

Testade att göra ett närbildsporträtt. 

Efter ca 45 minuter börjar honan trampa runt en del och det verkar kunna hända något. Då ska man inte sitta med 400mm...

...jag zoomade ut och fick en bild då hon precis ger sej av. Man ska ju helst anpassa slutartiden också...

Det gick bara ett par minuter så satt en annan örn på samma plats. Enligt Conny en hanne på 18 år som kommer förbi ibland och är tillräckligt tuff för att inte de revirhävdande paret ska köra bort honom. Lägg märke till att hannen är mindre än honan, så är det bland rovfåglar (honan kan vara upp till 25% större än hanen). 

Den här hanen har också lite andra färgtoner och enligt Conny, ovanligt mörka ögon. Vi njuter av detta möte men nu börjar ljuset bli allt sämre och ISO går förstås upp därefter.

Kolla in den vackra halskragen som ramar in huvudet. 

Den här örnen bjöd på mer kämpatag med åtelmaten men mörkret började falla och denna bild är tagen med ISO 8000. 

När örnen så småningom ätit sej mätt var det inte lönt att försöka fota den då den flög utan det fick bli en siluettbild genom den andra gluggen i vad ljus som återstod på horisonten. Vi satt kvar i gömslet tills det blev mörkt innan vi packade ihop för dagen. En dag som jag sent ska glömma.

Hälsningar Lena

Norrskenet sett från en skogsväg

Jag har varit i den lilla orten Kalvträsk utanför Skellefteå i helgen och fick också chansen att se norrsken under lördagsnatten. Vi gav oss iväg med bil vid niotiden och körde mot Skellefteå på jakt efter en öppning i molnen. Det var fuktigt och bitvis väldigt dimmigt men vi hittade till slut en öppning i skogen där det också var någorlunda klart. Norrskenet var en blygsam grön strimma på himlen när vi riggade våra kameror och det hände inte så värst mycket under de första två timmarna mer än att allt blev väldigt blött och linsen immade igen flera gånger. Vid midnatt började det plötsligt hända saker på himlen...

Det gröna skimret växte på höjden och tilltog i styrka.

Jag riggade om till stående format och torkade av linsen igen.

Norrskenet växte på himlen.

Nu är vi på väg in i warp speed med Millenium falcon.

Kameran är riktad nästa rakt upp mot himlen och det blev uppenbart att mitt stativhuvud är lite för klent för att hålla kameran så under 25s exponeringar, men några bilder blev det i alla fall.

Efter warp speed kom spökena fram och dansade för oss, precis som över Gammelstaden i Luleå som Per visade.

Vid ett mattades skådespelet av och vi åkte tillbaka till Kalvträsk. Vid det här laget hade några av oss varit vakna i nästan 20 timmar och det blev bara några få timmar i sängen innan vi skulle ut i gömslet igen. Men det var det värt!

Hej så länge,

Lena

Lördagsgodis...

...för en gråspett.

Hälsningar Lena

Det går fort

Svanparet som hade åtta ungar förra sommaren fick bara två i år och så här såg de ut den 11 juni. Resterande ungar drunknade mest sannolikt i äggen då ett skyfall översvämmade nästan hela boet. Det blev också väldigt få gräsandungar och gässlingar.

Så här såg svanungarna ut den 8:e oktober. I stort sett lika stora och tunga som sina föräldrar. Förra året fotade jag de åtta grå svanungarna på exakt samma plats.

Kan man ta hand om åtta var det kanske inte så konstigt att de lyckades med två denna säsong men det var ändå trevligt att se dem så stora och fina.

Så här års verkar det vara OK för andra svanar att uppehålla sej i samma pöl och jag räknade till minst 16 vuxna knölsvanar den dagen. 

Hälsningar Lena

PS. Här kan ni se hela svanfamiljen från förra året: https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/en-storfamilj-med-knolsvanar.htm 

Undomsdoppingar, vad gör dom så här års?

" - Skriker! Skriker efter mat och uppmärksamhet hela tiden. " 

Om ni går längs ett sjö eller pöl och hör envetna skrikande ljud som upprepas utan avbrott...spana efter skäggdoppingar.

" - Vaddå? Jag vill ju bara tala om att jag finns och gärna sitter med familjen vid måltiderna...inget extra för min del, bara jag får MAT!"

" - Det där med att vara förälder, ska det vara så här? Är det inte tänkt att de ska klara sej själva så här års?!"

" - Jag undrar om mina föräldrar verkligen vill ha mej längre?..." 

Det är antagligen tufft att vara ungdomsdopping och plötsligt klara sej själv. Just denna bor granne med Friends Arena och Mall of Scandinavia så det finns möjligheter till spännande utflykter för en ungdom....men om man bara vill ha små råa fiskar kanske det spelar mindre roll.

Här är i alla fall ett gäng ungdomsdoppingar som tagit saken i egna händer (eller simfötter). Fem stycken simmade runt och dök efter mat...eller vad de nu gjorde.

Det såg lite chansartat ut...

...men i vänstra hörnet kan ni se att det händer något. 

"Wow, brorsan har fångat en stor fisk!!!"

En smaskig liten abborre är nog att betrakta som en praktmåltid och något som måste kollas upp extra noga.

" - Den goa lilla fisken kanske smiter och då gäller det att vara nära..." 

....eller så kanske vi bara kan dela på den,... din ynkliga snåljåp?"

" - Eh...dela?...Glöm det! "

Det gäller förstås att simma ifrån sina syskon så snabbt man kan och sedan avnjuta fisken själv. 

" - Min sushibit, bara min!" 

" - Nam, nam...finns i sjön...mmmm...gott!"

Det fanns en del andra små "sushibitar" eller det är kanske mer lämpligt att kalla dem "sashimi". Dessa ungdomsdoppingar har nog klart för sej vad de gillar bäst och bor man så nära centrala Stockholm som dessa gör kan de väl bara lägga en beställning och få maten levererad via Foodora. 

Hälsningar Lena