En tidig sommarmorgon

Första dagen som SMHI utlovade sommarvärme (och vindstilla) bestämde jag mej för att stiga upp riktigt tidigt. Jag satte klockan på 04:00 och lämnade huset 20 minuter senare. Insåg att jag nog egentligen skulle stigit upp klockan tre men det kändes allt för tungt. Jag skulle ju jobba som vanligt efter fotorundan. Det var hur som helst riktigt vackert när jag kom fram. 

Vassen glittrade av dagg och i det gyllene morgonljuset var t o m skrattmåsar uppskattade motiv.

Jag har aldrig sett det förut men jag kan inte förstå annat än att skrattmåsarna plockade insekter. De "lågsniffade" över våtmarken och flög ofta precis ovanför växtligheten. Luften surrade av insekter.

Kan det möjligen vara de här små djuren de var ute efter?....Det fanns gott om dem i alla fall.

En bit längre bort gick gåsfamiljerna i samlad tropp ner till vattnet. Ungarna är inte så små längre.

Antal ungar har nog också minskat sedan de kläcktes men här är det i alla fall tre kvar. 

Köttdjuren har varit ute ett tag men jag fastnade ändå vid grindhålet och tog några bilder på dem då de ser ut att njuta av morgonsolen. De har antagligen ätit frukost under gryningstimmarna och idisslar den som bäst när jag kom förbi. 

Far och son.

Lantbrukaren hade precis fyllt på det stora vattentråget och djuren samlades runt det för att ta en morgonslurk. 

" - Det är OK att göra så här....om man är ko."

När jag gick mot bilen var klockan inte mer än sju. Lärkan både sjöng och stampade takten av hjärtans lust. Vilken sommarmorgon!

Hälsningar Lena

Fler glimtar från en dykdag på västkusten

Blankt vatten i Hamburgsunds hamn utlovar ännu en fin dykdag på Persgrunden men det är osäkert om det kommer att hålla i sej hela dagen...

Vi åker i alla fall ut och trots att det blåser mer än dagen innan hoppar vi alla i vattnet. Precis i gränsen mellan tare och havsnejlikor kan det se ut ungefär såhär. Lägg märke till den fina nakensnäckan i förgrunden. Min fisheye har en närgräns på 14 cm så man kan krypa riktigt nära vissa motiv. Den här bilden är dock tagen dagen innan.

Nu hade jag bytt till makro denna dag för väderutsikterna var inte de bästa. Vi hittade några nakensnäckor på första dyket. Lägg märke till den vita äggspiralen i nedre vänstra hörnet. 

Det var ett par vackra linjeborstnudingar vi hittade.

Man kan även fota havsnejlikor med makro och då ser det ut så här. Till höger kan man se att det var strömt även nere på djupare vatten och vi fick leta upp platser med "lä" för att kunna ligga någorlunda stilla.

Jag vet inte om detta är en liten havsnejlika eller någon annan typ av anemon men den satt fint på de röda bladet.

När en havsnejlika dragit ihop sej kan den se ut så här. 

När vi kom upp efter andra dyket blåste det runt 8-10 m/s och det var vågor, ström och även en del dyningar. För mycket för att vi skulle vilja stanna där och gunga i båten under hela lunchen. På gränsen att dyka i dessutom så vi drog mot Väderöarna där vi lätt skulle kunna hitta lä bakom någon ö.  

Om man inte har anlag för sjösjuka kan man passa på att byta objektiv på kameran. Makro skulle vara mer passande på andra dyket då det skulle bli vid någon ö och antagligen ha sämre sikt än vi haft vid Persgrunden. På den här bilden har hon stoppat in kameran i undervattenshuset och den blå "kanten" är en o-ring som är mycket viktig att den är helt ren. Ett hårstrå där och man har läckage in i huset. 

Skeppare Anders hittade en perfekt plats och vi fick våra lunchlådor med hemlagad thaimat uppe på båtens "soldäck". Efter maten serveras kaffe och nybakad sockerkaka. Alltid lika uppskattad.

Det är lämpligt att ha minst två timmars paus mellan dyken och förutom att äta och dricka ordentligt med vatten ska man byta till nya flaskor (om man inte har väldigt stora). Vi dyker med dubbelpaket som är antingen 2 x 7 liter eller 2 x 8,5 liter. Trycket är 200 bar, alltså 2800 liter eller 34oo liter att "suga i sej" under ett dyk. Dagen till ära var det syrgasberikad luft (Nitrox) i paketen med 32 % syre istället för vanlig luft som är 21%. 

Så här kan det se ut på dykdäck under lunchvilan. Torrdräkterna hänger uppe mest för att inte vara i vägen. Det är väldigt sällan någon dyker med våträkt och absolut inte i ett sällskap med så pass erfarna dykare som det var denna dag. Extra flaskor till höger. Man kan dyka med enkelflaska eller dubbla som vi gör. Dessutom kan man ha en (eller flera) extra hängande på sidan.  

På den här bilden är det en stor kamerarigg med dubbla blixtar, extra ljus och blixtarmar som är delvis luftfyllda för att göra kameran neutral under vatten. Till höger står en undervattensscooter. Det använder inte en fotograf men det var andra dykare med också. En scooter kan vara mycket bra t ex i ström eller bara om man vill se mer av en dykplats eller ett stort vrak. Att simma hårt drar annars väldigt mycket andningsgas (luft eller vad man nu har) och förkortar dyktiden. Det som står på bänken är en sk rebreather dvs en maskin som renar luften man andas och recirkulerar den. Det är inte bara militären som dyker med dessa nu utan de används också av rekreationsdykare. Du behöver inte byta flaskor mellan dyken, inte fylla flaskor varje kväll, det kommer inga bubblor etc.   

På andra dyket, som var på en skyddad plats utan ström och vågor, blev det några fler makromotiv. En eremitkräfta med ett vackert skal dekorerat med små rosa hydroider. 

En trollhummer som satt helt öppet är ovanligt på dagtid. Dessa djur ligger ofta gömda mellan stenar och i skrevor på dagen och kommer ut på natten. 

Naturligtvis måste jag testa hur nära jag kan komma och den ligger kvar trots många blixtar och en kamera rakt framför ögonen. Ibland blir man förvånad. Den backade undan en bit still slut och då fick den vara ifred. 

Bägarkoraller kan jag inte låta bli och det finns ofta gott om dem under 20 m. 

Efter avslutat dykning ska man skölja sina saker om de varit i saltvatten och det är också skönt att spola bort det salta från ansiktet. Vattnet är behagligt varmt så det här är inte så brutalt som det ser ut. 

På väg mot land efter avslutat dykdag och aktiviteten är inte så hög. Sova en stund brukar vara jätteskönt. Båten gör drygt 20 knop så det är bara att klä på sej även om solen strålar från en blå himmel. 

Hälsningar Lena

Välkommen till Persgrunden

Persgrunden är ett grundområde i öppna Skagerrak cirka 15 km väster om fastlandet vid Grebbestad. Grundet ligger inom Kosterhavets nationalpark. Minsta vattendjup vid Persgrunden är endast 2,4 meter. 

Om man ser sej omkring en fin dag då det inte blåser mer än ca 2 m/s finns det inte så mycket att se ovan ytan. Men däremot väntar något extra fint under ytan...

Den här bilden hade jag inte tänkt visa, för den är så "skräpig", men så här det ser ut när man börjar dyket. Det är strömt eller väldigt strömt och båtföraren släpper dykare med lite drivmån. Men det gäller att sjunka ner ca 10 m så snabbt man kan och hitta en svacka bland tarebladen med lite lä för strömmen. Här har vi stannat upp för att fixa i ordning kameran, tända lampor, blixtar etc. Jag tar alltid en testbild för att se att blixtarna slår och att allt fungerar innan vi går djupare. Det är fullt med skrufs och partiklar i vattnet och strömmen drar i oss. Vi ska ner till vänster i bild där man kan se några ljusa fläckar...

När man kommer ner under taren och det grumliga vattenskiktet öppnar sej den här vyn. Det är ca 15 m där havsnejlikorna börjar dyka upp och vi kan sedan se dem ner till ungefär 25 m. Jag går inte ner med fötterna först utan liggande horisontellt, ofta med huvudet och kameran nedåt. 

Så här "får man egentligen inte" fotografera under vatten dvs rakt uppifrån och ner mot botten. Det kallas ibland "pizzabilder", men på land tar vi ju precis den här sortens bilder av t ex träd med drönare numera. Jag kan i alla fall inte motstå denna bukett med havsnejlikor och riktar kameran rakt ner när jag svävar ovanför dem.  

En till bukett med havsnejlikor i lite annan färgställning. De varierar från helt vita till mjukt gulorange eller svagt brungula och ibland skarpt orange. Den heter visserligen nejlika men det är ett djur som hör till ordningen havsanemoner.

Den här bilden är mer enligt "regelboken" med grönt vatten i ovankant. Vi simmar längs väggar som ibland är branta och helt täckta med havsnejlikor, ibland är det mer mjuka kullar. Man behöver ofta inte simma alls för det är lite ström även här och det vettigaste är då att bara följa med och röra sej så lite som möjligt (det går åt mindre luft än om man simmar motströms).

Det är svårt att backa så pass att man kan få en översikt över hur mycket havsnejlikor det finns här, för så fort jag kommer några meter från dem räcker inte ljuset från blixtarna till för att visa de vackra färgerna. Ett stim blanka småfiskar reflekterar blixtljuset.  

Det här är ett ganska traditionellt sätt att fota vägg under vatten med en dykare försedd med lampa vid sidan. Fredrik är en mycket van modell och vet precis var jag vill ha honom om vi simmar förbi någon liknande. 

Alla bilder är tagna med en Tokina 10-17 mm fisheye zoom (på 12 mm) på en Canon 7D mkII. Jag är inte mer än en dryg armlängd från havsnejlikorna på flera av dessa bilder. Man strävar efter så lite vatten som möjligt mellan objektivporten och motivet.

Vi svävar vidare i mycket stillsamt tempo längs de luddiga väggarna klädda med havsnejlikor. Vi har ju hört en del om Persgrunden och hittills har dykplatsen levt upp till vad som utlovats. Det är svårt att komma ut hit och vi har försökt boka plats på den enda dykbåt som vi känner till som kör hit, men har inte lyckats förrän nu. Dykplatsen är extremt väderkänslig och även om det är lugnt på 20-25 meters djup kan det snabbt bli väldigt "skvalpigt" på ytan.

En fin passage men lite för tajt för att simma igenom. 

Ett stim med förvånansvärt stora fiskar sveper förbi. Stim är alltid kul att få på bild men de rör sej fort och skillnaderna i ljus om de befinner sej ovanför mej, mot ytan...

....eller nedanför mot djupet medför en hel del rattande på kameran. 

Fiskarna vänder när blixtarna slår. Det här är så häftigt att få uppleva. Om man inte fotograferar kan man ibland få simma mitt inne i ett stim. Fiskarna drar vidare och det är dax för oss att avsluta. Nu ska vi upp i strömmen igen och dessutom ligga stilla och vädra ut kväve (som annars kan bli bubblor i blod och vävnader) på ca 5-6 m i 3 minuter.

När man går upp i öppet vatten där det inte finns någon bergvägg, hällar eller liknande måste man skicka upp en ytmarkeringsboj. Både för att skepparen ska se en så man kan bli upphämtat men också för att förhindra att man blir påkörd av båten när andra dykare blir hämtade. Ytmarkeringsbojen dras med i ytströmmen och vi får hänga med den ett tag tills de tre minuterna har gått. Sedan får man invänta sin tur på att bli upphämtat...Ett fantastiskt ställe där vi lyckades få fem dyk under helgen, men absolut inget för en nybörjare. 

Det var början på årets dyksäsong,

hälsningar Lena

Stare

I en lövskog där bladen precis hade börjat slå ut mötte vi en stare som satt och sjöng på en gren. Stararna var i full färd med att bilda familj och den här satt antagligen nära sitt bo. Antingen sjöng den för att locka till sej en hona eller så kanske den redan hade en sambo och bara sjöng av hjärtans lust.

Den burrade upp sej och flaxade med vingarna på bästa starmanér. 

Är man en stjärna i sin egen skog så är man. 

Eller så är man en uppgiven stare som undrar om det inte är någon som vill ha en...?

Här är det i alla fall en stare som redan har fixat både bostad och familj. Det satt fem holkar på denna husgavel och det var full fart i alla. Jag stod först med ryggen till men hörde och skymtade i ögonvrån hur fåglar hela tiden flög in och ut ur holkarna.

När jag vände mej om satt den här praktfulla jägaren på taket till sin bostad, med hela näbben full. 

Stare sjungande för full hals och med det lämnar vi Öland för denna gång.

Hälsningar Lena  

Ölands norra udde och en liten juvel i skogen

En dag bestämde vi oss för att åka från södra Öland upp till den norra udden. Där står också en fyr, Långe Erik. Här fick vi också uppleva just hur ombytligt vårvädret kan vara på Öland.

Vi gick runt fyren och övervägde att stanna och spana här en stund, det var någorlunda lä på den sidan fyren. Ett tärna uppvaktar sitt blivande gemål med en perfekt överlämning i luften.

När vi kom runt på den andra sidan såg det ut så här och det var bara att huka sej. Råkall dimma blåste in från sidan.

Det vackra vårvädret försvann och det här var inte det minsta mysigt. Vi hade ändå underställ och vind/regntäta jackor. Vi gav upp ändå och åkte några kilometer till Trollskogen. 

Det fanns fina promenadvägar och inne bland träden märktes inte vinden alls. Den 900-åriga eken var ju ett måste på denna promenad.

Om man fortsätter gå kommer man till ett område med trolska krokiga tallar. 

Här skulle jag förstås haft ett annat objektiv men det hade jag inte riktigt förutsett. Tallarna var otroligt läckra i sina former.

Det fanns även döda träd som var svåra att motstå. 

Från de krokiga tallarna tog vi en genväg och hamnade på en annan stig med höga pampiga granar, klättrande murgröna och även en del lövträd. Riktigt mysig skog. Harsyran hade slagit ut och mossan lyste klargrön på marken. Efter ett tips från några andra besökare stannade vi upp och lyssnade med jämna mellanrum. Plötsligt hörde vi de höga klara sångstroferna från en väldigt liten fågel...

Det tog ett tag innan vi hittade den och upptäckte att det faktiskt var minst två brandkronade kungsfåglar som hoppade runt uppe i de höga granarna. Den här livliga lilla fågeln har vi hört förut men aldrig lyckats få syn på. 

Här var den plötsligt och även om den satt högt upp fick jag några bilder (och många suddisar då den knappt satt stilla mer än ett par sekunder i taget). Norra Öland har också sina pärlor, även om det verkar vara lite väl mycket turister här för att passa oss. 

Hälsningar Lena