En knippe vårtecken

Jag svarade Ulla i ett blogginlägg att våren nog skulle dröja ett tag till hos oss men den har faktiskt kommit med stormsteg. Under dagens lunchpromenad hittade jag en hel knippe vårtecken.

Årets första fjäril slog sej ner på en vit parkbänk i Kunskapsträdgården. 

Blåsipporna tittar fram lite försynt på ett ställe där de brukar vara tidiga.

Det här är en pytteliten cyklamen som landskapsarkitektstudenterna har sått. Inga gröna blad, bara blommor på en stjälk bland de bruna gamla löven.

Det var full fart på bina och i var och varannan blomma satt det ett bi.

När jag passerade bikuporna var det kö utanför infarten. 

Jag har även sett tussilago men de finns inte runt denna plats och jag hann inte gå längre än en kort sväng i trädgården . 

Hälsningar Lena

Yes!

Här kommer det gäss! Stora flockar samlas nu på åkrar och vall runt Uppsala med omnejd.

När jag åkte från jobbet igår var solen på väg ner och jag stannade till vid ett litet fågeltorn i Funbo. Jag spanade egentligen efter en mindre sångsvan men det blev gäss för hela slanten.

Det var mängder med gäss runt tornet men de var oroliga och började flytta på sej efter en stund. Jag bedömer att det var grågäss, bläsgäss och sädgäss. 

Här lättar ett gäng under viss kakafoni.

En grågås

Det här är nog sädgäss och så en bläsgås lite på efterkälken.

Det var fint att stå i det lilla tornet, ensam. Om man ska hålla corona-avstånd var det ett enmanstorn. 

Gäss i jordbrukslandskap.

Efter en stund hade i princip alla gäss och några tofsvipor dragit iväg. 

De försvann bort över himlen

....alla utom den här som kom tillbaka under högljudda rop. Den hade helt klart tappat bort sina kompisar.

När jag körde hem hittade jag en flock med flera hundra gäss på en åker bara ca en km från där jag stått. Jag gissar att det är samma fåglar och att de inte flög så långt för att få sej lite kvällsmat.

Hälsningar Lena

Lite sol gör skillnad

En gnutta morgonsol gör skillnad... 

...och nu når den favoritstubben bakom huset tidigt på morgonen. 

Jag drack morgonkaffe vid vårt stora vardagsrumsfönster och spanade ut mot stubben. Några fåglar kom förbi och kollade in jordnötterna jag lagt ut.

De hör till våra vanligaste gäster, men de fick vara med ändå.

De fick bli min start på dagen.

Hälsningar Lena

Hundkompisar

Mötte dessa två under en promenad idag. En miniatyrbullterrier eller möjligen en liten bullterrier (hona) samt vad jag tror är en husky. De levde rövare i en hundgård och jag kunde inte låta bli att ta några bilder.

Den lilla hunden hävdade sej väl, mycket energiska anfall.

Här verkar den stora hunden överväga vad som kan vara bästa grepp om den lilla muskulösa terriern....

...vilket resulterar i ett utfall av sällan skådat slag....

Här gäller det att backa med såväl hållning som öron när den lilla bullterriern sprutar fradga av vrede.

En tax undrar försiktigt om den ska våga vara med och leka...

Men det var ju inte så allvarligt...mest på kul faktiskt....

...egentligen är ju den där stora rätt stilig...

" - Kul med en ny kompis, vad ska vi göra nu?!!"

" - Puh....vilket tryckt det var i den lilla jycken...man blir ju helt slut."

Hälsningar Lena

Nötskrika

En sista blogg från Conny Lundströms gömsle i Västerbotten får bli de vackra nötskrikorna som kom och provianterade med jämna mellanrum. Nötskrikor kan man ju fota lite här och där men min erfarenhet är att de är skygga och inte så gärna vill vara med på bild. 

Här fanns det mat till stora rovfåglar, snyggt dold bakom snö. Nötskrikorna tog gärna för sej av både det feta och små köttbitar.

Nötskrikan hör till familjen kråkfåglar och är nog rätt smart. Vaksam när den satt på åteln i alla fall.

Ljuset betyder mycket och när solen nått ungefär så här långt var längtan efter att få se en kungsörn som störst. Men vi hade ändå fint sällskap av spettar, småfåglar och de underhållande nötskrikorna. 

Den här bilden är obeskuren och nötskrikan satt precis utanför gömslet. Där fanns det en del solrosfrön som den också verkade gilla. 

Så här såg det ut inne i gömslet. Mitt på dagen var chansen som minst att det skulle komma en örn så jag plockade loss kameran från 100-400 objektivet och satte på en vidvinkel för att få några bilder från insidan. Vedkaminen till vänster om Conny spred värme i hela gömslet och man kunde dessutom värma lunch eller kaffe på den. 

Avrundar med en domherre i de sista strålarna av solen innan den försvann bakom skogen. 

Hälsningar Lena