On Location Natur - Örenäs slott

Från semesterresan i Nordnorge blev det en tur till Skåne, närmare bestämt till Helsingborgstrakten och evenemanget On Location Natur. Så här vackert var det vid Örenäs slott när solen trängde genom dimman vid åttatiden på söndags morgon. Många fotografer åt frukost i godan ro men jag hade inte hunnit dit ännu.

Örenäs slott i morgonljus och lättande dimma. 

Evenemanget startade redan på lördagen med såväl föredrag som workshops. Min första workshop var drönarfoto med Lisa Sihlberg och en representant från Cyberphoto

Jag är mycket sällan med på mina egna bilder men här är jag i alla fall, tillsammans med tre andra deltagare som just provflugit vår lilla drönare och nu var väldigt sugna på att skaffa en egen.

Jag hade hört från de som varit med på workshopen "vilda djur" att det fanns sälar nere vid vattnet. Innan det var dax för portfolio-review med Staffan Widstrand skyndade jag iväg för att spana efter dem. Först hittade jag några välkända fåglar. Den här blev blöt precis ögonblicket efter.

Jag hittade en säl som låg och njöt på en sten. Antagligen samma säl som Peter fotograferat. Den poserade vackert för många fotografer denna helg. Här kom det några större vågor svepande och svalkade av sälen i det sena eftermiddagsljuset. Det var minst 20 grader i solen och alldeles strålande vackert.

Söndag morgon började redan 06:30 för de som ville ta en fototur före frukost. Det var dimmigt, väldigt dimmigt.

Här kommer FS David Elmfeldt (till höger) med några fotografer. Jag fortsatte längs vägen för att spana efter säl eller kanske någon intressant fågel ute i det vita. 

Våra vanligaste sjöfåglar var förstås på plats och jag slog mej ner på en sten för att kolla lite vad de höll på med.

Lugnt och stilla ena stunden...

...full kakafoni i nästa ögonblick. Man kan inte vara för många på samma sten.

Det var väldigt fridfullt att sitta där och titta på dem. Stilla och tyst så när som på fåglarna som ju snackade en del.

Jag blev sittande en stund men måste gå tillbaka till slottet för att hinna äta frukost. Man kan ju inte missa en förstklassig slottsfrukost.

Det var då solen äntligen kom fram och jag hade svårt att slita mej från gårdsplanen, men jag hann äta och plocka ihop mina saker till första workshop.

Efter ett inspirerande föredrag av Jan Pedersen om att fota i regnskog var det dax för makro-workshop med samma person.

Jag fastnade bland spindeltrådarna.

När jag skulle vara med på workshopen om att fota vilda djur hade sälen tröttnat på att posera och det fanns bara en skarv. Men finessen med låg vinkel fungerade ändå.

Så här kan man göra för att få lite mjuk inramning på lejonen eller gnuerna om man nu råkar få se några sådana på nästa resa. 

Tack för ett fullspäckat program och två mycket givande dagar, roliga möten med andra fotografer och representanter för utrustning och annat som kan intressera en naturfotograf.  Jag stannade sedan en natt till för att se mej omkring lite mer i trakten kring Helsingborg men det får bli ett annat inlägg.

Hälsningar Lena

Från Jukkasjärvi till Gammelstaden, Luleå. Sista anhalt

Från Icehotel 365 promenerade vi ca 900 m för att se Jukkasjärvi kyrka. Vi gläntar på dörren till klockstapeln och skymtar kyrkan.

Kyrkan uppfördes 1607-08 men blev inte helt klar förrän 1785 då orgelläktaren byggdes. Kyrkan har renoverats flera gånger och golvet är omlagt. 

Altartavlan är betydligt nyare. Den är gjord av Bror Hjorth och var en gåva från LKAB till kyrkans 350-års jubileum 1958.

Vi är helt ensamma i den vackra träkyrkan.

Låsmekanismen på kyrkodörrens insida belyst med mobiltelefon

Från kyrkan gick vi till en stor kåta där man kunde köpa renburgare eller wrap med röding samt stekt potatis. Det var mysigt men vi hade egen lunch och drog snart vidare. Några renar in en inhägnad hade viss potential att bli den sista "dagens ren" men nej, renar gör sej inte bakom fårstängsel. 

Vi körde vidare mot vår sista anhalt på denna resa, Gammelstad utanför Luleå. Vi hade bokat ett rum på Gammelstads gästhem (inte en stuga). När vi kom dit strålade solen och det var 21 grader varmt, semesterrekord sista dagen. Av med det varma understället och ut på promenad.    

Det finns inte bara en handfull röda stugor utan hela 408 stycken, i nästan ursprungligt skick. Det är den största och bäst bevarade kyrkstaden som finns, vilket gjorde att Gammelstads kyrkstad numera finns med på Unescos världsarvslista. 

De av er som följer bloggar här på FS har antagligen sett Per Lundströms fina bilder från denna plats. Jag minns i alla fall fantastiska vintermotiv med snötyngda stugor och norrsken bakom kyrkan. 

Vi vandrar runt bland stugorna och de flesta verkar väl underhållna.

Det var allt från vår resa genom norra Skandinavien. Från Luleå körde vi direkt hem nästa dag. När vi rullade in på vår gata i Knivsta hade vi kört 447 mil. 

Hälsningar Lena

Kiruna och Jukkasjärvi

Från Tromsö körde vi till Kiruna via Narvik och Riksgränsen. Återigen en väg med fantastiska vyer, men molnen låg lågt över Abisko och vi såg inte skymten av solen förrän vi började närma oss Kiruna. Väl framme gick vi genast upp på utsiktsplatsen (skidbacken) för att få en överblick över staden. 

Solen sken till och från men det dåliga vädret var inte långt borta. Gruvans utbredning är större än man kanske tror och ändå syns inte det som finns under jord. Vi har gjort den guidade turen i gruvan vid ett tidigare besök. Från toppen av skidbacken kunde man se hur den nya vägen skulle gå och en del äldre hus som flyttats samt några nya bostadshus som var under uppförande.

Sedan 2016 finns inte bara Icehotel i Jukkasjärvi på vintern utan året runt med namnet Icehotel 365. Byggnaden är täckt med jord och gräs för isolering och kyls med solenergi. Vi har inte varit här på vintern så ett besök kändes som ett måste.

Vi fick titta in i islagret som är en stor byggnad där man lagar is från Torneälv som bryts i mars och ska användas för kommande säsongs ishotell. Man gör även isglas som exporteras till olika isbarer. Killen nere till vänster jobbar med glasen. Han har minusgrader på jobbet hela sommaren.

Väl inne i Icehotel 365 började vi i baren med en passande ljuskrona i is. Här kan man gå in och ta en drink men den hade inte öppnat ännu. Antagligen kostar det även inträde. 

Vår guide berättar om hotellets rum och hur konstnärer får skicka in förslag på design och utsmyckning av ett rum som sedan bedöms av en kommitté. Förslagen får inte vara för lika något som har varit förut och det ska vara rimliga att utföra på kort tid. I de stora ishotellet får konstnärerna bara två veckor på sej att utforma rummen, så det jobbar ofta två eller ibland tre tillsammans.

Vi hade köpt en guidad tur och efter själva guidningen fick vi går runt själva och titta i alla rummen. Om jag minns rätt var det 15 dubbelrum i Icehotel 365. Lägg märke till strömbrytaren och eluttaget bredvid dörren. Det fanns förstås också strömbrytare vid sängen. Dörrarna var inte av is och gick naturligtvis att låsa, som på vilket hotell som helst. 

Varje rum hade ett namn på en skylt utanför samt namnet på konstnärerna. Denna svit hette "Kiss"

Denna hette förtås "Thin ice" som det står på skylten.

 "Raindrop prelude"

Gillar belysningen i rummet "Teckara". Vet dock inte vad det betyder.

Det här blev min favorit, fullt med maneter "Hydro smack".

Det här heter  "Early spring och dagens ren ligger på bänken. Det står ett champagneglas i is på fällen.

Om man bor i sviten "The Victorian apartment" har man både bibliotek och sovrum.

Det här var ett av de läckraste rummen tycker jag och det heter "Dancers in the Dark".

Det var väldigt skönt att gå ut i värmande 12 grader och ta en rask promenad.

Hej så länge,

Lena

Tromsö

Mitt i Tromsö hittade vi den här vackra mosaiken.

Så här ser det ut IRL. Bron, kyrkan och bergen i bakgrunden, minus det flammande solen. Tromsö ligger 300 km norr om norra polcirkeln och ca 2100 km söder om den geografiska nordpolen.

Det låg en hel del båtar i hamnen. Inte bara segelbåtar utan även fiskebåtar i olika storlek. Fiske är fortfarande en viktig inkomstkälla här.

Tromsö har gott om gamla trähus blandat med nyare byggnader. Även om det brunnit här som i många andra städer så finns det en hel del kvar.

Man bygger också nya trähus i gammal stil och underhåller de äldre träbyggnader man har. Vi vandrade gata upp och gata ner och jag skulle förstås kunna visa kyrkan, rådhuset och alla de byggnader som turisterna flockades runt, men det känns lite trist. Ni får se det jag fastnade för istället.

Tromsö kallas också "Porten till Ishavet" för att det har startat många olika expeditioner från denna ort. Det kan man bl a se på Polarmuseet, som förstås också vittnar om den valfångst man ägnat sej åt i dessa områden. Det går fortfarande att köpa valkött i livsmedelsaffärer och i saluhallen. Den är nu märkt Lofotenval.   

Hur många kändisar skulle posera med en död val nu?

I ett välbevarat gammalt trähus hittade vi ett mycket intressant ställe som hette "Perspektivet museum". Det var tre våningar med olika fotoutställningar, gratis inträde och enklare fika på bottenplanet. Dessa bilder kommer från utställningen Red Utopia och visar människor från olika länder som fortfarande håller kommunismens fana högt. 

Den verkliga "guldskatten" hittade vi på plan tre, utställningen Gatelangs. Det var fotografen Knut Stokmo som varit etablerad som familjefotograf mm i Tromsö sedan 1968. Dessa bilder kommer dock från hans ungdom och visar vanligt folk och hur de levde i Tromsö under 50-60 talet.   

Den här bilden hette något i stil med "bra torkväder" och visar tvätt hängandes jäms med isbjörnsskinn. Det fanns mycket bilder samt ett rullande bildspel och vi blev kvar en lång stund på plan tre. Antagligen det mest intressanta vi hittade i Tromsö denna dag. 

Dagens ren stod utanför Burger King på gågatan och var helt blanksliten på mulen. 

Tromsö har världens nordligaste bryggeri, Mack. Det hade min sambo tagit reda på och dit skulle vi. Vi gick en guidad tur som inte var så tokig för den hade en film som beskrev bryggeriets historia, och samtidigt visade en del historia om Tromsö. Ölhallen fanns kvar i de gamla byggnaderna, tack och lova hade de även fyra sorters cider för den som mej och inte gillar öl. 

I de gamla byggnader som bryggeriet startat sin verksamhet i hade man en stor butik samt ett mikrobryggeri. Där fick vi en lektion i öltillverkning. Musik var tydligen en viktig del i processen....

Om jag minns rätt var det här ett av kärlen för mäskning och vörtkokning, då man sätter till humle. Det som speglas i kopparkärlet förutom fotografen är vinylskivor. Man spelade musik under processen och artistvalet noterades på etiketten till varje flaska. Det måste vara en konst det där med öl....

Tacka vetja gott färskvatten och det kunde man hitta i fontänen. 

Hej så länge,

Lena

Renar på strandpromenad och resan till Tromsö

På vägen mellan Nordkap och Tromsö passerade vi ett gäng renar på strandpromenad. Lite udda miljö för renar kändes det som. 

" - Menar du att det skulle vara något konstigt? Vi går här varje dag."

Från stranden vek de av och kom plötsligt upp på vägen.

Ni som mött renar på vägen vet att de ibland inte verkar helt överens om vart de är på väg. 

" - Okej gänget, vänta lite! Damen vill ju fota Mej. Jag måste posera lite, det går på ett kick." Dagens ren var ju given. 

Det är bara att vänta tills de passerat och inte längre ändrar sej och kommer tillbaka ut på vägen igen.

Vägen mellan Alta och Tromsö går till stor del längs vatten och kantas ett fantastiskt landskap med snöklädda höga toppar. Men vad spelar det för roll när molnen täcker hälften av bergen och ljuset bara är mjukt ludd. 

Vi stannade vid några enstaka tillfällen men vädret inbjöd inte till fotografering eller någon annan aktivitet.   

Från Nordkap till Tromsö är det drygt 50 mil och det tar 9 timmar att köra. Men det skulle ju vara en "scenic drive" så det gjorde väl inte så mycket, om vi bara haft lite bättre väder. När vi hade 10 mil kvar till Tromsö var det inte längre renar längs vägen utan det djur som man så ofta ser i resten av Norge, får.  

När vi kom till Tromsö var det en antydan till sol och vi gick därför direkt mot utkikspunkten Storsteinen, 421 m. Vi borde väl ha gått upp eftersom vi suttit 9 timmar i bilen, men promenaden från hotellet fick räcka. Man kan gå på stigen som syns under linbanan eller ta "Sherpatrappan" med 1000 steg som nepalesiska sherpas har byggt. Vi tog linbanan.  

Utsikten var det inget fel på och hamburgaren som vi åt till middag på topprestaurangen smakade OK, men inte särskilt märkvärdigt. 

Vi fick lite sol över Tromsö innan vi åkte ner och promenerade tillbaka över bron till vårt hotell. Dagen efter skulle vi vara vanliga turister i Tromsö. Det finns bra dykning här för vi har varit här och kollat förut, men det är för knöligt när man bor på hotell och har bilen i ett extremt trångt parkeringsgarage. 

Hej så länge,

Lena