Ett indiskt bröllop

Det stod klockan 18:00 på inbjudan till Sumalatas och Somendus bröllop i Prayagraj. Vi var förstås där i tid, men det var ingen annan. De två paren från Finland anlände kort efter oss. Det var visst "indiskt tid" som gällde.
Indiska bröllop är en lång ceremoni, dvs varning för många bilder.  

Det gick dock ingen nöd på oss. Vi blev snabbt visade till sköna soffor och serverade den ena goda lilla rätten efter den andra, kallt vatten på flaska eller sött the med kardemumma och mjölk. Det började också anlända andra gäster efter ca en halvtimme. 

Ganska snart kom även brudgummen. Han försvann dock in i ett rum efter att ha hälsat kort på gästerna. Klädkod för denna fest var "festfin men undvik enfärgat svart eller vit klädsel". Brudgummen var helt klädd i vitt, undrar vad bruden skulle ha för färger?  

När vi ätit så många smårätter som vi orkade gick vi runt i lokalen som delvis var täckt med tak och delvis var öppen mot natthimlen. Vi stötte på flera gäster som vi mött under Haldi kvällen innan och nu skulle det tas mera selfies med nordborna.

Alla kvinnor var otroligt vackert klädda i färggranna saris, smyckade med pärlor, guld- eller silverbroderier. Några hade en kort överdel och en mycket vid kjol med broderier. Kvinnorna på den högra bilden var båda gifta och bar vackra guldsmycken runt halsen. De unga tjejerna hade mest silversmycken. Mängder av armband hörde också till utstyrseln. 

Mycket förvånande kunde män vara klädda så här! Västerländska kläder med en enkel skjorta (ofta med uppkavlade ärmar) och jeans. Notera trädstammen bredvid mannen. Lokalen hade delvis gräsmatta och det fanns många väldigt höga palmer vars bladverk vajade ovanför oss. Det var ca 25 grader varmt och mycket behagligt. 

Många män, särskilt inom nära familj, var förstås klädda i indiska festkläder. Johan (till vänster), hade handlat en vacker skjorta och ett par "pyjamasbyxor" tidigare under dagen. Vi bar västerländska festkläder men jag hade köpt en två meter lång sjal (dupatta), med broderier och paljetter. Det var ett svårt plagg att bära med kameran. 

En snabb titt in i köket. Här lagades det mesta av maten som sedan fördes över till andra kärl med en gaslåga under som höll maten varm. Det fanns också en mängd smårätter som kokades i olja precis innan servering. Det serverades bara vegetarisk mat och allt vi fick var oerhört gott. 

Strax efter nio på kvällen kom brudgummen ut och ett gäng musiker började spela mycket rytmiskt på trummor. Brudgummen skulle dansa och alla gick ut i gränden utanför lokalen för att vara med i denna dans. 

Det var mycket medryckande dans som alla deltog i, män, kvinnor och barn blandat. Proffsfotograferan som var på plats (ett helt gäng) hade portabla ledlampor och Somendus vita utstyrsel lyste effektfullt i lampskenet. Dansen varade i minst en halvtimme och brudgummen kom inte undan, han fick dansa till svetten rann i pannan och alla i församlingen hade dansat in i lokalen igen.  

När vi kommit in blev brudgummen, som fått torka sej i ansiktet, buren av sina närmaste vänner upp på scenen där de placerade honom i en vit soffa. 

Sedan verkade de skoja och snacka med honom. Notera att klädseln varierar ganska mycket mellan dessa killar.

I mörkret bakom en pelare hade bruden plötsligt dykt upp.... Nu tog alla gästerna plats för ceremonin skulle uppenbarligen snart börja.  

Då verkade det som att brudgummen var mitt inne i en särskilt bra historia, eller så ville han ha några tips i sista minuten. Han såg upptagen ut. Men det fanns en "ceremonimästare", en präst, som nu tog till orda. 

Somendu gick för att möta sin brud och leda henne upp för trappan till ett altare där de först fick stanna, tända ljus och placera blommor. 

Sumalata var fantastiskt utsmyckad i rött, gult och guld. Allt som skedde nu var på hindu så vi förstod inte ett ord, och det var många ord som skulle avkunnas jämfört med ett svenskt bröllop. 

Familjemedlemmar och "tärnor" har också tagit plats på scenen. Prästen inledde med att läsa en lång berättelse. 

Sedan skulle Sumalatas mamma och därefter Somendus pappa upprepa en lång text som prästen läste för dem. Huvudena som ni ser i nederkant är fotografer. De stod mitt framför brudparet eller rörde sej framför scenen. Kort sagt, de var överallt.

Både bruden och brudgummen skulle också upprepa texten. Det lät som att de sa ungefär samma sak, men det kan ha funnits viss variation. Det tog rätt lång tid.

Här överlämnas bruden av sin familj till brudgummen och hans familj. En snäv bild av ett fint ögonblick, men det stor fotografer i vägen på båda sidorna.

Sedan följde överlämnande av blomsterkransar. Här ger Sumalatas mamma en krans till Somendus mamma. De kramas och fotograferas. Därpå följde flera utbyten av kransar mellan olika familjemedlemmar. Ni kan se hur fotograferna stod och de hade dessutom riggat belysningen med de stora paraplyerna. De stora vita blafforna har jag antingen fått beskära bort eller ta till klonverktyget i PS för att bli av med på i alla fall några av bilderna. 

Slutligen skulle brudparet utbyta kransar och det här kändes som en central och viktig del av ceremonin. Det kastades gula blomblad på brudparet och alla såg nöjda och glada ut. Klockan var nu ungefär halv elva på kvällen.

Här fick de stå en lång stund för att alla skulle få ta bilder på brudparet. Tajt beskuret för brudgummen har förstås ett paraply bakom huvudet. Jag har inte stått mellan brudparet och alla gästerna när jag tagit mina bilder, utan stått vid höger eller vänster sida och använt ett 70-200 mm objektiv. Något annat hade känts otänkbart. 

Nu var de uppenbarligen gifta för plötsligt hade de bytt plats. 

Det var dock inte slut ännu. Nu skulle bruden få sina guldsmycken bl a kedjan med det stora hängsmycket som jag förstått att alla gifta kvinnor hade. Man kan se att Sumalatas mamma bär ett sådant smycke. Brudgummen fick också ta emot en guldkejda. 

Till slut kom en händelse som vi kände igen. De bytte ringar. Mamma är med och kollar att det går rätt till. 

Nu verkade hela ceremonin vara klar. Så här såg det ut på håll. Dokumentationen är uppenbarligen väldigt viktig. Nu följde gratulationsceremonier med alla gäster som skulle fotograferas på scenen med brudparet. Eftersom det skulle ta lång tid med alla familjemedlemmar, vänner etc började de med oss! Därefter dukades det upp för middag med speciella bord där vi blev serverade mer mat och vatten. 

Ungefär mitt i middagen insåg vi att brudparet var på dansgolvet. På bilden till vänster står brudparet närmare varandra än vid något annat tillfälle. Somendu får inte kyssa bruden offentligt. Den typen av kärleksbetygelser visar man inte öppet i Indien. Bland ivriga mobiltelefonfotografer samt fyra proffs lyckades jag få några rutor på när brudparet dansade tillsammans. Därefter dansade folk mest i grupp tillsammans, alla som fortfarande orkade. Eller så tog man för sej av mera mat.

De här två var i alla fall fulla med sprattel och glädje fast klockan hade passerat midnatt med råge. 

Strax före ett väckte vi vår taxichaufför som sov i bilen utanför "bröllopspalatset". På väg tillbaka till hotellet fastnade vi återigen i lastbilskonvojen på bron. I den trånga gränden där vårt hotell låg hade någon dessutom parkerat en traktor med släp. Taxin fick vända (ett konststycke i sej), köra runt ett annat kvarter och in på gatan från andra hållet, samt väja för några hundvalpar innan vi var framme vid hotellet.

Hälsningar Lena 

Say yes to the dress

Över helgen var vi på en kort visit hos min systerdotter och den här bilden är för att sätta er på kartan. Mannen som räcker upp fingret vinkar inte efter en taxi utan pekar på en stor klockstapel, Big Ben. Vi är alltså väldigt långt från Nordnorge, älgar och örnar. Just här var det dessutom packat med folk och den krypande trafiken körde hela tiden på "fel" sida. 

Titeln på blogginlägget kommer från en amerikansk realityserie där experter i en stor flashig butik i New York hjälper tjejer att välja brudklänning. Ofta deltar ett helt följe uppklädda, välsminkade kvinnor i olika åldrar t ex brudens mor, blivande brudtärnor, syskon, bästa vänner etc. Det är rätt hysteriska program och jag har bara sett brottstycken av detta (i USA), men nog för att förstå konceptet. Med både moster och mamma (på besök från Texas) på plats hade min systerdotter bokat tid i en butik med det senaste av vad London har att erbjuda inom detta område. Rose (ovan) var vår expert som skulle guida genom denna vita djungel av spets, tyll, pärlor och broderier.

Den blivande bruden börjar med titta och välja olika modeller bland utbudet av klänningar. Allt är vitt eller "nästan" vitt. Det här är inte alls så stort som i New York men butiken har två våningar och där finns klänningar av alla olika sorter. Dessa klänningar är bara för provning och storleken kan justeras något med knappnålar. Det gäller förstås att man är en storlek 12 (UK) eller mindre, vilket är ungefär en svensk 38. 

Mamma tittar på prislapparna...

Med ett antal utvalda klänningar på en ställning börjar själva provningen. Rose hjälper till med påklädning och att anpassa plagget för bästa passform genom att applicera knappnålar lite här och där. Om Anna väljer en klänning här kommer den att måttsys efter hennes mått och önskemål. 

Det finns en liten plattform framför en stor förgylld spegel och här börjar själva "showen". 

Går den att dansa i månntro? Hur tajt är den? Vissa klänningar är dessutom betydligt tyngre än man kan föreställa sej. I synnerhet om de har fastsydda pärlor. Vill man bära runt på det en heldag plus en festkväll?

Det ska vara släp och det är också populärt nu att tyget under spetsen inte ska vara vitt utan svagt beige. Men det går förstås att få den i helvitt. Mamma får komma med smakråd.

Den här modellen plockades bort ganska fort. 

Vi som tillhörde följet var väl inte direkt så uppklädda och sminkade som i TV showen men vi hade med oss en flaska bubbel och i butiken hade man påpassligt nog lämpliga glas. Den blivande bruden, som fick göra det mesta av jobbet, fick en kort stunds vila mellan provningarna och lite gott att dricka. 

Här drog vi nog alla lite efter andan...den här var elegant. Till de som funderar över brudgummens eventuella dilemma med denna modell kan jag informera att knapparna i ryggen bara är en dekoration, det är en dragkedja bakom.

Mmmm, klart en favorit...

Mot slutet fäster man en slöja för att få ännu mer känsla (och kanske sälja en klänning). Det är nog fortfarande oklart om det ska vara en slöja eller inte, men prova kan man ju. Följet gav sina sista synpunkter på både engelska och svenska. Nu var det färdigprovat och eftersom bröllopet inte är förrän i juni nästa år finns det tid ännu att fundera. Det blev alltså inget direkt "yes" till någon klänning denna dag.

Anna har förstås godkänt att jag visar dessa bilder och den blivande brudgummen (som är från England) känner inte till detta forum eller svenska Fotosidan. Det finns också en alternativ plan som inte visas i denna blogg.

Full med intryck och tankar gick vi raskt några kvarter från butiken till en pub. Det var här som de tre respektive hade suttit under vår guide genom brudklänningarnas värld. 

Inredningen och belysningen var en skarp kontrast från allt det vita och kändes väldigt mycket som en pub.

Här rådde en avslappnad atmosfär och nu gällde det att snabbt byta samtalsämne, för brudklänningar kan man ju inte diskutera med den blivande brudgummen. 

Hej så länge,

Lena 

Bröllopspresenten

Den tredje augusti gifte sej min sambos systerdotter och vår bröllopspresent till dem är en fotobok från den stora dagen. Dessutom får föräldrar samt morföräldrar ett exemplar. Eftersom vi åkte på semester dagen efter bröllopet har den inte blivit klar och tryckt förrän nu. Idag hoppas jag kunna stoppa dem i brevlådan.

Klockan 15:45 såg det ut så här i det lilla rum där brudparet bytte om. Energidryck för vuxna och mjölkpump för att förse sonen med energi senare, parfym och en brudbukett. Allt är på plats och 15 minuter till akten ska ta sin början.  

Jag var inte officiell bröllopsfotograf utan gjorde det här för att det är kul och blir en bröllopspresent som många kan ta del av. Jag använde min Canon 5d MkIII med antingen Canon 70-200 f2,8 IS eller Canon 24-105 f4.

Sonen Noah hos brudens far funderar lite över vad det är som händer.

Så var det klart, herr och fru Aboud Vieider. Vigselförättare i bakgrunden var bruden morfar Lars.

Den pampiga festlokalen på Carlhälls gård i Stockholm hade en balkong som man kunde fota från. Det hemska rosa ljuset hade bandet riggat. 

Den goda bröllopsmiddagen lät sej väl smaka, i synnerhet om man kunde få lite ketchup till. 

När det var dax för valsen hade bröllopsfotografen gått hem, så här får de nöja sej med mina bilder. Det var inte särskilt mycket ljus och det var skarpt rosa, så det fick bli svartvitt. ISO 12800. Visst är det en del brus men tryckt i boken, även över en helsida, blir häpnadsväckande bra.

Dansen i full gång...

...och så höll de på inpå sena småtimmarna. Då hade vi åkt hem för att orka köra nästan 100 mil nästa dag då vi började vår semesterresa norrut. 

Hälsningar Lena

Glimtar från ett bröllop

Alla är redo och väntar med spänning på att bruden ska tåga in med sin far.

Jag kunde inte avvika från min plats så bilderna blev tyvärr lite från sidan. Familjen var lite för liten för att jag skulle kunna slinka iväg och hitta en annan vinkel.  

Jag tog bara ett fåtal bilder under akten och hade ställt kameran på tystaste läge. Fotografen som gör huvudjobbet hade tyvärr en kamera som lät väldigt mycket och fick blickar från flera för det.  

Ceremonin var helt icke religiös och det var en arbetskamrat till brudgummen som vigde paret. Det räcker med en kurs på nätet för 40 dollar för att få viga brudpar i USA. Han har gjort det många gånger och gjorde ett mycket bra jobb (och torkade svetten ur pannan när alla tittade på brudparet). 

Efter akten försvann brudparet iväg för en stund i lugn och ro. Det serverades cocktails och små godbitar. Brudgummens mor (och även jag) hade fått blommor att bära på handleden. Det kändes väldigt amerikanst.

Efter ca en halvtimme ska sedan hela sällskapet göra entré och presenteras. De stod på rad i trappan och först ut är brudens föräldrar, sedan brudgummens, tärnor osv.

"Bridesmaids" och "grooms" kommer i par och en del dansar några steg.

"Best man" och "Bridesmaid of honor" har sin egen stil.

Sist in är förstås brudparet och först kommer de lite seriöst...

...sedan under mer lössläppt jubel. De presenteras förstås som Mr and Mrs.

Buffémat serverades med lite blandat plock. Det var inte svenska köttbullar men rätt OK ändå. Den klassiska amerikanska rätten "macaronicheese" fanns förstås med i en uppiffad variant. Vigselförättaren tar för sej.

Nu var det jobbigaste över verkade dessa två "grooms" tycka. Som ni ser är porslinet "enkelt" och det fanns bara gafflar...Det räcker i detta land :-) Både middag och fest var mycket avslappnad och de hade inte heller påbjudit någon specific klädkod annat än för de närmaste (där det istället var mycket noga). 

"Bridesmaid of honor" och "Best man" höll väldigt fina tal och det märktes att de verkligen känner brudparet. För övrigt var det bara brudens far som höll ett kort tal och det var så de ville ha det.  

Bruden minglar med sina vänner.

Tårtan var förstås en officiell punkt på "programmet"...

...och den uppskattades även av gästerna.

När det började dra ihop sej till brudvalsen, som inte alls blev en vals, måste bruden få släpet på klänningen uppnålat. Här får tärnorna ställa upp och i skenet av en mobiltelefon fixar de detta.

Inte riktigt en vals men vad spelar det för roll.

Bruden dansade förstås med sin far...

...och brudgummen men sin mor.

Sedan var dansen igång och stämningen mycket god. Under just denna dans ombads par efter par lämna dansgolvet beroende på hur länge de varit gifta.  

Till slut var det bara brudgummens föräldrar kvar, dvs min syster och svåger. De har varit gifta i 32 år. Det fanns nog minst två par till som varit gifta så länge eller mer men de verkade pusta ut just då...

Det dansades mycket och trots mycket höga ISO (upp till 10 000) är jag rätt nöjd med bilderna. Jag gillar verkligen dekorationerna i taket och bjälkarna i denna salong. Det är en gammal lagerlokal som man piffat till lite lagom och hyr ut för fester och bröllop.

Till slut åkte kavajerna av och det anlände pizza som en slags amerikansk vickning. Man tog sin pizzatriangel direkt ur kartongen, inget extra krångel med dukning och sånt.   

Avslutar med en liten kul filur som alla tjejer träffade som låste in sej på damtoaletten och upptäckte att det inte gick att låsa upp lika lätt. Man måste ha rätta knycken...

Hälsningar Lena

Blixtvisit i Little Rock, Arkansas

Under den gångna helgen var vi på ett kort och intensivt besök i staden Little Rock, Arkansas. Med jetlag i kroppen vaknade vi i gryningen på fredagsmorgon. Jag tittade ut över staden från vårt hotellrum. 

Väderutsikterna var sol och ca 25 grader under dagen. Helt OK. Vi begav oss ut för att äta frukost.

Vi hittade ett typiskt frukosthak som var tomt när vi kom, men innan vi gick var det fullsatt. Galonklädsel och stora portioner traditionell frukost från amerikanska södern som t ex "biscuits and gravy"  (en sorts bröd med tjock vitsås med korvbitar i). Man fick dricka hur mycket kaffe man ville, vilket gällde hela dagen! Man kunde alltså gå förbi vid lunchtid och fylla på en pappermugg om man köpt kaffe till frukost. Vi hann aldrig med det...  

Vad gjorde vi nu i denna stad? Jo, vi var inbjudna till bröllop. Det första inom familjen sedan min syster gifte sej för 32 år sedan. Nu var det deras son det gällde, alltså min systerson. Jag var tack och lov inte bröllopsfotograf, men jag fick gärna ta bilder på allt som hände runt omkring....och det blev mycket bilder.

Under fredagen var förstås båda familjerna inbjudna att delta i alla förberedelser....

...som t ex att ställa i ordning festlokalen,

samt den angränsande lokal där själva vigseln skulle äga rum. Det var ett ganska läckert rum men en utmaning för fotografen när solen gått ner och det blivit mörkt. Det vita tyget i bakgrunden innehåller nämligen ljusslingor och brudparet bli därmed belysta bakifrån. Jag var glad att det inte var jag som skulle ta just de bilderna.

Det var en hel del pyssel och den enda som hade en klar och bestämd bild av hur det skulle se ut var bruden.

Även tärnorna var på plats och hjälpte till. De vattenfyllda flaskorna skulle det så småningom stoppas blommor och kvistar i. Blomsterarrangemangen skulle förstås inte anlända förrän på lördagen.  

Brudparet skulle flankeras av fyra tärnor och fyra marskalker. Brudgummen känner sina vänner mycket väl och vet på förhand att alla inte kommer att ha fått med sej de rätta kläderna, alltså fanns vissa reserver. Att man inte kan köpa en skjorta med knappar i när man ska ha manchettknappar är inte något som unga amerikanska män har full koll på skulle det visa sej.  

Hej så länge,
Lena