Glimtar från Island: Hästliv

Under vår rundresa på Island besökte vi Hólars högskola i Hjaltadalur, på öns norra del. De har utbildningar inom områdena aquakultur, naturturism och islandshäst. Vi var där för att bekanta oss med de speciella hästarna som är en stor del av Islands jordbruksnäring, med långa traditioner. Terminen var slut och skolans hästar var släppta på sommarbete. Dessa hästar går visserligen ute året om så det här är väl mer att likna vid sommarlov eller semester. Planket i bakgrunden är ett vindskydd. Det nyttjar hästarna sällan, men om det blåser blötsnö horisontellt kan de eventuellt ställa sej där. 

Genom mitt jobb hade jag fått kontakt med Sigridur Bjornsdottir som är professor på Holar och har samarbeten med mina kollegor. Hon tog emot oss och bjöd på en fantastisk dag. Vi hann inte mer än komma ut i hagen förrän ett helt gäng av de semestrande hästarna kom för att undersöka oss. 

Jag är van vid och har jobbat med hästar men skulle inte känna mej bekväm med att gå ut i en hage med en hel flock (okända) hästar av någon annan ras än just islandshästar. Det är inte för att hästar över lag är ute efter att skada en, men det är lätt att de gnabbas med varandra och plötsligt hoppar någon åt sidan eller skickar iväg en spark. Om man då står i vägen gör det ont. Islandshästar är dock lugna och sällskapliga på ett helt annat sätt.

Några av dem ville absolut vara med på en selfie, här med min sambo.

Visst kan de också gnabbas och kicka lite som dessa två, men en islandshäst som gör det bland människor eller som har ett temperament som inte passar, har genom tiderna sorterats bort. Det har gett lugna hästar med en sällskaplig natur som det är väldigt lätt att tycka om.

Vi kan sålunda ha en avslappnad och mysig stund i hagen, höra Sigridur berätta om högskolan och hur hästarna lever här. Jag noterar märkningen på deras ryggar. Det är högskolans egen symbol. Märkningen görs numera inte med brännjärn utan man använder en teknik för frysmärkning.  

Vi får också se hästar på bana. Islandshästen är känd för att ha fem olika gångarter. Förutom skritt, trav och galopp har det också tölt och pass. Här är det Sigridurs dotter som visar tölt. Det här är snabbt tölt och det går verkligen undan. För de av er som provat rida islandshäst vet ni att det är förvånansvärt bekvämt att sitta på en islänning som töltar. Dock brukar det inte vara riktigt i det här tempot om man rider på "turhästar". 

Det är mindre vanligt att man galopperar när man är ute på en tur med islandshäst, men visst går det. Här kommer en "sagofärgad" liten drömhäst i full galopp.

Det här är pass, eller flygande pass, och här går det verkligen fort. Jag kan inte minnas att jag sett detta IRL förut. Det är en krävande gångart som inte alla islandshästar behärskar och det är mer en tävlingsgren än något man använder praktiskt. Pass utförs på en rak bana som är 250 m och går fortare än galopp. Vi hade nog lite tur att det råkade vara ett ekipage på banan som behärskade detta och att vi fick se ett par vändor. 

Efter en trevlig lunch hemma hos Sigridur med mer hästprat gick vi till hagen där en del av familjens egna hästar går. Det var ston med årets föl och del unghästar. Ingen snack om att dessa två inte skulle vara släkt med varandra. 

Initialt använde jag mitt 100-500 mm objektiv för jag ville ha bilder på hästarna då de interagerade med varandra, utan att de distraherades av att vi var där. Här ett föl som gosar med en unghäst. 

Just dessa två var verkligen kompisar och det var inte alls ovanligt att fölen hade den här typen av kontakt med andra hästar än deras mamma. 

Visst fyllde 100-500 mm objektivet sin funktion, men efter en stund i hagen kändes det aningen överflödigt. Det här stoet kom t o m fram och talade om för mej att jag skulle fota hennes föl istället för de som gick en bit bort. Den här lilla krabaten var senaste tillskottet i flocken och kom till världen två dagar innan vårt besök. Foto: Fredrik Gihl.

Den här hade också åsikter om valet av motiv eller så ville den bara hjälpa mej att fokusera, vilket kan vara en utmaning när en mule puffar på hela utrustningen. Foto: Fredrik Gihl.

Dessa hästar avgudade Sigridur. Den här unghästen fick inte längre gosa med sin mamma för hon hade ett nytt föl. Men det går lika bra med en människa och just de som nyligen blivit avvanda (hästarna får sköta det själva) var extra sällskapliga av sej. Om ni tycker den ser tufsig ut beror det på att den fortfarande inte har tappat all vinterpäls.

Fler som ville vara med på en selfie. 

Det är fint att vara häst här. De har fått en bal med hösilage för betet har inte riktigt kommit igång ännu och stona med föl behöver äta ordentligt. Familjen har ca 80 hästar och till sommaren kommer en del av dem att få beta i en dalgång tillsammans med hästar från andra gårdar. De föser dem dit till häst och hämtar sedan hem dem på hösten med samma teknik.

På Island betraktas islandshästen med kärlek och vördnad då hästarna funnits på ön i över 1 200 år. En islandshäst som lämnat Island tillåts aldrig att återvända, eftersom det finns en risk att de kan bära på sjukdomar. Inga hästar får komma till Island och islandshästen är därför en av de mest renrasiga hästarna i världen, då de varit fria från inblandning av andra hästraser i över 800 år. 

Att ha hästar på Island är en livsstil och en självklar del av det isländska lantbruket, precis som fåren. Förutom att man rider sina hästar själva är de populära inom turistnäringen och det hålls givetvis speciella tävlingar och mästerskap med dem. Islandshästar exporteras dessutom till andra länder.

Något som kanske kan kännas lite främmande för oss och även andra kulturer är att de också äter dem, inte bara gamla och skadade, utan hästar hålls för köttproduktion. Hästfilé eller biff på restaurangmenyn såg vi flera gånger. Sigridur berättade också att de åt hästkött ganska ofta. Det har man gjort i alla tider. Vi såg dessutom väldigt få nötkreatur under vår resa runt ön, även om det finns några här och där av både mjölk- och köttraser.

Snart ska dessa hästar drivas till sitt fjällbete och leva i en stor flock tillsammans med en massa andra hästar. Vi tackade Sigridur för allt vi fått veta om islandshästar och alla de fina djur som vi fått möta. Vi upplevde båda att samvaron med hästarna var en höjdpunkt under vår resa och något som vi absolut inte fått om vi bokat en ridtur hos en kommersiell aktör. Vi har ju dessutom helt olika erfarenhet av ridning.

Från Holar hade vi bara en etapp kvar och det var raka spåret till Reykjavik. Vi mötte regnet efter ca en timme och sedan strilade det ner ända fram till hotellet i huvudstaden.

Hej så länge,

Lena

Glimtar från Island

Är nu åter hemma efter åtta dagars rundresa på Island, en ö där vädret kan vara mycket överraskande. Ibland låg molnen väldigt lågt, strax ovanför fotknölarna faktiskt. Det tog sex dagar innan vi såg solen. Den strålade dock när vi lämnade Reykjavik och reste hem. Vi slapp i alla fall överraskande snöfall och mulet väder är ju för det mesta att föredra när man vill fotografera. Regnbågar i vattenfall kunde vi dock glömma, men det har ju så många andra förevigat på bild så det gör inget. 

Det pyser och bubblar ur marken på Island och man kan njuta av en varm dusch längs vägen om man vill. Island har också Europas största öken, vilket egentligen är en arktiskt öken, ett landområde som inte liknar något annat vi färdats igenom. I anslutning till detta område finns dessutom Europas till volymen största vattenfall.  

Island är också det näst mest "hästrika" landet i världen (efter Mongoliet), med ca 25 hästar per 100 invånare. Det finns bara islandshästar, inga andra raser är tillåtna. Det kommer garanterat mer bilder på islandshästar, samt en och annan bild av platser vi besökte eller detaljer som råkade hamna på minneskortet t ex när uppförsbacken blev för brant. Det blir dock inte en rundresa från dag ett till åtta, det har Margareta visat oss för mindre är ett år sedan och vi följde till mångt och mycket i hennes spår. Mina inlägg blir snarare i form av glimtar från denna speciella ö och när det passar är de samlade kring ett tema.  

Hej så länge,

Lena

En försommarkväll med hästar

I slutet av förra veckan hade vi en corona-anpassad avrundning på terminen hos Bärby Islandshästar. Försommarvädret var det allra bästa och solen strålade när vi kom ut till de "rufsiga" små hästarna.

Lägg märke till färgerna i man och päls. För att vi ska få till en så här spännande färgpalett krävs ett kostsamt besök hos frissan. 

Vi gick runt på gården och tittade på hästar ute...

...men även inne. Elva imponerade på min kollega Sara (som snart skulle ta över som fotograf). 

Vi fick en demonstration av islandshästens olika gångarter i ridhuset. På den här bilden har jag valt att visa galopp fast det är tölt som gjort den mest känd för allmänheten. Jag har valt denna bild för den visar "svävmomentet" dvs när en häst i galopp inte har någon hov i marken. Alla hästar i galopp har svävmoment, det är inte unik för islandshästar.

Efter rundvandring och presentation av islandshästen fick vi som skulle rida hästar tilldelade efter önskemål. Katrina borstar av en fin islandshäst som passar en erfaren ryttare. Jag har nu lämnat över till gästfotograf Sara Ringmark som fick min kamera inställd på full automatik och en 20 s instruktion som gick ut på att hon kunde leka och fota allt hon ville.  

Vi satt upp på gårdsplan och korrigerade stigläder etc. Vi är ett blandat gäng men alla har en hel del riderfarenhet, men för somliga har det varit rätt länge sedan de satt på en häst....

Jag har själv inte ridit på 15 år och bad om en snäll häst. Jag har fått ett spö att hålla i handen men tro nu inte att jag använde det för att "piska hästen". Isak, som jag red, har en ful ovana att snappa åt sej gräs när han kan. För att undvika detta kan jag peta lite på honom när han försöker ta en munfull grönska. 

Vi lunkade iväg i det varma solljuset. Fotografen hängde med till fots en stund. Det var en magiskt vacker försommarkväll. 

Här samlar vi oss för att snart gå över till tölt och lämna de som följt oss till fots. Vi är inte så många men några hade valt att istället få en lektion i ridhuset. Två var väldigt erfarna ryttare och ville specifikt få träna vissa rörelser på islandshäst, en kollega hade ingen erfarenhet alls och valde att få en nybörjarlektion i "hur man rider" version 1.0. Eller så kunde man bara ha en mysig stund i fin miljö. 

Efter en kort instruktion töltar vi iväg längs den mjuka traktorvägen. Försommaridyllen är total och doften av nyslaget hö ger det där lilla extra. När vi kom tillbaka efter en timmes härlig ridtur serverade chefen grillade hamburgare med goda tillbehör och vi avrundade med kaffe och Ellinors goda rabarberkaka. 

" - Undrar vad man ska göra för att få gå med på tur egentligen? Jag är ju jättesnäll...."

Hälsningar Lena