Kyrksjön och "favoritdoppingarna"

Gjorde en morgontur till Kyrksjön (Bromma) för att kolla läget. Det första jag såg var ett gäng brunänder som simmade runt bryggan. De verkade lite virriga men det var väl hormoner som spökade. 

Det är en art som jag inte ser så ofta men de senaste åren har de funnits här och även i år alltså. Honorna är lite mer blygsamma i färgerna än hanarna.

Det var också ovanligt många gäss på plats och de var inte överens. Den här gåsen kom flygande mot bryggan där jag stod och den måste ha gjort en felbedömning för den kom så nära att jag kände vingslagen när den passerade. Det var också ren tur att hela fågeln kom med i bildfältet.

Annars bjöd gässen mest på parvisa flygningar och en väldigt massa ljud.

Löven på träden runt sjön har börjat spricka och bakgrunden har fått en lätt grön nyans. Om en vecka kommer det att vara väldigt mycket grönare än det är på denna bild.   

Det jag egentligen var ute efter var att kolla om mina "favoritdoppingar" hade anlänt. De små svarthakedoppingarna med sina orangefärgade huvudprydnader och genomträngande röda ögon var på plats. Minst sex individer (mer troligt åtta). 

Jag såg i alla fall tre par som verkade hålla ihop. De kuttrade också på sitt vanliga charmerande sätt. Ett ljud som är lätt att känna igen. 

Det går inte att komma ner i nivå med fåglarna om man inte har kameran på en "flotte", vilket jag har sett folk ha. Bryggan är mer än en halvmeter ovanför vattenytan. Jag blir sugen att testa någon form av flytande lösning för doppingarna kommer ibland väldigt nära bryggan. 

De ser verkligen coola ut med de orangeröda tofsarna på huvudet. De dansar också men någon uppvisning bjöd de inte på denna gång.

Det fanns också minst två par skäggdoppingar på sjön och där pågick fortfarande viss uppvaktning, men den var inte så het som de par jag såg för ett par veckor sedan. Det hade också börjat blåsa och det fina morgonvädret kändes inte fullt så njutbart längre, jag åkte hem.

Hälsningar Lena

Tidig morgon

Den enda dagen under påskveckan då man utlovat fint väder var onsdag och då bestämde jag mej för att ta semester och bara vara ute. Jag åkte tidigt till Kyrksjön i Bromma som har blivit lite av en favorit den här tiden på året. Det var rejält med frost på bryggan när jag kom fram, men vindstilla och solen var på väg upp. 

Det var aningen för tidigt på säsongen och de charmerande svarthakedoppingarna hade inte anlänt ännu. Men det fanns skäggdoppingar, sothöns och en del annat. 

Skäggdoppingarna försvarade sina territorier på sjön. Det fanns tre par och de tolererade inte varandras närhet. En del andra fåglar blev också bortkörda från den del av sjön de tagit som sitt revir. 

I det fina motljuset spelar det inte så stor roll vilka arter som rör sej. Vanliga gräsänder fungerar utmärkt när de kommer flygande.

Solen steg sakta och sjön badade i guld, men motljuset mister sin charm när solen kommit över trädtopparna.

Jag brukar då gå runt sjön till bryggan på andra sidan och då få medljus. Här kom jag närmare ett av skäggdoppingparen.

Alltid redo att köra bort en potentiell inkräktare. Det var kallt att stå på den här sidan och frosten låg fortfarande tjock på bryggan. 

Gräsänderna flög i stora cirklar över sjön. 

Där fanns också några par med gäss, men de lyckades i alla fall hålla sams. Jag promenerade en sväng igen för att spana efter andra vårmotiv.

Det fanns några små blå som fortfarande hukade efter nattens frost. Jag hörde rödhaken drilla och hacke trummade envist, även mindre hackspett hördes tydligt. Den har jag fotograferat här vid ett par tillfällen. Nu hörde jag den bara.

Jag hörde också gärdsmygen sjunga, men den enda som ville posera för fotografen var den här som samlade bomaterial.

Koltrasten var ute i samma ärende.

Det var en kall morgon men det går ju i alla fall åt rätt håll. Sedan kom aprilvädret som la sordin på hela påskhelgen, men jag fick i alla fall en dag ute i solen. 

Hälsningar Lena

Vårspaning II

Jag vårspanade på ett annat favoritställe i helgen, Kyrksjön i Bromma. Här var det lite tidigt ännu. Varken grodor eller drillande gärdsmyg längs spången. 

Men det här paret såg i alla fall ut att ha lite vårkänslor. 

Jag hittade den här killen på en av bryggorna. Han har verkligen tagit konceptet med låg vinkel till en ny nivå. När man ligger på bryggorna vid denna sjö är man fortfarande ganska högt ovanför vattenytan. Han hade löst det problemet med en hemmasnickrad kameraflotte på frigolit med "camomönster". 

Han hade varit där sedan 05:30 och hade antagligen fått många fina bilder på den ensamma skäggdoppingen. Inga andra doppingkompisar hade anlänt ännu. Jag hade själv hoppats på första sädesärlan på denna brygga, men den behagade inte visa sej. 

De här två talgoxarna kanske var ett par, man vet aldrig.

Koltrasten hade nog någon fin hona på gång. Nu skvätte den bara runt i vattnet, men jag skulle tro att den hade andra planer för resten av helgen.

Blåsipporna har inte riktigt slagit ut i Knivsta men tussilago har vi i alla fall. Små gula solar som lyser i det bruna gräset omgivna av fjolårslöv och grus.

Flugorna har också vaknat.

Hälsningar Lena

En kylig morgontur

Jag lyckades äntligen få till en morgontur i det kyliga vårvädret och åkte till ett favoritställe så här års, Kyrksjön i Bromma. Det var nollgradigt och mycket stilla när jag kom fram. 

Sjön låg spegelblank framför mej och det var förvånansvärt lite liv, kanske lite tidigt än?....och kallt. 

En sädesärla sätter sej plötsligt på bryggans träräcke, så där nära som bara sädesärlor brukar göra. Jag tar en kopp kaffe så länge.

En stridslysten sothöna kommer simmande efter en stund, för det rör sej en vigghona rätt nära bryggan, för nära tycker sothönan. På följande tumnaglar kan ni se attacken. Viggen har hunnit dyka redan på första bilden men sothönan ger sej inte utan dyker faktiskt efter. Sothönsen är verkligen stöddiga så här års.

Sedan kommer en av anledningarna till att jag gärna åker hit på våren. Här finns alltid svarthakedoppingar. Dock kan man inte få till den extra låga vinkeln. Även om man kan ligga på bryggan så är den inte i samma nivå som vattnet. 

Den dök och bubblorna såg ut att försvinna in under bryggan. De kommer i alla fall väldigt nära om man är lite tålmodig.

När doppingen kom upp på andra sidan bryggan var de plötsligt två och de kuttrade på sitt speciella vis när de simmade längs vasskanten. De visade dock inte upp någon dans eller annat. Det fanns heller inte någon konkurrerande fågel i närheten. 

Vid Kyrksjön finns det också en fin spång genom en våtmark.  Här gillar jag att vandra sakta och spana. En och annan joggare kan dra förbi, men det är fortfarande ganska tidigt på morgonen, så det är bara enstaka.

Koltrastarna flyger kors och tvärs över spången under ljudliga yttranden. Jag spanar också efter rödvingetrast, som man brukar kunna se här. Dock inte på denna tur, ingen gröngöling heller. Jag hör en mindre hackspett trumma, men den sitter för högt upp i träden för att fånga på bild. 

Under hela promenaden på spången kan jag höra gärdsmygens fina vårsång. Det är den andra anledningen till att åka hit. Gärdsmygarna är vanliga längs spången och denna morgon behagar i alla fall en visa upp sej ordentligt. 

Det är fin här när solens ljus når ner mellan trädstammarna och befriande lite folk tidigt på morgonen. 

Här stannar jag upp och spanar igen. De borde vara här...

Jag hittar en kylslagen groda och det finns en del rom i vattnet. Det är antagligen bättre att komma på eftermiddagen om man vill se groddjuren. Det finns även vattensalamander i en pöl en bit bort, men där är det också stilla. Jag svär över kylan som lägger ett lock på alla trevliga våraktiviteter som borde pågå nu.  

Molnen hopar sej. Väderutsikterna för dagen är mulet och plus två grader. Gräsänderna sover vidare. 

Solen glimtar fram en kort stund och jag ser att svarthakedoppingarna befinner sej nästan längst bort på sjön. Jag har ätit upp min frukostmacka och druckit ur kaffet. Bara att åka hem och hålla sej inomhus.

Hälsningar Lena

Svarthakedoppingar med vårkänslor

För att komma närmare svarthakedoppingarna på Kyrksjön gick jag runt sjön och fick då även den stigande solen i ryggen. Så här såg sothönsen ut som låg i dimman på några bilder i förra inlägget. De hölls sams, åtminstone just då.

Det fanns också förvånansvärt många brunänder, både honor och hannar. De verkade dock gilla den sidan av sjön som jag just lämnat, där nu även motljuset började bli så kraftigt att det vållade problem. Jag stannade på denna brygga för svarthakedoppingarna var nära...

...precis bredvid bryggan faktiskt. Här var dock inte ljuset så spännande men några närbilder fick det bli. Man kan ligga på bryggan men den ligger inte direkt på vattnet, så man får inte den riktigt låga vinkeln som kan vara önskvärt.

Det kuttrades lite överallt på sjön och jag kunde direkt se sex par doppingar och en ensam som simmade runt och ropade. Det var minst två par till vid sjöns andra sida, som jag lämnat. En kvinna med kikare kom ner och hon höll med om att så många svarthakedoppingar hade hon inte sett där något tidigare år. 

Nu gjorde de inte så mycket vid bryggan. De putsade sej...

...och vilade. Ett annat par simmade iväg längs vasskanten...

" - Hu så stora dom är, jag tittar bort och låtsas som ingenting. Dom är vegetarianer har jag hört." 

Det fanns ett par knölsvanar, de brukar hålla till där. 

Med så många doppingpar var det förstås lite konkurrens och de flög en del fram och tillbaka. Jag hade förväntat mej att få se dem "dansa" tillsammans men det verkade inte som att de hade tid med sådant.

Ett par bjöd i alla fall upp till en stunds kärleksfull dans, men det var på mycket långt avstånd så bilderna är kraftig beskurna. De höll till mitt ute på sjön så det hade inte spelat någon roll om jag stått på den andra bryggan.

Det blev dock en del flygande action, även förbi bryggan jag stod på. 

Några korta sammandrabbningar uppstod också men nu började ljuset bli både hårt och svårt där jag stod. Klockan var strax efter sju så jag behövde även åka vidare till jobbet. Jag lämnade svarthakedoppingarna för denna gång. Hoppas nu bara att några även lyckas med häckningen här.  

Nöjd efter revirstriden. Någon måste ju hålla ordning i sjön, eller hur?

Fast det verkade ändå som att de lyckades hålla sej ganska väl med varandra.

Hälsningar Lena