Rekord i restaurangen

I helgen har det varit artrekord i fågelrestaurangen. Det är frö- och nötmenyn som lockat till sej en väldig massa olika fåglar, en del som jag bara brukar se sporadiskt framför allt på våren. Det började med att jag fick syn på en rödhake på lördag morgon. Snabbt fram med kameran.

Rödhaken har sedan varit en flitig gäst båda dagarna och jag hör den drilla i skogen bakom vårt hus. 

De två tamduvorna tittade förbi och plockade i sej en portion hampfrö toppat med skalade solrosfrön. Oavsett om det är tamduvor eller skogsduvor är det nya gäster hos oss. 

Kort därefter kom ringduvorna, som nu är ett par. Vi har haft besök av ett par ringduvor på våren/försommaren i flera år och jag vill ju tro att det är samma par som kommer tillbaka. 

En riktigt trevlig gäst var stenknäcken. Den gillar jordnötter och tar för sej på den lilla rest av stubben som finns kvar.

Stenknäcken tyckte det var OK om småfåglar kom och plockade frön på stubben, men koltrasten var inte välkommen. Det var flera som försökte tränga sej på, men stenknäcken vek inte en tum.

Det var förstås ett gäng med vanliga småfåglar som t ex nötväcka, blåmes, talgoxe och entita, samt större hackspett. De har jag visat på bild så många gånger att jag nöjer mej med enbart en nötväcka denna gång.

Pilfinkar är inte på besök så ofta, men vi har haft några individer i vinter och de kom även i helgen. 

Bland vårfåglarna har bofinkarna nu definitivt anlänt, både herr och fru, dessutom flera av varje. De stod också för en hel del skönsång bland träden.  

Två bofinkhanar på stubben samtidigt fungerade inte. Den ena fick vända i luften och återkomma för en senare sittning.

Trädkryparen kom inte ända fram till restaurangen, men den sprang på trädstammen som är i bakgrunden på många av mina bilder och jag kunde förstås inte motstå att ta några bilder av den när den var så pass nära. 

En fågel som vi bara haft i trädgården några enstaka gånger är gulsparv. På lördagen kom det en och idag, söndag, var det tre. 

Grönsiskorna ökade också i antal från lördag till söndag. Ryktet hade väl spritt sej att det fanns extra mycket utspridda frön. Grönfinken var också på besök men den satt bara i automaten och den gör sej inte så bra på bild. Domherrar svepte förbi vid ett par tillfällen, men de verkade lägga mer tid för att jaga varandra än äta. En hona kom dock ner i automaten en stund. 

Steglitser har vi haft hela vintern och de var förstås här även i helgen. Passade på att ta den här bilden idag då solen tittade fram. Förutom de arter jag hittills räknat upp eller visat på bild kom även ett par skator och en ensam kråka förbi. De är inte påträngande och kraschar inte partyt, utan de verkar mer passa på när det är lugnt. Vi har ju grannar rätt nära och är de ute kommer de stora kråkfåglarna inte ner. 

Totalt har vi haft besök av 19 olika arter och då har jag inte sett svartmes, tofsmes eller nötskrika, som ju brukar komma förbi regelbundet. Tofsmesen såg jag tidigare i veckan, men den vill ju helst hänga i "talgbaren" och den ser man bäst från köket hos oss. Frö- och nötmenyn serverades denna helg bara på skogssidan. 

Hälsningar Lena  

En sista rapport från stubben

Grönsiskorna ger sej inte utan fortsätter att flockas i stora mängder kring det som just nu är deras favoritställe. 

Jag håller med Ing-Marie att det är svårt att låta bli att titta på dem och ta några bilder. Några bilder blir snabbt väldigt många. Men nu är fröna nästan slut och vi kommer dessutom att åka bort. För de som sköter om vårt hus och våra plantor ingår det inte att hålla fågelrestaurangen öppen, i synnerhet inte som det nu ser ut att bli varmt och därmed betydligt lättare att hitta mat även för dessa. Men det här är förstås väldigt bekvämt, serverat och klart. Drickat finns runt knuten.

Bergfinkarna har inte gett upp heller utan kommer mellan flockarna av grönsiskor. Eftersom det här inte är en art som vi sett de senaste 15 åren är det extra kul att se dem. 

Fin uppvisning bjuder även bergfinken på ibland.

Eller så slår den sej ner i syrenhäcken vars knoppar precis har börjat svälla på ett mycket lovande sätt. Vi är antagligen borta när de slår ut och kommer hem till en grön syren.

Ringduvorna kommer också dagligen och man kan ju tycka att de borde kunna samsas på stubben, men icke. En duva i taget, om det inte kommer en skata eller en gråkråka.

Den här gästen vågade sej aldrig fram till stubben och inte till någon annan matning heller så vitt jag kunde se. Jag kunde dock inte sitta och spana särskilt länge. Den kanske försåg sej med frön när jag åkt hemifrån. Jag visar den fast den sitter i häcken, för det är nästan ett tomtkryss. Endast en gång förut har vi haft en svarthätta på besök och då var det en hona (med brun hätta). Det här är en hane.

En tidig morgon då det föll snöblandat regn såg jag denna rödhake som tillfälligt satt på en fjolårsros utanför tvättstugan. Eftersom kameran med 100-500 telet fanns i närheten fick jag en bild innan den flög. Att börja morgonen med en rödhake gör det på något sätt lättare att åka till jobbet. Men det är inte fel att ha semester heller...och det ska jag ha nu.

Hälsningar Lena

Nytt från stubben

Dessa bilder tog jag förra helgen, precis innan värmen hade kommit. Sedan kom det en "vårblogg" mellan. Rödhaken dök upp för drygt en vecka sedan men är nu en flitig gäst när det serveras frön på marknivå, som t ex på stubben.  

Hacke är en stamgäst, men är ganska blyg och kommer ogärna om jag sitter och lurpassar med kameran. Vi har minst fyra individer, dvs två par. Jag kan också höra mindre hackspett från tomten, men den har bara visat sej en gång och då hade jag förstås ingen kamera till hands. 

Nötväckorna är många, men det är sällan jag fångar en med tungan ute så den får vara med ändå.

Sedan några dagar har bofinkar börjat besöka oss. Jag hade ett par blurriga bilder från påskhelgen, på den som jag bedömde var den första. Nu är det lättare att fota dem. 

Flera individer kommer och besöker stubben, både hannar och honor. De kan tyvärr inte riktigt samsas på matplatsen, mer är korta stunder.

Helt nytt för dagen är dock denna fågel. Det är inte ett nytt tomtkryss, för vi hade dem i trädgården när vi var nyinflyttade. Det är dock mer än 15 år sedan jag hade en bergfink i matningen. Just den här bilden fick jag när solen behagade glimta fram en kort stund.

Bergfinkarna dök upp redan tidigt på förmiddagen, då det regnade och var väldigt mörkt på stubben. ISO 8000 och 1/1000 s med bländare 7,1.

De kunde inte samsas om maten med bofinkhannar, vilket kanske inte är så konstigt. 

Det här kunde möjligen fungera och det fanns frön spridda på båda ställena.

Lustigt nog kunde de här två skatorna äta tillsammans, det måste vara de allmänna vårkänslorna som gör att de inte bråkar om fröna.

Jag bara häpnade när två skator kunde sitta så länge tillsammans på vår stubbe. Herr och fru skata får man anta...

En ekorre kom och tog för sej. Vi ser dem inte så ofta längre sedan flera stora granar fällts i närheten av vår trädgård. Mer ljus på tomten men färre ekorrar.

Den skuttade snart vidare upp i ett träd, för det hände något ute på gatan som den blev störd av. Vi bor ju i ett villaområde och allsköns mänsklig aktivitet är väldigt nära "min stubbe". 

Ringduvorna har också kommit men de kom inte ner till stubben idag, i alla fall inte när jag satt och bevakade den. Jag kan dock höra dem i skogen när jag är ute och fyller på frön på stubben och våra andra matningsplatser.

Det här var faktiskt den första bilden jag tog denna dag, då jag snabbt insåg hur mörkt det var i skogen bakom vårt hus. Jag greppade kameran som låg framme och korrigerade snabbt tiden för att få en vettig exponering, det blev 1/125 s och det funkar ju inte för en pigg rödhake :-)

Hälsningar Lena