Vitsvansen igen, nu med kompis
I helgen blev det förstås lite spanande ner i skogen bakom huset. Eftersom det är en brant sluttning vid tomtens slut står jag nästan på "fågelhöjd" när jag tittar ut i skogen. Den höjden passar också för ekorrar och "vitsvansen", känd från tidigare inlägg, kilade fram och tillbaka mellan träden.
Det blev också mycket upp och ner längs tallstammarna. Ibland i ett rasande tempo. Här laddar hen för ett tur upp.
Vilket kort därefter övergick i en tur ner för stammen.
Upp igen, full fart.
Ner! Men vänta. Plötsligt hade kurre inte vit svanstipp längre.
Vitsvansen har minst en normalfärgad kompis, eller kanske partner, vem vet? Den helbruna, nu med delvis grå vinterstass, var svår att fånga på bild. Det gick verkligen undan när den passerade.
Den vitsvansade ekorren visade däremot upp sej utomordentligt bra, vid flera tillfällen. Det vita på svansen gör den faktiskt lätt att följa när den rör sej i träden.
Notera klorna på de långfingrade tassarna. Inte konstigt att den kan hålla sej fast som en kardborre på trädstammarna
Solen tittade fram på eftermiddagen och gav en stunds guldglans till naturen.
Vi får se vad de hittar på till helgen. Med en bil på verkstaden och den andra upptagen lär det bli naturupplevelser lokalt, om det ska bli några.
Hälsningar Lena











Stefan.
jag förstår att Freja helst skulle vilja jaga dem. Det är ganska vanligt att de plötsligt befinner sej på fel sida av stammen och sedan är de bara borta :-)
Hälsningar Lena
de är så vansinnigt söta!!! *tjejpiper lite och dör en smula*
jag vet att du är svag för dessa och de är verkligen roliga att titta på och fota. Din hund är som de flesta andra hundar, som helst av allt vill jaga dessa små irriterande pälsdjur som bara smiter undan.
Hälsningar Lena
Kul att ha en som lätt kan kännas igen.
Vi har några pigga ekorrar på tomten ingen med vit svanstipp, men de är ganska olika varandra ändå.
Från den vanligaste rödbrun, till grå och en som är helt svart i pälsen.
Kul att iaktta dem, de hemma är lite skygga, till skillnad på landet där de kommer fram och äter ur handen.
Fina bilder fick du på dina.
det är ju just att jag kan känna igen den som gör den extra kul att spana efter. Jag läste att unga ekorrar kan vara mörka, nästan svarta i pälsen. Det varierar nog även hur mycket går päls de fått så här års. I synnerhet som det inte varit särskilt mycket vinter förrän nu. De här är rätt skygga men vi har haft individer som kommit ner i trädgården när vi varit ute.
Hälsningar Lena
problemet är att fånga en tillräckligt lång sekvens när de springer längs en stam. De har ju en tendens att plötsligt bara försvinna bakom stammen. Det blev en del snö även om det verkar mer problem i södra Sverige och strax norr om oss, vid Gävle.
Hälsningar Lena
vi provade en ekorrmatare med de ekorrar vi hade då lyckades inte komma på hur man öppnar locket. Däremot har jag sett dem göra det på andra ställen, så det var nog bara de som bodde i vår skog. Det är många år sedan nu så vi borde kanske prova igen. Den ligger nog i garaget.
Hälsningar Lena
de är mycket underhållande och man blir glad av att se dem.
Hälsningar Lena
Hälsningar Bjarne
det blev fint när solen kom fram en stund innan den gick ner helt och hållet. Det är inte en partner, inte så här års i alla fall.
Hälsningar Lena
Super billeder af den der lille charmetrold.
Især billede nummer 1 og 2.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
jag kan ju inte låta bli att fota dem, just för att de är charmtroll.
Hälsningar Lena
HaD/Gunte..
de här ekorrarna känner nog till varenda kvist i den här skogen, men det ser ändå handlöst ut när de slänger sej fram mellan tunna grenar. Småfåglars landningsteknik är otrolig, de behöver knappt ens bromsa.
Hälsningar Lena
jag har läst på lite och det är inte ett par, i alla fall inte just nu. Visst är de underhållande. Jag har träffat Dani ett par gånger och hon älskar dem. Många britter är förtjusta i de röda ekorrarna eftersom de nästan har försvunnit helt i deras hemland, utkonkurrerade av den grå ekorren (utom i Skottland).
Hälsningar Lena