Ale stenar
Jag kom ner till stranden vid Kåseberga hamn i god tid före soluppgången och kunde kosta på mej att stanna till där en stund. Det var stilla och kallt. Vinterjacka, mössa och vantar på.
Ale stenar ligger på Kåsebergaåsen 32 m över havet och promenaden gjorde i alla fall att man fick upp värmen. Det stod en bil på parkeringen förutom min, men den personen skulle ut med en båt. Det fanns sålunda fortfarande hopp om att det skulle vara folktomt uppe på åsen.
Det var öde och stilla, bara lärkor som drillade och en ensam hare som sprang iväg när jag kom. Det var väldigt rogivande och jag stod en långt stund och funderade över hur man fångar ett motiv av det här slaget på bild. Går det att göra ett sånt här ställe rättvisa? Antagligen inte.
Flera här bland FS bloggarna har visat Ale stenar tidigare och varje gång har jag tänkt att jag måste åka dit och uppleva detta själv. Lite förvånande att jag inte varit på denna plats någon gång under min uppväxt, då vi gjorde långa husvagnssemestrar varje sommar. Av "släktskäl" kom vi dock inte längre söderut än Småland.
Den som senast visade bilder härifrån var Wolfgang Han visade stenarna i regn och dagsljus. Det såg helt annorlunda ut, stenarna skiftar färg med ljuset. Fördelen med vädret och att han var där i mars, var väl att det var folktomt. Sven var där vid soluppgången, vintersolståndet 2024 och tog helt magiska bilder. Han fotograferade också solnedgången vid sommarsolståndet 2025 och då blev det ett inlägg om att redigera bort människor med AI eller låta dem klättra runt på motivet, för så såg det ut.
Jag flyttar mej lite till höger och sedan lite till vänster, noga med att få med månen. Brännvidden är 16 mm, ett litet plastigt objektiv men med kort närgräns (tänkt för riktigt små motiv) och ett Canon rf, dvs jag behöver ingen adapter på min R5.
Nu stod jag äntligen på plats vid Ale stenar när de första solstrålarna letade sej över molnen vid horisonten. Det var vad jag hade högst upp på listan över årets besök i Skåne och upplevelsen är mycket speciell. Stenarna är daterade 540 till 800 e. Kr och jag funderade på hur livet såg ut då runt denna plats och i denna bygd. Man kan inte heller låta bli att undra över hur stenarna kom på plats, då varje sten uppskattas väga ca 5 ton.
När ljuset ökar ändrar stenarna färg. Det anländer några kråkor som flyger runt och jag kan inte låta bli att följa dem med blicken. Jag har inget tele med på denna promenad, bara 16 mm och 24-105 mm.
En kråka kommer med ändå. Den satte sej fint tillrätta då jag testar vad det lilla (och billiga) objektivet klarar av rakt mot solens strålar.
Solljuset tilltar och alla stenar ändrar färg. Här funderar jag över hur viktig den lilla "roderstenen" är för helheten? Jag valde medvetet att inte ha den med för jag ville ha en snävare bild.
Solen har nu gått upp så pass högt att den magiska stunden är på väg att gå över. Det var min upplevelse vid Ale stenar.
Jag promenerar tillbaka mot hamnen och konstaterar att även om jag går långsamt, är det en hel del tid kvar tills jag kan förvänta mej frukost där jag bor.
Jag kör lite planlöst på de små vägarna i området och hittar några harar som alternerar mellan att äta och springa runt. Jag hade inte teleobjektivet med upp på Kåsebergaåsen, men det låg givetvis i bilen.
Hararna kommer t o m springande mot mej och har inte ännu förstått att det döljer sej en människa i den parkerade bilen.
Rapsfälten lyser mer och mer gult för var dag. En lärka slår sej ner bland blommorna efter en lång luftburen drill
En lantbrukare är ute med traktorn och sätter potatis, antar jag. Kanske är det agronomen i mej som inte kan motstå detta... Fast jag har aldrig tagit del av storskalig potatisodling.
Jag undrar vad lantbrukaren tänkte? Han såg absolut att jag stannade och tog bilder.
Hej så länge,
Lena


















Hej Peter D.
Jag klickade tillbaka och började om och det fungerade. Men något konstigt händer i FS just nu. Jag får ett meddelande om att sidan inte fungerar när jag växlar från redigering till "Förhandsgranskning". När jag försöker igen är det väldigt långsamt och sedan fungerar det igen?
Med vänliga hälsningar, Erik.
PS: Nu såg jag att när sidan kommer upp som säger att sidan inte fungerar, kan man klicka på "uppdatera" och sedan kan man komma in på sidan igen?
Tack Peter,
kanske ännu mer förvånande att du inte varit där, med tanke på att avståndet ju är betydligt kortare än för mej :-) FS betedde sej mycket konstigt när jag höll på det detta inlägg och många gånger försvann bilder när jag sparade. När jag la tillbaka dem blev det plötsligt två av samma när jag sparade igen. Precis som Erik skriver finns de nog där om du öppnar igen.
Hälsningar Lena
Jo nu ser jag alla. Jag försökte tidigare med uppdatera samt att gå ut och tillbaka och då saknades dessa fem, men nu ser jag dem
Jag hade också problem för en vecka sedan då jag fick error vid uppladdningen av vissa bilder.
Jag har skrivit till redaktionen om de olika problem som du, Lena och jag har upplevt. Jag kopierade vår svar och skickade det.
Tack Erik,
jag köpte objektivet för det har kort närgräns och jag vill använda det när jag fotar små saker på marken. Det har också autofokus, vilket många andra äldre objektiv som skulle fungera på samma typ av motiv inte har. Jag tycker att det levererar helt OK och det är så litet att jag kan ha det i fickan. En vidvinkeln i reserv när jag ofta bara bär med mej ett 100-500 mm tele.
Hälsningar Lena
Hej igen Lena.
Min 37 år gamla 35-70 mm har autofokus! Det var Nikons första zoom med autofokus.
Med vänliga hälsningar från Erik.
PS: Jag har skrivit till redaktionen om de olika problem som Peter, du och jag har upplevt. Jag kopierade vår svar och skickade det.
Dessutom är ju soluppgången mycket speciell på en så storslagen plats full av historia, och myter. "Min" soluppgång vid vintersolståndet ägde rum kl 08.30, och jag får en känsla av våra bilder att vinternatten är mörkare än försommarnatten. Annars tycker jag att dina bilder uttrycker samma känsla av vördnad och respekt för platsen och dess mystik, oavsett vad man tycker om teorierna om "solur".
Jag håller med om att det är svårt att göra det storslagna hos Ales stenar rättvisa på bild. Helst skulle man vilja komma upp ovanför marknivån för att få med helheten och närheten till havet. Nu får man hitta andra lösningar, som i din vackra bild 10 där du ser stenraden på lite avstånd i det varma morgonljuset.
Ales stenar är "värda en omväg" för att prata med Guide Michelin.
Hälsningar Sven
Tack Sven,
intressant med din kommentar om att "helst skulle man vilja komma upp ovanför marknivå". Jag träffade en fotograf som är medlem av Naturfotograferna dagen efter jag varit vid Ale stenar och han sa precis samma sak. Att sätta en liten kamera på en stav eller någon enklare lösning för att komma upp och få stenarna lite mer ovanifrån och med havet som bakgrund. Det var hans spontana tips. Det var en del husbilar på campingen men inte så mycket folk egentligen. Morgonen var dessutom kall och med soluppgången så pass tidigt trodde jag nog inte att det skulle vara så många där. Tack och lov fanns där inte heller någon annan fotograf som ställde krav på var jag kunde stå och inte, så jag kunde bara njuta av platsen. Det är inte troligt att jag någonsin åker till Skåne i samband med vintersolståndet, tyvärr.
Hälsningar Lena
Ha det gott/Stig
Tack Stig,
det är ett utmanande ställe att fotografera och mitt på dagen i stark sol gör det ju ännu svårare. Din bild fungerar ändå tycker jag och du har valt är lägre vinkel än jag gjort och tagit med den lilla roderstenen. Vad som är snyggt eller inte är en smaksak men kul att du gillar mina bilder.
Hälsningar Lena
HaD/Gunte..
Tack Gunte,
det hade kunnat blir spektakulära bilder med kråkorna i soluppgången om jag haft telet med mej. Men nu valde jag specifikt att lämna det i bilen, för att inte frestas att ta den typen av bilder som jag så ofta gör :-)
Hälsningar Lena
Jag har varit där många gånger på olika tider, men aldrig så tidigt på morgonen som du! Något att tänka på! Tack så mycket för att du visar oss! Mvh Wolfgang
Tack Wolfgang,
för ditt fina betyg, det uppskattas. Du är mer eftertänksam i ditt fotograferande än jag är, men här tog jag det verkligen lugnt. Jag kunde njuta av platsen för att jag var där själv och inte behövde anpassa mej. Det var värt väldigt mycket. Om du åker hit igen kan jag rekommendera att sova i närheten och knata upp på åsen innan solen går upp.
Hälsningar Lena
Länge sedan jag var upp till stenarna, vet att vi var dit när barnen var små, måste ha varit runt 40 år sedan, finns säkert diabilder någonstans. Måste även ha varit i närheten när jag själv var barn och var med på föräldrarnas tältsemester. Men har inget minne av att vi var dit, konstigt för det borde ha varit ett självklart mål för min far.
För några år sedan var vi vid parkeringen, men det var så fullt, att det kändes meningslöst att gå upp bland allt folk och fota. du gjorde rätt som var där vid soluppgången.
Tack Margareta,
jag förstår varför ni inte gick upp om det var fullt med folk på parkeringen. Jag hade nog också avstått i det läget. Eller så hade jag bara gått upp för att se stenarna och möjligen reka inför ett besök vid en annan tidpunkt. Nu vet jag ungefär hur det ser ut och vad jag kan förvänta mej om jag någonsin passerar igen.
Hälsningar Lena
Något är riktigt fel på fotosidan blogg. När jag tittar tillbaka nu på dina bilder så finns där två med harar. Vid första titten var det bara en.
Stängde ner och öppnade igen och då var det åter bara en.
Om fler bilder försvunnit och återkommit vet jag inte.