En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

De små glädjefåglarna

Det finns nog ingen fågel som gör mej så glad som de pigga små kolibrierna. Dessa våra minsta fåglar ( ca 320 arter) finns bara i Amerika, flest i Syd- och Centralamerika, men även så långt norrut som British Columbia, Kanada. När vi anlände i början på augusti hade de flesta dock dragit söderut men några ungfåglar av Rufus och Annakolibrier höll sej fortfarande kvar. Det är en utmaning att fånga dessa på bild, men man lär sej ganska snabbt deras rutiner och beteende....

Det här är inte svårt att få till. Lika lätt som att fota svenska småfåglar vid fågelbordet på vintern. De sitter långa stunder i kolibrimataren och sörplar i sej sockerlösning. Men det är ju inte den här typen av bilder man helst vill ha... 

Det här är inte heller så svårt. Bara att flytta fokuspunkten från mataren till fågeln som med jämna mellanrum lämnar mataren och flyger runt en stund för att bevaka automaten. De är mycket teritoriella och jagar snabbt bort andra kolibrier (och andra fåglar som tror att de är kolibrier och vill ha socker till middag).

På tvättlinan är inte heller så svårt. Den var en perfekt landningsplats mellan två automater och en blommande buske. En av de få växter som fortfarande blommade och kolibrier vill ha blommor, helst röda.

Till slut hittade jag det bästa stället. Jag stog inne i vardagsrummet och fotade ut på balkongen, genom öppna balkongdörrar. På ett bord stod en stor röd pelargon och alldeles intill fanns en automat. Kolibrier älskar röda blommor och pelargonen fick flera besök, det var bara att invänta pippin och sätta fokuspunkten på den. Vilket inte var helt lätt för det går undan och på ett fullständigt oberäkneligt sätt.  

Lägg märke till att den sticker ut tungan lite på denna bild. Det var skugga eller halvskugga på balkongen och ganska sent på dagen när jag tog dessa bilder. ISO 1250 eller 1600 och slutartiden någonstans mellan 1/1000 s och 1/2000 s.  

Jag använde Canons senaste 100-400 på min 5D mk III och bländaren är sålunda 5,6 på alla bilder. Alla bilderna är beskurna även om jag inte stod särskilt många meter från blomman. Fåglarna är pyttesmå.

Jag håller andan och sätter fokuspunkten på den lilla irrande varelsen....och om någon såg mej skulle de se att jag ler hela tiden. Man kan inte annat är bli glad när man ser dessa små intensiva fåglar...seriebildtagning på högsta nivå, för mej 7 bilder/s. Det räcker faktiskt, om man bara sätter den enda fokuspunkten....

De kan besöka upp till 2000 blommor på en dag men äter också en hel del insekter. De behöver förstås både protein och raketbränsle (glukos).

Om en människa som väger  ca 70 kilo skulle sätta i sej lika mycket socker som en kolibri, i förhållande till sin kroppsvikt, skulle det bli ungefär 35-40 kg per dag...och det finns inga feta kolibrier.... Den här sträcker också ut tungan.

De har ett flygsätt som gör att man snarare förknippar dem med stora insekter. De kan flyga baklänges, göra volter, stå helt stilla och sedan kasta sej iväg i vilken riktning som helst. För att klara detta slår hjärtat 1200-1300 slag/minut i dessa småttingar. Dessutom är hjärtat ovanligt stort i förhållande till kroppsvikten, en anpassning för att klara den extrema flygningen.

Kolibrier har ofta mycket färggranna fjädrar som kan se extra spektakulära ut i rätt ljus. Det är oftast hannarna som uppvisar denna prakt men eftersom de fåglar vi såg var uteslutande ungfåglar var de inte alls så praktfulla. Den här ryggtavlan tyckte jag ändå var rätt spektakulär.

Det här är en Annakolibri och man kan precis ana några rosafärgade fjädrar på halsen/huvudet.  Den här bilden är ingen höjdare men jag vill gärna visa hur de kan se ut med längre slutartid, i detta fall 1/125 s.

Här ser man mer av de rosafärgade fjädrarna. Samma slutartid som ovan. Bakgrunden är ett mörkt fönster och vi befinner oss på ett helt annat ställe än på de tidigare bilderna.

Här är det 1/500 s. Lägg märke till fötterna som "hänger" under fågeln, dvs de drar inte in dem i fjäderdräkten. Det är för att fötterna är ett sätt för dessa fåglar att göra sej av med värme. Fåglar kan inte svettas. Muskelaktivitet som den här typen av flygning genererar mycket värme och i ett varmt klimat skulle de snabbt bli överhettade. Genom att exponera fötter och ben kan de göra sej av med en del av denna värme (dokumenterat med värmekamera).

Är de inte helt fantastiska ???

Hälsningar Lena

Inlagt 2017-08-20 18:24 | Läst 7847 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Verkligen ett annorlunda möte. Fantastiska bilder. Undrar lite ändå hur dom rör sig. Står dom stilla i luften och ryttlar ? Det där skulle vara trevligt att få testa.
Sten
Svar från Lena Holm 2017-08-20 19:06
Tack Sten,
ja, de står verkligen helt stilla innan de kastar sej i den ena eller andra riktningen. Det liknar ingen annan fågel jag sett. Jag tror att du skulle gilla att möta dem, i synnerhet i gränstrakten till de frodiga skogsmiljöerna som finns i Kanada.
Hälsningar Lena
Ja, var skall jag börja? Så vackra, exotiska, fantastiska. Fenomenala bilder med oväntat långa exponeringstider. Jag försökte få en blomfluga skarp med 1/4000 sek när den svävade, det blev en hel del sudd. Även annan friflygande fågel brukar inte bli så värst skarp under 1/2000 sekund. Tydligen är kolibrin duktig på att hålla kroppen still. Det är väldigt bra fågelbilder du visar här, skärpa, kontrast, färger. Tydligen flyttar de åtskilliga mil också de små krabaterna.
Fantastiskt bra Lena!
Svar från Lena Holm 2017-08-22 19:38
Tack Stefan,
ja, de står nästan stilla i luften korta stunder, men vingarna går som bara den. När den sedan drar iväg går det dock väldigt fort. Vissa av dessa småttingar flyttar mycket långt och de som flyger från Texas till Mexiko gör det över vatten (mexikanska golfen) vilket inte borde vara rimligt för de kan inte proviantera över vatten, men de väljer den rutten ändå.
Hälsningar Lena
Otroligt vackra foton, visst är dom vackra de pyttesmå liven. Intressant fakta / foton Lena :)

Mvh Jocke
Svar från Lena Holm 2017-08-22 19:39
Tack Joakim,
jag tycker de är helt oemotståndliga och egentligen skulle jag vilja åka någonstans där det finns fler arter och dessutom se dem med vuxen fjärderdräkt. Det står i alla fall på önskelistan.
Hälsningar Lena
Otroligt vackra bilder! På många sätt beter dom sig ju som insekter så fåglar dom är. Att vingslagsfrekvensen är hög tror jag mig förstå och det förefaller mig också som vingarna är rätt små i förhållande till kroppen om jag jämför med vanliga småfåglar här hemma. Är det så eller är det bara det intryck jag får? Jag skulle kunna tänka mig att vingarna successivt krympt hos arterna för att de bättre ska komma åt blommorna och nektaren och att det i sin tur gör att vingslagsfrekvensen behöver upp. Trots sin litenhet är dom kanske ändå för stora för att kunna landa på blommorna och suga nektar? Det vore väl annars energimässigt det bästa plus att vingarna kunde få vara lite större.
Förlåt alla frågorna, bilderna är verkligen otroligt fina, tycker du lyckats bra!/ Björn T
Svar från Lena Holm 2017-08-22 19:43
Tack Björn,
jag vet inte om vingstorleken anpassats för att de ska komma åt nektar men näbbarna har det. Vissa kolibrier har fått extra långa näbbar och tungor för att nå in i specifika blommor. De är mycket lätta, bara några gram, och visst kan man tycka att de borde kunna landa på blommorna men jag har aldrig ställt mej de frågorna du gör och heller aldrig sökt några förklaringar på just det.
Hälsningar Lena
Väldigt fina bilder på de snabba krabaterna. Tackar också för att du beskriver hur du tar dina bilder men jag antar att det ligger mycket övning bakom också för att få så fina bilder. Blir lite avis.
Svar från Lena Holm 2017-08-22 19:44
Tack Peter,
ja det behövs nog också lite övning för att sätta den enda fokuspunkten på rätt ställe, precis som det gör när man fotar andra flygande fåglar. Sen ska man förstås också ha en dos tur.
Hälsningar Lena
Hej,
Det är härliga bilder du har tagit. Jag vet hur svårt det är att fotografera dessa små fåglar. Jag har suttit i timmar på samma sätt som du i Phoenix, Arizona. Deras färgprakt är betagande. Svårast är att få bilder vid blommor.
Ha det bra
Bob
Svar från Lena Holm 2017-08-22 19:46
Tack Bob,
och det är ju bilder vid blommor som man helst vill ha, så det är bara att vänta och hoppas på tur.
Hälsningar Lena
Bra fångat!
- hawk
Svar från Lena Holm 2017-08-22 19:46
Tack Håkan,
det gick att vaska fram några ur en mycket stor bildskörd.
Hälsningar Lena
Jo, visst är dom helt fantastiska! Känns overkliga.. Vad synd det är att inte vi också har såna här fåglar i våran del av världen..
Hälsn!
Svar från Lena Holm 2017-08-22 19:48
Tack Jan,
jag blir nästan lika glad av att se en kungsfågel. Även om det finns kolibrier som är mindre finns det flera arter i samma viktsklass som vår minsta fågel. Kungsfågeln har dock inte samma flygteknik, för den är verkligen unik hos dessa.
Hälsningar Lena
Otroligt fina fåglar och snyggt fotat!
Dessa står högt upp på önskelistan att fota.
Svar från Lena Holm 2017-08-22 19:49
Tack Johnny,
de finns gott om dem i många stater i USA och ännu mer i mellan- och Sydamerika.
Hälsningar Lena
Underbara bilder. Jag träffade kolibrier för första gången nu i Colorado. Vid floden när jag flugfiskade trodde jag först det var stora, annorlunda insekter där de surrade omkring mig, tämligen orädda. Sedan fick jag tillfälle att träffa dem vid en foderautomat, och jag håller helt med dig om problemen med att fota dem.
Svar från Lena Holm 2017-08-22 19:51
Tack Göran,
de är ganska orädda och bär man en röd tröja eller keps kan de komma fram och titta ordentlig på en. Rött verkar de inte kunna motstå. Kul att du fick se dem i Colorado.
Hälsningar Lena
Jättefina bilder av de så söta kolibrierna, och att de som liksom de små blomflugorna kan stå blickstilla i luften och ryttla är så fantastiskt.
Ha det gott/Stig
Svar från Lena Holm 2017-08-22 19:52
Tack Stig,
ja de står nästan helt stilla korta stunder och då går vingarna mycket snabbt.
Hälsningar Lena
Wow, fantastiska bilder på en fantastisk fågel! Verkligen snyggt fångat och du slår Kalle Anka med hästlängder när det gäller att fota kolibrier :) Härligt när de ska hämta nektar från blommorna och fina bakgrunder.
Hälsningar, Bjarne
Svar från Lena Holm 2017-08-22 19:53
Tack Bjarne,
jag tänker nästan alltid på Kalla Anka när jag får se kolibrier. jag blir ju minst lika förtjust som han blev.
Hälsningar Lena
Jo helt fantastiska!

Fåglarna och dina bilder, texterna med.

Daniel
Svar från Lena Holm 2017-08-22 19:54
Tack Daniel,
kul att du gillar dem. Det är fantastiska små varelser att se och även spännande att läsa om för att förstå hur de fungerar.
Hälsningar Lena
Fantastiskt fina bilder Lena, helt underbara! Well done 😀
Svar från Lena Holm 2017-08-25 16:55
Tack Ingemar,
kul att du tittar in här ibland :-)
Hälsningar Lena
Nästan så man tror att dom skall vara tränade för modellfoto !
Fantastiska bilder på dessa vackra fåglar !
ing-marie
Svar från Lena Holm 2017-08-26 16:38
Tack Ing-Marie,
nej de är inte professionella modeller men de har ett ganska förutsägbart beteende. Jag skulle dock tajma detta med våra dykaktiviteter vilket gav ett fönster på ett par timmar då jag kunde bevaka dem. Den röda blomman var helt avgörande. De kunde inte motstå den.
Hälsningar Lena
De är fantastiska och så även dina bilder och text. Om du blev glad av att foto dom, så spreds sig den glädjen till mig av att se dom. Tack för inlägget. // Jörgen
Svar från Lena Holm 2017-08-28 07:51
Tack Jörgen,
för din trevliga kommentar.
Hälsningar Lena
Mycket fina och häftiga bilder på kolibrierna :)
Måste nog planera en resa till Usa någon gång då det finns mycket roligt att fota där.
Mvh
Fredrik
Svar från Lena Holm 2017-08-28 07:54
Tack Fredrik,
det tycker jag absolut att du ska göra. I Rockport, Texas, samlas kolibrier under ca en vecka i september för att äta upp sej innan de ska flytta. Just nu är tyvärr Rockport en av de sämsta ställena man kan vara på i USA.
Hälsningar Lena
Kan inte säga annat än Waooo. Fantastiska bilder Lena och så bra beskrivet. Tack!
/Lena
Svar från Lena Holm 2017-09-06 07:21
Tack Lena,
det är fantastiska små varelser.
Hälsningar Lena