Finaste vårdansen

Skäggdoppingparet kom simmande mot mej när jag stod vid bron i Hjälstaviken. Det var dimmigt och naturens färger var dämpade. 

Paret stannade upp ganska nära och verkade ha en liten "pratstund". De vackra tofsarna på huvudet stod rakt upp och jag hoppades att de skulle fortsätta med sina ömhetsbestyr.

De låg mitt emot varandra i vattnet och tittade ömsom höger ömsom vänster. Det var inte för att se sej om utan det här var upptakten till en möjlig dans...

Förutom att vrida huvudena höger och vänster förekom också lite putsning och att de sänkte ner huvudet bakåt mot ryggen. Jag stod ensam helt stilla på första parkett och gladdes återigen åt att kameran inte ger ett enda ljud ifrån sej.  

Plötsligt vänder de varandra ryggen och börjar simma...

De utökar avståndet och sedan dyker den närmaste doppingen, kort därefter den andra. Jag ser bara lite bubblor på ytan, men det är nu det gäller att hänga med. De är borta kanske 15-20 sekunder, innan de kommer upp en bra bit från varandra.

Målmedvetet simmar de varandra till mötes med sänkta huvuden...

...sedan börjar dansen, en kärleksfull och elegant uppvaktning med näbbarna fulla av "gåvor". Skäggdoppingar ser lite annorlunda på det där med blommor.

Dansandet är antagligen ganska jobbigt för fåglarna, då de trampar vatten för att hålla sina kroppar upprätt ovanför ytan. De vrider också huvudena åt höger och vänster och det är svårt att få bilder då man ser båda individernas ögon. 

Könen ser lika ut men för mej blir den med ryggen till hannen och han är lite mer uthållig, eller kanske bara lite mer "kär och galen".

Dansen mattas av och här tycker den möjliga honan att det räcker. Hon spottar ut växterna och kanske pustar hon även ut.

Det är nog de sista rörelserna som får mej att tro att det är hanen är lite mer passionerad när ha slänger med huvudet hit och dit samt sprätter iväg sin "gåva".

" - Nu räcker det älskling" tycker jag hon förmedlar med denna blick. 

Sedan är dansen över och de två skäggdoppingarna vänder och simmar bort från mej. Konturerna blir mjukare i dimman och de försvinner snart där den lilla ån kröker åt höger.

Hälsningar Lena

Erik Madsen 2026-04-18 13:54

Hej Lena, vilken underbar och kärleksfull serie. Och dina medföljande och förklarande texter gör det till en upplevelse där du/jag känner att jag nästan är där - jag gillar det så mycket.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Besvara

pdahlen 2026-04-18 14:15

Fin serie du har fått här och vilken lycka det är att få beskåda detta från första parkett

Besvara

Carina H. Jacobsson 2026-04-18 16:52

Vilken härlig läsning och bildvisning du ger oss, Tack Lena!
//Carina

Besvara

bildsten 2026-04-18 21:40

Det var en fin serie bilder och berättelse.
Ögonblicket kommer som en snigel och försvinner som en blixt.

Besvara

gunte 2026-04-18 21:56

Häftigt frierimöte i dimman..
HaD/Gunte..

Besvara

Bjarne 2026-04-19 09:33

Jättefint att få följa uppladdningen, dansen och sedan hur de simmar iväg när de är klara. Det blir en härlig berättelse! Jag förstår att det blir jobbigt för dem om de måste trampa vatten hela tiden under dansen.
Hälsningar Bjarne

Besvara