Överlastat med kärlek

" - Att de ska behöva vara så KLÄNGIGA! Hur kan någon karl tro att det ger pluspoäng att klänga sej fast på pannan !"

" - Jag önskar att jag själv kunde få bestämma hur många ryggsäckar jag vill bära på. Vårkänslor eller ej, de är bara för jobbiga. "

" - Nu får vi se vem som kan hålla andan längst..."

Hälsningar från dammen,

Lena

Kultingvarning

Jag har varit tillbaka och mött vildsvinen igen, denna gång verkade de acceptera min närvaro något bättre och vågade sej fram med kultingarna. Först var de förstås ganska blyga och stod länge och tryckte i den mörka skogen. Jag hörde dem gruffa och ljudligt blåsa ut luft som en fnysning.  Mörka skepnader rörde sej under de stora granarna.... tills plötsligt en gris tittade fram. 

Den är avaktande och fundersam....

....men snart är det två framme och kollar in mej. Jag står ungefär 20 m bort och spanar tillbaka genom kameran. Än så länge är min 100-400 zoom inställd på 400 mm, men det kommer jag att få ändra efter ett tag.

En sugga smyger in på vänster sida...Hon är lätt att känna igen pga ett skadat öga och har fått smeknamnet Gudrun. Hon tittar på mej hela tiden och när jag höjer kameran försvinner hon tillbaka in i skogen. Men hon är snart tillbaka igen...

Efter suggan skymtar jag en randig filur och snart kikar en liten kulting fram...i bakgrunden kan jag ana två till randiga små djur.

Den här kultingen vet precis vad som vankas och travar snart fram mot maten som ligger på marken. Jag håller andan och ser till att ha fokuspunkten på rätt ställe.

Jag spanar genom kameran och försöker röra mej så lite som möjligt. Ganska snart inser jag att det är flera grisar på plats och de äter försiktigt av kornen på marken. De har full koll på mej, åtminstone suggan Gudrun.

Förvånansvärt snabbt är hela klanen på plats. Att döma av storleken är det fjolårsungar och några mindre suggor samt Gudrun som troligtvis är mamma till kultingarna. Det finns också en till större sugga men hon är inte med i gänget ännu. Nu börjar de känna sej mer säkra på att jag är ofarlig och mumsar på av hjärtans lust.

Ingen av de större grisarna motar bort småttingarna så det måste råda en ordning i flocken som gör att alla ser efter kultingarna på något sätt. Det är en del träd och grenar mellan mej och djuren men jag kan stå kvar där jag är vilket nu är ca 10 m från matplatsen.

Jag är medvetent om att det råder mycket blandade känslor om dessa djur och jag har sett vad de kan ställa till med. Men just i det här ögonblicket kan jag faktiskt bara njuta och se på.

Kultingarna förflyttar sej snabbt mellan olika foderplatser. Det gäller att vara där från början för att få ta del av det bästa. Kanske något mamma Gudrun förmedlat till dem...

Jag står stilla och myser...Grisarna är helt tillfreds med ljuden från min kamera och att jag rör mej sakta i periferin.

Mamman med sina tre små telningar. De får i alla fall inte 12-14 kultingar som är vanligt hos våra domesticerade grisar.

Glad påsk allihopa!

Hälsningar Lena

Första vildsvinsmötet

Äntligen fick jag fotochans på vildsvin och jag kan bara intyga att de är "svårfångade". Attans grisar att vara misstänksamma trots att det inte förekommer jakt på denna plats. Jag skymtade små randiga kultingar och måste förstås tillbaka för ett nytt försök.

Hej så länge,

Lena

En glimt i morgonsolen

Vi har två rödhakar som kommer dagligen just nu och jag hoppas förstås att det är ett par. De flyger runt tillsammans ibland men det kan förstås också vara två hannar som jagar varandra. I morse var jag ute när det fortfarande silade ner lite sol i vår trädgård och lyckades fånga en av dem på bild. Sedan blev det mulet så det här får bli dagens solglimt.

Ha en fin lördag allihopa,

Lena

Vårspaning Knivsta

När jag såg Peters vitsippor igår kändes de långt borta för oss i Uppsalatrakten, men idag har vi haft 15 grader och blåsipporna blommar för fullt. Jag blev glatt överraskad.

Ännu mer förvånad blev jag då jag hittade dessa halvvägs in under en gran. Det är dock inte vitsippor utan vita blåsippor. Bladen var precis samma som blåsippornas men blommorna var aningen större än de blå. Finns det förädlade trädgårdsvarianter? Det var ganska nära ett par trädgårdar. Oavsett, definitivt vår och jag hoppas snön "stannar" hos Ing-Marie.

Hälsningar Lena